You ain't got that dough rey mi boy!

Jag är inte på dåligt humör, men skulle det inte varit för omständigheterna, hur hade det varit då?

Hade sovmorgon idag, kunde sussa fram till nästan åtta om jag ville och det ville jag.

Men jag har sedan en tid haft problem med grannen ovanför.

Inatt nådde det nya höjder.

Galningen ovan verkar inte riktigt frisk i huvudet, vilket i och för sig inte gör mig så mycket som intresserad av psykiatri, men när det tar sig i uttryck som stör min nattsvila...

Hur som helst, det har varit problem förut. Jag har kunnat somna ganska bra, jag har kunnat stålsätta mig. Men nu har den jäveln ökat en nivå, nu nöjer han sig inte med att skrika och hojta. Nu slår han med något hårt mot golvet, det låter i vilket fall så.
Jag kom på att mina öronproppar kanske följt med upp från Örebro, jag letade reda på dem och tänkte strax innan tolv att kanske ska man få sig lite sömn.

Nån gång, mellan kvart över tolv och ett så vaknar jag av en ordentlig smäll och en stark och besviken manröst (låter som Östgötadialekt). Sömndrucken ser jag ett spöke lämna min dator, antagligen en liten hallis.
Sedan kan jag inte sova, trots öronpropparna, eller kanske på grund av, de skavde.

För att göra historien lite kortare så skrev jag ett brev i morse innan jag begav mig till universitetet. Jag uppbådade en rejäl dos författartalang för att kunna reducera antalet fula ord i brevet.

Jada jada jada.

Nu sitter den jäveln och spelar dålig techno för fulla muggar.

Alla hjärtans dag idag, fick från Tove ett kort som värmde mitt hjärta och jag blev för en stund mindre negativ till dagens dag. Gillar fettisdagen mer.

Nu har vi lämnat genetiken efter en kaotisk case-genomgång för att ge oss på extracellulärt matrix, det som sitter emellan cellerna i kroppen. Kan bli intressant.

Lyssnar lite på uppiggande Metric för att det är bra grejjer och för att försöka dölja grannens oväsen.

Så lite att skriva

Dåså, då fick jag arslet ur vagnen och började skriva på min novell.
Har bara inlett den än så länge, men det ska nog inte sluta med det hoppas jag.

Dagen har annars varit bra, fruktade ett tag att DNA-labben skulle bli ett riktigt elände. Har dåliga minnen sedan min tid som biologstudent i Örebro.
Men det gick riktigt bra tycker jag, det må ha dragit ut en aning på tiden, men vi fick resultat och här sitter jag nu.

#100

Det här kommer att bli mitt hundrade inlägg. Det andra eller tredje för dagen.
Det är därför, alltså mitt ideliga skrivande, som jag inte är bra på genetiken än.

Idag hände det som jag befarat skulle kunna hända någon gång men inte riktigt velat hända. En person refererade till mig som den där som bloggar och nu vet fler på kursen om mitt skrivande.
Grupphandledaren E på genetik-caset sa idag under våran grupphandledning att hon minsann fått höra från sin kollega F att en i hennes casegrupp (alltså jag) skriver blogg.

Ser man på den ljusa sidan så är det ju kul med fler läsare.

Fan.

Vrider mig i plågor

Tänkte ta mig en liten rast i pluggandet.
Kollade på aftonbladet.se, jag ångrar det.
Man kommer inte undan någonstans.

Värst av allt är att den där förbannade läraren ska ha glasögon och verkligen se ut som en f*cking lärare. Don't take it personal though.

Schalgereländet går inte att komma undan nånstans, jag slapp inte ens undan vid frukosten när jag slog på teven. Man måste nästan bo i en jordkoja djupt inne i de Värmländska skogarna för att ha en chans att komma undan.

Ska jag reta upp mig?
Om sanningen ska fram så retar jag inte upp mig, jag är alldeles för less för det.

Hade det inte varit för alla jag gillar i Sverige och för att jag pluggar här så hade jag abdikerat till San Fransisco, åtminstonde under dessa plågsamma Schlagermånader.

Bland böcker och gener

Nu ska jag försöka läsa på om genetik så att jag får något utbyte utav grupphandledningen idag. Men vad gör man när man inte har boken i medicinsk gentik?

Den fanns inte ens att köpa, än mindre att låna och hade den funnits, hade man sett till att skaffa den då, för ett enda Case?

Det är ett intressant avsnitt dock och så finns det ett kapitel i Essential Cell Biology tror jag. Har inte bemödat det en koll än.

Staubsauger

Då var korridoren städad.

Man kommer att fundera på vad i helvete som försegått i denna korridor tidigare. Ingen av de som bor här nu har bott här längre än sen hösten 2006, så det finns ingen som med säkerhet vet.

En himla massa skit fann vi i vilket fall som helst under städningen och funderingar väcks.

Vad ska man till exempel med en halogenlampa med rörelsesensor till?

Meat Puppets

Den som är det minsta förtjust i Nirvana kanske har sett deras unplugged-spelning på Mtv. Jag har den skivan och den har jag lyssnat på både en och två gånger.

Under den spelningen så är några snubbar från Meat Puppets med och spelar just Meat Puppets-låtar.
Så, jag har känt till Meat Puppets sedan jag tidigt på högstadiet, 1997-1998 kanske, lyssnade mina öron blodiga på Nirvana.
Ändå dröjde det nästan tio år innan jag upptäckte Meat Puppets.

Fick fatt i en samlingskiva med dem nu för några dagar sedan. Hälften av mina vakna timmar har jag suttit och lyssnat på den. Det är så himla bra musik alltså, hur bra som helst.

Det är lite som att ur garderoben ta fram ett par gamla byxor som man har ärvt från nån och upptäcka att det växer hundralappar i fickan. Varje gång man sticker ner handen finner man en sedel till. Varje gång jag lyssnar på skivan upptäcker jag vilken skatt som legat gömd alla dessa år.

Här kommer en liten lista med Meat Puppets-låtar jag verkligen gillar:
* Swimming Ground
* Lake of Fire
* Enchanted Porkfist
* Sexy Music
* Two Rivers
* The Whistling song

Fasen

Det blev inget Club Zoo.

Men det blev rätt kul ändå. Så ändå!

Club Zoo

Ikväll är det Club Zoo som gäller.
Ut och ha kul!

Genetik

Igår fick vi lära oss att det finns en del tämligen isolerade populationer häruppe i norrland, till exempel i Västerbottens inland.

Detta leder till två saker:
1. Viss mån av "inavel" .
2. Glädje hos genetikerna som då har material till sin forskning om ärftliga sjukdomar.

Bland avokados och kokta päron

En sak innan jag går och lägger mig bara:

Det njuts för lite i detta kalla mörka land.

Hade en riktigt bra kväll med god mat; för-, huvud- och efterrätt satt dödskönt i ventrikeln.
Och god dryck.
Och framförallt trevligt, trevligt sällskap.

Vi får göra om detta fler gånger.

God natt.

Tenta

Snart är det dags att sätta igång med tentapluggandet och hoppas på det bästa.

Den sjunde mars smäller det.

Kirurg kanske vore nåt?

Jag gjorde ett litet test på internet vad jag skulle passa som. Sjökapten eller kirurg blev det. Sjökapten verkar orealistiskt så jag utesluter det.
Kirurg däremot, hmmm.

Gör testet här!

Dessutom stod det i dagens läkartidning att kirurger är snyggare än invärtesmedicinare.

Dock står det i samma läkartidning att det är svårt att få tag i allmänmedicinare och psykiatrer. Och psykiatri verkar intressant. (Och jag är inte ironisk, faktiskt).

Vetenskaplig ödmjukhet

I förra veckan utförde vi en labb med lite celler och lite signaler för programmerat cellulärt självmord (apoptos).

En del folk i klassen uppvisade storstilad vetenskaplig ödmjukhet när de diskuterade hur resultaten skulle kunna friseras till för att passa deras förutfattade meningarna om hur saker ligger till. En del tänkte ut låångsökta bortförklaringar att dra i artiklarna (som för övrigt ska in 15:00 imorn).

Tänk er läkare med den inställningen till laboratoriesvar mina vänner!


Nu ska skriva min artikel och försöka hålla mig borta från efterhandskonstruktioner.

En morgon i februari

Okej, nu kom första motangreppet på min idiotgranne ovanför.Igår kväll när jag låg och läste i min spänningsroman hade jag svårt att koncentrera mig på grund av att han ovanför gapade och skrek och talade högt.Det blev inte mycket bättre när jag skulle sova och det enda som gjorde att jag kunde somna i hyfsad tid var det fruktansvärda tröttheten.Så nu på morgonen tänkte jag att jag skulle hämnas genom att slå med innebandyklubban mot mitt tak.

Men när jag drog till med skaftet så blev effekten inte som jag hade tänkt mig. Det lät knappt nånting hos mig så jag får hålla tummarna att alla ljud hamnade hos grannen i stället.

Recept

Ska alldeles strax iväg till affärn för att skaffa lite föda, bara hitta ett recept först.

Nämen titta!


"Kokta stekta köttbullar i eget mos2 Portioner Kastrull 18 Färdigstekta köttbullar 2 Port pulvermospulver; enl -förpackning Vatten; enligt pulvermos- -förpackningen Häll vattnet i grytan och lägg i köttbullarna. Koka upp det och häv i lagom mängd mospulver. Klart att servera. (ta gärna lite av lingonsylten till, om det blev nåt kvar av den)" recept.org

Jag tror bestämt jag får leta vidare efter recept.

Hej Eric!!!

Man skola icke vanära sin fader och sin moder.

Men jag fick nyss ett mail av min kära mamma (och jag måste säga att vad jag än skriver efter detta så uppskattar jag dessa mail väldigt mycket).

Hon skriver nästan som en fjortis fast utan att använda smileys. Hon använder alldeles för många utropstecken (!!!) framförallt.

Skulle inte överdosen av utropstecken finnas där skulle man nog kunna höra mammas röst i huvudet utan bekymmer, men nu kommer det hela tiden skurar av dessa små tecken och förvandlar den där inre till något helt annat än en lugn samtalston.
Helt plötsligt förstår jag i alla fall varför det tar så förbannat lång tid för morsan att skriva några korta mail, att plottra ut alla dessa extra utrops- och frågetecken överallt må ta sin lilla tid.

Dessutom hade hon på något vis råkat skicka ett mail som var ämnat till mig till en femåring med exakt samma namn. Att unga människor i regel är bättre på IT än äldre är väl ingen nyhet (40- och 50-talister är hopplösa, värre än mig t.o.m.), men femåringar som knappt har börjat tala än kan väl knappast ha glädje av ett mailkonto?
Mamman till denna femåring måste ha fått en chock när hon öppnade mailet från en viss Birgitta häromdagen, för vad jag kan utröna lär väl knappast det mailet skilja sig nämnvärt från de mailen jag brukar få av henne.

Hoppas nu inte att jag får något argt mail för att jag skriver om kära mor på det här viset. Är rädd att msn's mailserver skulle braka samman av alla de utropstecken som måste finnas i ett ilsket mail.

Konsumera!

"Den nya kycklingwrap som nu beskrivs som en av McDonalds mest framgångsrika produktlanseringar någonsin är också speciellt konstruerad för att utan spill kunna ätas i farten, i kombination med någon annan aktivitet."

Saxat från DN.se idag.

Vakna tidigt på morgonen.

Ät dina frukostflingor till din smaksatta yoghurt.

Se på Nyhetsmorgon på tv4, matas med tv-reklam.

Häv i dig kaffet fort som fan.

Borsta tänderna med den av tandläkare rekommenderade tandkrämen och tandborsten som säger klick ifall du trycker för hårt.

Starta din fina nybilsdoftande Volvo.

Skynda till ditt jobb.

Stressa fram till lunch.

Ät din förbannade kycklingwrap samtidigt som du torkar dig i arslet med Edet och i din fina 3G-telefon pratar med dina barns dagisfröken om nästa veckas utflykt.

Glöm för i helvete inte att komma på din begravning!

Pubpass

Att jobba på kåren är inget man blir rik av, man får slita en del, stressa och ibland blir man tvungen att stå emot en del skit. Men ändå gör jag det åter och återigen.

Det är roligt för det mesta, särskillt när man får flyt i sitt ölserverande och upptagande av drinkbeställningar.

Sedan kan man ju ha hysteriskt roligt med dem man har som arbetskamrater. Det hade jag igår.

Så trots att vi jobbade på pubpasset efter tandläkarnas insparkssittning (att jobba i puben när tandläkarna har haft sittning ska vara bland det värsta man kan göra på Villan, det kom tillochmed fram vid flera tillfällen tandläkarstudenter som tyckte synd om oss som jobbade) så blev det en bra lördagskväll.

Att vara eller icke vara intressant

Det var insparkssittning för de nya läkarstudenterna igår.
Jag måste erkänna att jag hade sisådär trevligt. Det finns en del trevliga prickar på kursen och så, det är få man tycker direkt illa om. Men, det finns ett stort MEN och det är att jag känner att det finns alldeles för få vänner. Jag menar, de flesta är väl trevliga och så, men det känns hela tiden som man inte är intressant för dem och ibland är det ömsesidigt. Detta resulterar i att många konversationer rinner iväg i en stor tystnad.
Ibland känns det som om folk är totalt ointresserade av att ens ta reda på nåt om en och när man själv försöker finna connections med andra så får man bara bottennapp.

Känner flera i kursen att det är så här? Är det fel på mig? Är det fel på klassen? Är jag ointressant? Jag är i alla fall inte ointresserad. Vad ska man ta sig till?

Igår var det första gången jag på allvar funderade på ett studieortsbyte eller på att hoppa av helt och hållet. Jag trodde det skulle bero på att jag inte klarade av studierna, snarare är det så att jag inte klarar av känslan av alienation och utanförskap.

Öl

Som diabetiker och läkarstudent så kanske det inte är helt korrekt att tillägna öl ett helt blogginlägg. Men men.
Kanske är det belåtenheten över att ha gjort klippet (12 st Zipfer 3,5 % för typ 60 kronor) som gör mig så lockad.

Kanske är det den magiska kraft som ölen tycks ha. Den förtrollar kvällar, besvärjer människor i skiftande åldrar, frammanar långa köer på bolaget, trollbinder farbröder och skräniga damer till parkbänkar soliga sommardagar.

Eller ta en titt på denna "film" som tonsätts av en låt av allas vår Yngwie Malmsteen.

Nu ska jag ta mig en klunk till av

den välsmakande gyllne drycken

Svanar

Äntligen förstår jag varför svanar gråter och det är inte bara för att de får för dåligt med mat.

Titta!

Längtan

Nu är det snart dags för tentan i Cellens Struktur och Funktion, det är bara en månad kvar eller så.

Den sjunde mars sitter jag i bänken och försöker dra mig till minnes allt jag lärt mig om citronsyracyklar, microtubuli och DNA under den nästan 20 poäng långa kursen.

Jag längtar tills tentan är över och förhoppningsvis godkänd.

Det skulle vara så himla skönt att gå över till Organkursen och få börja fokusera på lite större system än cellen.
Hjärnan, musklerna och magen. Åhh, vad rätt!

Jag längtar också till termin fem, då kommer kurserna att börja vara mer läkaraktiga. Sjukdomslära, symtom och diagnostik, det är bara att läsa målbeskrivningen för kursen för att begripa hur kul det kommer att bli.

Att sticka

Nu börjar jag äntligen få lite fason på stickeriet. Idag lyckades jag att sätta 2 stycken perifera venkatetrar. Kanske låter det inte så imponerande och det kanske inte är så imponerande. Men jag är glad ändå, för jag känner att jag äntligen börjar få till det där.

För den nyfikne går det till, eller i alla fall ska det gå till så här: http://doit.medfarm.uu.se/media/pvkinstruktion/pageindex.htm

Jag måste bara tillägga att vi inte kör på plastarmar när vi övar, utan sticker på varandra. Det ger det hela en extra dimension av psykiskt lidande och sadism.


Det blir någon kväll varannan vecka som vi går ner till vårdvetarhuset och det börjar kännas som en trevlig vana. Avkopplande på nåt sätt.

Nya höjder

Helt plötsligt så hände det.

I morse tog jag mitt bloggande till level 1 från level 0.
Från och med nu är detta en av mina officiella fritidssysselsättningar.

Kaffe och ejPod

Denna dag kommer kanske inte gå till historien på något sätt, men det var fan inte roligt imorse.

Först, innan jag går till skolan inser jag att min sketna iPod som var inlämnad för lagning i en halv månad inte blivit lagad. När jag kollar på kvittot på vad de har gjort så ser jag att det enda de har gjort är att konstatera att det inte är något fel på den och sedan nollställt den. Alltså, jag nollställde den själv innan jag konstaterade att det var fel på den bara för att kolla. Så det enda de idioterna på servicen gjorde var att ta bort all musik som var på min iPod, och den var det absolut inget fel på.

Så vad ska jag göra nu? iPoden går och drar batterier hela tiden, när jag INTE lyssnar på musik, vilket gör att jag måste ladda upp den hela tiden, trots att jag kanske bara lyssnat fem minuter.
Det är bara att lämna in den en gång till och hoppas att de kollar den extra noga. Jävla iDioter.. Köp aldrig någon iPod, köp något som funkar!

Sen när jag kommer till skolan så upptäcker jag nästa grej. Jag har glömt termosen hemma. Jag kokade kaffe för fulla muggar i morse så att jag skulle kunna ta med mig till skolan. Kan ju vara bra med en skvätt kaffe när det är två långa föreläsningar om cellcykeln och celldöd.
Så där stod jag, på gränsen till nervsammanbrott.

Snart är det dags för att gå på ärtsoppesittning, jag dricker kaffet jag glömde. Det vore ju synd om det ginge helt till spillo. Hoppas på att kvällen blir bättre än morgonen.


Där står den förbannade termosen totalt oberörd, ett sånt jävla hån!

Bakom musiken, våra livs ljudspår.

En gång för en massa år sedan fick jag "Behind the Music"-CD:n i juklapp. Min hjärna var kanske inte redo för skivan än, jag tyckte inte att den var något märkvärdigt.
Nu när jag slår igång skivan på nytt, ett halv decenium senare, så inser jag helt plötsligt storheten i detta verk.
Ville bara säga det.

The Soundtrack of Our Lives!

En diabetikers dagbok

Snart fyller min diabetes tre år. Morgonen efter att jag fick min diabetes, vilket var i mars 2004, sa mamma till mig att det var som att få ett barn. Ett nytt liv börjar och jag kommer aldrig återgå till det gamla.

Diabetesen har blivit en del av mig, men i början tänkte jag på den hela tiden, hur jag skulle dosera, motionera och sticka. Nu är det åtminstonde så att jag inte tänker så mycket på att jag tänker diabetes hela tiden. Att sticka sig varje måltid är helt naturligt. Ibland när jag ser skådespelare i teveserier eller filmer äta så får jag känslan av att de glömmer något. Detta något är insulin. I så tät symbios lever jag med mina insulinsprutor.

Jag tycker att livet med diabetes är helt okej men ibland, som idag till exempel, så kommer jag plötsligt klart ihåg hur det var att inte vara diabetiker.

Jag läste i en av mina eletkroniska dagböcker på internet från vintern 2003 hur jag i den skrivande stunden proppade i mig choklad.

Jag kan fortfarande äta choklad och gud ja vad jag äter choklad ibland, men jag kan inte längre äta choklad utan att antingen behöva tänka ut en insulindos att injicera eller drabbas av trötthet, törst och ökad kissnödighet.

Bland mikrotubuli och kvinnokläder

Under nollningen händer det grejjer.

Människor möter människor.

XX, Xy, lukter, blickar och drinkar.


En i klassen hade en jävligt snygg klänning, spontan tanke: "Jag borde säga det till henne, att den blå klänningen inte alls ser dum ut."

Sedan hejdade jag mig, vilket jag ofta gör eftersom jag är neurotisk och förvirrad.

"Hon kommer tro att jag stöter på henne, pinsamt."

Kommer på andra tankar:

"Kanske ska jag stöta på henne."

"Men tänk om jag stöter på henne och det inte går fram och jag tror att det går fram. Och allt kommer att gå åt helvete. "

"Eller tänk om jag stöter på henne och hon blir besvärad och snackar med en massa folk om det. Socialt självmord."

Nu idag, med lite mer kognition i skallen så inser jag att jag kunde givit ifrån mig komplimangen om klänningen ändå.
Allt sitter inte i en fras.
Och hon hade säkert blivit glad.

Det var kul på villan i vilket fall som helst. Sjuksköterske- och läkarstudenter överallt.


Annars då?

Jo, skolan är rolig. Vi har nu kört igenom cytoskelettet. Nästa vecka blir det cellcykeln. Stick i stäv med vad namnen antyder så är det cytoskelettet som är nödvändigt i cellens rörelser.

Sommar

Inte för att jag vantrivs i Umeås vinter, men sommarn är allt bra härlig ändå.

One down ten to go

Dåså, nu är jag inte längre någon T1:a, på måndag börjar termin 2 och vi blir samtidigt faddrar.
Nu är det bara tio terminer kvar.

Termin 1 avslutades med den där duggan och jag klarade mig ganska bra. Så nu slipper jag strul med CSN, hoppas jag även om min nästa utbetalning inte är spikad än.
Skönt med en helg utan något skolarbete alls att tänka på. Tidigare har vi haft case-introduktioner ganska tätt på helgern, så man har alltid kunnat göra något skoleri ifall man velat under helgen. Eller snarare, så här är det, har man case-introduktion strax innan helgen så känns det som om man måste ta sig ledigheten istället för att plugga.
Den här helgen är det verkligen ledigt, nu har jag inget case att klura på.

Imorn ska vi förbereda inför nollningen som jag tror kan bli hur rolig som helst, och utan några missöden liknande de under våran nollning.
Ryktet om vad några ska ha sagt till sjuksköterskestudentern under nollningen har nått långt ner i södra Sverige.
På tisdag har sjuksköterskorna dock bjudit in oss läkarstudenter på en stor fest. Faddrar och nollor från båda programmen. Kan bli skoj det där.

Jaja...

... kanske är det så att jag börjar bli lite tjatig med mitt klagande över Cellbiologin.

Allt man behöver är kärlek... och lite generella transkriptionsfaktorer och lite mRNA och lite RNA-polymeras II.

Bland begravningsljud och Natriumkaliumpumpar

Nu är det inte så kul att gå på läkarlinjen. Vi har dugga på fredag. Här kommer en liten sammanfattning om vad vi ska ha koll på: Transkription+translation=DNA--> RNA--> protein
Signaltransduktion, biologiska membraner (som inkluderar en massa värdefullt vetande om kolesterol och fetter), membrantransport, intracellulär transport, exocytos och endocytos. Och säkerligen har jag missat nämna någonting nu.

Alla delar här är intressanta att veta lite grann om, förstå hur de funkar och så vidare. När man ska hålla ordning på smådetaljer, bokstavsförkortningar och reaktioner hit och dit, då går man vilse och hatar tillvaron.
Tack och lov för att det i alla fall på nåt plan är intressant.

Sedan är det fascinerande att få ett humm om hur alla dessa miljarders celler av olika slag tillsammans utgör en levande människa.

Okej, duggan på fredag skall klaras av, helst med viss marginal för det är skönast så. Sedan ska vi nolla de nya läkarna... samtidigt som vi fortsätter för fullt med cellkursen. Sedan, i början av mars kommer den fruktade tentan där vi under en dag ska sitta instängda i Östra paviljongerna och visa att vi förtjänar godkänt på dessa 20 poäng.

Det känns lite långrandigt att repetera in allt ytterligare en gång, men det kommer behövas. Samtidigt som vi ska lära oss en massa nytt och dessutom göra två stycken labbar.

Det är inte det att det är ont om tid eller så, utan snarare ont om lust.

Jag hade dessutom en utomordentligt dålig dag för diabetes. Jag tänkte ta en blodsockerserie inför mitt sjukhusbesök på måndag (ska träffa diabetessköterska, dietist och fotterapeut), så att vi skulle ha lite värden att diskutera.
Det började med högt blodsocker efter frukosten, men det har jag haft tidigare och ska antagligen öka insulindosen till frukostarna i fortsättningen.
Sedan när jag värmt maten i skolan upptäckte jag att måltidsinsulinet inte fanns att tillgå. Väsktrollet hade placerat insulinpennan i mina mjukisbyxor jag fick i julklapp (de används mer än ofta när jag är hemma.. inte i skolan dock). Så det blev till att pilla i sig maten illa kvickt och kliva hem med raska steg. Insulinet måste ju in i kroppen ganska snart efter maten... helst ska det in innan maten.
Väl hemma och med insulin i bukens underhudsfett var det dags att gnaga igenom membrantransportcaset med Filip. Det gick bra, börjar få riktigt bra koll på det nu.

Senare skulle jag på egen hand studera proteinsyntesen och började känna mig konstig. Från att ha haft för lite insulin i kroppen övergick jag till att ha för mycket och med en rejäl insulinkänning som resultat. Lågt blodsocker, som är resultatet när man har för mycket insulin, botas bäst med sockerintag. Dajm och banan denna gång.
Min metabolism har med andra ord inte varit optimal för studier av cellernas olika små sysslor.
Som grädde på moset strulade injektionsnålen när jag skulle ta insulinet till kvällsmaten. (Min rödvinskorvstroganoff som legat i frysen sedan i höstas).

Nog klagat. Nu är sockret bra igen. Nästa vecka blir det kul och snart är det helg.


Efter att ha ägnat en hel eftermiddag och kväll åt Essential cell biology, Medical biochemistry och Hendersons dictionary of Biological terms har jag nu gjort mig förtjänt av lite vila och bokläsning. Och, believe it or not, jag plinkade lite på gitarren! Laddade ner tabulaturen till "Small black flowers that grow in the sky". En vacker låt som skulle passa bra på en väns begravning eller nåt.

Radiodead

Jag läste nyss en artikel på Aftonbladet.se om dödshot mot en kommersiell radiostation.

"Enligt polisen berodde hoten på att personen är missnöjd med radiokanalernas musik."

Trots att det som de anställda utsätts för är väldigt otrevligt så kan jag inte undgå att inse det komiska i det hela.

Sedan kan man fundera på det här:
"MTG Radio har ett antal radiokanaler, bland annat Rix FM, Lugna Favoriter, NRJ och Bandit Rock..."

Och att tillåta kommersiell radio på olika sändninsfrekvenser i Sverige skulle öka mångfalden?


Nåja, jag har aldrig själv varit särskilt förstjust i Rix FM eller Lugna favoriter (den värsta radiokanalen jag har hört), men att gå så förbannat långt. Man kan gå och tänka tankarna, men ja, det ska väl sluta där... det finns värre saker i livet. Dessutom finns det annat att lyssna på än dålig radio.

Hela artikeln finns här:
Radioanställda utsatta för dödshot

En dag i livet

På fredag så har vi dugga nummer två på cellens struktur och funktion. Den här gången kommer det handla om transkription, translation, membraner och lite annat smått och gott.
Av denna anledning har helgen än så länge i stort sett gått i pluggandets tecken. Var på bibblan till 17 i fredags, gick upp tidigt igår och har suttit en del idag. Men jag har även hunnit med att repa av ett arbetspass på Villan. Sjuksköterskorna hade avslutningssittning.

Så det har varit en ganska normal helg häruppe i Umeå. En ganska normal vecka till och med, förutom att det varit något mer pluggande än brukligt. Kanske är det julvilan som gjort mig mer sugen på studier, tillsammans med piskan att klara duggan.

Det finns inget mer att skriva och studierna lockar...

Bland volleybollar och avskedsfester

Igår var jag för första gången på IKSU (IdrottsKlubben Studenterna Umeå).
Det är ett ställe som är på alla umeåstudenters läppar hela tiden, känns det i alla fall som och jag har alltså aldrig satt min fot där tidigare.
Jag och tio andra ifrån klassen skulle nu spela beachvolley tillsammans. Det var riktigt kul och idag känner jag mig lite stel i benen.

Niklas som är en av dem jag umgåtts mest med här uppe i Umeå, framförallt under början av hösten, har kommit in på läkarprogrammet i Göteborg och ska därför flytta snart. En avskedsfest gick därför av stapeln igår. Man kan ha åsikter om folk som först tar en eftertraktad plats på ett populärt utbildningsprogram på ett ställe för att sedan ta en ny plats på samma program fast på ett annat ställe. Men det ska jag inte gå in på nu, för innan avskedfesten gick jag förbi hos Filip och lagade mat. Det blev potatismos och euroshopper-falukorv. Jag som knappt har ätit riktigt potatismos sedan jag fick diabetes (har hört att det är en dålig maträtt för oss) åt en hel del potatismos. Jag kunde inte få nog helt enkelt. Det var vansinnigt gott och kanske var det den stora mängden jag tryckte i mig igår kväll som gjorde att jag mådde lite dåligt i morse.
Men vafan, åter till avskedsfesten.
Jag måste säga att det var väldigt, väldigt trevligt. Folk satt pch småpratade om allt möjligt, surplade vin, öl och vad det nu fanns. Någon hade tjeckisk pepparkaksvodka med sig (som jag bara luktade på dock). Det fanns chips, godis och annat onyttigt att stoppa i sig. Och kanske var det min framfart på dessa domäner som gjorde att jag fick ont i magen en stund under kvällen och vaknade i morse och mådde lite dåligt.
Det fanns finwiskey också, rökig och dann. Inte konstigt att Regalskeppet Vasa kom på tal två gånger när smaken diskuterades.

Ett av kvällens absolut roligaste ögonblick, tycker jag i alla fall, var när vi diskuterade orealistiska uppfinningar vi skulle vilja komma på.
Allt från teleportörer, hårddiskar till hjärnan och tidsmaskiner diskuterades.
Men den roligaste uppfinningen stod Oskar för: "Jag skulle vilja ha en maskin som man kunde pausa tiden med, så att man skulle kunna stoppa tiden och plugga". Kanske sa han inte exakt så och lite av det roliga försvinner i och med att sättet han sa det på är lite svårt att få med i en text. Men det var roligt.

Tackar brorsan!

Thomas har ringt mig flera gånger och frågat om jag varit hemma och kollat posten. Jag kom inte hem förrän igår, men inget märkvärdigt hade då kommit. Inga paket som han talat om, en viss nyfikenhet började torna upp sig.

Nyss kollade jag posten, och förutom en trevligt låg teleräkning, så hade paketen kommit. Två DVD-boxar av yppersta kvalitet! Nu har jag många härliga timmar med Ett päron till farsa och Indiana Jones framför mig!

Tack!

Bland muskelsjukdomar och köttmackor

Första dagen på vårterminen men inte första dagen på termin 2. Den terminen börjar inte förrän om ett par veckor och då kommer jag (och många med mig) iklä sig rollen som fadder. Det känns som om jag knappt fått av mig min nolle-t-shirt själv än.

Annars känns det ändå rätt bra. Tillbaka i sitt eget rum, jag klagar inte på huset och dess innevånare där i mitt barndomshem som jag besökte under jullovet, men det är rätt skönt att ha något helt eget och gå och skrota i.

När jag kom in genom dörren till korridoren var Petter redan där. Sedan tisdagen hade han varit ensam i korridoren. Två minuter efter mig kom Dennis. Ett tag senare kom Kerstin. Så nu är vi några här igen och blommorna mina överlevde min bortavaro.

Jag och Dennis inledde våran tillbakakomst med att sitta och slappa i teverummet framför, hör och häpna, MTV. Den kanalen kan man slå på och nio gånger av tio är det bara trams, den tionde gången är det bara dålig musik. Konstigt nog var det inget av det den här gången, alltså en logisk omöjlighet! Det var headbangers ball! Jag är förvisso inte helt insnöad på metal, men det är nog en av få genrer som jag kan sitta och njuta av att titta på längre stunder. Vi diskuterade musiken och fick se oss en riktig kannonvideo. Kommer inte ihåg vad bandet hette, hmm, låten hette i alla fall "Meat Sandwich"..... Efter 5 sekunders research har jag nu kommit fram till att gruppen heter GWAR och att videon finns att beskåda HÄR . Håll tillgodo.

Idag hade vi vårens första caseintroduktion och har nu kommit fram till Case X (X som i tio). Jag tror att det handlar och myasthenia gravis, nu efter bara lite funderande.
Det känns skönt att vara tillbaka i skolan, det känns skönt att få fortsätta beta av denna kurs och det känns skönt att jag har hyfsad koll på caset utan att ha behövt anstränga mig nämnvärt än. DOCK ska jag tillägga att jag för den skull inte ska sitta och slappa i veckan. Jag har en hel del att läsa på ändå.

Projekt

Nu har jag ett projekt att genomföra, att dedikera min själ till och att sitta sena kvällar med när ensamheten blir plågsam. Jag ska börja skriva noveller.

Det kanske låter en aning töntigt och så, men jag har inga större ambitioner med projektet än att få något att pyssla med. Då får jag anledning att göra lite research, jag får nytta av min livliga fantasi (som annars orsakar olika paranoida idéer och annat skoj) och inte minst får jag kanske något att lämna efter mig.
Jag har inga konstnärsdrömmar om att bli bästsäljande författare som kan försörja sig på sin penna, jag vill bara klottra ner lite tankar på samma sätt som folk ute i stugorna sitter och stickar eller han vinprovning.

Nu frågar jag mig själv varför jag skriver om det här just här. Det är bra för motivationen, antar jag, när jag har något att leva upp till. Hitintills har jag tänkt skriva under en längre tid utan att få arslet ur vagnen.

Fåfäng som få.

Tvåtusensju nu

Det börjar snart bli dags att fundera på resan tillbaka till Umeå, det känns lite vemodigt på något sätt. Efter mina tillkortakommanden här hemma kanske det kan bli skönt att komma tillbaka till rummet på Mariehemsvägen. Tillbaka till studietristessen och matlådor.

Men först tänkte jag skriva lite om det kommande året.
Det kommer att ägnas en hel del tid åt studier, jag ska först göra andra halvan av tjugopoängaren i cellbiologi och kemi. Jag längtar redan till den dagen jag är klar.
Sen kommer del ett utav Organsystemens struktur och funktion. Till sommarlovet kommer jag att kunna lite mer än tidigare om nervsystemet och rörelseapparaten om jag inte minns fel.
Till nästa jul, om jag då fortfarande andas och ler, ska jag kunna resten av kroppen och dessutom klarat godkänt på de trettio poängen.

Annars vet jag inte så mycket om vad som kommer att hända under året. Jag hoppas att jag kommer iväg till Amerika i sommar. Men jag har mina tvivel på de planerna, så det blir väl Roskildefestivalen och sommarjobb då istället. Det kan vara bra det också.

Sedan har jag funderat mycket på vad jag ska göra av min fritid som kommer att bli mindre och mindre om jag fattat det rätt.
Jag gör verkligen ingenting bra på min fritid. En och annan gång har man stått på kåren och hällt upp öl åt törstiga studenter, men jag vet inte om det räcker som hobby. Jag tycker att jag borde göra något mer produktivt. Okej, jag skriver ju här, men det känns inte som om jag får ut så mycket jag vill på det.
Musik vore något, jag är ingen fena på gitarr, men jag har en i alla fall. Jag skulle också kunna börja skriva noveller, då kan jag dessutom lyssna på musik samtidigt och sjunga. Terapi.

På nyårsfesten igår, som var hos en Andreas, så var det någon som frågade mig vad jag gör på fritiden. Jag nästan önskade att jag kunde säga att jag för det mesta pluggar, men då skulle jag ljuga. Jag gör verkligen ingenting på fritiden, läser en och annan bok, hänger alldeles för mycket framför datorn och umgås för lite med folk i den verkliga verkligheten.
Jag sa att jag inte gjorde något på fritiden, hade inte räknat med att någon skulle fråga mig om något, så jag hade ingen bra historia att dra.
Nästa nyår så ska jag om jag blir tillfrågad om mina fritidssysslor ha något roligare än inget att berätta. Vad som helst är bättre än inget.
Det får bli ett nyårslöfte.

..och sen att jag umgås mer med folk, jag älskar människor och att ha trevligt med dem... även om jag är för asocial i ibland.

Kanske är jag extra självupptagen idag, kanske är jag aningen mer patetisk också.

Egentligen skulle jag kunna misslyckas kapitalt med allting ovan utan att för den skull bli mer olycklig än jag är nu. Nu kommer jag vara extra patetisk: skulle jag träffa rätt i kärleken (min favoritgren) skulle jag kunna ta allt det andra med ro. Men jag är inte optimistisk.

"We don't talk about love
we only wanna get drunk"

2006

Egentligen borde man kanske sätta sig ner och skriva ner allt som har hänt under året, betygsätta det med en femgradig skala och sedan göra en topplista över saker som var bra.

Det tänker jag inte göra.

Kanske kommer jag svänga ihop en bildserie någon dag, men det är inte nu det.

Någon sorts summering borde man ändå ge sig på:

Det har hänt del bra saker i år, det kan jag säga. Egentligen har det inte hänt något särskillt dåligt, om man ska sätta i relation till vad som hände 2004.

Här kommer några av de saker som jag kommer att minnas 2006 för:

* Antagningsintervjun på Karolinska institutet och antagniningsbeskedet från samma ställe. Äntligen kom jag in där.

* Antagningsbeskedet från Umeå, stället jag hellre ville komma in på.

* Min första lägenhet som var belägen i Örebros kanske mysigaste stuga.

* De nya människorna jag fått privilegiet att träffa. Jag tror detta är ett rekordår, det är inte bara kvantiteten utan också kvaliteten på människorna.

* Flytten till Umeå och starten på läkarlinjen.

Musikpoäng

Vi såg lite utav Musikbyråns lista över 2006 års bästa album. Två av dem har jag på köpe-cd, en har jag lyssnat sönder på datorn, det måste jag ge mig själv lite kredd för, inte för att jag är en idiot som KÖPER mina skivor, utan för att jag är lite småindie och definierar mig själv efter de skivor jag köper och vill visa mitt skarpa intellekt genom den musik jag lyssnar på:

#6:The Flaming Lips - At war with the mystics

#25: Thom Yorke - The Eraser

#26: Midlake - The Trials of van Occupanther

Och jag tycker att The Trials of van Occupanther är något bättre än de andra två och att The Flaming Lips förra skiva (Yoshimi battles the Pink Robots) är strået vassare än At War with the Mystics.

Ja, jag är en nörd.

Och varför är inte Grandaddy med på listan med "Just like the fambly cat"?

Here comes the sun

Då blev min blog för första gången utskälld. Jag tänker inte nämna av vem, integritetsskäl, You know.
Sorry för det. Men jag tänker fortfarande skriva min blogg på det sättet jag gjort tidigare. Det är min blogg.

Jag hade en trevlig kväll hos Tove och Björn igår, vi såg någon skum film "The empty"... eller "The big Empty" hette den. Den var hygglig, värd att se en gång i alla fall. Och Tove mixtrade ihop en rackarns god smoothie, eller rättare sagt två. Eller en och halv kanske är ännu mer rätt, för smoothie nummer två till hälften bestod av nummer ett. Och jag begriper inte hur hon fick till saffransbrödet som var gott trots att det bott ett tag i frysen. Hon har gröna fingrar, fast i köket. Jag har hyfsat gröna fingrar också, i köket, fastän min brorsa försökte placera min tumme mitt i handen.

En sak jag glömde att ta med när jag skrev under julhelgen var att det värmde i hjärtat en smula när elinor över msn, i min bortavaro, visade sin uppskattning över julklapp/julkort jag skickade henne. Eller det värmde när jag kom tillbaka till datorn och kollade msn.

Juldagen

Julaftonen artade sig ganska bra till slut ändå, förutom att Thomas nästan bröt tummen av mig.

Kusinerna kom, det var trevligt. Man träffar dem tyvärr inte alltför ofta.

Dock måste jag erkänna att jag var på så jävla dåligt humör och i sådan dålig balans att jag knappast kan påstå att jag tillförde något positivt till festligheterna överhuvudtaget.

Julaftonsbloggeri

På Julafton vill man gärna ha fullt upp med att ha trevligt, äta och mysa.

Just nu gör jag ingenting av det. Jag fördriver tiden för att det är så förbannat segt. Skitdag.
Har finkavajen på mig, finskjortan och vanligjeansen.
Trycker i mig en chokladbit trots diabetesen, det är ju julafton, då FÅR man ha sönder kroppen.

Vi fick julklapparna igår, lyssnar på en just nu och jag lyssnade på en förut.
Skivor är nice.

Kanske skulle man ta och fördriva tiden lite med att borsta tänderna?

Julkok

Då skulle man ju se till att göra lite fudge till mormors och farmors. Det gick väl så där, det blev så det räckte till dem, men eftersom det var en grovt överdimensionerad smet jag gjorde så blev det en hel del över, som jag dessutom kokade för kort tid. Det blev ingen riktig fason på det, förutom det som gick till farmor och mormor.
Till råga på allt kokade smeten över, eftersom det var så mycket, så jag fick hälla upp i två kastruller.

Trots ideliga vattentester så lyckades jag bara få till fudgen från den ena kastrullen. Nu har jag en stor klump med pseudofudge i kylen och jag vet inte vad jag ska göra med den, den är för kletig för att ha som godis och för söt och sliskig för att ha som fika. Man skulle kanske kunna hälla upp i bullformar och sedan äta med sked?!
Se upp kära vänner, när jag kommer hem får ni smaka på världens godaste fudge lite för lös konsistens!

Snö

Tåget är ombokat, far klockan 14.05 Umeå istället för 21...bla bla. vad det nu var. Kommer hem tio timmar tidigare och får sova i en säng (omän en knucklig gästsäng) och inte i en tågsits.

Har dammsugit idag, tvättat, skurat och dammat, slagit in ett par paket, betalat räkningar, pluggat, stekt hamburgare med Filip (vardagliga saker är alltid trevliga att göra med andra), varit på föreläsning om membranproteiner, handlat mat och kollat på det nya Fredrik Lindström-programmet. Love that show. Så himla träffsäker humor och så intressant på samma gång.

Jag postade mitt sista julbrev idag också. Hoppas det kommer fram i tid.

Det börjar brännas nu, snart sitter man där i den röda skinnsoffan i mammas och pappas vardagsrum och myser. Undrar verkligen hur det blir i år... eller det gör jag inte, det blir som vanligt skulle jag tippa. Trevligt, mysigt och mat.
Ska bli kul att träffa den som jag redan glömt namnet på också... jag och mina jävla namn.
Sanna-gåtan är förresten utredd och avklarad, det var en kompis till en klasskompis. Sanna var det hon hette och inte Anna. Och hon var inte ledsen.

Eric

http://www.myheritage.com

Ja. Vem är jag mest lik?

Vansinnesfika

Jag har lagt upp bilder från fikat på min bilddagbok. Kolla på den 17:e december.
Det var riktigt mysigt. En riktigt bra avslutning på den första hösten uppe i Umeå. Det blev dock en hel del fika kvar, så riktigt slut är det väl inte.

Tredje advent.

Den här filmen vill jag gärna se igen! Vi har den på ett gammalt videoband någonstans. På samma videoband är jag fyra-fem år och tomte i ett Luciatåg. Det är nostalgi det, jag minns det som igår. Jag kommer ihåg att vi fick princesstårta en gång och så fick vi gröt en annan, vi körde ju flera föreställningar.
Ja, så var det orättvist när Lucian fick en fin present.

Livet lekte även då!

Igår var det personalfest på Villan och det var skoj. Gratis mat och gratis sprit. Åhh, jag gillar verkligen julbord. Jag gick lös på sillen, laxen och janssons frestelse. Köttbullar och sånt larv sket jag i, sånt äter man som student ganska ofta ändå. Så tror jag att det var jag som spisade mest rödkål på stället. Jag älskar mat.
Jag träffade några av mina faddrar och vi planerar att köra en sväng med Riket till våren. Lars von Trier rules.
Så snackade jag med en av dem om att eventuellt haka på till staterna för en roadtrip till sommaren. Är det så att det inte bara var fyllesnack från hans sida ska jag absolut haka på! En av mina drömmar är att göra USA bye the road. Jag har alla förutsättningar som behövs egentligen, så sommarjobb får vänta ett år till om detta blir av.

Det blir julfika senare idag här i korridoren. Det är ju sista helgen innan vi draddar hem för julen. Det ska bli ett blandtema på Tyskland und Schweden. Spännande.

Jag är som jag är

Igår handlade jag lite julklappar, det är det många som gör.
Sen åt jag kyckling med Filip.
Sen var kvällen för ung för att inte göra någonting på, så jag styrde min kos till Läkarvillan. Club Zoo!
Jag gick dit på vinst och förlust och inte för att dricka mig full.

Jag lyckades ganska väl, jag tog mig in efter en stunds köande och jag hade skoj. Det blev en ganska lugn kväll så att säga, men en hel del dans. Tyckte visserligen att musikrepertoaren var väldigt ojämn. En del riktiga kannonlåtar blandades med kalkon och så avbröts många bra låtar när de var på väg att peaka. Illa.

Men det är inte därför jag är här.

Jag är en odåga, rent socialt, jag träffade en Sanna igår. Jag har redan för många Sannor att hålla reda på känns det, och här kom det en till. Hon kunde mitt namn, men jag kan inte komma på var jag har sett henne. Hon sa att vi hade träffats förra Club Zoo, då jag jobbade, men jag kan bara inte minnas henne. Jag hatar mig själv, nu kommer hon tycka att jag är en dryg jävel, och kanske förtjänar jag det eftersom jag inte kunde minnas namnet på henne.
Eller vänta nu! Kan det inte ha varit Anna hon hette? Ja, så kan det vara. Då kan jag stryka en Sanna och istället lägga till en Anna att hålla ordning på. Jag kan ju ha hört fel i oväsendet och då faller bitarna bättre på plats.

Det är inte så att jag ogillar folk eller så, jag är bara otroligt virrig just nu.

Till exempel är det därför jag missar att skicka julkort till personer jag verkligen tycker förtjänar ett.

Julen, det dåliga samvetets högtid.

Bland mappar och hallucinationer

Jag hade givit upp hoppet, men jag skulle bara kolla på ett sista ställe. Bara för att, liksom. Det stället som var så osannolikt att jag inte kommit på det förrän efter en vecka. Sjuksyrrornas mikrovågsugnsrum.

Där fann jag äntligen min mapp. Jag gick och var aningen euforisk i säkert en kvart, jag spontanlog. Jag kunde verkligen inte hålla undan mitt leende. Jag hade verkligen börjat förbereda mig på att gå runt till lärarna och be om signaturer på min närvaro för att få godkänt på kursen. Jag hade redan börjat föreställa mig hur det skulle bli att göra extrauppifter för att ersätta de borttappade signaturerna, med vilka jag ska bevisa min närvaro.

Så dyker den upp. En tidig julklapp, jag blir glad varje gång jag tänker på den!
Det är fan värt en bild tycker jag!


Tyvärr räckte inte glädje till att hålla mig vaken helt och hållet på nobelföreläsningen under eftermiddagen.
En gång tyckte jag mig se en chokladpralin på skärmen där på scenen, men det var ett utav Umu-märkena.
Sedan tyckte jag mig, under någon bråkdels sekund, se en smurf på powerpointpresentationen Kornberg hade. Det var en blå och vit bild av ett protein.

Jag skyller på för lite sömn och min diabetes. (Min diabetes är en stående ursäkt för allt man kan tänka sig, bye the way).

Åhh Örebro!

Ja, sitter nu här i Örebro. Har varit hemma hos mor och far i lite mer än ett dygn nu. Resan ner gick otroligt friktionsfritt och de bjöd på fika på planet.

Det känns som jag inte gjort ett skit idag, samtidigt har jag ju faktiskt gjort det. Ätit finlunch på Slottskällaren, skrivit ut skolpapper, pluggat lite, promenerat med hundar, tittat på Svullo (det var roligare att titta på när man var 15 år yngre) och hälsat på farmor.
Det där besöket hos farmor hoppas jag att hon uppskattade, för mig gav det tyvärr inte så mycket.

Det är lite svårt att få kontakt med alla här hemma så jag undrar hur många jag kommer att hinna leka med innan det blir dags för Umeå igen.
En sak är säker och det är att jag ska träffa Tove (nu 23 år!) imorgon.

Den försvunna mappen

Vi hade Nallesjukhuset igår, kolla Folkbladet, så står det lite mer.

Jag hamnade i Västerbottenskuriren och såg rätt sliten ut, men eftersom jag inte har hittat någon nätversion av deras artikel så får väl Västerbottens folkblad duga.

Allt gick väldigt bra under dagen, barnen verkade ha kul och läkarstudenterna verkade ha kul, ja till och med dagispersonalen (mest fröknar) verkade ha kul.

Synd bara att jag under samma dag tappade bort min Cellen-mapp. Den innehåller alla papper vi har fått eller skrivit ut, de mesta av mina anteckningar från cellenkursen och så mitt närvaropapper som jag samlar underskrifter på när vi har obligatoriska moment.
Det där närvaropappret skulle jag bli glad över att få tillbaka, den som har upplyssningar om var mappen kan befinna sig belönar jag med en stor näve tacksamhet, för att få godkänt på kursen måste man kunna styrka att man varit på de obligatoriska momenten och detta papper är mitt enda bevis på det.

Kan väl i alla fall försöka glädja mig åt att jag åker till Örebro imorn.

WoW och RNA-polymeras II

Jag var uppe sent igår och skickade ut pressmeddelanden i Nallesjukhusets namn. Det blev lokapressen, svt västerbotten, jag kom nu på att jag missade tv4, det blev aftonbladet, expressen, dn, svd, några studenttidningar och jag tror jag fick med läkartidningen med. Hoppas att det i dyker upp i alla fall några journalister, fast då skulle jag nog bara bli nervös.

Idag inleddes veckans tema med Case VI, Ulla Svenssons bröstcancer (CaseVI) . Det ska handla om transkription och translation. Alltså vägen från gen (DNA) i cellkärnan till protein i cellen. Det är rätt skoj, hade en bra föreläsare idag. Han nämnde årets Nobelpris ett par gånger under förmiddagens lopp, han kände tydligen den snubben som fick det i kemi eller om det var Medicin/Fysiologipriset. What ever. Vi ska bye the way få en föreläsning med den där pristagaren några veckor framåt. Och den ska tydligen passa ganska bra in med det avsnittet vi är inne på i kursen. Nooog om det.
Den snitsiga bilden föreställer lite utav det vi haft i skolan idag.

Var kvar efter skolan idag, hade en del pillande med nallesjukhuset som kommer vara på måndag. Det ser ut att kunna bli en bra tillställning och jag ska ta en massa kort också.

Fick ett telefonsamtal från bror min nyss, han är tydligen i York och hälsar på sina WoW-kompisar. Den jäkeln bara sticker iväg själv på äventyr i vida världen, i och för sig är jag inte så dålig själv som tar mitt pick och pack och flyttar till norrland, det är ju nästan mer utomlands än York.
Det var i vilket fall som helst kul att höra ifrån brödra mi, även om det varade kort.

svt's barnprogram

Jag är ledsen att jag inte längre är tillräckligt liten för att få se på barnprogram och jag är ledsen för att jag inte har några barn att se på barnprogram med.

Hur som haver, bläddrade förbi barnkanalen när jag och Filip skulle käka hallonpaj.
Jag vet inte vad programmet vi zappade förbi heter, men det var riktigt bra. En pojke skulle spela på "Dödshjulet" efter en "älgfajt". Dödshjulet var en roulette (ett sätt för parbet.com att skola in ännu yngre stjärnor i spelberoende? Svt public service?), grabben skulle välja svart eller rött, landade kulan rätt så skulle han få en mp3-spelare. Han valde rött, men kulan landade på svart. Då gick ett larm hos nån tatuerad och snaggad skäggsnubbe modell grövre. Han fattade tag i sitt baseballträ, gav ifrån sig ett djuriskt ljud (ditlagt i redigeringen antar jag) och rusade ur sitt rum.
Momentet senare rusar samma skäggsnubbe in i studion där dödshjulsspelet ägt rum och slår sönder mp3-spelaren som pojken INTE vann.

Pojken fick en t-shirt i alla fall.

På min tid hade vi Björnes magasin, jag tror jag var den första generationen som indoktrinerades, och Disneydags.
Nu blev jag nostalgisk...

Sunes jul!

Bland helicas och kikärtor

I mitt eviga sökande efter sanningen och enzymer så kom jag över något:

"Popular Joke
A joke about DNA helicase is told as follows: "If I were an enzyme, I'd be DNA helicase so I could unzip your genes""

Saxat från Wikipedia på engelska, på sökordet helicase (ett sketet enzym).


Jag funderar på författarens tankegångar, skämtet är inte ett dugg roligt, tycker jag, även om jag tror jag förstår vitsen.
Det roliga är, enligt mig: "Popular Joke".
Populär var? Bland vilken sorts människor?
Är det så att man i sitt labb i sin vita labbrock skämtar med sina labbkamrater om enzymer och gener (genes/jeans). Vid kaffemaskinen tar man av sig sina glasögon, spanar in hon som håller på att studera DNA-polymeras hos E.coli och sedan drar det "populära" skämtet.

Nej, nu ska jag sluta mala vidare på det.

Rörde ihop en pastasås med en massa vitlök, kikärtor och lite kyckling. Det blev gott, kände att det var en del råvaror som det var dags att använda. Känner mig nöjd med lite nyttig mat efter allt detta hallonpajsvulstande.

Servera kakan med kardemummagrädde, hackade valnötter eller körsbär i rom. Det går också bra att njuta av kakan precis som den är. Ett vackert mönster får du genom att pudra över ett mönstrat pappersark.

Nörderi gånger två

Blev nästan sen i morse, var ju tvungen att packa gymnastikskorna, kortbyxorna och lite duschgrejjer. Idag var det dags för innebandy på Landstingshuset. Medicinska föreningen får låna hallen gratis.

Kom på, när jag gick ut genom ytterdörren till mitt hus att klubban fortfarande befann sig till vänster innanför min rumsdörr två våningar upp. För att inte riskera att komma för sent så fick jag ignorera klubban, så länge.
Jag kom i tid i alla fall.

Vi fick ett nytt case idag. En snubbe, påhittad förmodar jag, med HNPCC (Hereditary nonpolyposis colorectal cancer).
Vi ska förklara sjukdomen ur ett molekylärt perspektiv. Varför den uppstår och så. Att veckans genomgående tema kommer att vara DNA-replikation (alltså när DNA:t kopieras innan celldelning) pekar mot att den här mannen i caset har en mutation någonstans som stör hans DNA-replikation eller något i samband med det. Vi har kommit fram till att han har en mutation som försämrar ett av de proteiner som kontrollerar att DNA-replikationen gått rätt till, ett protein som så att säga korrekturläser DNA-strängen. Jaojao. Sånt håller vi på med här uppe. Det värsta är att jag tycker att det är kul.

På Medicinska Biblioteket (MB) så kollade jag i en bok, "Tumörsjukdomar", i mitt sökande efter svar. Daniel, min kära klasskompis kollade också i den boken och fann ett intressant "tryckfel". Vi var på denna sjukdom som berodde på ett fel i DNA:ts korrekturläsning. En och samma mening var skriven två gånger i boken på stället som sjukdomens orsak beskrevs.
Vi måste bara maila författaren för att få ett svar på frågan om det var ett nördigt skämt, ett pedagogiskt grepp eller bara ett tryckfel som fanns där som ett ödets ironiska spratt.
(Mitt nörderi nummer 1).

Efter vistelsen på MB så blev det en rask promenad hem till Mariehem för att hämta klubban. Då upptäckte jag ett inkassokrav för en räkning jag inte fått eller ens (enligt mig) borde fått. Jag blev så irriterad att jag nästan ville skita i att spela innebandy.
Dock så hade jag mina gympagrejjer inlåsta i ett skåp på skolan, så de måste ändå hämtas, jag gick tillbaka till skolan igen.
Jag vet inte hur många gånger jag för mig själv skakade på huvudet i ren ilska på vägen till skolan, men det var minst tio. Tänkte sedan att irritationen kunde vara en bra peppare inför innebandyn, blev då av någon anledning på bättre humör.

Jag kommer inte orda så mycket om innebandyn, vi var mest läkarstudenter där, fastän biomedicinare, logopeder och vilka det nu mer är som är medlemmar i medicinska föreningen, också är så välkomna.
När jag kom hem igen efter ytterligare en liten gångtur så var jag bara så himla värd lite kexchoklad.
Kommer få träningsvärk i skinkorna känner jag nu. Fast jag stretcha.

Mitt nörderi nummer 2 var när jag för en stund sedan hade lite huvudvärk, den har släppt nu, men då var jag bara tvungen att fastställa den medicinska termen för var huvudvärken satt: Frontalloben på höger hemisfär. Ganska ytligt.

Yrkesskadad... reda.

År tvåtusentre

Tidigt på våren var jag på inflyttningsfest hos Emil.

Så mycket har hänt sedan dess. Otroligt mycket. På ynka tre år.

Skelleftesjukan

Grannen ovanför lyssnar på Nirvana, bara för att det är det som spelas däruppe håller jag ut. Litium låter det som nu, hör mest basen... den höga basen.
Lyssnar själv passande nog på Foo Fighters för tillfället.
Ventilationen låter på sitt sätt, lite visslande och utanför drar glassbilen förbi.

Mitt uppe i allt det här läser jag New York-trilogin av Paul Auster. Har väl tagit paus nu och ska snart tillbringa någon stund åt att plugga proteiner.

Veckans case gick ut på att vi i casegruppen skulle fördjupa oss lite i en "protein-folding"-sjukdom och sedan hålla ett kort föredrag. En i gruppen dök aldrig upp, ingen katastrof dock. Vi rodde redovisningen i land ganska bra ändå.
Vår sjukdom var förövrigt Familjär Amyloidos med Polyneuropati, även kallad skelleftesjukan. Ja, så var det med det!

Lagade lite halvonyttig mat förut: panerad rödspetta med potatis, tomat och morot. Eftersom jag är så nyttig av mig skalade jag inte potatisen innan jag kokade den. Skal innehåller vitamin c och fibrer!

Jävla idiot däruppe, nu spelar han techno. Kanske är det en hon, men det tvivlar jag på. Jag hör att han ståkissar. Ganska ofta dessutom, diabetes mellitus?

NMR, RTG och IDIOTI

British Association for Japanese Studies.

Häromveckan tänkte jag spana lite efter skivor och böcker på nätet, på ett av de där postordeföretagen.
Det gick inget vidare, jag kunde inte logga in på mitt kundkonto. Fast jag körde med det jag trodde var rätt inloggningsnamn och kod.
Skickar då ett brev till kundtjänst för att se varför jag inte kan logga in. Som svar får jag att jag redan har ett konto hos dem, DOH det visst jag inte. Jag svarade då att jag redan hade ett sådant konto, god dag yxskaft, det framgick klart och tydligt i första brevet.
Då får jag som svar att jag ska använda de där inloggningsuppgifterna jag hade använt från början. Nu vet jag att jag i alla fall inte hade dåligt minne.
Jag skriver som svar att jag ju inte kan logga in med de uppgifterna.
Som svar får jag att jag nu minsann ska kunna logga in igen, och det kunde jag också. Hurra! Men tro inte att min kontakt med postorderföretaget tar slut där.
I samma brev skriver de att jag har en obetald räkning på 29:- hos dem. 29:- brukar förövrigt frakten kosta. Om jag inte betalar den unmittelbums så får jag inkassobrev minsann. Eller vad det nu är de skickar när man får en påminnelseavgift på 50:-.
Jag kan inte minnas att jag har glömt att betala någon faktura, jag brukar alltid när det kommer till dessa fakturer betala dem per omgående. Om det är något jag är noga med är det mina räkningar, efter diverse missar jag gjort tidigare.

Nå i alla fall...
Jag kan för mitt liv inte förstå varför jag är skyldig detta företag 29:- (fraktavgift).
1. Har jag missat en räkning borde jag ju vara skyldig mer eftersom jag inte bara beställer frakten.
2. Jag har inte beställt något hos dem på riktigt länge och det jag beställde sist betalade jag så fort jag fick fakturan.

Jag skriver i mitt svar att jag inte kan förstå vad jag är skyldig pengar för.

Svar: Thom Yorke-skivan du beställde av oss i augusti betalade du bara 149:- för, men ingen frakt.
ALLA gånger jag har beställt från detta företag har frakt och vara varit på samma faktura och jag betalar alltid hela den summan som står på fakturan. Jag vet dessutom att jag betalade denna faktura.

Jag betalar i alla fall de där ynkliga 29:-, men jag kommer av principskäl kräva tillbaka vartenda öre, för det slog mig nu att anledningen till att jag inte blev fakturerad någon frakt var att det var ett sommarerbjudande att slippa betala frakt. Att den andra skivan jag beställde (Omar Rodriguez) dröjde till slutet av september att landa i min brevlåda, gör mig ju inte mindre angelägen om att få de där pengarna.
29:- är ju nästan en köpelunch på universitetet.

Okej, då var lite aggressioner borta, nu kan jag beskriva vad vi gjorde i skolan idag:
vi lärde oss hur man med röntgen och NMR kan se proteiners strukturer. Jao, det var inte illa.

Nu ska jag gräva ner mig i amyloida sjukdomar och deras molekylära orsaker. (Vår grupp ska ägna lite extra uppmärksamhet åt Skelleftesjukan).

Stök

Idag har det varit en sån där dag man har tänkt plugga men det inte blir något utav det.

Jag har dock inte varit sysslolös för det. Har haft kontakt med lite folk där hemma och så liiiite med elli, lagat lasagne och skurat korridoren. Det luktar citron nu, fresh.

Lite proteiner kommer det väl bli i slutändan på nåt sätt, måste verkligen ta mig igenom lite utav caset nu.

Är det bara jag, eller är jag väldigt trött?

Simon

Ja, det kanske inte finns så mycket att skriva, men det var ett tag sedan jag skrev sist.
Chattade med Simon nyss, så mycket som vi kommunicerade nu har vi inte kommunicerat på nästan ett år (ganska illa egentligen). Känns en aning konstigt, men väldigt bra. Simon är på väg hem, okej, jag bor inte i Örebro längre, så jag kommer kanske inte träffa honom så mycket, men ändå!
Får se till att besöka honom om han drar till London och arbetar sen. London är kul och Simon är kul. Då blir det kulkul. Kulkul har jag aldrig haft i London, även om jag tyckt att det varit bra när jag varit där.

Bland vener och kanyler

Idag hade vi en sån där rolig PU-dag (PU=professionell utveckling), vi skulle lära oss ta venprover och sätta perifer venkateter (PVK). Det var med en viss skräck jag gick till skolan idag måste jag erkänna.
Det första vi gjorde var genomgång av PVK, jag kände mig svimfärdig redan då. Jag tog mig samman, vi fick börja på atrapper för att få in handlaget. Sedan var det dags att sticka på varandra.
Jag kan säga att efter att ha pillat på atrapperna lite och ångesten lagt sig, så gick det ganska bra. Visserligen så funderade jag på mitt karriärsval något när jag hade missat venen två gånger i rad. När jag visste att man ska spänna ut skinnet något för att fixera venen så gick det mycket bättre.
Att själv bli stucken var inte alls så farligt, det värsta är själva förväntansångesten.

Sedan var det dags för venprov och då var jag ivrigare än ivrigast och då missade jag att träna på att byta vakuumrör, så jag fick göra om av den anledningen, men det gjorde inget för det var skoj.

Nu ska man åter till den trista prekliniska verkligheten igen, med cellbiologi på dagordningen. Så illa är det egentligen inte, men det känns lite motigt att sätta sig med mitokondrien när man har fått lära sig saker som man lättare kan anknyta till läkaryrket.

Funderar på om jag skulle gått omvårdnad på gymnasiet istället för natur, men då kanske jag inte hamnat där jag är nu och jag är ganska nöjd med var jag är.

The Mars Volta

Ja, igår var jag på en husfest. Ett helt hus med ett gäng studentkorridorer bestämde sig för att annordna en stor jäkla fest. Det måste ha varit den största privata fest jag någonsin varit på.. vad jag kan minnas. Det var rätt häftigt, flera våningar med folk folk folk. Och musik, fylla, dans och sockriga fläckar.

Jag blev riktigt avundsjuk när en av Carlarna i klassen berättade att han sett The Mars Volta på Kastrups flygplats. Så därför tänkte jag tillägna detta blogginlägg till dem. Har till sist lyckats spjälka deras senaste skiva så pass mycket att jag kan avnjuta den till fullo. Den har gått på repeat hela eftermiddagen fram tills nu. (Korridorsgrannarna måste tro att jag håller på att flippa ur).

Vad skulle det tjäna till?

Surfade in på umu.se och blev matt av vad jag såg. Nu helt plötsligt är min utbildning 330 poäng lång.
Jag ska inte läsa mer eller längre, det är bara den förbannade bolognaprocessen, må den brinna i helvetets eldar! Nu ska man räkna om poängen. 1 gammal högskolepoäng blir 1,5 nya, internationellt accepterade högskolepoäng. (220*1,5=330).

Okej, det här är ännu värre: när jag sökte läkarutbildningen så skulle examensarbetet ligga på 10 poäng, när jag kom hit så var det ändrat till 20. Jag ska tydligen bli Master of Medicine (yeah!), vad nu det ska tjäna till...
Nu har det ändrats igen, till 30 poäng (sånna där internationella poäng, som är mindre värda per styck).

Tiden har vridits ur led!

Bland blåsljud och friska fläktar

Idag var jag på mitt första läkarbesök häruppe, dags för nya namn, nya rutiner och nya funderingar.

Pelle, min nya läkare presenterade sig så, med ett fast och spritluktande handslag. Han luktade inte sprit, sannolikt var det bara händerna som var desinficerade.
Det var inte bara händerna som var en uppenbar frisk fläkt, även Pelle var det. Han verkar bra.
6,1 % i HbA1c är väl precis på grånsen, men det var okej. Det blir lite att jobba på, har fått i uppgift att köra två dagar som jag ska mäta blodsockret extra noggrant någon gång framöver. Först innan varje måltid, sedan en och en halv timme efter varje måltid. Och så förstås en gång på kvällen. Sedan ska jag föra dagbok på det, skriva ner insulindoser, kost och fysisk aktivitet. Det kan bli spännande.

Förutom HbA1c:t som bara var en tiondels procentenhet över gränsvärdet, så var jag frisk som en nötkärna sånär som på ett blåsljud i hjärtat. Någonstans, långt bak i tiden, har jag för mig att jag har hört något om detta. Men det kom jag inte ihåg förrän Pelle kollat hjärtat och sagt det till mig, att jag har ett litet blåsljud.
Hursomhelst, om några månader ska jag bli kallad till en ultraljudsundersökning för att konstatera att det inte är något allvarligt fel på hjärtat. Kan vara bra att veta hur det ligger till ifall man hamnar på akuten någon gång och personalen tycker att hjärtat låter konstigt.
Det ska bli spännande att få se hur hjärtat ser ut, hade väl helst velat få en rolig bild på hjärnan, men där kan man (förhoppningsvis) inte ha blåsljud och det är inte fy skam med en liten hjärtbild.

Jag och Filip i klassen lagade mat tillsammans, vi stekte egenhändigt formade hamburgare. Inte illa faktiskt. Känner mig en smula däst nu bara. Hade jag inte känt mig så förbannat däst, som jag ju gör, så hade jag nog skrivit några rader om mitt PU-möte idag. PU står för professionell utveckling och handlar mycket om patientbemötande, etik och så vidare. Väldigt rolig kurs och säkert mycket viktig.

Bland ST-läkare och nallar.

Jag satt ingenting vid datorn igår. Jag var i skolan från tidiga morgonen till sena eftermiddagen och efter det arbetade jag på kåren fram till halv tolv. Det var raka spåret i säng när man kom hem strax efter tolv.

Finns det då något att skriva om det jag varit med om sedan jag skrev sist?

En del kanske.

Som sagt var jag på skolan igår, vi hade först en föreläsning om cellens reglering av metabolismen.
Sedan hade vi en föreläsning om kultur i läkarutbildningen.
Det säger sig självt att den senare föreläsningen var mest intressant och den var säkert också nyttigare.

Efter skolan var det då dags för mitt första pass som personal på Kårhuset Villan. Det var någon ST-läkarsittning, ingen speciellt livad tillställning. Jag låter det passera för att det var måndag och de skulle upp tidigt på föreläsning dagen efter och att alla verkade vara över trettio. Jäkla dåligt med dricks blev det också. 17 kr och 50 öre att dela på. Att jag är lite syrak beror på att vi jobbar gratis för att kunna hålla priserna nere och tacken vi studenter får av läkarna med fast inkomst är sjutton och fucking femti!
Det är egentligen bara själva principen jag stör mig på, jag gick inte dit för att tjäna pengar utan för att göra något annat än att mögla bort på rummet. Och det var faktiskt roligt, hade trevliga medarbetare.
Tack och lov för att det var 38 platser bokade men endast lite över 20 pers som kom. Har mat för flera dagar nu. Lite paj med västerbottenost, lök och kantareller (riktigt delikat). Baconlindad kyckling med mjukost i och ris till.
Vi klämde några pannacottor på plats, de gick dessvärre inte att slå in i folie och ta hem.

Jag vet inte varför, jag vill inte bli barnläkare och jag gillar inte dagisbarn av hela mitt hjärta, men ändå så har jag halkat in i planeringsgruppen för Nallesjukhuset denna termin, som enda kille dessutom. Haha. Men det är kul, så jag fortsätter väl att vara med.
Poängen med nallesjukhuset är att vi ska anordna en dag där dagisbarn får komma med sina sjuka nallar till doktorn. Och det är vi läkarstudenter som ska vara doktorer. Det är väl tänkt att detta ska avdramatisera framtida sjukhusvistelser. Sen är det lite träning för oss studenter i att kommunicera med barn.

Nu är det dags att klämma en liten kycklingbit med bacon och ris tror jag.

Musik

Igår snickrade jag ihop en ny playlist på min windows mediaplayer. Jag kände att min första började bli väl lång, har lagt till nya låtar där nu i snart ett halvår eller så. Den är över ett dygn lång.
Hursomhelst, den nya är klar nu och jag har bestämt mig för att inte lägga till några mer låtar i den. Det räcker med fyra timmar musik. Och fan vad den är bra. Jag ska slita den med hälsan. Det är en sån där playlist som passar till dagar man bara vill dra täcket över sig och den passar till dagar man bara vill känna lite frid. Den funkar också alldeles perfekt till en vanlig dag.
Ett axplock:

• Radiohead - Like spinning plates (live-versionen)
• Manic Street Preachers - Horses under starlight
• Pink Floyd - Us and Them
• The Flaming Lips - All we have is now
• Air - Run
• Elvis Costello - Town Cryer
• The Flaming Lips - Pompeii am Götterdämmerung
• Björk - Isobel

Jag har kommit på att jag inte är någon partyprisse just när det kommer till min musiksmak. Jag har nästan ingen musik alls som jag skulle vilja spela upp ifall jag hade vänner på besök och vi var på väg ut på gallej.
På samma gång känner jag att det inte bekommer mig det minsta, jag älskar min musiksmak. Jag är förstås fortfarande öppen för ny musik, annars skulle jag väl slita ut min musik.


Just nu, trots all bra musik, så känns det som om något klöser på väggarna inom mig för att det vill komma ut. Jag vet inte vad, men något måste jag göra. Jag började få den här känslan så smått igår eftermiddag, men den har växt sig starkare tills idag.

Smält min is, tänd min eld och så vidare...

Nu ska jag ta tag i dagen.

Onsdagsfilosofi en kall novemberdag

Jag vill inleda dagens skriverier med att de akompanjeras utav The Flaming lips - Yoshimi battles the pink robots.
Den skivan bara växer och växer för varje lyssning, man upptäcker nya textrader, nya toner och nya tankar. Vackert.

Det händer en del saker, jag läste till exempel nyss att jag har avklarat 5 poäng av läkarprogrammet. Det är rätt häftigt, bara 215 poäng kvar då.
Det går bra tycker jag, kanske känns det en aning ovant med case-metodiken, men kemin är inte helt obegriplig och cellbiologi är hyfsat kul. Det är fascinerande att se hur saker hänger ihop, även om det är marigt när det är dags att dra på sig labbrocken och ställa sig och laborera.

Jag fick tillbaka Anatomi-tentan igår, jag är mycket nöjd med resultatet och känner att jag kan lägga detta bakom mig för ett tag... fram till Organsystemens struktur och funktion i alla fall.

I måndags var det dags att påbörja det som kommer att vara nyttigast på hela resterande delen av termin 1, skönlitteraturläsningen.
Vi har fått en lista med böcker där vi ska välja en att läsa. För mig blev det av olika tillfälligheter "Den Utmätta Tiden", en bok som är skriven av en som drabbades av blåscancer och bestämde sig för att inte genomgå någon särskild medicinsk behandling. Den handlar väldigt mycket om våran syn på döden och att vi inte ska förneka den, för då glömmer vi att vi ska leva också. Vi ska leva livet efter vad det är: en utmätt tid.


Mer reflektioner kommer väl senare under läsandets gång, det är väldigt intressant det här.



Nu ska jag försöka bemästra Case II som handlar om enzymerna glukofosfatas och hexokinas.. eller vad det var de hette.

"...let them know you realize that life goes fast, it's hard to make the good things last..."

Svårjazz

Jag ska egentligen skriva en tråkig labbrapport om en tråkig labb. Jag ska tack och lov inte bli kemist, men det är ändå svårt att komma undan kemin helt och hållet, även som läkare.

Hursomhelst, igår skulle jag leka intellektuell och då blev det till att besöka Umeås årliga jazzfestival.
Det första jag såg var någon internationell storhet som hade med sig sina tre komanjoner. (Wayne Shorter Quartet). Det var riktigt svårsmält jazz kan jag säga, riiiiktigt svårsmält.
Jag fick lust att utbrista: "Kejsarens nya kläder" flera gånger under spelningen som var lång. Fast jag måste erkänna att det var riktigt bra musiker alltså. Hur bra som helst egentligen, men eftersom det saknades någon riktig röd tråd i musiken blev man alltför sällan gripen, även om det hände ett par gånger när bandet verkligen satte igång. VILKEN trummis och vilket samspel han hade med basisten. Helt otroligt! Det var konsertens behållning. Förutom nåt konstigt fruntimmer, nånstans en bit bort till höger om mig, som ibland ylade av upphetsning när saxofonisten gick lös med sin sopransax samtidigt som ett av trummisens vildare utspel ägde rum.
Kvällens höjdpunkt var helt klart den andra hela konserten jag såg: Fabian Kallerdahls Galore. Riktigt sväng som var en höjdare att se live.
En pianist som har The Mars Volta-glasögon, spelar sitt piano med ett mimspel svårt att beskriva.
En gitarrist som står och verkar onanera på sin gitarr och snart ska komma.. jag kan inte komma på en närmre beskrivning utan att det blir att behöva ta till snusk.. vilket jag nu blev tvungen till ändå..
Och sedan trummisen som såg ut att ha hur roligt som helst tillsammans med basisten. Till och med jag gick igång alltså, jag som knappt lyssnat på jazz.
Det här är en genre värd att utforska.

Förutom att skriva labbrapporter har jag idag umgåtts med tyskar.. eller tyskor kanske jag ska skriva.
Först åt jag lunch i deras sällskap, sedan gick vi på en promenad i skogen och tänkte på julen. Det är snart dags för sånt och man blir lätt påminnd när snön ligger vit på backen.

Jag stekte pannkakor när jag fick nos om att det var Bauerfrühstück på gång hos Betina, jag förhandlade mig till en andel i den rätten som verkade spännande. Mitt bidrag blev pannkakor till efterrätt.

Medicinska bastuklubben

Efter två dagar med enzymföreläsningar så är det skönt att sätta sig i en bastu och dricka öl och prata. Speciellt om det blåser kallt och snöar ute.

Som vanligt fick jag vänta på Niklas, som jag skulle sällskapa med till bastubadandet i Ålidhem, men vi kom iväg till slut. Och vi hann basta i ett par timmar. Vid elva stack vi till Villan eftersom det hade varit återsparkssittning där. En del folk från Termin 1 skulle annordna en sittning till faddrarna på Termin 2 eftersom de hade annordnat en insparkssittning åt oss under nollningen. Därav namnet återspark... tror jag, jag bryr mig inte så mycket.
Det viktiga är att det var trevligt och att jag dansade, omän dåligt. (Jag får skylla på musiken som var bedrövlig).

Farsans gamla blåa manchester-kavaj går verkligen hem häruppe. Jag har aldrig fått så många komplimanger över något klädesplagg tidigare som jag har fått nu... eller ska jag vara paranoid och tänka att folk är sarkastiska?

Inte så välskrivet kanske

Det har varit fullt ös hela veckan känns det som. Komma tillbaka till Umeå med tåg halv nio på måndagsmorgonen för att direkt pallra sig iväg till föreläsningssalen, sen tentaplugga på kvällstid hela veckan fram till tentan på torsdagen.
Direkt efter tentan var det upprop till nästa kurs och så vidare.
Fredagen var rätt lugn, vi fick sovmorgon till kvartöver tio! Men på kvällen var det inflyttningsfest hos några kursare som nu bor i Mariehem, samma område som jag.
Dagen efter det var det lördag, alltså igår. Då var det tentafest på gång.. jag vill väl inte påstå att jag var i mitt esse men ändå. Det börjar bra med att jag kommer in på festen och har lite lågt blodsocker. Jag märker inte det i första taget, så jag hinner gå omkring och dryga mig lite*. Tillexempel så dissar jag en tjej i klassen när hon hälsar på mig, istället för att lyssna på vad hon säger så tjatar jag om en öppnare till min öl. Fy på mig!

Efter lite chips och choklad blir det bättre och snart bär det iväg till Umeås definitiva köttmarknad: Corona. Jag gillar inte stället egentligen, drar mest dit för att de andra gör det. Därinne fick jag allt utom vattnet gratis. När jag står i baren för att beställa in förfriskning tränger sig en snubbe före som visar sig vara rätt trevlig. Han gav mig en Heiniken.
Sen går jag till bordet mina kamrater sitter vid, där är det dags för sambuca. Först tänkte jag lite på min diabetes, sambuca är rätt sött, sen tänkte jag "Gratis är gott".
När nästa shotomgång kommer in blir jag lite orolig: "Det verkar som om vi ska gå runt och alla måste bjuda en omgång". Men man tackar ju inte nej... som tur är blir det inget mer, det är bra att inte dricka för mycket och jag hade inte haft tillräckligt med kontanter att bjuda alla på sprit heller.

Jag betalade 5 kronor för mitt vatten med en citronskiva i. Det andra kom jag undan gratis på, det känns lite gnagande dock, jag vet ju inte vem det var som stod för shottarna. Man vill ju gärna bjuda igen eller åtminstonde tacka för generositeten.

I torsdags fick vi äntligen den utlovade fotokartan. Visserligen sitter de flesta namnen på folket i klassen, men det är ännu några ansikten som inte fått något namn. Det ska fixas.

Nu ska jag plugga lite.


Jag vet inte om jag skrivit det tidigare, men i veckan kom den första snön. Det mesta är borta nu, men det såg ut att kunna bli riktigt fint här ett tag.





* När jag har lågt blodsocker så blir jag lite annorlunda i sinnet. Jag blir gärna lite snurrig och disträ. Dessutom händer det att jag pratar mer än vanligt och att pratet är osammanhängande.

Ost och vin.

Idag började stereon spela 05:28. Jag klev upp något senare och klockan 07:20 gick jag slutligen iväg till Östra paviljongen. Den fruktade tentabyggnaden nära Ålidhem...
Det var dags att tenta av den grundläggande anatomikursen. Jag tyckte det var rätt roligt måste jag erkänna. Fast jag vet inte om det gick bra, men det känns som om det borde bli godkänt.

Efter det bar det iväg till stan för att lite skor skulle tittas på och framförallt så skulle mat ätas. Vi rände runt efter den bästa buffén. Men lunchbufféerna var under all kritik. På kinarestaurangerna ingick halvdann pizza till den halvdanna kinabuffén och på pizzeriorna var det tvärt om. Och det såg inte så himla gott ut faktiskt.

Till slut blev det en kebab med bröd och hamburgerdressing, har de ingen vett här uppe?! Jag har inte ätit en enda kebab med riktig sås på hela tiden!

På eftermiddagen hade vi upprop och första föreläsningen på cellens struktur och funktion (CSoF), det är den kursen som jag kommer att ägna den mesta av min tid åt fram till den sjunde mars 2007, då vi har tenta på alla 20 poäng eller vad det nu blir.

Nå, till dagens höjdpunkt. På vägen till Akademibokhandeln såg jag och några kursare ett anslag om universitetes årliga högtid. Det skulle vara föreläsningar om lite olika intressanta saker på kvällen på våning 9 på NUS.
Vi gick dit.
Först var det någon Neurokirurg som pratade om någon pace-makerliknande historia man kan operera in vi ryggmärgen för att behandla smärta genom elstötar, väldigt intressant. Sedan var det någon professor i molekylärbiologi eller vad det var som snackade om lipoproteinlipas. Den var inte såå intressant.
Som avslutning hade de nån fransk hjärtexpert som skulle prata om evolutionär medicin. Det blev roligt, men mest för att jag tänkte på kommissarie Clouseau i Rosa pantern.
Hursomhelst, efteråt så blev man bjuden på gratis mat och vin till det. Det var ostar och pajer och snittar och kanapéer och gud vet vad. En förjävligt god lingonpaj blev det som avslutning. Mätt och belåten gick jag hem, lite extraglad över att jag nu slapp fixa kvällsmat.

Nu ska jag sova efter en lång dag, har svårt att hålla mig vaken just i detta nu, det är mest tangenternas smattrande som får mig att inte somna helt.

Så rätt

Mitt uppe i tentapluggandet kom något som kändes så otroligt bra. Vi fick träna lite tillämpad anatomi.
Jag kan inte säga att vi hann bli duktiga på de timmar vi höll på, men va skoj det var med perkussion, auskultation, inspektion och vad det nu var. Knacka varandra på ryggen, kolla reflexer, lyssna på lungor och känna efter ländkotor, sånt är så himla roligt. Jag vet inte vad det är som tilltalar mig med det här, men det har väl med hantverksmässigheten i det.
Med en massa anatomi att lära sig är det så himla skönt att stöta på lite såna här praktiska saker, som påminner en om varför man är här och att man har valt världens bästa utbildning. Kanske inte objektivt den bästa utbildningen, mer den bästa utbildningen i världen för just mig i alla fall. Det är så det känns. Whatever.

Vi fick dissikera lite slaktrester också, det var lärorikt, men jag vill inte påstå att jag tyckte det var skoj.

Lite jobbigt var det i förmiddags när jag först, på väg till skolan nästan glömmer mobilen och insulinet och sedan upptäcker att tentan inte är på fredag utan på torsdag. Där försvann en pluggadag ut i tomma intet och det som kändes lugnt känns inte längre så lugnt. Men det är lugnt.

I helgen när jag var hemma så hade jag inte tråkigt, men jag insåg att jag nog trivs jädrans bra häruppe i Umeå ändå. Konstigt.

Tåg

Ikväll sätter jag mig på tåget hem till Örebro! Det ska bli kul att komma hem en sväng, att träffa mamma och pappa, hundarna, vännerna och slottet.
Det tar mer än tolv timmar att fara så jag är inte på resecentrum förrän till klockan tio eller så, i bästa fall. Det blir med andra ord en del tid till att plugga.

Jag fick tillbaka tentan på vetenskapen, människan och samhället-kursen. Det blev godkänt med god marginal, så jag är nöjd.

Färg i grådasket

Högstadiekänslan har inte varit helt obefogad. Idag fick jag höra att min klass är den klass på läkarprogrammet i Umeå som har den lägsta genomsnittsåldern NÅGONSIN.

Inte undra på att det är många som beter sig som små snorungar, det är ju förfan bara snorungar.
Det har inte varit den bästa stämningen i klassen direkt, det är mycket tack vare ett par personer här uppe som jag ändå trivs.

Jag kanske inte ska vara för le, kanske är jag yngre än medelåldern i klassen, vad vet jag?


Värst av allt är att våran klass har fått ett väldigt dåligt rykte. Detta på grund av en del saker som hände under nollningen. Jag känner mig inte helt oskyldig, så jag har gått med en viss skam en tid. Hursomhelst, jag hoppas att vi kan göra något som vänder på det hela.

Nu ska jag fredagsmysa lite, fundera på kvällsmat och om jag behöver köpa in något. Det vore faktiskt gott med något lite extra en kulen fredag som denna.

Imorn är det en inflyttningsfest hos någon kurskamrat här i Mariehem, så då är det ju nära och så.


Jag har sett den här svampen när jag gått till och från skolan nu i flera dagar och tänkt att jag måste ta ett kort.
Idag gjorde jag slag i saken.

Lite kroppsdelar

Igår och idag gick vi igenom rörelseapparaten.
Nu tänkte jag att jag skulle repetera delarna och samtidigt skryta lite med vad det är för något jag håller på att lära mig.
Jag är väldigt trött nu, så det kan smyga sig in ett och annat fel.

Håll tillgodo!

Axialskelettet (Skallen, kotpelaren, revbenen och bröstbenet).
Extremitetsskelettet (Armar, ben, skuldergördeln och bäckengördeln).
Ben (os)
Os frontale (pannbenet)
Os ehtmoidale (silbenet, det sitter i näsan och är en viktig del i näsmusslan tror jag)
Os parietala (hjässben, finns 2 st)
Os occipitale (nackbenet; innehåller foramen magnum, condylus occipitale)
Os temporale (tinningben, finns 2 st)
-Processus mastoideus
Os spehnoidale (kilbenet, länkar ihop neurkraniet med visceralkraniet. Syns bakom ögonen).
Os maxilla (överkäken, finns 2 st)
Os mandibula (underkäken)
-angulus mandibulae
-caput mandibulae
-processus coroideus
Os zygomaticum (okbenet, finns 2 st)
Os nasale (näsbenet, finns 2 st)
Os lacrimale (tårbenet, finns 2st)
Os vomer (plogbenet, sitter väl bakom silbenet/os ethmoidale)
Os palatinum (gombenet, finns 2 st)
Sinus sphenoidalis (bihåla i kilbenet)
Sinus frontalis (bihåla i pannbenet)
Sinus ethmoidalis (bihåla i silbenet)
Sinus maxillaris (bihåla i överkäken)
Fonticulus anterior (främre fontanellen)
Fonticulus posterior (bakre fontanellen)
Columna vertebralis
-Vertebrae cervicales 7 st, halskotor. #1 atlas #2 axis
-Vertebrae thoracicae 12 st, bröstkotor
-Vertebrae lumbales 5 st, ländkotor
-Sacrum, korsryggen (5 st ihopväxta kotor)
-Coccyx, svanskotan (4-5 ihopväxta kotor)
Cervicalordos (konvexitet framåt i halsens kotor)
Thoracalkyfos (konvexitet bakåt i bröstets kotor)
Lumballordos (konvexitet framåt i ländryggens kotor)
Corpus vertebrae (kotkropp)
Processus spinosus (taggutskott, rakt bakåt från kota)
Processus artikularis (ledutskott)
Processus transversus (tvärutskott)
Foramen vertebrale (kothål)
Kotor i nacken (cervical vertebrae) har hålrum i sina tvärutskott, dessa kallas: foramen transversarium. I foramen transversarium finns bl.a. A vertebralis.Taggutskotten i nackkotorna har kluvna spetsar.
Taggutskotten i bröstryggen är långa och sträcker sig ner över nedanförliggande kota.
Taggutskotten i ländryggen är stora för att de är viktiga muskelfästen.
Atlaskotan saknar taggutskott.
Axis har en lite plupp (dens) som sticker upp genom ett hål i atlas. Denna plupp och detta hål bildar en vridled.
Sternum (bröstbenet)
-manubrium sterni
-corpus sterni
-processus xiphoideus
-angulus sterni <=>2:a revbenen (mellan corpus sterni och manubrium sterni alltså)
Costa (revben) 12 st par. 2 sista paren är inte sammanfogade med bröstbenet på något sätt som de andra är.
Revbensbrosk bildar en broskfog (synchondrosis) som fogar ihop de 10 översta revbensparen med bröstbenet.
Spatium intercostale (mellanrummet mellan revbenen).
Apetura thoracis superior (bröstkorgens öppning i den övre änden)
Apetura thoracis inferior ( -II- -II- nedre änden)


Nu får det räcka för idag, jag orkar inte skriva mer. Men det var ett trevligt sätt att plugga på.

Fortsättning KANSKE följer...

Annars har jag inte hållit på så mycket idag.
Vi hade sovmorgon till 9:15, sedan höll föreläsningarna på till 15:00. Efter det tänke jag, Filip och Daniel ta oss ett besök på medicinhistoriska museet i sjukhusets källare. Det var fullt med pensionärer där, så vi gick på äventyr nere i kulvertrarna. Vi hittade en underjordisk väg från sjukhuset till biologihuset, det är en bit emellan de husen kan tilläggas.
Efter detta, vid 15:45-snåret pluggade vi ett tag, till strax efter fem. Sen gick vi hem.
Nu ska jag se lite på tv, sen sova.
Så intressant är livet för en medicinestudent ibland.

Bilder på folk

Nu kommer bilder på tre av mina korridorsgrannar. De andra två har jag inte fångat på bild än. Den ena, Jan som ska bli polis har jag bara träffat på två gånger sen jag flyttade hit. Den andra, Gustav som pluggar en strökurs i Juridik, tajmade jag helt enkelt inte idag. Hursomhelst, här kommer mina kära grannar:

Mattias (Pol. Mag.). Är från Härnösand vill jag minnas.


Dennis (Lärare i engelska/psykologi/ryska). Är från en by utanför Östersund. Jämtlänning alltså.


Kerstin (Biologi Zoologi och skogsekologi). Från Hamburg i Tyskland.


Bilderna kanske inte var de bästa, men det skiter jag fullständigt i. Man ser ju hyfsat bra hur de ser ut i alla fall.

Vi fick förresten igång min teve idag, med hjälp av Dennis fjärrkontroll kunde vi ställa in kanalerna. Så nu har vi en teve i vardagsrummet.

Imorn ska jag ge mig in på den existentiella psykologin.