Skriverier

Jag har gjort några försök att skriva en berättelse, typ en novell eller nåt i den stilen, men efter bara några stycken får jag svårt att komma på saker att skriva och framförallt tycker jag att det är tråkigt att läsa det jag har skrivit.

Fan.

Författaren

Sitter och diskuterar skrivande på MSN och kommer på att jag har några texter skräpandes på datorn.

Letar fram några från i våras, maj.

Det är så bittra texter att jag nästan skrattar åt det först. Sen tycker jag att det är rätt bra skrivet. Kanske kommer de till användning någonstans, någongång i någon text.

E

Jag hittade en dikt jag glömt att jag skrivit. Den enda dikten jag har, hade några på min dator som blev stulen, men bara en på den här.

Hade glömt att jag är en poet.
Nu ska jag skriva på min novell, måste få agera ut lite.

Bland bloggar och myggstick

Nu har jag lagt till en liten extra länklista, en med länkar till andra som pluggar till läkare eller är läkare. Ett par av dem jag har på listan är riktigt bra. Den där gäddan i rejäla skor till exempel, rekommenderas varmt.

Nu kommer mitt nya koncept som skall återkomma varje söndag. Lämpligt nog ska jag kalla detta lilla projekt för "Sunday illness", även om det inte har med bakfyllor att göra eller är något patologiskt som rör just söndagar av alla dagar.

Hur som haver...

Denna veckas Sunday illness: Japansk encefalit (alltså en hjärninflammation).
En virussjukdom buren av myggan Culex tritaeniorhynchus. Viruset är ett arbovirus och reservoarorganismer är framförallt svin och fåglar. Av de som blir smittade blir ca 2% sjuka. Av dem dör omkring 30 % och omkring 30% får bestående neurologiska men. Blir man smittad finns det ingen antiviral behandling, men man kan i förebyggande syfte vaccinera sig om man ska till områden med denna smitta (tempererade och subtropiska områden i Asien typ).

Och det är den här lilla gynnaren som försöker göra livet surt för oss denna gång.

Är det så att det här inslaget inte är bra, roligt eller intressant så är det bara att fälla någon kommentar eller slå mig på käften, då kanske det inte blir något återkommande inslag.

Om kändisskap

På Aftonbladet.se så står det att man ska satsa helhjärtat ifall man vill bli kändis.

Jag tycker att artikeln är okej, men jag stör mig lite på att den verkar snöa in sig på att man bara ska sträva efter kändisskap. Jag tycker inte att det är något fel i att vilja vara kändis, egentligen. Jag ser bara inget större nöje i att se folk bara för att de är kända. De måste ju ha något att erbjuda. Det måste ju vara kul, underhållande, tankeväckande eller berörande att se dem.

Därför tycker jag att man helhjärtat ska satsa på det man tycker är grymt kul, vara realistisk så att man överlever dagen och inte sälja sin själ för att synas.
Jag känner att jag har sett en för mycket som är i desperat behov av rampljuset utan att ha annat än bröstförstoringar att erbjuda som underhållning.

Man ska kämpa på, jag skriver lite sporadiskt i min blogg, kommer nog aldrig att bli någon kändis på det, men jag tycker att det är kul och avkopplande.
Visst tycker jag att det är kul när folk läser det jag skriver och skickar mig en kommentar eller så.
Men i alla fall, man ska kämpa på, ha sin reservplan och är det man gör bra kanske det en gång kommer att göra en stor.

Men det största i livet är att det som gör en lyckligast inte har någonting alls med rampljuset att göra.
Det är i alla fall vad jag tror.

Så lite att skriva

Dåså, då fick jag arslet ur vagnen och började skriva på min novell.
Har bara inlett den än så länge, men det ska nog inte sluta med det hoppas jag.

Dagen har annars varit bra, fruktade ett tag att DNA-labben skulle bli ett riktigt elände. Har dåliga minnen sedan min tid som biologstudent i Örebro.
Men det gick riktigt bra tycker jag, det må ha dragit ut en aning på tiden, men vi fick resultat och här sitter jag nu.