2007-03-31

Att vara eller icke vara

Det ligger ett hemskt o-punkigt skimmer över att vara med och springa i olika motionstävlingar såsom Tjejmilen, Jogga Jorden Runt och Blodomloppet.
Så nu när jag upptäcker mig själv med att så sakta börja träna upp formen inför Umeås Blodomlopp så inser jag att i detta nu sätts den sista spiken i kistan för min image som punkikon.
Egentligen är jag lika lite punk nu som någonsin. Har aldrig varit punk, även om jag säkert är mer punk än många av dessa formstöpta piercingpunkare.

Min gud!

Detta skulle ju handla om hur skönt det var att orka ner till älven och tillbaka trots omvägar och uppförsbackar.

Och det har fortfarande efter många veckor inte kommit något var i mitt TBC-vaccinationssår. Är det något fel på mig, eller är allt som det ska?

2007-03-29

Placebo och grubblerier-to-be

Jag har två saker jag är sugen på att avhandla i bloggen den närmaste tiden. Två saker som kommer att vara av det lite mer grubblande slaget.
Kanske kommer jag ta mig tid i helgen att kirra det, men jag har en PU-uppgift att skriva som kan ta en del tid.

Jag har gett Placebo en ordentlig chans nu, håller på att lyssna i Sleeping With Ghosts, ska jag vara riktigt ärlig är jag inte helt såld på dem.
Men det har ändå funnits strimmor av skönhet i deras musik som gjort att jag inte kunnat lämna dem därhän. Och det är därför jag nu har satt mig att lyssna på Sleeping With Ghosts. Att det blev just det albumet är ren slump tror jag. Det var den CD:n jag fick tag i.
Några låtar är mycket bra. Några är mindre bra, det är något med sångaren som gör att han inte funkar så bra på många låtar.
Men det är okej musik, känns aningen teen-age kanske... det är kanske där skon klämmer?

God natt!

Saker på gång

Saker är på gång. Jag är inblandad i ett så stort projekt att det antagligen är det största projektet jag varit inblandad i av det slaget, jag har nog aldrig varit inblandad i något projekt av det slaget förvisso.

Det är en sån här grej jag har gått och funderat på att vilja arrangera någongång. Och vips, tillfrågad att vara med på just en sådan grej och här sitter jag, reklamansvarig.

Skriver jag mer om projektet blir det i en annan blogg jag ännu inte startat. Vi får se hur det blir med det.

2007-03-28

Bland nej och gnäll

Såg på fotbollen, kom hem från den nyss. Det blev många neeeej(!) framför televisionsapparaten.

Men jag stör mig fortfarande på aftonbladets brist på journalistik. Sara tjänar minst i Sverige.
En artikel som jag tror är ett litet led i kampen för att höja kvinnolönerna. Självklart ska kvinnor få lika lön för lika arbete!
Men, kära nån!
Jag får inte någon bild av någon hårt slitande och trasig proletärkvinna av artikeln. Den bilden jag får är en passiv, gnällande snorunge. Okej, hon tjänar inte särskilt bra. Men hon har i alla fall en fast inkomst.
Det är bara att kolla på boendet.
Vad fan bor de i för en tvåa som måste kosta så förbannat mycket? Som gammal Örebroare vet jag att de har ganska bra hyror på allmännyttiga bostäder i Örebro, är man inte väldigt kräsen kommer man undan rätt billigt om man är två och delar.

Måste hon ha gardiner av senaste snitt?
Måste hon ha katt?
Måste hon ha en ny matchande soffa? Är det en mänsklig rättighet, i paritet med rent vatten?

Jag vet inte vad hon får i nettolön, men kan tänka mig att den borde ligga på kring 8000 kronor. Det är 600:- mer i än vad alla studenter som bara lever på CSN får. Många av oss studenter är ensamstående och många rabatter får vi inte. Ändå är det få studenter jag hör klaga, jag är student själv och jag umgås nästan uteslutande med studenter.
Vilka måsteräkningar är det som kostar så förbannat mycket?

"En dag gick hon till chefen. – Jag sade att jag tänkte säga upp mig om jag inte fick högre lön. Men jag blev övertalad att stanna kvar."

Med den meningen så förstärks bilden av kvinnan som passiv och undergiven.

2007-03-26

Skivomslag

Det är något visst med LP-skivomslag.
CD-skivor är för små.
Captain Beefheart - Trout Mask Replica
Fullkomligt utsökt omslag, den har en speciell plats i mitt hjärta då jag minns den bilden så väl från min barndom. Ack, min barndom.

The Mars Volta - Frances the Mute.

Fasen vilket snyggt omslag, I love it.
Jag är inte säker, men jag tror Pink Floyd's - Wish yoy were here-omslag är gjort av samma snubbe som gjorde omslaget till Frances the mute.

Karln heter Storm Thorgerson.

Han har gjort en hel drös med klassiska omslag.

http://en.wikipedia.org/wiki/Storm_Thorgerson

Bland heliga kossor och solsken

Rocky träffar ofta rätt, idag extra rätt. Detta betyder alltså att jag hade svårt att somna igår. Mitt sätt att lura in mig i dimman var att först läsa i Guyton-Hall boken i medicinsk fysiologi, sedan ta mig an Frank Zappa's hysteriskt roliga självbiografi och sist men inte minst läsa en halv artikel i Scientific American MIND.

Jag tror klockan hann bli halv två innan jag somnade. Sen var det upp i ottan.

Man skulle kunna tro att dagen skulle gå åt skogen. Men ej.
Var ruggigt effektiv, casegenomgång som kändes bra 8.15-9.15, sen hem, kolla mailen, springa, stretcha, äta lunch på balkongen i lugn och ro, plugga neuroscience (på balkongen, I SOLEN), sedan en sväng förbi MB för att hälsa på alla man känner som satt och pluggade där, sedan till allmänmedicinhuset för PU-träff, sedan tillbaka till MB för att plugga. Sen hem igen. Äta kvällsmat.
Nu kan jag verkligen unna mig en stund framför datorn, tycker jag i alla fall.
FAN! Jag glömde gå till apoteket.

Jag kommer ihåg att jag kom på något bra att skriva på bloggen igår när jag inte kunde somna. Men jag minns inte vad det var.

En sak jag stört mig lite på är dock denna pseudodebatt om kvinnors rätt att välja vilket kön det ska vara på gynekologen. På DN.se häromdagen: "Kvinnor måste få säga nej till manlig gynekolog" .
Först: Ska man som kvinna kunna säga nej till en kvinnlig gynekolog?

Sedan har jag lite svårt att förstå varför man ska haka upp sig på vilket kön det är, jag tycker det är rimligt att låta kvinnorna välja vad det ska vara för kön på sin läkare, på sätt och vis i alla fall.
Men jag tycker ändå att det är lite löjligt. Manliga gynekologer är lika professionella som kvinnliga. Det är jag fullkomligt övertygad om.

Har det med sexuell karaktär att göra? Som sagt, jag utgår från att läkarna är proffs, de ska kunna hantera det sexuella.
Och kan inte varje läkarbesök bli sexuellt laddat?
Ska jag ha rätt att vägra gå till läkare i största allmänhet för att de är av det honliga könet, i rädsla för att de ska befläcka min unga och vackra lekamen?

Har det med förståelse att göra? Bara kvinnliga gynekologer förstår kvinnligheten och de tillhörande genitalierna tillräckligt bra?

Ska jag som diabetiker kunna kräva att min diabetesläkare är diabetiker, för att denna läkare annars inte skulle kunna ge mig adekvat behandling på grund av dålig insikt i hur mitt liv ter sig som diabetiker?
Ska man anställa en psykiater i varje landsting som lider utav schizofreni?

Okej, att vara kvinna är kanske inte att jämföra med att ha diabetes, vara schizofren eller lida av någon annan sjukdom, men gnället i media får en att undra.

Och vad gör man på sjukhus i obygden som kanske inte har kvinnliga gynekologer? Ska man tvångskommendera dit kvinnliga läkare för att göra det möjligt att välja kön, för det är ju så himla viktigt?
Då blir det ramaskri för det istället.

Finns det inte vettigare saker att ödsla trycksvärta och trovärdighet på?

HIV-smittade kvinnor i afrika till exempel?
Får bli ett blogg-inlägg i framtiden kanske.

2007-03-25

Sunday illness III

Då var det dags igen för veckans höjdpunkt, sunday illness.
Eftersom jag i personlighetstestet igår blev nån jävla bergsget så fick jag lust att skriva om den där sjukdomen där man åldras väldigt snabbt. Men icke, kan inte komma på namnet på sjukdomen så jag får rikta in mig på något annat. Varning för obehaglig bild!


Dracunculiasis
Orsak: Infektion, genom orent vatten, utav en parasitmask. :S


Vad händer då?
De små rackarna till maskar kommer in genom din mag-tarmkanal efter att du druckit dåligt vatten. Honorna migrerar gärna ner till de nedre extremiteterna där de växer till sig. De kan bli rejält långa. Säkert uppåt halvmetern.

När de är mogna väntar de på bra tillfällen att ta sig ut genom värdens hud för att sedan simma iväg.


Hur blir man av med eländet?
När du väl har blivit infekterad så är det inte mycket att göra åt själva parasiterna än att försöka dra ut dem genom huden, långsamt och inte direkt smärtfritt. Maskarna måste dras ut väldigt långsamt så att de inte går av, då kan delar av dem som inte kommit ut ur vävnaderna orsaka svåra inflammationer.

Det man ska göra om man är infekterad är att knapra antibiotika så att man inte blir infekterad av bakterier som kan komma in i sår. Sen ska man äta antihistaminer för att minska svullnaden i den infekterade vävnaden.

Sjukdomen är i sig inte dödlig, men man kan få bakteriella följdinfektioner som är dödliga.

Många drabbas av bestående handikapp.

Det gör väldigt ont att drabbas av denna äckliga sjukdom.

Tack och lov så drabbas färre av denna parasit. De flesta som drabbas är i Afrika.

2007-03-24

Moder Teresa

Hittade genom en annans blogg ett litet personlighetstest jag bara måste göra:

Försäljningsknep

Jag tackar Charles Darwin för att han gav oss den biologiska evolutionen och därmed också vårt stora intresse för snusk.
I torsdags skrev jag om att jag kanske skulle byta inriktning på min blogg mot mer sex, onani och avsugningar.
Att jag hade med de orden tror jag gav mitt besökarantal ett rejält uppsving, för när jag kollar på statistiken för min blogg ser jag att just i torsdags så hade jag extra många besökare.
Tack Darwin, tack!

Fick igår tillbaks Celltentan, den där stora på 19 poäng. En tenta som jag verkligen inte skulle vilja göra om.
Jag skrev efter tentan att jag trodde på 65% och yes, jag fick 65%. Det betyder godkänt och att jag inte pluggat för mycket. Kan lämna cellerna därhän och ägna allt mitt pluggande åt organen istället.

Club zoo avklarades på kvällen, den här gången hade vi gjort oss riktigt förtjänta av lite kul. Men jag tycker nog inte att det var någon av de roliga gångerna jag varit ute i Umeå. Jag var trött, vi fick köa länge och jag vet inte. Musiken var bara hyfsad och jag var inte riktigt på humör för min fuldans. Annat folk var på humör för både det ena och det andra. Folk blir så oattraktiva i vissa situationer.

Nu ska jag se vad denna soliga lördag har att erbjuda.

2007-03-22

Konstiga torsdagar

Det finns en del cykler i livet.

Vår-sommar-höst-vinter-vår-sommar-höst-vinter-vår... och så vidare.

Cystole-diastole-cystole-disatole... lubb-dubb----lubb-dubb----lubb... och så vidare.

Måndag, tisdag, onsdag, galen torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag...

Mina torsdagar, mina torsdagar.

En torsdag var jag åt helvete för att jag sovit dåligt. Sockret var eländigt. Glömde insulinet hemma. Det gick dåligt på kliniskt träningscentrum, inte en enda PVK ville sitta. Jag drog med Filip till stan i onödan. Sen såg jag världens film, åt kvällsmat och hade trevligt efter filmen.

En annan torsdag så hade jag sovit dåligt, förstått att jag hade obesvarade känslor och allt var piss och skit.
Sen såg jag på film och det blev rätt bra till slut ändå.

Idag, denna tokiga torsdag, så hade dagen redan bajsat mig i munnen långt innan jag vaknat. Det sommarjobb jag sökt inom psykiatrin hade jag inte en chans att få från början. Inte för att jag inte är kvalificerad, inte för att de tyckt att jag verkade ointressant eller så, nej, mitt brev hade de inte läst för de hade redan hittat sitt folk. Jag hade skickat in allt i tid och enligt konstens alla regler i onödan. Jag som verkligen ville ha det här jobbet.
(Vore jag bara lite mer bitter i min läggning hade jag ändrat mina drömmar till infektionsmedicin eller allmänläkeriet för att sedan skriva om i mina memoarer hur jag styrdes från psykatrin på grund av ett sommarjobb i början av min läkarutbildning. Min smak är söt och inte bitter, så det kommer inte att ske).

Hursomhelst, desperationen blev lite värre när jag insåg att det verkar riktigt svårt att få tag i jobb på andra håll. Det är lite sent nu.

På eftermiddagen hände dock något som såg ut att kunna arta sig till något roligt.

Mobilen vibrerade SMS.

Något nummer jag inte känner igen:
"Jag älskar dig"
Jag svarar:
"Tack så mycket min hemliga beundrare!"
Numret igen:
"Hoppsan jag råkade skicka fel"
Jag:
"Haha! Det var rätt trevligt ändå"
So far so good. Inget konstigt.
Det där sabla numret:
"Hur Många År Är du?"
Jag svarar inte på det. Har fullt upp med att förstå kapitlet om synens fysiologi i Neuroscience.
Numret igen:
"Kan du inte ringa mig?"
Jag tycker det börjar bli lite udda, så jag svarar:
"Nja, det vet jag inte. Vad är du för en egentligen?"
Numret:
"Menar du kön?"
Jag:
"Ja. Det och allt annat. Ungefär."
Numret:
"Först Vill jag veta om dig"
Jag svarar inte på detta men det mystiska numret fortsätter:
"Snälla ring"
Inte fan ringer jag till den här främlingen, hur lockande det än må vara.
På väg hem från skolan ringer det dock i min telefon.
Jag svarar med mitt namn, men jag får inget svar. Hör nån mansröst i bakgrunden, men ingen som talar till mig.
Jag lägger på.

Det har inte gått att hitta vem numret hör till på eniro eller så, så vem det var kommer att fortsätta vara en gåta. Antagligen en man som hoppades att jag var en snygg brud med mycket pengar och ett hjärta av guld.
Denna jobbiga torsdag räddade jag inte genom film utan genom att laga världens godaste korvgryta till mig själv. Skulle vara bra fint att få bjuda nån, så gott blev det.
PMS betyder bye the way: Premenstruellt syndrom, eller för den som gillar premenstruell spänning bättre så funkar det med. Fast jag tycker nog att den förra är mer genusvänlig, så vi håller oss till den.

Sommarjobb

"Synd för er era jävlar!"
Jag är så besviken att jag får lust att ta till ett psykologiskt försvar, jag menar egentligen inte det där första jag skrev, det i kursiv, men det känns skönt att tänka så. Skönare än att deppa för ett sommarjobb jag inte kommer att få.

Jag sökte sommarjobb inom psykiatrin, för det är ett område som hittills har verkat intressant.
Men om jag ska fortsätta vara intresserad måste jag ju få se hur det är.
Så synd är det när man söker, inte får mer information än några telefonnummer ingen svarar på.
Nu när jag väl kom fram till en psykiatrimänniska efter att ha letat upp telefonnummer på egen hand så visar det sig att typ alla platser verkar tillsatta.

Jag har ringt som en galning, jag vet inte hur många gånger ingen har svarat. En sak är säker, ingen har svarat förrän nu.
Jag som trodde att jag hade en ganska god chans att få komma till intervju.

Så vad hade jag kunnat göra för att ha någon chans överhuvudtaget att få sommarjobba inom psykiatrin i Örebro?
Skulle jag åkt ner till Örebro den där helgen i februari? Sitta 20-24 timmar på ett tåg, mitt under tentapluggandet bara för att kanske få ett jobb?

Jag tror nog jag satsar på att bli infektionsläkare istället... inte till sommaren då, det kan bli lite svårt, men när jag står och ska välja ST-plats någon gång i framtiden. Psykiatrin får klara sig utan mig... såvida jag inte upptäckter hur kul det är.

Fan!

Dags för ny approach

bloggportalen.se så kan man söka efter bloggar genom att skriva ord man är intresserad av i det där fältet. Man kan också se vad folk helst söker på och det syns ganska tydligt vad som är mest eftertraktat.
Ska jag byta infallsvinkel på min blogg?
Mer onani?
Mer avsugningar?
Sex?

Det skulle ju rendera i att fler hittade min blogg, men är det så jävla kul att skriva om?

2007-03-21

Bra skit!

Tisdagens övningar:

05:30-nånting var jag tvungen att åtminstonde börja kliva upp. Tegs vårdcentral lockade. Jag går till fots överallt, jag älskar mina morgonpromenader med musik och funderande. Idag blev den extra lång. Från Mariehem till Teg då. En timmas spatsiergang.

På vårdcentralen så var det mest sekreterarna som tog hand om en, de hjälpte en att fånga patienter i väntrummet.
Läkarna var inte mycket till hjälp, men jag är tacksam för att jag fick följa med in på deras patientsamtal.
Mest tacksam är jag förstås för de patienter jag fick privilegiet att intervjua och följa under vårdcentralsbesöket.


Det går inte att orda så mycket om patienterna eftersom jag har tystnadsplikt, men jag kan säga att de glädjande nog var väldigt positiva. Till både livet och vårdcentralsbesöket.


Dagens andra stora grej var det som hände i en lägenhet på Ålidhöjd. Håret mitt skulle klippas...


Aina har stått för penseldragen här och det var hon som fick det hedervärda uppdraget att snitta till mitt hår till något vettigt.



Det blev riktigt bra!


Resultatet:


Efter klippningen fick jag laga mat, någonting måste man ju göra i gengäld. Men det slutar inte där...

House. Man pluggar till läkare och då tror jag att man kan få det svårt att få ut sin legitimation om man inte sett på alla sjukhusserier man kommer över.

Y och F stod för härliga och mastiga cup cakes som förgyllde kvällen.

Vill förresten tillägga att House är väldigt likt CSI på något vis.

2007-03-19

Bland sidolägen och katetrar

Idag har vi haft professionell utveckling (PU) vilket är en kurs som sträcker sig över alla elva terminer som en liten tråd rödare än Gudrun Schymans knästrumpor.

Men i alla fall.
Syftet med PU:n är som namnet antyder att vi ska utveckla vår professionalism, växa in i vår roll som läkare så att vi dagen då vi kvitterar ut legitimationen inte är helt fel ute.
Jag tycker det är trevligt med PU, även om en del övningar kan kännas lite krystade. Samtalsövningen i förra veckan gick inte alls hem. Visst blev det samtal, men under helt andra former än de tilltänkta och jag kände mig som en dålig doctor-to-be.

Men idag var det akutsjukvård på schemat. Ett smörgåsbord med olika övningar stod uppdukat i tre olika stationer. Tiden gick fort, för vi hade roligt. Hjärt-lungräddning alá IKSU-träna-efter-instruktör-frenesi. Vi fick följa en instruktions-DVD där man skulle lära sig hjärtmassage i rätt takt på en stackars docka; Mini-Anna eller nåt. Det spelades musik att hålla takt till, så lördagskänslan infann sig även denna måndag.

Blodtryck, syrgas, sugkatetrar, L-ABCDE och stabilt sidoläge, jag trivdes.

Imorn ska jag infinna mig 07:55 på Tegs vårdcentral, för då ska jag på jakt efter patienter att intervjua om läkarbesöket. Kan bli intressant.

En sak som är alldeles för bra för att inte ha med, men som jag hittills har glömt ta med här är faktumet att rummet ovanför mitt är upplagt som ledigt från och med 1:a april på bostadens hemsida. Det betyder att jag snart blir av med min granne. (En känsla av eufori fladdrar till i thorax).

Och en sak jag inte förstår och som inte har med min granne våningen upp är varför grannen i rummet bredvid borstar tänderna innan frukosten. Det är ju som att torka sig innan man duschar... eller skiter.

2007-03-18

Helvete

Här skulle man till och kolla upp en ny mall att ha på sin blogg och så ändras den för all framtid. Okej, jag tycker att den nya är rätt snygg, men jag måste fixa en massa jävla länkar som försvann i övergången. Illa.

Nu är förresten Modstrilogin avklarad i och med att Det sociala arvet avverkades hos Henrik och Co. Trevlig avslutning.

Sunday illness II


Det finns många märkvärdiga sjukdomar hos människan och nu har jag hittat en utav dem: Trichotillomani.

Den kallas i mer svenskt språkbruk för "hårdragarsjukan" och patienter med denna psykiatriska diagnos är oftast psykiskt friska, vid sidan av diagnosen.

DSM-III's kriterier:
A. Återkommande oförmåga att motstå impulser att dra loss egna hårstrån vilket resulterar i synligt hårbortfall
B. Ökande känsla av spänning omedelbart innan handlingen utförs.
C. Tillfredsställelse eller känsla av lättnad när hårstråna dras loss.
D. Ej förknippat med någon redan existerande inflammation av huden och ej en följd av vanföreställningar eller hallucinationer.
(Att köra med DSM-III är kanske inte det modernaste, men för dagen får det duga).

Patienterna känner ett okuvligt behov av att dra ut sina egna hårstrån, vanligast från huvudet även om det finns fall där andra hårbeklädda regioner kan få sig en törn. Ögonbryn, pubeshår och armhålshår. Allt kan förekomma.
Det är vanligt att trichotillomanikern tuggar i sig hela eller delar av hårstråna hon/han dragit bort.
Personer med trichotillomani brukar vara fullt medvetna om det absurda i sitt beteende och känna en skam för det. Det är detta som skiljer dem från andra som sjukligt drar av sig håret.
De lever oftast ganska normala liv med väl fungerande sociala kontakter och så vidare. Men jag tror att sjukdomen kan skapa sitt lidande för det, det ser ju inte så snyggt ut, men framförallt är det inte kul att känna sig maktlös inför så konstiga impulser. Att inte kunna behärska sig är något skamligt i detta land vi kallar för Sverige.

Det finns nog en genetisk komponent i denna sjukdom, skulle jag som T2:a vilja tro, för tydligen är tvångsneurotiker överrepresenterade i trichotillomanikers släkter.

Enligt min källa så ska psykofarmakan Anafranil fungera riktigt bra på denna sjukdom. Ja, den funkar till och med på hundarnas motsvarighet. (Det finns en liknande sjukdom hos människans bästa vän som sagt, men där sliter inte hundarna bort hår från huvudet med sina tassar, de slickar sig själva väldigt mycket på tassarna så att pälsen försvinner och sår bildas).
Anafranil används mot depressioner, olika ångestsyndrom och tvångsbeteenden.

Det intressanta med denna sjukdom, ur ett mer medvetandefilosofiskt perspektiv, är att den kan användas som ytterligare ett argument mot att vi skulle besitta en fri vilja.
Om fler folk kunde ta och sätta sig in i hur ofri vår vilja är skulle världen nog bli mycket bättre. Man skulle få en mindre moraliserande syn på missbruk, man skulle kunna hantera många av sina egna små och stora problem på ett mer adekvat sätt, det finns kort och gott mycket att vinna här.

Y-front



Igår under festiviteterna så kom både Kalle och jag på mig med att stå och talla på mina kalsonger. (Hmm fick jag till den där meningen nu? Står det klart att det bara var JAG som tallade på mina kalsonger?) I vilket fall som helst, ett par kalsonger som jag fick i julklapp och gav mig lust att leka Fredrik Ljungberg. De är grymt sköna och hur snygga de är syns ju på bilden!

E

Jag hittade en dikt jag glömt att jag skrivit. Den enda dikten jag har, hade några på min dator som blev stulen, men bara en på den här.

Hade glömt att jag är en poet.
Nu ska jag skriva på min novell, måste få agera ut lite.

2007-03-17

Bland slantar och syskon

Klockan har hunnit bli nitton. Jag har inte börjat gå än, personalfesten på Villan började klockan arton(?).
Men jag känner mig på gång, ska välja mig kläder att ha på mig. Det är egentligen raggartema, men det har jag inte hunnit fixa med.

Det blev städning för en stor del av slanten idag. Växeln gick till springning (40 minuter på stretchning lika länge) och nu är pengen slut. Det är dags att dra... snart.

Sister surround!

Såg förresten på Masjävlar igår, när vi både åt äppelpaj och spelade fyrmansvisst. Det är ju den där filmen med systrarna som bråkar så. För att inte spoila för nån så räcker det med att jag kom att tänka på min bror, jag borde nog slå honom en signal... trots episoden med tummen.

Tjat om cellklumpar

Det är inte meningen att livet ska vara lätt. Vi råkar bara vara någonting som är en konsekvens av den cellklump som går under namnet människan, denna primat som är avkomling till apor och nånstans i början nån prokaryot.
Jag tror inte det finns någon högre makt som vakar över oss, jag tror inte vi fortsätter på efter att människan (den där cellklumpen) dragit sitt sista andetag.

Just därför skär det till i mitt hjärta när jag ser mina kära vänner tampas med sina liv... eller är det bristen på kamp som gör att det skär i mitt hjärta?

Sittandes på självgodhetens tron (det är lätt att placera sig där när man pluggar till läkare, är allmänt nöjd med livet och våren lyser i ens öga) slås jag än en gång över hon den där lilla söta, snälla och goda flickan som är en av mina vänner där nere i Örebro.
Jag vet inte mycket om hennes liv, egentligen. Jag vet bara att hon inte har haft det så himla lätt i sitt liv, att jag kanske inte borde låta ett enda ord lämna mig. Men jag kan inte hålla mig.

Du har så många kvalitéer, varför sitter du och skriver att du är skit?
Du har all frihet i världen att göra sommaren till vad du vill, men ändå sitter du och skriver att den kommer bli skit. Att ingen kommer vilja umgås med dig och bla bla.
Du säger att du inte har något liv, men ger man förslag på vad du kan göra åt det så går man bet.
Du klagar på att alla far sin kos och lämnar dig.

Gottar du dig åt att självömka? (Jag vet själv hur det är att sitta och dra fram eländet i livet och nästan njuta av känslan av värdelöshet, en drog som är lätt att ta till ibland när man inte känner sig på humör, ett missbruk jag typ lämnat bakom mig nu).

Livet kommer väldigt sällan flygandes från en blå himmel. Ofta får man leta med ljus och lykta. Man kanske ändå inte hittar det. Men man måste fortsätta leta. Har man letat har man i alla fall försökt.
Vänner kommer inte alltid för att det är synd om en, vänner får man oftast locka till sig. Du gör inte bra reklam för dig. Om det nu är så få som vill umgås med dig får du väl leta upp folk som vill det. Man hittar inga vänner när man sitter hemma och vältrar sig i självförakt. Man måste göra sig attraktiv att umgås med om folk ska vilja umgås med en. Det låter kanske banalt, men det är faktiskt inte det lättaste.

Du måste kanske fatta ett beslut. Det kanske blir många beslut till och med.

Först måste du bestämma dig för att göra något åt det. Sen måste du komma på vad du ska göra för något.

Sen är det bara att försöka kämpa på.

En del behöver lite extra hjälp, från vänner kanske eller från psykiatrin (det låter kanske aningen drastiskt, men de är rätt duktiga på att hjälpa folk).

Nu börjar jag bli långdragen, men jag måste skriva färdigt det här. För jag tycker detta är viktigt.

Ingenting i livet är gratis, klyschorna haglar tätt, det enda man får är en klump med celler man ska försöka styra rätt i livet, en cellklump man ska vårda ömt. Detta gäller alla. En del har det lättare än andra, men det betyder bara att de som har det lite svårare får kämpa extra, inte att någon allsmäktig typ nånstans upptäcker en och sedan styr upp allt åt en.

Det här skulle kunna vara ett brev till mig själv för några år sedan. Det är därför jag tycker att jag kan skriva det här om min vän. Och för att jag tycker väldigt mycket om den här människan.

Nu ska jag tillbaka till den delen av min verklighet som har med smuts och städning att göra.

2007-03-16

Men först ska jag bara skriva och äta

Det brukar ofta vara så att när man ska göra vettiga saker... eller nödvändiga saker snarare, så brukar de finna sin plats så snällt längst bak i kön utav saker man ska eller vill göra.

Städningen stod högst på agendan när jag lämnade MB efter eftermiddagens bläddrande. Sen kom jag hem.

Kolla mailen, vila lite, vila lite till, skriva blogg.

Äta först, man måste ju ha lite glukos cirkulerande i det kardiovaskulära systemet om man ska orka med att plocka undan, dammsuga och skura.

Sen är det ju fredag också, städa på en fredag? Det är ju som att supa på en måndag!

Och blir det någon äppelpaj ikväll mån tro?

2007-03-15

"Men vem betalar kulorna, din CIVILISTJÄVEL?!"

Med reservationer för eventuella felaktigheter i titeln till detta inlägg...

Idag var det i vilket fall dags att för första gången se Bo Widerberg-filmen Ådalen '31 från 1969. Den var riktigt bra, aningen lång kanske. Det är en lång uppbyggnad av filmen innan skotten kommer. Men, jag tycker det inte gjorde mig så värst mycket.
Fruktansvärt bra skildrat! Sorgearbetet i slutet, skotten, jazzbandet, hypnosen. Åhh!
Så mycket bra film jag fått se i vår!

Dags att knyta sig om man ska orka med att lära sig hörseln och balansen imorn.

Ådalen '31 på IMDB.

2007-03-14

Idag är det sol

Enligt Dagens Nyheter har våren idag kommit till Gävle. Jag tror den tog vägen förbi Mariehem i Umeå först.

2007-03-13

Nästan tjuvlyssnat-klass

Jag skriver det här med ett visst mått av kärlek, så jag tycker att jag borde klara mig undan ovänskap.

På en föreläsning i förra veckan, en riktigt bra föreläsning, så blev vi introducerade till den nya kursen och till ett nytt sätt att tänka.
Vi fick lära oss allt från neurofysiologi till studiefilosofi.

Föreläsaren ansåg att det nog var lite synd om dem som kom direkt från gymnasiet, för att många av dem är så inkörda i att korvstoppa i sig det de blivit tillsagda. Att de inte hunnit lära sig än att tänka självständigt på vad de lär sig.
Sedan skulle han ta ett exempel på hur dåligt det var att bara sitta och traggla det man blivit instruerad. Han frågade klassen hur många det var som kom ihåg strukturformeln för jag tror det var någon aminosyra. Dagen efter tentan och allt.
Det var typ en som räckte upp handen jakande.

Sedan: en tjej på typ nitton bast, ny från gymnasiet och allt räcker upp handen och säger: "Men lärarna sa inte åt oss att vi skulle lära oss de där strukturformlerna!".

Inget ont om henne, men det hon sa är ju alldeles för bra för att lämnas utanför min blogg. Hon kommer säkert kunna saker bättre än mig när hon har sin legitimation, hon kommer säkert få ett bättre jobb och allt.
Men hon stod under sin utbildning också, omedvetet, för ett riktigt höjdarögonblick!

2007-03-12

Bland transformer och bäckengördlar

Nu har jag fått arslet ur vagnen. Nu har jag äntligen hämtat bilderna från den svunna tiden. Den svunna tiden under nollningen:

Trots allt så rycktes jag till slut med i nollningen. Och nu lär väl mor och far skämmas...

Ett halvår senare finnes de nu även på bilddagboken. Klicka här! (12/9-2006).

Bland viagra och viagra

Jag är inte impotent riktigt än, så sluta för i helvete att terrorisera mig med reklam för olagliga viagrapiller genom internet!

På mindre än trettio sekunder ramlade en handfull viagramejl in i min inkorg. MSN meddelade mig så glatt.

Sometimes I want to go home and stay out of site for a long time

Jag sov förskräckligt dåligt inatt. Först var det svårt att somna. Vid tre vaknade jag sedan, kände mig helt paralyserad i kroppen. Vaknade av att jag drömde att jag fått ett starkt obehagligt ljud inne i min arma skalle. Hela tiden hade jag en stark ångest. Jag trodde först att jag fått något anfall och sedan att jag var på väg att bli psykotisk. Fem minuter senare släppte ångesten och jag insåg att jag halvdrömt.

Eftersom jag har sovit dåligt inatt har jag dessutom gått och grubblat en hel del idag. Har inte varit koncentrerad på föreläsningarna idag. Ögats anatomi och histologi är inte intressant när man grubblade på det jag grubblade.

Vad gör jag för fel, vad är det jag inte gör rätt? Fan, vad är det för nåt?! Åh!

Kärleken till det motsatta könet är vad som gör mitt liv sött. Personer av det motsatta könet är nog det som gör det surt.

Jag försökte plugga lite på MB men jag orkade inte vara bland allt folk. Jag ville bara hem och gömma mig. Därför sitter jag nu här och klagar. Behöver nog någon timme att bli på humör igen.

Fest!

2007-03-11

Ett anständigt liv

Jag måste bara skriva av mig lite, såg på Ett anständigt liv nyss. Varje gång jag ser den så får jag en klump i halsen, jag får en stark vilja att göra något och jag skäms för att jag har det så bra.
Alla dessa människor som lever på gränsen till något jag inte kan skriva ut i ord.

Att vi inte fick se på detta i högstadiet fattar jag inte. Den filmen ger en nästan lust att sluta dricka kaffe.

Första gången jag såg den filmen drömde jag otäcka drömmar efteråt. Jag drömde att jag var med snubbarna som skjuter fult med skitiga kanyler. Det var fruktansvärt skitigt, vi är i drömmen nu, men de var vänliga. Varma.

En av filmens absolut vidrigaste scener är när man får se en man som antagligen inte är äldre än 30 men ser ut att vara nästan det dubbla. Han ska ta sin fix, heroin antar jag, han gör rent sin kanyl som inte är oanvänd på något sätt i en toalettstol på T-centralen i Stockholm.

Bland bloggar och myggstick

Nu har jag lagt till en liten extra länklista, en med länkar till andra som pluggar till läkare eller är läkare. Ett par av dem jag har på listan är riktigt bra. Den där gäddan i rejäla skor till exempel, rekommenderas varmt.

Nu kommer mitt nya koncept som skall återkomma varje söndag. Lämpligt nog ska jag kalla detta lilla projekt för "Sunday illness", även om det inte har med bakfyllor att göra eller är något patologiskt som rör just söndagar av alla dagar.

Hur som haver...

Denna veckas Sunday illness: Japansk encefalit (alltså en hjärninflammation).
En virussjukdom buren av myggan Culex tritaeniorhynchus. Viruset är ett arbovirus och reservoarorganismer är framförallt svin och fåglar. Av de som blir smittade blir ca 2% sjuka. Av dem dör omkring 30 % och omkring 30% får bestående neurologiska men. Blir man smittad finns det ingen antiviral behandling, men man kan i förebyggande syfte vaccinera sig om man ska till områden med denna smitta (tempererade och subtropiska områden i Asien typ).

Och det är den här lilla gynnaren som försöker göra livet surt för oss denna gång.
Är det så att det här inslaget inte är bra, roligt eller intressant så är det bara att fälla någon kommentar eller slå mig på käften, då kanske det inte blir något återkommande inslag.

2007-03-10

Bland hjärnhemisfärer och tvätt


Vid 10 slog jag upp ögonen. En viss huvudvärk och lite snurrighet gjorde att jag inte riktigt kunde somna om. Det blev inte många timmars sömn.
Det är en av anledningarna till att jag inte borde vara på topp idag. Tröttheten.
Vi hade tentafest igår, det innebar att jag drack ett flertal folköl och ett par groggar. Detta är andra anledningen till att jag inte rikitgt borde vara på topp idag.
Den tredje anledningen är av en sån dignitet att jag rent hypotetiskt skulle kunna ligga och gråta av den (viktigt att påpeka är att jag inte är särskilt ledsen). Jag vet inte om det är så bra att ta upp det här mer ingående. Vad som är viktigt är att jag inte gråtit en endaste liten skvätt. Och att jag är lite glad för att det inträffade, det var mycket trevligt. Det var väl egentligen inte så mycket som hände.
Jag känner mig fosforylerad. Om man nu ska blanda in lite cellbiologisk poesi. Det låter kanske inte så vackert för ett oinvigt öga, men det är nog rätt vackert.
Idag tvättade jag. Var inne på mina sista reservkallingar. Har kanske några par till som jag verkligen inte gillar men kanske hade kunnat ta till ifall det verkligen krisat sig. Nu var så inte fallet. Kalsonglådan är fylld till bredden med underbara kalsonger och jag kan känna mig lugn.
Och rena sängkläder. Herregud vad gött! Det luktar godare i mitt rum nu.
Och fy vad jag är trött.
Men det har inte hindrat mig från att läsa lite neuroanatomi. Härligt. Nu känns det verkligen som om man pluggar något som har med läkeriet att göra. Även om jag inte ifrågasätter Cellens Struktur och Funktion's relevans för min framtida yrkesgärning så kändes den ofta svår att relatera till kliniskt arbete.
Nu däremot. Blodkärl hit och dit, lite om stroke osv. Härligt.
Ikväll ska vi se på fotboll. Får se hur det går när jag är så trött. Jag är så trött att jag skulle kunna lägga mig på kakelgolvet på min toalett och somna. I alla fall nästan.
Har efter en liten enkätundersökning på en av mina mer sällan läsande läsare bestämt mig för att införa några regelbundet återkommande inslag. Några som har med medicin att göra. Det kommer bli lite spånande.

2007-03-09

Eric's evil eye drops

Ekokardiografin gick bra och idag var det dags för ögonbottenfoto.

Våning sju på NUS, i receptionen fick jag bittert erfara att undersökningen skulle kosta mig 100:-.

Satte mig på en stol i korridoren utanför rum nio, slumrade som allra bäst när en sjuksköterska kom ut genom rum nios dörr och frågade efter Eric.

-Ja!, sa jag

Sedan gick det fort, ögondroppar i båda ögonen, ute i korridoren. Vänstra ögat var lite svårt att hålla öppet, så det fick vi droppa om lite senare.

Ännu lite senare var det dags för det värsta ögonbottenfotot jag varit med om. Jag har varit på ögonbottenfotograferingar några gånger tidigare.

Det är lite klurigt att förklara vad sjuksköterskan gjorde för fel, hon verkar dock inte vara färdiglärd inom området ögonbottenfotografering.
Hursomhelst, när man tar ett ögonbottenfoto har man en kamera med en ordentlig lampa att lysa in genom pupillen med. Sen har man en liten röd lysdiod som patienten (stackars jag i detta idag) ska titta på.
Hon hade stora problem med den där lysdioden så till slut var jag tvungen att skratta åt eländet och jag tycker att jag hade rätt att skratta åt det, för det var jag som led mest. Det är inte kul att med ögondroppsvidgade pupiller titta in i en stark lampa och samtidigt försöka se på en röd jävla lysdiod som dansar omkring i synfältet fast den ska vara still.
Så mycket annat i nervsystemet vill instinktivt stänga ögat för all framtid.

Att jag sedan plågades på vägen hem från sjukhuset, snö reflekterar en massa ljus, gör inte saken bättre.
Så när jag kom hem gav jag upp planerna på att plugga, och det hade inte gått i alla fall, hade inget närseende kvar efter de där ögondropparna.


2007-03-07

Tråkig

Idag läste jag på en av mina favoritbloggar (I huvudet på mig) ett bra inlägg. Följ bara länken. Har under någon av mina tänkande stunder spånat på något liknande att skriva. Kanske kommer jag också att göra ett litet bidrag, men just nu är det helt överflödigt.

Vi var på O'learys ikväll för att fira av celltentan. Den första av våra typ 10 terminstentor. Ja, vi tentar av vad vi gjort under motsvarande en termin på en stor tenta.
Jag bröt upp ganska tidigt, ska lägga mig snart, upp tidigt i ottan för att på klinisk fysiologi undersöka hjärtat med ultraljud (ekokardiografi).
Kände mig ganska tråkig och på bussresan hem så funderade jag lite på det. Skit samma.

Kanske har jag blivit belåten och en aning tråkigare än jag var tidigare. Det är väl för att jag bara trivs bättre i mina kläder nu än vad jag gjort på tio-femton år.

Men i alla fall, ska sova snart. Somnade med histologiboken i handen i eftermiddags. (Illa är det, för jag har inte ens börjat den kursen än!)

God natt.

Färdig

Nu är jag helt färdig.

Celltentan är skriven, nu väntar bara några veckor av härlig ovisshet, ska det bli G?

Vad händer nu?

Jag har de senaste tio dagarna ägnat väldigt mycket tid åt att plugga. Många timmar har spenderats på MB, var där både i lördags och söndags.
Nu har jag en ledig eftermiddag. Imorgon bitti börjar Organkursen med upprop och föreläsningar till fyra.
Vad ska jag göra med dessa välförtjänta timmar?
Det ser ut att bli någon sorts uteätande i alla fall med kursen, men det är ikväll.
Men nu?

Jag är helt tom.

Tentan kändes i alla fall ganska bra, jag tycker att det känns som ett godkänt. Har jag otur kanske det blir underkänt. Jag tippar på att jag får 65%. 60% är gränsen för godkänt.

Det var en del frågor som jag inte gillade:
Amyloidfrågan
Fråga 1 om transcellulär transport och elektronmikroskop
och någon till.

Men det ska nog gå vägen ändå.

Den där Marabou daim-chokladen var inte så pjåkig. Lite väl sötsliskig efter några rutor, men i lagom dos riktigt smaskig.

2007-03-06

Bland insulinpumpar och cellböcker

Ljuset i tunneln är bra nära nu.
Nej, det är ingen näradödenupplevelse... eller är det?

Imorgon är det i varje fall dags för celltentan. Den är på 19 poäng om jag inte misstar mig. 19 poäng ska motsvara 19 veckors heltidsstudier á 40 timmar.
Alla dessa timmars studier (kan dock knappast ta åt mig om någon påstår att jag pluggat 40 timmar i veckan) skall sedan prövas under en dag. Vi börjar skriva 9:00 och har sedan typ till 15:00 på oss att med pennan rapa upp allt vi lärt oss. Inse allt vi kanske borde läst mer om, skrynkla till hjärnbarken lite lite extra för att kanske krama ut en liten kunskap till, stressa, lyssna på pennorna och störa sig på bänkgrannen.

Ska jag vara ärlig har jag de senaste dagarna längtat till att få sätta mig i tentabänken. Det är nu mitt 60-meterslopp jag laddat för så länge kommer. Önskar bara jag klarar kvalgränsen.


Och jag är riktigt hungrig på organkursen nu, nervsystemet lockar.

Nu slipper Styrbjörn sprutorna är rubriken till en hoppingivande artikel för min del. Kanske. Jag vet inte vad jag skulle kunna ha för nytta av en sådan pump. Jag tror att jag skulle tycka att den satt i vägen hela tiden. Men jag är helt och hållet övertygad om att det finns diabetiker som skulle ha stor nytta utav en sådan pump. Och kanske ska jag snacka med min doktor nästa gång vi ses.
Det är fint att utvecklingen går framåt i alla fall, i synnerhet nu när så många verkar drabbas av denna sjukdom.

2007-03-05

Rocky!

Det ska bli spännande att få se hur Rocky ser ut i rörligt format. Rocky blir tv, det börjar sändas i Svt i april och jag börjar redan längta.

Men jag är tveksam, kommer säkert bli besviken.

2007-03-04

Bilder


Det har gått ett tag utan att jag har laddat upp särskilt mycket bilder och folk har påpekat det.
Så nu finns i alla fall några på min bilddagbok för den som vill se. Kolla gärna på bilderna från den 24:e februari.


Nu ska jag laga mat.

Bland snus och golfklubbor

Idag köpte jag ut för första gången i mitt liv. Hoppas det inte behöver bli fler gånger.
Det var inte till någon minderårig, det är jag 99,99% säker på, karln såg ut att kunna vara min egen farsa.
Han hade inte leg med sig och kunde därför inte köpa sitt snus, så jag fick visa mitt leg och betala så snällt, jag fick pengar av honom samtidigt, så jag gick naturligtvis inte minus.

Sedan funderade jag till lite grann. Var det etiskt försvarbart att förse en snusare med snus?
Först tänkte jag att jag som läkarstudent kanske borde ha sagt att snus minsann inte är så bra. Men samtidigt skulle ju det vara lite förmyndaraktigt. Jag ska förvisso bli läkare men jag ska inte skriva folk på näsan eller idiotförklara dem. Att snus är mindre nyttigt tror jag att mannen är fullt medveten om och han behöver inte att någon näsvis läkarstudent ska komma och påminna honom om det.
Bättre kanske då att han behåller en någorlunda positiv bild av läkarkåren till sitt nästa läkarbesök. För både hans och läkarens skull.


I höstas så kollade jag på "CBS 60 minutes" om ett riktigt vidrigt fenomen i USA i Aftonbladets artikel De dödar för nöjes skull så tar man upp samma fenomen.
Jag kommer ihåg att när jag såg reportaget på tv fick jag en riktigt stark obehaglig känsla inom mig.
Typ samma sorts obehag man får av att se gamla filmer från koncentrationsläger.
Först undrar man vad i helvete det är som får en att gå över denna gräns. Okej, folk slår ihjäl varandra lite överallt i världen, men här är det pojkar från medelklassen som tidigare varit ostraffade, de har egentligen ingenting att få ut av att slå ihjäl folk utom än rent nöje.

Vad kan ge en så märklig människosyn?

"Och i oktober gav sig sex pojkar i nedre tonåren på en man med golfklubbor i Huntsville i Alabama."

Brrr.

Sedan att en del butiker i USA säljer DVD:er där man förnedrar hemlösa. Det måste ju vara tecken på att något har gott snett på en högre nivå en på kompisgängnivån.

2007-03-03

Niemanns pitt

Tarmbakterier ger bättre dataminnen läser jag.

Fascinerande att man kan lagra in människoskapt information såsom musik i bakterier och sedan läsa av det. Men syftet med det, att skydda information mot atomvapen. Jag undrar om de har tänkt på att DNA skadas utav radioaktivitet?

Har förövrigt suttit hela lördagen på MB tillsammans med några kursare och pluggat inför tentan. Samma sak som jag gjorde igår.


Ikväll blir det avkoppling med pizza. Fan vad gott!


Sedan tänkte jag på om man nu kan lagra in musik i DNA, då borde man ju kunna spela upp mänskligt DNA som ljud. Undrar hur det skulle låta. Ta till exempel genen för... ähh skit samma, kommer inte på nåt vitsigt.




Och här kommer några goda vänner jag längtar efter att kunna kyssa adjö:



Okej, Medical Biochemistry får jag dras med ett par terminer till, men det är å andra sidan den boken jag gillar mest... utav dessa tre.

Och så var det det här med Niemanns pitt. Efter en hel dag på ett bibliotek med kursböcker, anteckningsblock och hand-outs så blir man lite humoristisk. Vi har haft ett case om kolesterol och då handlade det om en sjukdom som heter Niemann Picks sjukdom. Så kul är det med celler gott folk, så kul är det.

En annan cellulär rolighet är ju endocytos genom Coated pit(t).

2007-03-02

Orättvisor och cancer

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte oroar mig så himla mycket för min diabetes, jag verkar ha bra koll på sockret, jag har koll på vikten och framförallt är jag glad (trots att celltentan står för dörren).

Men som diabetiker blir man ständigt påmind, särskilt om man valt att plugga medicin (väldigt mycket inom läkarutbildningen kommer att ha med diabetes att göra, detta gissel).
Godis och läsk kan ge cancer på DN.se är en artikel om hur högt blodsocker ökar risken för ganska många olika sorters cancer. Lite segt att vara en sådan med lite väl högt socker ibland.
Nu ska jag inte lägga fokus på cancer utan på en annan del utav artikeln:

"En livsstil som minskar nivåerna av blodsocker skulle därför sänka cancerrisken överhuvudtaget, inte bara bland överviktiga personer utan också bland dem med normal vikt. En sådan utveckling ger på köpet även en minskad risk för diabetes och hjärt-kärlsjukdomar."

Cancer är en hemsk sjukdom tror jag, men en ohälsa som skördar fler dödsoffer i västvärlden är hjärt-kärlsjukdomar.
Lägg mindre fokus på cancer, rör på er för hjärtats skull istället.


Jag har förresten fått kallelse till ekokardiografi nu, på torsdag ska de kolla upp mitt blåsljud. Hoppas jag får behålla en bild.

Dagen efter ska jag på ögonbottenfoto. Snart är jag den mest kartlagda människan jag känner (har dock hård konkurrens).

Fredagstrött

En av mina favoritbloggar är en bilderblogg.
Sex bilder heter den. Ibland handlar den om tvångstankar.

Den piggade upp en annars fruktansvärt trött Eric som hela dagen suttit och insupit cellkunskap och termoskaffe.

Jag kom inte hem förrän ett tag efter sex på kvällen och då hade jag varit i skolan sedan nio på morgonen. Tentapluggande på "biblo".

2007-03-01

Om kändisskap

Aftonbladet.se så står det att man ska satsa helhjärtat ifall man vill bli kändis.

Jag tycker att artikeln är okej, men jag stör mig lite på att den verkar snöa in sig på att man bara ska sträva efter kändisskap. Jag tycker inte att det är något fel i att vilja vara kändis, egentligen. Jag ser bara inget större nöje i att se folk bara för att de är kända. De måste ju ha något att erbjuda. Det måste ju vara kul, underhållande, tankeväckande eller berörande att se dem.

Därför tycker jag att man helhjärtat ska satsa på det man tycker är grymt kul, vara realistisk så att man överlever dagen och inte sälja sin själ för att synas.
Jag känner att jag har sett en för mycket som är i desperat behov av rampljuset utan att ha annat än bröstförstoringar att erbjuda som underhållning.

Man ska kämpa på, jag skriver lite sporadiskt i min blogg, kommer nog aldrig att bli någon kändis på det, men jag tycker att det är kul och avkopplande.
Visst tycker jag att det är kul när folk läser det jag skriver och skickar mig en kommentar eller så.
Men i alla fall, man ska kämpa på, ha sin reservplan och är det man gör bra kanske det en gång kommer att göra en stor.

Men det största i livet är att det som gör en lyckligast inte har någonting alls med rampljuset att göra.
Det är i alla fall vad jag tror.

Skönheten i vitögat

Om detta finns det mycket skrivet.

Nio av tio kulturarbetare försörjer sig på detta, så min lilla droppe i detta hav av skildringar kommer nog inte att märkas. Men det kommer att riva i mig om jag inte skriver om det.

Det finns nog bara en sak som gör mig lika lamslagen och det är min egen död.

"Säg nåt bra för fan, säg nåt bra!" ut kom ingenting, tankarna hjälpte mig absolut inte.


Förresten såg vi på film ikväll, som på alla torsdagar. Det blev "Arga män utan ben" som är en helt okej rulle. En svart komedi i lagom tempo, snudd på långsamt i början. Jag gillar lite annorlunda filmer. Har sett den en gång förut.

Och fy vad jag är trött efter en hel dags pluggande, satt i en liten vrå på biblo med mina böcker och anteckningar. Kan vi inte få gå upp på tentan snart så eländet tar slut nån gång? Jag har ingen lust att plugga mer. Jag vill inte. Jag vill inte!

Men men, imorn är jag kanske piggare, vi ska köra igenom en gammal tenta tillsammans. Det är mycket roligare att göra saker tillsammans än att sitta i sin egen bok och traggla.

1:a mars

Då var vi inne i mars och det betyder att våren rent formellt har kommit.
Jag vill dock fortfarande minnas att snön ligger om marken och pilen på termometern dansar rätt stadigt under noll.


Och vad är då detta, jag satt och spanade in min dajm. Som vilken läsare som helst kan se så är öppningen alldeles för liten för att en hel dajmbit skall kunna komma ut.
Vem fasen har ritat den där öppningsmarkeringen?