Jag skriver det här med ett visst mått av kärlek, så jag tycker att jag borde klara mig undan ovänskap.
På en föreläsning i förra veckan, en riktigt bra föreläsning, så blev vi introducerade till den nya kursen och till ett nytt sätt att tänka.
Vi fick lära oss allt från neurofysiologi till studiefilosofi.
Föreläsaren ansåg att det nog var lite synd om dem som kom direkt från gymnasiet, för att många av dem är så inkörda i att korvstoppa i sig det de blivit tillsagda. Att de inte hunnit lära sig än att tänka självständigt på vad de lär sig.
Sedan skulle han ta ett exempel på hur dåligt det var att bara sitta och traggla det man blivit instruerad. Han frågade klassen hur många det var som kom ihåg strukturformeln för jag tror det var någon aminosyra. Dagen efter tentan och allt.
Det var typ en som räckte upp handen jakande.
Sedan: en tjej på typ nitton bast, ny från gymnasiet och allt räcker upp handen och säger: "Men lärarna sa inte åt oss att vi skulle lära oss de där strukturformlerna!".
Inget ont om henne, men det hon sa är ju alldeles för bra för att lämnas utanför min blogg. Hon kommer säkert kunna saker bättre än mig när hon har sin legitimation, hon kommer säkert få ett bättre jobb och allt.
Men hon stod under sin utbildning också, omedvetet, för ett riktigt höjdarögonblick!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Så klockrent bra! Jag tror inte jag över huvudtaget hade kunnat hålla mig för skratt i den situationen! :D
Guld I tell ya!
Haha, det var fanimej roligt. Vi hade en ritkigt skum figur i vår klass som sa dom konstigaste saker, men den där var riktigt fin. Men det där med korvstoppning... läkarprogrammet är ju förmodligen det mest korvstoppiga man kan lära sig på universitetet, iaf efter den prekliniska delen... :)
fredrik: jag tror jag inombords skrattade ihjäl mig. hela föreläsningen var helt hysteriskt rolig. Om du någonsin får chansen att höra neurofysiologen ben orera så ska du ta den.
herrnixon: det verkar vara lite ambivalent häruppe i umeå, för ena stunden predikar de sin morderna case-metodik andra stunden trycker de ner målbeskrivningar i halsen på en.
men jag trivs ändå.
Case och PBL i all ära, men inte blir det väl mycket mer kritiskt tänkande eller debatt då? Inte när dom ska case:a med oss iaf. Snarare ska man bli duktig på att leta fram färdiga fakta och Sedan korvstoppa :)
herrnixon: På cellkursen var det påfallande ofta som så att lösningen på casen stod i slutet av veckans kapitel i den boken man blivit instruerad att köpa. :D
Burr, jag hatar extensiva målbeskrivningar. Så mycket som jag pluggade under fysiologikursen har jag aldrig läst i hela mitt liv..
Case gillar jag - bra inlärningsform.
Skicka en kommentar