Hallen

Jag hämtade nycklarna idag, jag passade även på att kolla på nya lägenheten.


Hallen är bra stor alltså, lite synd att jag inte tog med kamera.
Hursomhelst så påtalade jag hallens storlek för Aina på chatten, en hall att inreda är alltid kul och Aina kan ju sin inredning.


En stund senare skickar hon en bild:

I den vänstra, röda bubblan står det: telefon här, i den högra röda bubblan står det: här kan man sitta.
Synd bara att jag inte har fast teleabonnemang.

Jo!

Det var ju sommarjobb också.

Dessutom:
* Amanuensfunderingar som lett till att jag ska göra ett försök som amanuens i histologi till våren. En amanuens är, vad jag har förstått, en student som undervisar andra studenter. Typ.
* Soffköp. En fin grön plyschsoffa. Tresits.

Nu ska jag packa mina tavlor.


Blodsockersensorn som sitter i mitt underhudsfett (blä) får mig att må lite dåligt. Psykiskt. Sen har jag lite ont i magen.

Det är en del

Tja, det är en del just nu. Har en tenta på fredag, en tenta jag hoppas att jag klarar utan så mycket plugg, för jag kommer inte hinna så mycket plugg. Tror inte att den är katastroftung att göra om och jag tror nog att jag kan klara den ändå.

Det är ju flytt,

blodsockermätningar

Jag går alltså nu i några dagar omkring med en blodsockermätare i underhudsfettet. Var femte minut mäter den mitt blodsockervärde. Jag sover med urslingen och i natt varnade den mig flera gånger för mitt låga blodsocker. Inte mycket sömn alltså.

och en ny The Mars Volta-skiva (The Bedlam in Goliath) att lyssna in.


Recensionen i Aftonbladet.

Blod, svett och tårar

Jag blev lite stressad när jag insåg att jag inte är ensam om att vilja hyra flyttbil på lördag.

Det blev lite dyrare än beräknat, men ingen katastrof.

Ugnen

Ibland är det faktiskt ganska trevligt i korridoren, inser jag nu med några få dagar kvar här. Har under några dagar fantiserat om att göra baconlindad kyckling i ugnen och idag skulle jag skrida till verket.

Kommer trött hem från skolan, den tog på krafterna minsann, för första gången skulle vi leka doktor. Konsultationsövning. Jag fick Ludvig som patient, han var misstänkt gravid, jag var väldigt nervös.
Men det gick ganska bra till slut ändå.

Hursomhelst, trött var jag när jag kom hem till korridoren och upptäckte att någon dragit igång ugnen. Det kan ju bara betyda en sak, inte att någon tänkte på just mig att jag skulle göra kyckling i ugnen, utan att någon annan ska använda ugnen. Tack och lov för att det var Dennis som skulle göra kyckling han med. Vi kunde dela på ugnen alldeles utmärkt, tillochmed mina klyftpotatisar fick lite plats.
Det var trevligt.
Sedan kom en av de nya ut i korridoren, det blev andra gången vi talades vid sen i början av december. Alltid nåt.

Baconlindade kycklingbröst, för min del. Fyllda med färskost, ytbehandlade med dijonsenap och lite peppar, sedan bacon, därefter fick de ligga i en form och bada i en halv centimeter vitt matlagningsvin. Vi gjorde en sås på skyn som blev tillsammans med lite grädde och peppar. Till det var det klyftpotatis och en aioli-inspirerad vitlökssås. Jag har varit sugen som tusan på vitlök de senaste dagarna.

Nu: mätt som en plätt och redo att packa några lådor till.

Och så lite finskt

Det blev rätt sent igår, filmtittning hos käre Henrik.
Kakor, pop corn och karameller. Ja, tillochmed en ICA-inköpt kebabpizza med egenhändigt tillagad kebabsås.
Härliga tider.

Mannen utan minne av Aki Kaurismäki, var filmen för aftonen. Den är finsk. Den är fruktansvärt bra. Jag vill inte säga så mycket om handlingen, för filmen är så mycket större än själva handlingen. Nu blev jag lite pretto i mitt omdöme. Men ändock. Ett måste för fans av nordisk film och Roy Andersson.

A walking disaster

Igår hade jag en sån där dag.
På Myrorna så skulle mina nyfikna fingrar titta på en glaspryl, det liknade en shaker, med ett rött fint lock av plast. Jag tog tag i locket, det satt ordentligt fast, tyckte jag. En sekund senare tänker jag "Fan, varför var jag tvungen att ta i locket!".
Glas som slår emot ett hårt betonggolv ger ifrån sig ett speciellt ljud. Ett otrevligt ljud, som dessutom drar till sig personal med sopborste och skyffel.
Jag insåg efteråt att jag nog var lite låg i blodsockret, dessutom.
På kvällen hos Anton, kalas.
Jag står med ett glas rödvin och rätt vad det är så har jag en rödvinsfläck på min t-shirt.
"Salt!" tänker jag "Nej!" tänker någon annan och säger något som får mig att känna miglite korkad. Med salt på min t-shirt, så häver jag ur mig något om salt och placebo. Lite fientligt. Mycket för att jag är upprörd och oroad över vändningen i min t-shirts liv. (Hursomhelst hade jag ingen anledning att oroa mig, fläcken är nu borttagen). Jag känner mig lite illa till mods nu i efterhand.
En inte så värst lång stund senare när jag står lite närmre fönstret i köket på festen har jag ner en blomkruka på golvet, inget gick sönder. Den här gången börjar jag svettas. Jag borstar ihop lite av jorden med foten, så Anton med sin sopborste och skyffel ska få det lite enklare. "Inte med sockan!" säger Sven*. Jag har ett stort behov av att gottgöra mig känner jag. Jord på golv har man inte haft sen tidigt 1900-tal tänker jag och här ställer jag till det, skamligt.
Ner på stan, i en proppad buss (som förvisso stannade så att vi hamnade först i busskön) som var full av brudar jag skulle kunna önska till Corona. De sjung så gräsligt att jag fick ont i kropp och själ. Linda Bentzing skrev Aina, och hon har nog rätt till stor del.

Det var kö på Scharinska. Illa.

Några av oss valde att spatsera hem.

Nu lugnar jag själen med att lyssna på Bo Hanssons proggklassiker Sagan om Ringen för första gången. Den är mycket bra.

* Sven hade en mycket fin t-shirt på sig för kvällen, ja ett par fina glasögon också.

Möbler

Jag har nu köpt mig ett sött litet blått skrivbord på Kupan, kanske målar jag om det, men först ska jag flytta och känna efter hur färgen stämmer överense.

Men jag har fortfarande inte hittat någon soffa. Någon som har en snygg och bekväm soffa på lager?

Ett litet tentaresultat

Osaliga andar har cirkulerat på medicinska biblioteket under dagen.

Det var sagt att resultaten på tentan skulle publiceras idag, men en lång stund under dagen var det inte säkert. Några anatomipoäng var inte inrapporterade.


Nyss kom dock resultaten.
Jag fick godkänt. Tack och lov.

Det blir kupan i morgon och kanske en liten skvätt vin ikväll. Härligt. Nu är man T4:a på allvar!

Dessutom kan man fira Filips 22-årsdag på ett lite trevligare sätt, mer avslappnat och uppsluppet. Fast jag lider med dem som inte fick godkänt.

Plikten kallar, PU.

Tentan

I en grannblogg, eller vad man ska säga, systerblogg kanske passar bättre (Dynamiska duons golden experience i Umeå), så har det skrivits lite om den stora fredagen då domen kommer. Organsystemens struktur och funktion-tentan's resultat kommer att presenteras (enligt ryktena).
Domen kommer ha en ganska stor impact på helgens aktiviteter tror jag. Att få göra en omtenta på en hel termin är nog inte så uppmuntrande. Jag gillar inte tanken på en omtenta, jag gillar inte heller tanken på att jag kan råka ut för en omtenta. Jag vill verkligen inte ge mig i kast med njuren igen, vi har blivit ganska bra kompisar nu, så jag vill inte förstöra våran sköra relation. Menmen, jag hoppas jag klarar mig och att de andra gör det också.

Klarar jag tentan och om jag dessutom får några vänner som också klarar sig ska vi iväg till Ö-Ersboda och kolla. Kolla på möbler på Kupan och Myrorna (överprismyrorna). Det börjar bli dags nu. Kanske flytt nästa fuckin helg, såvida det inte ligger en omtenta och pyr i bakgrunden.

En omtenta vore inte kul, en omtenta vore bajs. Det skulle bli så krångligt. Har besök på gång också, nöjen och Stockholmsresa.

Inte få ångest nu...

En del tycker det är lite flummigt

Den professionella utvecklingen måste jag nog säga går framåt, i alla fall för mig, eller kanske inte, svårt att säga något som om en profession jag har begränsat kunnande i. Men ändock! Det känns som man går i någon riktning, att man tänker lite annorlunda.

Det är lite annorlunda kurs än att läsa anatomi och fysiologi, det är mindre hårda fakta, det är mindre naturvetenskaplig förståelse, det är mer av egen reflektion, reflektion över sina egna reflektioner och så lite kriser.
Jag tycker att det är grymt intressant, det är inte korvstoppning, man sitter och tar in, tänker och säger aha (oftast för sig själv inombords).

Jag åt keso

Bara rubriken skulle kunna få vissa att dra öronen åt sig, skribenten är inte riktigt bra i huvudet, tänker de.
Men jag åt ju keso, inget att sticka under stolen med. Jag skulle kunna skriva att jag åt glass, eller gröt eller varför inte panacotta? Men då skulle nog historien inte bli sannolik, för keso har en sådan smak som gör att andra smaker märks, eller vad jag ska säga.
Hursomhelst, det var keso jag åt, inte panacotta, men det smakade bestämt dåligt. Keson var ny, lingonsylten som vanligt och ja, that's it. Skeden och skålen kanske? De var placerade i respektive diskställ "rena".

Bye bye korridoren!

Fy fan, det smakade unken honung blandat med mesost. Kan folk inte diska efter sig? Eller är det jag som hallucinerar?
Jag menar, sedan några månader tillbaka har jag börjat känna att livet i korridoren försämrats snabbt och säkert. Kanske är det bara jag själv som håller på att försämras? Kanske är det jag som inte diskat efter mig ordentligt.
Kanske är jag rentav helt ensam i korridoren, tillsammans med en massa dissocierade identiteter? Identiteter som var och en på sitt lilla vis gör livet surt för varandra genom att lämna disk, tvätta nattetid på centrifug och lägga tetrapacken i fel behållare?


Inatt drömde jag förresten att jag var på en kirurgiföreläsning och ramlade ner längst bakifrån och ända fram för att slå i huvudet i golvet framför katedern.
Nästa episod i drömmen så ska en kurskamrat pilla inne i min hjärna. Han är musikalisk den där kursaren och jag tror att han fick jobbet att rätta till min skadade hjärna enkom för att det var ett musikaliskt område i min hjärna. Jag var vid medvetande och skulle kommunicera med min kursare när saker och ting kändes bättre. Jag minns domningar i höger hand, ulnara sidan. Kursaren pillar lite fel antar jag i drömmen, i verkligheten så är det nog bara en nerv (ja vilken det nu må vara) som legat lite i kläm under min vassa tunga kropp och på så vis gjort sig påmind genom min dröm. Ingen utomstående var dock i sängen för att bevittna min eventuellt klämda arms läge och ingen visste vilken tidpunkt jag drömde detta, så något samband går ju inte att bevisa... mellan armen och drömmen. Men det är en fin teori, hypotes och gissning.
Tycker jag.

Armhävningar, lådpackning (ska ju flytta snart) och sova.

Imorgon ska jag titta ifall jag känner igen någon T1:a, hur nu det ska gå till.

En liten Freud viskade i mitt öra

Vi har medicinsk psykologi denna vecka, det är bra tycker jag. Det är intressant, skönt att ha andra perspektiv på människan, än anatomiska och histologiska, som omväxling. Dock så håller vi blott på i en vecka.

Det allra bästa med psykologi är att man kan applicera det på så många små saker i sin omgivning.

Satt häromdagen på föreläsningen om kriser och kunde relatera väldigt mycket till det föreläsaren sa. Som diabetiker så är det konstigt om man åtminstonde inte haft någon enstaka kris.
Kriser är ganska vanligt och de flesta, om inte alla, människor genomlever såndana ibland (kan jag tänka, men säker är jag ju inte). Det problematiska är väl att kriser ibland inte ses som något naturligt och nödvändigt utan i alltför stor utsträckning patologiseras, alltså att man ser dem som något sjukligt.

Med så mycket nya tankar och funderingar och med så tidiga morgnar blir man rätt trött. Så nu orkar jag inte skriva mer.

Fläsket brinner

Jag kallar mig inte djurrättskämpe. Jag är inte vegetarian. Men ibland...
I en artikel i DN:s nätupplaga idag står det om en brand: "300 grisar innebrända i ladugård".

Det som förvånar mig är att journalisten inte verkar ha så mycket till övers för själva djuren som brann inne, såvida det inte var någon sorts retorisk poäng journalisten ville få fram genom att skriva: "Det sammanlagda värdet på grisarna är oklart".

Har grisar bara ett värde som egendom, inte mer värt än en traktor, en åkerlapp eller en Toyota-bil?
Jag menar, även om man äter kött måste man väl ändå tänka på att ett djur lidit för din kotletts skull.
Lite tacksamhet?

Det är lite synd om bonden, helt klart, men tänk, ur ett utilitaristiskt perspektiv, på hur mycket lidande grisarna tillsammans sammanlagt utsattes för. 300 stycken ju.

Listan v.3

Fem adjektiv från denna vecka:

* Söt
* Dryg
* Svettig
* Trött
* Präktig

Bilder från en svunnen tid

Jag har laddat upp alldeles för lite bilder här på sistonde, har väl inte haft tid till det, eller lust, men jag känner nu att för att binda ihop all text (det känns nästan som om texten blir så dominerande gäntemot bilderna, att den ska diffundera ut i cyberrymden och bli svårbegriplig på grund av det) så bör jag lägga upp lite bilder. Om inte annat för att ta bort den monotona känslan som alldeles för ensam text kan ge.

Det är dock lite svårt att hitta bilder som beskriver tillvaron i detta liv just nu, eller snygga bilder, eller bilder som passar här av annan anledning.

Men så kommer jag på att mor min skickade några gamla rackarns bilder på mailen. På något sätt hör de hemma här, för en patolog jag ofta omskrivit är med på ett av fotografierna. Jag är också med för den delen. I ett annat format jag är idag. Då var jag oförstörd, lyckligt ovetande om min framtida karriär som läkarstudent. Jag visste förmodligen inte ens vad en läkarstudent gör och tänker, fast å andra sidan gör jag det inte det nu heller. Så kanske finns det fler likheter mellan mig och den lilla parveln än vad man först skulle kunna tro. Och då passar han (Lill-Eric) in på denna blogg ännu bättre.

Okej, nu har jag radat upp anledningar att slänga upp de gamla bilderna här. Morsan är med på ett hörn också, hon visste hur man blundar inför kameror redan då.

Varsågoda:

Spänning och sånt

Jag är en gambler ibland (believe it or not). Det är egentligen inte det att jag gillar den där lilla extra spänningen, spänning och osäkerhet har jag nog av, i alla fall i fel form.
Att jag gamblar titt som tätt är väl att jag inte tänker efter så noga, gamblandet blir liksom en bonus när jag inte tänker.

Så har det varit med lägenheten jag tackade jag till osedd. Jag hade någon kväll som jag fick svårt att somna på grund av att jag inte visste vad jag hade gett mig in på.

Men idag var det då dags att få reda på vad det är för en lägenhet jag har tackat ja till. Så vitt jag visste innan, så kunde det vara ett bombnedslag, i dålig bemärkelse vill säga.

Jag blev positivt överraskad, tapeterna var väl inte så roliga, men ganska neutrala, lätta att ignorera hoppas jag. Ytan var väl inte heller den bäst utnyttjade, hade kunnat tänka mig att ta några kvadratmeter från köket och hallen och lagt i rummet istället. Men det är helt okej.
Det var absolut inte skabbigt, det var fräscht (är väl egentligen inte så förstjust i ordet fräscht, men kommer inte på något annat i detta läge). Otroligt med förvaringsutrymme, mer än jag behöver, får se till att skaffa ett behov antar jag, skräp att förvara. Inte så svårt, förmodar jag.

Nu ska jag spana efter lite möbler.

Torsdag

Jag vet inte om det är brist på sömn hos mig eller om det verkligen är något, men jag gillar inte stämningen i klassen just nu.

Är det tentan som ligger och bubblar i bakgrunden? (Folk verkar ovanligt oroliga för den här tentan, inte helt obefogat, den var svår, den var stor och den kan inte vara rolig att tvingas göra om).
Jag är orolig också, fast det känns bättre den här gången än förra. Då klarade jag mig. Så rent logiskt, om man tillämpar känslan som indikation på hur det gick, så borde jag klara mig. Men jag är inte alls säker.


Sedan kan jag ibland få känslan att folk kan hålla mer käft. Oftast känner jag att jag själv borde hålla mer käft, inte för att jag pratar med en för hög kvantitét, utan snarare med för låg kvalitét. Menmen.
Trött.

Det blev Korpen

Den klassiska Svenska Bo Widerberg-filmen Kvarteret Korpen avverkades ikväll. Den var riktigt, riktigt bra.

Den hade humor, men var väldigt tragisk. Inget onödigt romantiserande.
Själva filmen är svår att få fatt i, så vi fick se den på VHS*. Min bandspelare är inte vad den har varit, så det var med en viss anspänning vi såg bilden flimmra lite väl mycket i början av filmen. Bilden blev bättre och Thommy Berggren fick bära sin roll med bravur, som sig bör.

Vi svenskar är jävligt präktiga. Läkarstudenter är jävligt präktiga.
PU denna vecka. Tillsammans med andra svenska läkarstudenter.

Tentan var en sorts prövning... detta en annan.

God natt!


* VHS är det mediaformat med ljud och rörlig bild inspelat på ett långt magnetband i en kassett.

Efteråt

Satt till klockan två på eftermiddagen, mer orkade jag inte. Hade svarat på alla frågor. Det blev många långskott, hoppas jag klarar mig.
Räknade lite på poängen, jag borde få G. Jag tippar på 69 poäng, G ligger på 65 poäng. Men det kan ju gå åt helvete.

Hoppas vi får besked snart.

Det känns skönt men tomt, att ha skrivit tentan.


Nu ska jag ringa hem.

Mån 14/1-2008

9-15 i Östra paviljongen står det på schemat.

Tentor och prov är spännande.

Ses där!

Dagen före

Sista pluggardagen innan tentan, det känns ganska bra. Känns som att jag kommer att klara G precis om jag inte har otur med frågorna. Men sånt där ska man inte hålla på att kalkulera med, fast kanske är det bra att lugna nerverna lite, även om man gör det med önsketänkande. Pluggandet blir ju så mycket bättre då, med lugna nerver, och det är ju det som är huvudsaken.

Man får en ganska konstig känsla för tid när man pluggar så mycket och inte har någon ledig dag alls i helgen. Det känns idag som en dag mitt i veckan, fast det är söndag.

När jag och Filip gick hem från skolan igår var det mörkt, det är mörkt när man går till skolan ibland. Jag fick känslan av att vi var på väg till skolan, fast vi var på väg därifrån. Det var riktningen i vilken vi gick som gjorde att jag kunde avgöra att vi var på väg hem. Hjärnan blir överansträngd.

Sitter och lyssnar på Plutonen-låten, den där med stråkarna som spelas bland annat när Willem Dafoe's karaktär blir ihjälskjuten, och tänker att det kanske är olycksbådande.

Så här ser förresten mitt badrum ut, jag känner mig lycklig.

Tenta i övermorgon

Stora delar av denna dag har jag gått och haft dåligt humör, inte med någon egentlig anledning. Alltså, jag kan i mitt sinne inte härleda det dåliga humöret till något, men jag kan tänka mig att det är det intensiva tentaplugget och den förestående tentan som trycker in skit i huvudet på en.

Jag tror inte att jag är ensam om detta.

Man känner sig lugn men ändå inte, jag tror att jag kommer klara G men med lite otur på tentan kan det gå åt helvete.
Att vara student är inte alltid helt enkelt.

Dessutom har jag en flytt att tänka på, men det är något som är ganska lustfyllt.
Sen måste man väl ta itu med sommarjobb. Och påsklovet... jag ska ju kanske, förhoppningsvis dra till Polen och leta efter mina Östpreussiska rötter med mor, far och storebror.

Och någonstans mitt i allt detta ska jag försöka pussla ihop min Stockholmsresa med Attack och försvar-kursen så att jag får se på The Mars Volta.

Men det känns rätt kul.

Wish me good luck, bye the way.

Lite synd

Det är dags att sova, det stinker ännu mer i köket och någonstans ovanför mitt rum lyssnar folk på hög technomusik.

Men vad fanken gör det?


Lite synd var det att det inte finns tid till nöjen denna helg för Erik från gymnasiet är i stan, han hörde av sig, skulle på Shape Up...

Suckar från ett korridorsrum

Det är så mycket plugg att när jag kommer hem har jag ingen aning om vad jag ska göra. Mer än att jag ska lägga mig och sova så småningom, förstås.

Man kommer alltså hem, helt slut i huvudet, har några få timmar av fritid innan det är läggdags och man vet bara inte vad som ska göra. Att se en hel långfilm tar lite för lång tid. Man måste lägga sig i tid och ska man laga mat blir tiden en bristvara.
Man fastnar framför datorn istället och slösurfar en timme, idag blev det IKEA. Jag glor på möbler, ska ju flytta.

Flytta till en egen lägenhet, hade tackat jag på två stycken, en etta och en tvåa och jag fick ettan. 47 kvadrat att inreda.
Hade kanske velat ha 2:an lite mer, men ettan är helt klart något jag kan leva med. Balkong och riktigt kök.
Känns riktigt bra!

Nu är nog tiden snart ute, dags att sova.


Det blev brist på tallrikar och sånt igår i köket, framförallt djupa tallrikar. Jag skrev en lapp innan skolan och lämnade i köket, undrade var alla tallrikar tagit vägen.
På kvällen när jag kom hem fanns det fullt med tallrikar, smutsiga tallrikar och enligt utsago luktade de inte så värst.
En kastrull har stått på diskbänken ett tag och idag har den börjat lukta surt, som gammal ost eller nåt. Inte så angenämt. Jag vill inte befatta mig med den, jag undrar om jag ens vill använda den mer igen...

Bitter

Igår var det en föreläsning om den åldrande människan, en geriatriker höll i det hela. Han sa att bland gamlingar så kan lunginflammation vara dödligt om den inte behandlas med antibiotika ordentligt.

Sen sa han att om man skulle smitta hela vår klass med lunginflammation och inte behandlade med antibiotika så skulle ingen dö, möjligen om det fanns någon med både astma och diabetes.

Jag har både astma och diabetes.

Yey!

Modernt tentaplugg

Satt och tentapluggade med Filip efter en liten kvällsmåltid, vi sökte på wikipedia på lite allt möjligt i medicinsk väg för att kunna svara på olika frågeställningar.

Vår bästa lärdom var vad ordet sideburns kommer ifrån.

Ambrose Burnside, som var berömd för mycket men nog mest kommer att kommas ihåg för sina fina polisonger.

Nyårslöfte nummer 1

Egentligen urbotat dumt, för det är en självklarthet att jag ska försöka göra det: sköta min jävla diabetes bättre*.

Inte för att det är bedrövligt nu, men jag vill ha riktigt bra värden, jag är blodsockerperfektionist. Inga fucking jävla senkomplikationer här!

Konkreta saker jag ska göra:
Ta blodsocker oftare, flera gånger om dagen.
Motionera mer t.ex. återuppta springandet trots väderleken.
Försöka ställa in insulindosen.



* Dessutom är jag egentligen lite skeptisk till nyårslöften, men på något sätt ger dem en illusion om att man kan lämna det gamla bakom sig. Eller, man kan lämna det gamla bakom sig (nästan när man vill), men nyårslöftena konkretiserar det på något sätt. Bla bla bla. Jag är trött. Jag borde plugga.

Håll hårt i tummarna

Någon gång i morse så stod jag med en ilska inom mig. En ilska som påminde om en spottkobra eller nåt.
Hursomhelst, jag stod där i köket, såg på oredan. Räknade till tio och åt min frukost (gröt för första gången sen jag åkte på jullov).

Sen när jag kom till Ylva för pluggkollo, så hade jag bestämt mig, jag ska flytta.

Jag står som fyra i kön på två lägenheter på Carlshem, en etta och en tvåa, båda till samma hyggliga pris och båda lite närmare skolan.
Jag tackade ja till båda på AB Bostadens internetsida.
Jag tackade ja osett, jag vill flytta helt enkelt.

Hoppas!

Krock

Jag har ju bokat biljetter till The Mars Volta, det har jag redan skrivit om. Konserten den 20:e februari krockar med lab 2 på kursen "Attack och försvar". Attans.

Men jag ska se till att åka på konserten ändå.

Hemma

Nu är det äntligen dags att klämma ut det allra sista ur denna kurs, som en finne ska vi den 14:e spy ur oss en hel massa smörja. Det gäller bara att fylla skallen med rätt smörja för att klara sig, 10 dagars intensivpluggande tillsammans med de andra.
Hoppas det går att koppla av emellanåt denna gång. Jag tycker att det kan vara ganska svårt att koppla av i tentatider, mycket för att alla är så jäkla uppslukade av att klara tentan att inte ens en förfest klarar sig från att genomsyras av skolprat.

Måste till ICA och proviantera.
Jag är seg från nattåget...

MB i eftermiddag.

Mord

Jag vet inte hur jag ska klara mig utan Uppdrag mord när jag åkt ifrån Örebro. Har lyckats bygga upp ett behov av att se detektiverna i Baltimore ränna omkring efter mördare och fälla fantastiska kommentarer. Vi är inne på dvd-boxen med säsong två, farsan köpte även säsong ett och tre.
Jag lämnar alltså ett oavslutat kapitel bakom mig i Örebro, hade gärna stannat en vecka till och sett färdigt på alla säsongerna.

Man måste ju packa sina väskor och sätta sig på tåget.

Jullovet är snart slut.

Slipsen

Var på stan med Tove och spanade lite på rean, kunde naturligtvis inte gå in i hälsokostsaffären utan att vetenskapsmannen i mig störde sig på åtminstonde det mesta.

På MQ där jag i somras halvförtvivlat letade efter en smal slips utan framgång, för att smala slipsar inte är i ropet, hittade jag en hel klase smala slipsar denna gång. (Det blev en svartvit för min del, halva priset [fastän bruden i kassan drog av 100 pix för lite först, efter lite krångel fick jag till sist ut en hundralapp]).


Annars då?

Har pluggat lite anatomi idag, klurade på vilken lymfknuta som svullnat så förskräckligt hos mamma, det ser ut som stackarn har en dubbelhaka nu. Så kan det bli när en liten halsinfektion bestämmer sig för att bli besvärlig. :S

Nu ska jag slå upp hjärtats innervering.

Inget märkvärdigt

Det är skönt att vakna upp på nyårsdagen och inte känna av de lite mer långsiktiga effekterna av alkohol, det är lite trist att jag istället vaknade upp mer förkyld.
Kanske lite gnälligt av mig att konstatera detta, att ta upp förkylningen när inlägget började så bra, fy på mig(!), när jag kunde utelämnat förkylningen och fått en helpositivt inläggsinledning (på första inlägget för året [2008]).

Nyårsafton var annars mycket bra, förutom min vacklande hälsa (läs om förkylningen ovan). Föräldrarna bjöd på trerätters: Hummer, oxfilé och glass med frukt. Till det: mousserande vin och rödvin.

Efter middagen drog jag till Tove och Björn för att fortsätta fira, på vägen fick jag en liten insulinkänning, så när jag kom fram och de erbjöd mig fruktsallad var jag inte den som tackade nej (trots redan sprängfyll mage [det är en jobbig sak som man som typ-1-diabetiker drabbas av ibland; att få lågt blodsocker på grund av för stor dos insulin och tvingas trycka i sig ännu mer mat för att parera det hela, trots att man är proppmätt redan]).
Hur som, vi drack lite mousserande kvällen till ära och sen gick vi och glodde lite på fyrverkerierna vid Örebro slott. Det var fint.

Men!
Vad är det för idioter som släpar med sina livrädda hundar till sådana fyrverkeritillställningar?

Och!
Jag gillade snubben bakom oss som halvberusad högt uttryckte sin hänfördhet över spektaklet.

Nästa gång!
Kommer vi ha med oss cigarr. (Det var någon som rökte cigarr i folkmassan och det luktade gott, inte för att jag ska börja röka cigarr på vanlig basis).

God fortsättning!

(Lite bilder från Björns flickr.)