2007-02-28

Bland kommentarer och sommarjobb

Sitter och skriver ansökan om sommarjobb, planerar att göra ett försök som vårdbiträde inom psykiatrin i Örebro. Verkar spännande.

Så dimper ett minne ner, ett minne från min första tid som diagnostiserad diabetiker.
Jag vet att åtminstonde en person, jag minns dock inte säkert vem, en tjej i alla fall, kom med en besynnerlig kommentar.
Ja, man får en massa kommentarer när man berättar att man har diabetes. I början var det mycket "Stackars dig!", "Åhh får du inte äta socker då?" och så vidare. Man blir ganska trött efter ett tag.
Sedan var det som sagt någon som kom med den besynnerliga kommentaren: "Åhh, jag är så glad att JAG inte har diabetes, vet inte vad jag skulle göra!". Okej, säger du det för att trösta mig, då är du helt fel ute. Säger du det för att du är så grymt självupptagen, ja då är du grymt självupptagen.

Ofta hade det mycket med tonen att göra, den där lite ömkande, när jag blev trött på det där. Ja, man tröttnar på att om och om igen förklara sin sjukdom och aldrig riktigt känna sig förstådd (det jobbiga är inte insulininjektionerna, faktiskt). Men jag tröttnade verkligen på den där känslan jag fick av att om fem sekunder kommer de inte att bry sig ett skit om min jävla diabetes längre. Trots att de säger sig tycka så förbannat synd om mig.

Jag vill absolut inte att folk ska tycka synd om mig, det hjälper inte ett skit, det är något annat jag är ute efter, svårt att sätta fingret på kanske. Dock ger det här mig en fördel som blivande läkare tror jag.

Jag tycker att jag bland mina kurskamrater har fått ett bättre bemötande än bland många andra och det är ju bra, de är ju framtidens läkare.

Men den absolut bästa kommentaren jag fått när jag berättat om min diabetes var en gång när jag träffade på en gammal klasskompis från gymnasiet: "Jaha, då behöver du inte äta godis längre". Åh, Sofia!

Jag vet inte varför den kommentaren var så himla bra, men det har nog med tonen att göra.

dr House

Som så ofta förut så kollades House in. Trevligt avsnitt.

Men jag störde mig lite på översättningen. Encephalitis är inte hjärnhinneinflammation utan hjärninflammation. Hjärnhinneinflammation kallas meningit.

Nu är det sent och mycket dags att sova.

Bye the way, man ska nog ta House med en liten nypa salt.

2007-02-26

Muraren och Scorsese

Efter att ha avnjutit Stefan Jarls film Muraren som är ett personporträtt på Thommy Berggren sätter jag mig och upptäcker att rätt film vann inatt. The Departed, som är en av de bästa filmer jag sett på bio på mycket, mycket länge fick pris för bästa film och bästa regi (av Martin Scorsese, för den som sitter med huvudet i ett åsnearsle).
(Scorsese galans vinnare DN.se)

Och Muraren var det heller inga fel på, ren och skär underhållning. Och en vansinnigt bra skådespelare, man blir sugen på att se mer. Och vilken historieberättare, eller vilka historieberättare snarare, båda två, Stefan och Thommy!

Godnatt.

Fascistoida musiklärare

När jag gick uppför Mariehemsbacken på vägen hem från skolan idag så tänkte jag på att sjunga loss tillsammans med någon som spelar piano. Köra lite halvimproviserat och anspråkslöst, sådär lagom.
Sen mindes jag en musiklektion i lågstadiet som jag inte tänkt på på mycket länge. Jag kommer ihåg att läraren under körsången avbröt och sa att hon tyckte att det lät hemskt illa när man sjöng i baktakt och att den som gjorde det skulle ta och sluta upp.

Den som sjöng i baktakt var jag och jag hade fått den vanan några lektioner tidigare, antagligen av ren tristess. Att sjunga gamla uttjatade blomstersånger hela tiden är inte inspirerande. Det kanske inte lät så bra, men det var det värt.

Dock så rättade jag in mig i ledet, min kreativitet kuvades.

På hemvägen funderade jag också på telefonnummer och vad jag ska laga för mat ikväll. Kycklingsoppa blir det, ett litet experiment stundar.

Och innan jag avslutar detta inlägg: grannen har börjat igen, lagom till celltentan. Jag tror jag skrattar ihjäl mig.

2007-02-25

Bland palt och palt

Sitter här med en mage fylld med norrländska delikatesser. Åt för första gången palt (Palt på wikipedia) idag. Det var riktigt gott. Hade en insulinkänning i kroppen när det var dags, alldeles perfekt tajming med andra ord.
Palt, smör, fläsk vid sidan av, rårörda lingon och ett stort glas mjölk. Ujuj.
Det var gott. Den första slank ner så bra att jag tog två ordentliga paltar i min andra portion. Den tredje och sista palten fick jag kämpa med. Det måste bli fler gånger, det här var gott.

Jag är rejält dåsig nu så jag funderar på att lägga mig snart. Ska bara slösurfa lite...

DN.se idag: "Fler upplever sig vara sjuka".

Att vara läkare idag handlar inte bara om att skriva recept eller ställa diagnoser, man måste också vara riktigt vass i psykologi.
Motivera sina patienter till att ta sina piller, göra sina övningar och följa sina dieter.
Det räcker inte med att säga "Så här är det så gör så!".

Det handlar inte om att dalta med patienterna, det handlar om att få dem att följa den vetenskap och beprövade erfarenhet du under din långa utbildning fått lära dig.

När jag gick till medicinkliniken i Örebro för min diabetes kändes det nästan alltid som om de körde med silkesvantar. Kanske beror det på att jag är son till dr Lagerström och kanske beror det på att jag även är son till en av damerna på Nuklearmedicin på USÖ. Jag vet inte och det har ingen relevans för historien.
Hursomhelst.
När jag kom upp till Umeå så var det annat ljud i skällan. Då var det minsann inte "Ja du ligger lite över gränsen på ditt HbA1c, men det är jättebra" nej, då var det snarare "Du har bra värden, du ligger inom gränserna, men det kan bli bättre och det ska bli bättre!".

Jag känner mig mer taggad nu, även om det kanske inte var kul att inte få det beröm man var van vid från Örebro-tiden. Men jag har lärt mig en hel del på de besök jag har haft på medicin i Umeå.

Men i alla fall.

Jag tycker att det är bra att vi i alla fall är rent somatiskt friskare nu än för 20 år sedan. Att vården blir bättre, trots alla svartmålningar från alternativmedicinare, privatiseringsivrare och politiker.

Vården kan alltid bli bättre, men den är inte helt åt helvete i alla fall.

Paltschwiiimen (a.k.a paltkoma) sitter fortfarande i och det kanske inte blir några bilder ikväll från helgens aktiviteter, men de kommer.

Liten notis

Det finns så många olika sätt jag kan skriva på nu, många olika saker att beskriva. Jag har ett helt smörgåsbord uppdukat, men jag vet inte hur jag ska inleda och vad jag ska välja att skriva om.

Lördagen den 24 februari.

Det var en dag jag klättrade på väggarna i mitt lilla studentrum, dagen jag inte fick något gjort, dagen då ångesten nästan hade haft en chans att vinna.

Det blev en fantastisk lördag ändå. Jag väntar på att jag ska få fatt i lite bilder att slänga upp på bloggen från kvällen. Henrik hade kameran med sig på Club Ether och det var där saker hände.


Jag kommer ihåg att jag lovade Oskar att skriva om nåt band som spelades som är från Sundsvall och jag gillar ju Oskar jävligt mycket, men fasen, jag har glömt namnet på bandet. Jag skyller på att det inte riktigt är min genre.


15:00 blir det palt för första gången i mitt liv. Det är med andra ord upplagt för kulturkrockar.


To be continued

2007-02-24

Sköna lördag

Det är vinter så in i norden, jag måste gå till affärn och golven ska skuras.

Embryologin ska tryckas in, tentan undersökas och mat ska ätas.

Det låter nästan som poesi

Skogis

Mycket har man gjort, men inte mycket tentaplugg.
Snart ringer väl modern och undrar vad jag håller på med egentligen, varför pluggar jag inte?

Ikväll har jag i vilket fall provat på hur det är på jägmästarnas kårhus Skogis. Pilsner+lasagne 60 kronor och det var riktigt gott.
Och det var riktigt bra.
Dessutom gillade jag henne i personalen som bar en röd t-shirt, det kanske bidrog till inramningen.

Snart är det dags att tentaplugga på riktigt, pressa in alla dessa bokstavskombinationer i skallen, memorera enzymer och för bövelen inte glömma bort MAP-kinas-kinas-kinas. Cellbiologins största skämt.

2007-02-22

Bland kalorier och procent

Nu vill Aftonbladet att man ska sluta röra på sig också: ”Motion onödig för viktnedgång”.

En artikel på Aftonbladet kanske inte gör någon större skada, men jag ska försöka lindra skadan så gott det bara går.

Artikeln verkar baseras på endast en studie och den innehåller en sak som jag verkligen hänger upp mig på.

Man har gjort en jämförelse mellan olika tillvägagångssätt att gå ner i vikt och enligt mig gjort en ordentlig tabbe:
Man har delat in en väldigt liten grupp överviktiga försökspersoner (35 st) i mindre grupper:
En grupp minskar sitt kaloriintag med 25%
En grupp minskar sitt kaloriintag med 12,5% och ökar sin träning med 12,5%.
En grupp fortsätter som vanligt.

Och sedan kollat hur mycket de tappat i vikt.


För den som tänker till lite är felet kanske uppenbart, men jag ska förklara varför jag tycker det är något lurt:

Låt säga att en person äter 4000 kilokalorier per dag. Om han skär ner kaloriintaget med 25% kommer det att minska med 1000 kilokalorier till 3000 kilokalorier.

Om samma person inte rör sig så himla mycket, låt säga att denna person förbränner 100 kilokalorier per dag genom fysisk aktivitet så kommer en träningsökning med tolv procent innebära att denna person förbränner 12,5 kilokalorier mer per dag. Denna person ska ju sänka sitt kaloriintag med 12,5% också, det ska man ju göra om man tillhör den gruppen, detta innebär att personen personen sänker sitt kaloriintag med 500 kilokalorier per dag.

Min poäng är:
Om man rör sig extremt lite, vilket inte är helt ovanligt i det stora landet i väst (där undersöknigen är genomförd) och äter extremt mycket, inte heller så ovanligt, då kommer denna helmärkliga indelning i grupper att ge lite skumma resultat.

Sedan är det inte bara för kroppsvikten som man rör sig, rörelse är bra för benstomen, lederna, blodtrycket, musklerna och inte minst psyket.

Om jag gjort nån grov tavla i detta inlägg så skicka mer än gärna en kommentar eller nåt. Jag är grymt trött nu, så det skulle inte förvåna mig om det smugit sig in ett eller annat fel.
God natt.

Before the Rain

Torsdagsbion skulle avklaras.
Ska jag vara ärlig var jag inte sugen på att se på bio, men någon liten röst inom mig fick mig att bege mig i alla fall.

Jag unnade mig en bussresa för ovanlighetens skull och vilket nummer jag får se:
Busschauffören, som talade ett språk jag inte begrepp (inte norrländska dock), visar prov på grym simultanförmåga.
Han tar emot betalningen, får bussen i rullning, talar i mobiltelefon, ger mig min biljett och styr ut bussen från busshållpatsen med sin ena armbåge i ett enda moment.


Filmen, Innan Regnet Faller (1994), en kortkort recension:
En grymt vacker film på många sätt och vis. Den använder många intressanta bilder och vinklar. Den inrymmer mycket tragik och några riktigt obehagliga scener. Den är uppdelad i tre episoder som hänger ihop på sitt lilla vis, och den mellersta episoden innehåller något av det obehagligaste jag sett på film på länge.

Det finns ingen vinnare i den här filmen, det finns ingen berättelse som får sitt hollywood-slut. Men det finns massor att se.

Jag har fattat mig kort och kan bara rekommendera filmintresserade som inte sett den att se den!

Kolla på IMDB.com för mer.

Bland groddlager och diskmedel.

Jag är väldigt angelägen om mitt kaffe.
Jag glömde den välfyllda termosen än en gång häromdagen och idag hade jag inte sköljt den ordentligt så en distinkt ton av diskmedel ingick i smaken.
Jag var så illa tvungen att dricka åtminstonde några koppar, för trötthet var och är dagens stora ord för mig.
Jag hade svårt att hänga med på embryologin, kände att jag bara ville att dagen skulle ta slut så fort som bara var möjligt.

Tack vare en soffa och Henriks iPod så kunde jag vila ögonen en stund inför caseintroduktionen. Det räddade min eftermiddag.
Men...
Hur ska jag mobilisera kraft att plugga?
Hur ska jag orka se på filmen ikväll?

Jag fick lite svårt att sova inatt, av två olika skäl, tänker inte gå in djupare på det, mer än att det andra hade med tvätteri att göra. Någon tvättade mitt i natten fast man inte kan boka tvättider efter halv tio. Antagligen något smartskaft som tror att det är fritt fram att köra drop-in-tvättning efter 21:30.
Jag bor förresten vägg-i-vägg med tvättmaskinen och gillar inte centrifugen så värst, särskilt inte efter ett på natten.

Trots alla händelser och min trötthet så är jag vid gott mod, modet är så gott att jag knappt förstår det själv.

Nu är jag TBC-vaccinerad. Förresten.

2007-02-21

Skönhet

Naturen är fylld av skönhet och vem är bättre på att finna denna skönhet än Lennart Nilsson, min favoritfotograf? Klicka---> Bildspel. (Även virus kan vara fina).

Hans dokumentärfilm Sagan om livet är nog en av sakerna som väckte mitt intresse för humanbiologin.

Bland annat

Det börjar dra ihop sig nu, snart är det tenta. Cellen ska avslutas.
Ingen ångest. Faktiskt.
19 poäng cellbiologi på en tenta, några få timmar.

Att jag inte har någon som helst ångest kan bero på att mina sinnen fylls av tusen andra ting. Tack och lov för att jag inte befinner mig på psykiatrikursen än, för då hade jag nog klassificerat mig som hypomaniker (eller vad det kallas) vid det här laget. Nu kan jag bara säga att jag är på bra humör.

Sitter jag på en föreläsning om extracellulärt matrix så ekar en At the Drive-In-låt i huvudet, sitter jag med Medical Biochemistry funderar jag på om det rent hypotetiskt skulle kunna finnas något system i huvudet som gav oss en fri vilja, eller om vi är dömda att vara ofria.

Den fria viljan avhandlades lite snabbt då jag tillsammans med F satt i ett grupprum på anatomen och skulle repetera lite inför tentan.
Min koffeinstinna hjärna fick mig att prata snabbt och jag hoppas att F hade lika roligt som mig.
Vi kom fram till att vi inte har någon fri vilja. Det är bara en illusion att vi fattar våra beslut medvetet. Vi lever och frodas under determinismens utstakade plan.

Att jag sitter och skriver just detta just nu beror på faktorer som har sin härledning långt innan våra förfäder utvecklade händer att klia sig i arslet med.

Jag tror jag får nöja mig här. Orkar inte gå på djupet och göra någon bättre förklaring just nu.

Vi undersökte också skillnaden mellan lamin och laminin.


Fåglarna kvittrade utanför KBC-huset idag bye the way.

Kallvatten, torrdass och kärlek.

Ska jag vara riktigt ärlig så har jag nog aldrig sett ett helt avsnitt av sommartorpet.
Av någon outgrundlig anledning så gillar jag Ernst i alla fall. Kanske är det för anknytningen till mitt kära Örebro, kanske är det för hans förkärlek för att trampa omkring i myllan.. ursäkta.. dyngan, med sina bara tår.

Nu ger han sig på en ladugård läste jag på DN.se. Sommartorpet-Ernst gör om hel ladugård.

Jag tycker att han gott kan göra om ladugården till ett tyskt "duschrum" och skicka dit bregottkossorna, ja ni vet de där som är med i den reklamserien man har kört alldeles för länge. Reklamsnubbarna kanske det är som är bovarna i dramat, glöm kossorna, skicka dit reklamsnubbarna! Ja, och de där som gör Red Bull-reklamen! Jag har fattat att ni vill få oss att tro att det är rolig med de där ger-dig-vingar-skämten. Det verkar vara ni, reklammakare, som inte insett att det är ett slitet skämt som knappt var roligt från början, nån gång på det tidiga 20-talet.

Åhh äntligen fasta!

Jag hade längtat i flera veckor.

Nu vill jag inte se semlor mer, ty jag hava ätit två stycken till kvällsmat. Två hembakta vidunder.

Dietisten skulle se mig nu.

Mina framtida patienter med metabola syndromet skulle se mig nu.

2007-02-19

Bland hyenor och hårtussar

Jag blir lite splittrad. Lite eftermiddagssoft, kollar runt lite efter saker som kan vara intressant att läsa, hamnar som alltför ofta tidigare på Aftonbladet.se, denna webbsida fylld med smask, annonser och skandaler. Läser: Britney till sjukhus.
Den flickan, hon är väl inte så mycket äldre än mig? Hon verkar ju inte må särskilt bra. Och är det så jävla bra att jag vet om det? Jag kommer aldrig träffa henne, jag har inte gjort någon större ansträngning för att få denna vetskap, ändå så vet jag. Eller vet, det gör man nog aldrig, men jag tror.

Skulle någon sitta och skriva sin version av mina sjukbesök i ett medium som når så många, hur skulle jag må då?

Britney är en människa jag aldrig kommer att lära känna, jag vet egentligen inte så mycket om henne. Jo, hon säljer sitt hår på e-bay nu! Men så mycket mer är det inte.

Folk förfäras över hennes beteende, hennes förhållanden, festande och jada jada jada.

Hur många är det som känner henne?

Har folk det så torftigt i sina liv att de måste bry sig om denna tragiska kvinna? Har jag det så torftigt i mitt att jag måste ägna nästan en hel text åt henne?

Och de kräk till journalister som säger att de bara gör sina jobb. Byt jobb.

Till Aftonbladets försvar: de har härliga kultursidor ibland, innehållande mitt kära Örebro!

Ses på MB!

2007-02-18

Kött

I slutet av högstadiet, under en period av hormoninfluerat trams och nyfiket sökande så fann vi en bok. Några kompisar och jag. Där fanns det en del ord som skulle vara så att säga erotiska, eggande. Persika!
Ett annat var kött, så nu när jag efter lite mat tittar runt på allas vår favorit Aftonbladet.se så, ja: Världens största kebabköttrulle.

I värmen och ute i det fria.

"Härligt osvensk livsmedelshygien" kraxade korpen och träffade tjurens öga. Så att säga.

I väntan på fettisdagen

Dags för semlor på tisdag och vad är inte bättre än att då kolla upp hur man på ett korrekt sätt äter dessa bullar?

Dn.se: "Hur äta semlor snyggt?"

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om vad jag tycker om artikeln, men någon annan (Enligt Min Humla) skrev så jävla fucking bra att ytterligare ett inlägg vore överflödigt: Vett eller etikett.

Recension: A Mighty Wind

Jag satt igår framför min dator och kollade på DVD-film. A Mighty Wind. Nu kommer en kort recension:
Gruppen bakom bland annat Best in Show och This is Spinal Tap har här gjort en liknande film om ett par folkmusik-grupper som under en föreställning skall återförenas för att hedra minnet av bortgången kollega.
Berättandet sker i dokumentärformat och vi får följa förberedelserna inför föreställningen, själva föreställningen och ett efterreportage sex månader efter föreställningen.
Redan innan alla karaktärer hunnit presenteras har jag fått mig ett par fina skratt. Jag älskar den här typen av humor, kanske är det för att den siktar in sig så nära det "vanliga" mänskliga. Det blir aldrig riktigt hysteriskt, men i den här filmen så är det en stor vinst, det gör den mer trovärdig.
Att filmen är rolig rätt igenom nöjer de sig inte med, musiken är riktigt bra. Jag säger inte detta för att jag är såld på amerikansk folkmusik, utan mer för att jag är imponerad över att det låter så bra och ser så himla äkta ut. Antagligen beror det på att det är skådespelarna som sjönger och spelar. Det är inte ofta som jag tycker att musiknummer känns så klockrena i spelfilmer.
Jag gillar att de refererar till Sverige i en scen och jag blir eld och lågor när de än en gång refererar till Elvis Costello (det finns Costello-referenser i Best in Show också).

Kolla imdb.com för att läsa mer om filmen.

2007-02-17

Varför äta mat när man är hungrig?

Snart ska jag äta, men först ska bara ett sånt där roligt formulär fyllas i:

Har du?
Folköl i kylen: Nej
Något husdjur: Nej, inte här. Men två hundar blir glada när jag hälsar på hos mina föräldrar. Jag blir säkert glad också.
Någon pojk/flickvän: Nej.
Puder på dig: Det var ett tag sedan nu.
Några framtidsplaner: En femårsplan som går ut på att ta läkarexamen. Det är det enda jag har planerat. Det finns dock en massa jag är sugen på att göra.
En levande tro: Allt det som vi kommer att få är det vi själva skapar oss eller får av våra medmänniskor. Jag hyser ingen större tilltro till någon högre makt. Jag agnosticerar.
Någon sjukdom: Har dansat blodsockertango i snart tre år.
Några kärleksproblem: Kärlek är synonymt med problem. Dock besitter kärleken en fruktansvärd dragningskraft.
En homosexuell kompis: Ingen närmre kompis vad jag vet.
Någon favoritlåt: Oj oj, får spåna på den och återkomma.
Duschat idag: Knappt torr i håret.
Någon vän som spelar i ett band: En kompis som jag brukade spela gitarr med på kulturskolan i Örebro när jag var liten och som jag hejar på och pratar med när jag ser honom spelar i Coldworker. Sen vet jag några som åt minstonde har haft band.
Någon som förstår dig:
Det vet jag inte, mamma kanske. Pappa. Eller, hur fasen ska jag veta om någon förstår mig? Man kan inte veta hur det är för en fladdermus att vara en fladdermus om man inte är just en fladdermus. :D
Något beroende: Musik och kaffe.
Fikat idag: Nej.
Något favoritmärke: Nej.
Nagellack: Ja, det har hänt. Senast i augusti. En gång fick jag någon kommentar när jag köpte kebab med målade naglar. "Hade du varit min son så.." sade pizzabagaren och gjorde något elakt tecken jag inte minns.
Någon vän som bor i ett annat land: Jadå. En handfull.

Vem…
Avskyr du:
Vet inte om jag avskyr nån just nu.
Hånar du: Hmm.
Längtar du mest efter: Åhh. Hemlis.
Stör du dig på: Inte längre min granne, inte så mycket i alla fall.
Gosar du med: Lite dåligt med gos.
Lagar mat: Jag.
Diskar: Jag. En som inte diskar har stulit en tallrik av mig!
Tror att den är något: Jag.
Tidning läser du: Läkartidningen, Scientific American MIND, Diabetes, KårPuss, DN's och aftonbladet's nätbilagor, Medicinsk Vetenskap (åhh jävla nörd som prenumerar på så mycket vetenskapstrams!).
Buss åker du oftast med: Jag går nästan överallt, åker bara buss om det finns någon som gör det värt att åka.
Frisyr har du: Långt hår som ska klippas i den närmaste framtiden.
Dag fyller du år: En fredag i slutet av april.
Årstid föredrar du: Sommaren är fin, men hösten, våren och vintern funkar.
Stad är du uppväxt i: Örebro.

Vad..
Gör du nu:
Wad ser det ut som?
Gör dig till en bra människa: Nu börjar det kännas som intagningsintervjuerna till läkarlinjen.
Gör dig till en dålig människa: :D
Vill du arbeta med: Människor att bota eller åtminstonde trösta.
Är roligast just nu: Att cellenkursen snart är till ända och lite annat.
Har du på dig nu: jeans och t-shirt. Min fina jag fick av Pontus och Malin.
Har du för smink idag: Oj, vem sa att jag har smink?
Äger du för skor: Jag börjar fundera på om detta formulär riktar sig till en köpstark kvinna.
Har du för skostorlek: 43
Ska du göra nu: Mat
Hur ser din drömpartner ut: Det där är svårt att säga. Jag brukar mer köra på devisen att kolla runt efter det som finns och när man känt sig för lite trassla till sina känslor och drömmar.
Kallt ute: Nja
Idrottar du: För lite.
Har du en gitarr: Har både en och två.
Vilket land vill du helst besöka: Alla.
Skulle du säga nej till sex idag: Nja, det beror på vem det var som frågade.
Har du bra hörsel: Så länge jag hör musiken jag gillar har jag en alldeles utmärkt hörsel.
Tycker du om sånt här: Ja.
Har du några trummor: Skrivbordet, låren och bröstkorgen.
Tittar du för mycket på TV: Nej.
Stora eller små bröst: Bröst är rätt snyggt. Mer sånt.
Bästa jeansmärke: Suck.
Designkläder eller H&M: H&M
Är du rik: Ja. På alla sätt och vis.
Tycker du om indiepopare: Det är svårt att säga, är de så jävla indie?
Är du arbetarklass: Nej. Men jag hejar på arbetarklassen.
Har du bra betyg: Tillräckligt. 18,6.
Vad har du för mattebetyg: Matte A-C: MVG Matte D: VG++.

Det där tog sin lilla tid och jag vet inte... varför gjorde jag det?
Sjön suger, nu blir det matlagning.

Back in 2004

Sommaren 2004 skulle ha kunnat vara en ganska okej sommar.

Idag påmindes jag om att det absolut inte var en okej sommar.
"Kameror stoppar självmord" är en DN-artikel som handlar om självmord på järnvägen.

Stackars T.

Jävla T!

Varför T?


Man tänker på hur saker hade gått ifall T inte tagit beslutet. Hade han fått ordning på sitt liv igen?
Hade han fått ett bra liv?
Hade man fortsatt umgås lika mycket och otvingat med honom?

Frågor man aldrig kommer få några svar på.


Är det okej för mig att skriva ett inlägg om en människa jag knappt hann lära känna, ett inlägg om något så svårt i dennes och många andras liv?


Fick nästan känslan av att ett spöke stirrade mig över axeln när "Suicide is Painless" högst osannolikt slumpades fram på en lång spellista på mediaplayern.
Jag är inte vidskeplig alls, men ändå.


Jag ägnar T några tankar till.

Sedan återgår jag till pluggandet och glädjen.

Hypokondri

När jag vaknade i morse hade jag en jävla huvudvärk, en enligt mig helt oförtjänt sådan. Jag drack ingen alkohol igår, jag tog det riktigt varligt igår.

Sedan åt jag frukost och huvudvärken släppte. Då började det göra ont i min högra sida av buken. Blindtarmen tänkte jag, hypokondrisk som jag ibland kan vara, så har jag gått och väntat på att den ska bli dålig. Det händer då och då att jag får ont i det området man borde få ont i om man har en blindtarmsbihangsinflammation.

Sedan tänkte jag lite, hamnade framför datorn och kollade upp ordet hypokondri.

Jag gjorde ett litet test på den här sidan.

Fick 38 poäng, jag är en smula hypokondrisk.

Men det finns ett men.

Jag har diabetes, en allvarlig kronisk sjukdom och jag vet med mig att vissa av mina svar blev något mer poänggivande bara för min diabetes skull. Så jag kanske inte är så hypokondrisk ändå, jag är bara kroppsligt medveten på grund av min sjukdom.

Men man vet ju aldrig.

Och så ska man väl inte alltid lita på sånna test.

Jag besväras inte så mycket heller. Då finns det väl ingen anledning att gräva ner sig?

Epitel

Åhh, jag glömde att skriva om föreläsningen vi hade igår!


Det var en av de bättre, så pass bra att den förtjänar ett litet inlägg.


Föreläsare P guidade oss genom epitelcellernas uppgifter, vilka epitelceller det finns och hur de funkar.

Föreläsningen avslutades med Epitel-Jeopardy, såna grepp gillar jag.


Epitelvävnad.
Histologerna verkar gilla färgen rosa, de färgar in det mesta med den.

2007-02-16

Fredag och inga planer

Jag har kommit på att jag nog är ganska lyckligt lottad.

Jag kommer på det om och om igen.


Nu har jag kommit på att jag nog har hamnat på bästa studieorten, trots kylan och det långa avståndet hem till Örebro.
Det är en bra stämning häruppe tycker jag, i jämförelse med andra läkarutbildningsorter tror jag Umeå står sig väldigt bra när det gäller stämning.

Jag mår riktigt bra.
Dagen igår var botten och toppen. Den kändes helt förryckt från första morgonstund ända till Bio Marx. Sen travade det på ganska bra där uppe på alptopparna.


Det känns skönt nånstans att jag verkligen inte har några planer för ikväll. Jag kan inte erinra mig en enda helg jag kom upp hit efter årskiftet som jag inte har haft något planerat. Det har varit fester, det har varit jobbande på kåren och det har varit pluggande.


Och grannproblemet verkar få en lösning dessutom. Jag har inte störts någonting när det har varit sovdags.

Gött.

Sorgligt

Allför många människor pressar sig själva i alltför stor utsträckning och här sitter man och undrar vad det är som driver folk så fruktansvärt långt. Eller vad är det som gör att de inte slutar innan det är för sent.

Åt bara sallad-dog

Och varför ska dessa modeller vara så smala?
Det är på kvinnor kläderna ska hängas inte tambursmajorer.

2007-02-14

Delfiner

På psykiatrikern Åsa Nilssones blogg nilsonne.se står det om att delfiner kanske inte alls är så smarta som många forskare har sagt.

Tack! Detta är en skänk från ovan för en som i unga år tvingades genomlida ett avsnitt av teveserien Flipper.

Nu kan jag sova gott.

You ain't got that dough rey mi boy!

Jag är inte på dåligt humör, men skulle det inte varit för omständigheterna, hur hade det varit då?

Hade sovmorgon idag, kunde sussa fram till nästan åtta om jag ville och det ville jag.

Men jag har sedan en tid haft problem med grannen ovanför.

Inatt nådde det nya höjder.

Galningen ovan verkar inte riktigt frisk i huvudet, vilket i och för sig inte gör mig så mycket som intresserad av psykiatri, men när det tar sig i uttryck som stör min nattsvila...

Hur som helst, det har varit problem förut. Jag har kunnat somna ganska bra, jag har kunnat stålsätta mig. Men nu har den jäveln ökat en nivå, nu nöjer han sig inte med att skrika och hojta. Nu slår han med något hårt mot golvet, det låter i vilket fall så.
Jag kom på att mina öronproppar kanske följt med upp från Örebro, jag letade reda på dem och tänkte strax innan tolv att kanske ska man få sig lite sömn.

Nån gång, mellan kvart över tolv och ett så vaknar jag av en ordentlig smäll och en stark och besviken manröst (låter som Östgötadialekt). Sömndrucken ser jag ett spöke lämna min dator, antagligen en liten hallis.
Sedan kan jag inte sova, trots öronpropparna, eller kanske på grund av, de skavde.

För att göra historien lite kortare så skrev jag ett brev i morse innan jag begav mig till universitetet. Jag uppbådade en rejäl dos författartalang för att kunna reducera antalet fula ord i brevet.

Jada jada jada.

Nu sitter den jäveln och spelar dålig techno för fulla muggar.

Alla hjärtans dag idag, fick från Tove ett kort som värmde mitt hjärta och jag blev för en stund mindre negativ till dagens dag. Gillar fettisdagen mer.

Nu har vi lämnat genetiken efter en kaotisk case-genomgång för att ge oss på extracellulärt matrix, det som sitter emellan cellerna i kroppen. Kan bli intressant.

Lyssnar lite på uppiggande Metric för att det är bra grejjer och för att försöka dölja grannens oväsen.

2007-02-13

Så lite att skriva

Dåså, då fick jag arslet ur vagnen och började skriva på min novell.
Har bara inlett den än så länge, men det ska nog inte sluta med det hoppas jag.

Dagen har annars varit bra, fruktade ett tag att DNA-labben skulle bli ett riktigt elände. Har dåliga minnen sedan min tid som biologstudent i Örebro.
Men det gick riktigt bra tycker jag, det må ha dragit ut en aning på tiden, men vi fick resultat och här sitter jag nu.

2007-02-12

#100

Det här kommer att bli mitt hundrade inlägg. Det andra eller tredje för dagen.
Det är därför, alltså mitt ideliga skrivande, som jag inte är bra på genetiken än.

Idag hände det som jag befarat skulle kunna hända någon gång men inte riktigt velat hända. En person refererade till mig som den där som bloggar och nu vet fler på kursen om mitt skrivande.
Grupphandledaren E på genetik-caset sa idag under våran grupphandledning att hon minsann fått höra från sin kollega F att en i hennes casegrupp (alltså jag) skriver blogg.

Ser man på den ljusa sidan så är det ju kul med fler läsare.

Fan.

Vrider mig i plågor

Tänkte ta mig en liten rast i pluggandet.
Kollade på aftonbladet.se, jag ångrar det.
Man kommer inte undan någonstans.

Värst av allt är att den där förbannade läraren ska ha glasögon och verkligen se ut som en f*cking lärare. Don't take it personal though.

Schalgereländet går inte att komma undan nånstans, jag slapp inte ens undan vid frukosten när jag slog på teven. Man måste nästan bo i en jordkoja djupt inne i de Värmländska skogarna för att ha en chans att komma undan.

Ska jag reta upp mig?
Om sanningen ska fram så retar jag inte upp mig, jag är alldeles för less för det.

Hade det inte varit för alla jag gillar i Sverige och för att jag pluggar här så hade jag abdikerat till San Fransisco, åtminstonde under dessa plågsamma Schlagermånader.

Bland böcker och gener

Nu ska jag försöka läsa på om genetik så att jag får något utbyte utav grupphandledningen idag. Men vad gör man när man inte har boken i medicinsk gentik?

Den fanns inte ens att köpa, än mindre att låna och hade den funnits, hade man sett till att skaffa den då, för ett enda Case?

Det är ett intressant avsnitt dock och så finns det ett kapitel i Essential Cell Biology tror jag. Har inte bemödat det en koll än.

2007-02-11

Staubsauger

Då var korridoren städad.

Man kommer att fundera på vad i helvete som försegått i denna korridor tidigare. Ingen av de som bor här nu har bott här längre än sen hösten 2006, så det finns ingen som med säkerhet vet.

En himla massa skit fann vi i vilket fall som helst under städningen och funderingar väcks.

Vad ska man till exempel med en halogenlampa med rörelsesensor till?

Meat Puppets

Den som är det minsta förtjust i Nirvana kanske har sett deras unplugged-spelning på Mtv. Jag har den skivan och den har jag lyssnat på både en och två gånger.

Under den spelningen så är några snubbar från Meat Puppets med och spelar just Meat Puppets-låtar.
Så, jag har känt till Meat Puppets sedan jag tidigt på högstadiet, 1997-1998 kanske, lyssnade mina öron blodiga på Nirvana.
Ändå dröjde det nästan tio år innan jag upptäckte Meat Puppets.

Fick fatt i en samlingskiva med dem nu för några dagar sedan. Hälften av mina vakna timmar har jag suttit och lyssnat på den. Det är så himla bra musik alltså, hur bra som helst.

Det är lite som att ur garderoben ta fram ett par gamla byxor som man har ärvt från nån och upptäcka att det växer hundralappar i fickan. Varje gång man sticker ner handen finner man en sedel till. Varje gång jag lyssnar på skivan upptäcker jag vilken skatt som legat gömd alla dessa år.

Här kommer en liten lista med Meat Puppets-låtar jag verkligen gillar:
* Swimming Ground
* Lake of Fire
* Enchanted Porkfist
* Sexy Music
* Two Rivers
* The Whistling song

Fasen

Det blev inget Club Zoo.

Men det blev rätt kul ändå. Så ändå!

2007-02-10

Club Zoo


Ikväll är det Club Zoo som gäller.
Ut och ha kul!

Genetik

Igår fick vi lära oss att det finns en del tämligen isolerade populationer häruppe i norrland, till exempel i Västerbottens inland.

Detta leder till två saker:
1. Viss mån av "inavel" .
2. Glädje hos genetikerna som då har material till sin forskning om ärftliga sjukdomar.

Bland avokados och kokta päron

En sak innan jag går och lägger mig bara:

Det njuts för lite i detta kalla mörka land.

Hade en riktigt bra kväll med god mat; för-, huvud- och efterrätt satt dödskönt i ventrikeln.
Och god dryck.
Och framförallt trevligt, trevligt sällskap.

Vi får göra om detta fler gånger.

God natt.

2007-02-09

Tenta


Snart är det dags att sätta igång med tentapluggandet och hoppas på det bästa.


Den sjunde mars smäller det.

2007-02-08

Kirurg kanske vore nåt?

Jag gjorde ett litet test på internet vad jag skulle passa som. Sjökapten eller kirurg blev det. Sjökapten verkar orealistiskt så jag utesluter det.
Kirurg däremot, hmmm.

Gör testet här!

Dessutom stod det i dagens läkartidning att kirurger är snyggare än invärtesmedicinare.

Dock står det i samma läkartidning att det är svårt att få tag i allmänmedicinare och psykiatrer. Och psykiatri verkar intressant. (Och jag är inte ironisk, faktiskt).

Vetenskaplig ödmjukhet

I förra veckan utförde vi en labb med lite celler och lite signaler för programmerat cellulärt självmord (apoptos).

En del folk i klassen uppvisade storstilad vetenskaplig ödmjukhet när de diskuterade hur resultaten skulle kunna friseras till för att passa deras förutfattade meningarna om hur saker ligger till. En del tänkte ut låångsökta bortförklaringar att dra i artiklarna (som för övrigt ska in 15:00 imorn).

Tänk er läkare med den inställningen till laboratoriesvar mina vänner!


Nu ska skriva min artikel och försöka hålla mig borta från efterhandskonstruktioner.

2007-02-06

En morgon i februari



Okej, nu kom första motangreppet på min idiotgranne ovanför.Igår kväll när jag låg och läste i min spänningsroman hade jag svårt att koncentrera mig på grund av att han ovanför gapade och skrek och talade högt.Det blev inte mycket bättre när jag skulle sova och det enda som gjorde att jag kunde somna i hyfsad tid var det fruktansvärda tröttheten.Så nu på morgonen tänkte jag att jag skulle hämnas genom att slå med innebandyklubban mot mitt tak.
Men när jag drog till med skaftet så blev effekten inte som jag hade tänkt mig. Det lät knappt nånting hos mig så jag får hålla tummarna att alla ljud hamnade hos grannen i stället.

2007-02-05

Recept

Ska alldeles strax iväg till affärn för att skaffa lite föda, bara hitta ett recept först.

Nämen titta!


"Kokta stekta köttbullar i eget mos2 Portioner Kastrull 18 Färdigstekta köttbullar 2 Port pulvermospulver; enl -förpackning Vatten; enligt pulvermos- -förpackningen Häll vattnet i grytan och lägg i köttbullarna. Koka upp det och häv i lagom mängd mospulver. Klart att servera. (ta gärna lite av lingonsylten till, om det blev nåt kvar av den)" recept.org

Jag tror bestämt jag får leta vidare efter recept.

Hej Eric!!!

Man skola icke vanära sin fader och sin moder.

Men jag fick nyss ett mail av min kära mamma (och jag måste säga att vad jag än skriver efter detta så uppskattar jag dessa mail väldigt mycket).

Hon skriver nästan som en fjortis fast utan att använda smileys. Hon använder alldeles för många utropstecken (!!!) framförallt.

Skulle inte överdosen av utropstecken finnas där skulle man nog kunna höra mammas röst i huvudet utan bekymmer, men nu kommer det hela tiden skurar av dessa små tecken och förvandlar den där inre till något helt annat än en lugn samtalston.
Helt plötsligt förstår jag i alla fall varför det tar så förbannat lång tid för morsan att skriva några korta mail, att plottra ut alla dessa extra utrops- och frågetecken överallt må ta sin lilla tid.

Dessutom hade hon på något vis råkat skicka ett mail som var ämnat till mig till en femåring med exakt samma namn. Att unga människor i regel är bättre på IT än äldre är väl ingen nyhet (40- och 50-talister är hopplösa, värre än mig t.o.m.), men femåringar som knappt har börjat tala än kan väl knappast ha glädje av ett mailkonto?
Mamman till denna femåring måste ha fått en chock när hon öppnade mailet från en viss Birgitta häromdagen, för vad jag kan utröna lär väl knappast det mailet skilja sig nämnvärt från de mailen jag brukar få av henne.

Hoppas nu inte att jag får något argt mail för att jag skriver om kära mor på det här viset. Är rädd att msn's mailserver skulle braka samman av alla de utropstecken som måste finnas i ett ilsket mail.

2007-02-04

Konsumera!

"Den nya kycklingwrap som nu beskrivs som en av McDonalds mest framgångsrika produktlanseringar någonsin är också speciellt konstruerad för att utan spill kunna ätas i farten, i kombination med någon annan aktivitet."

Saxat från DN.se idag.

Vakna tidigt på morgonen.

Ät dina frukostflingor till din smaksatta yoghurt.

Se på Nyhetsmorgon på tv4, matas med tv-reklam.

Häv i dig kaffet fort som fan.

Borsta tänderna med den av tandläkare rekommenderade tandkrämen och tandborsten som säger klick ifall du trycker för hårt.

Starta din fina nybilsdoftande Volvo.

Skynda till ditt jobb.

Stressa fram till lunch.

Ät din förbannade kycklingwrap samtidigt som du torkar dig i arslet med Edet och i din fina 3G-telefon pratar med dina barns dagisfröken om nästa veckas utflykt.

Glöm för i helvete inte att komma på din begravning!

Pubpass

Att jobba på kåren är inget man blir rik av, man får slita en del, stressa och ibland blir man tvungen att stå emot en del skit. Men ändå gör jag det åter och återigen.

Det är roligt för det mesta, särskillt när man får flyt i sitt ölserverande och upptagande av drinkbeställningar.

Sedan kan man ju ha hysteriskt roligt med dem man har som arbetskamrater. Det hade jag igår.

Så trots att vi jobbade på pubpasset efter tandläkarnas insparkssittning (att jobba i puben när tandläkarna har haft sittning ska vara bland det värsta man kan göra på Villan, det kom tillochmed fram vid flera tillfällen tandläkarstudenter som tyckte synd om oss som jobbade) så blev det en bra lördagskväll.

2007-02-03

Att vara eller icke vara intressant

Det var insparkssittning för de nya läkarstudenterna igår.
Jag måste erkänna att jag hade sisådär trevligt. Det finns en del trevliga prickar på kursen och så, det är få man tycker direkt illa om. Men, det finns ett stort MEN och det är att jag känner att det finns alldeles för få vänner. Jag menar, de flesta är väl trevliga och så, men det känns hela tiden som man inte är intressant för dem och ibland är det ömsesidigt. Detta resulterar i att många konversationer rinner iväg i en stor tystnad.
Ibland känns det som om folk är totalt ointresserade av att ens ta reda på nåt om en och när man själv försöker finna connections med andra så får man bara bottennapp.

Känner flera i kursen att det är så här? Är det fel på mig? Är det fel på klassen? Är jag ointressant? Jag är i alla fall inte ointresserad. Vad ska man ta sig till?

Igår var det första gången jag på allvar funderade på ett studieortsbyte eller på att hoppa av helt och hållet. Jag trodde det skulle bero på att jag inte klarade av studierna, snarare är det så att jag inte klarar av känslan av alienation och utanförskap.

2007-02-02

Öl

Som diabetiker och läkarstudent så kanske det inte är helt korrekt att tillägna öl ett helt blogginlägg. Men men.
Kanske är det belåtenheten över att ha gjort klippet (12 st Zipfer 3,5 % för typ 60 kronor) som gör mig så lockad.

Kanske är det den magiska kraft som ölen tycks ha. Den förtrollar kvällar, besvärjer människor i skiftande åldrar, frammanar långa köer på bolaget, trollbinder farbröder och skräniga damer till parkbänkar soliga sommardagar.

Eller ta en titt på denna "film" som tonsätts av en låt av allas vår Yngwie Malmsteen.









Nu ska jag ta mig en klunk till av
den välsmakande gyllne drycken

Svanar

Äntligen förstår jag varför svanar gråter och det är inte bara för att de får för dåligt med mat.

Längtan

Nu är det snart dags för tentan i Cellens Struktur och Funktion, det är bara en månad kvar eller så.

Den sjunde mars sitter jag i bänken och försöker dra mig till minnes allt jag lärt mig om citronsyracyklar, microtubuli och DNA under den nästan 20 poäng långa kursen.

Jag längtar tills tentan är över och förhoppningsvis godkänd.

Det skulle vara så himla skönt att gå över till Organkursen och få börja fokusera på lite större system än cellen.
Hjärnan, musklerna och magen. Åhh, vad rätt!

Jag längtar också till termin fem, då kommer kurserna att börja vara mer läkaraktiga. Sjukdomslära, symtom och diagnostik, det är bara att läsa målbeskrivningen för kursen för att begripa hur kul det kommer att bli.

2007-02-01

Att sticka

Nu börjar jag äntligen få lite fason på stickeriet. Idag lyckades jag att sätta 2 stycken perifera venkatetrar. Kanske låter det inte så imponerande och det kanske inte är så imponerande. Men jag är glad ändå, för jag känner att jag äntligen börjar få till det där.

För den nyfikne går det till, eller i alla fall ska det gå till så här: http://doit.medfarm.uu.se/media/pvkinstruktion/pageindex.htm

Jag måste bara tillägga att vi inte kör på plastarmar när vi övar, utan sticker på varandra. Det ger det hela en extra dimension av psykiskt lidande och sadism.


Det blir någon kväll varannan vecka som vi går ner till vårdvetarhuset och det börjar kännas som en trevlig vana. Avkopplande på nåt sätt.