Kanske minns jag fel men...

... jag tror att i torsdags på föreläsningen om kliniska tillämpningar av ultraljud hade radiologen (alltså röntgenläkaren) som orerade lagt in en bekant bild på sin powerpoint-presentation. Bilden föreställde ett skivomslag. Skivan heter Meddle och det var Pink Floyd som stod för den 1971. För mig var bildens närvaro i presentationen till en början obegriplig, men sen upptäckte jag finessen med denna lilla populärkulturella referens: på Meddle finns den drygt 23 minuter långa slagdängan Echoes. Kan man lite om ultraljud, så kan man lista ut att Echoes skulle kunna referera till att man faktiskt använder ultraljudets eko för att få fram bilderna som man ser vid undersökningarna.

Jag borde nästan skicka ett nördigt mail till den aktuella föreläsaren för att bringa klarhet.

Mycket Costello

Jag har nu gjort en spellista, för att göra söndagkvällen lite trevlig medans plugg och städning äger rum i lägenheten.

1. It Ended on an Oily Stage - British Sea Power
2. Old Flame - The Arcade Fire
3. Lip Service - Elvis Costello
4. Town Cryer - Elvis Costello & the Attractions
5. Charm School - Elvis Costello & the Attractions
6. Lost on Yer Merry Way - Grandaddy
7. O.K. With My Decay - Gradaddy
8. My Heart is an Apple - The Arcade Fire
9. Summer... It's gone - Grandaddy
10. Away Birdies With Special Sounds - Grandaddy
11. Miner at the Dial-A-View - Grandaddy
12. Lipstick Vogue - Elvis Costello
13. [Untitled track]/I'll never return - Grandaddy
14. Party Girl - Elvis Costello & the Attractions
15. The Beat - Elvis Costello
16. Beyond Belief - Elvis Costello & the Attractions
17. Brilliant mistake - Elvis Costello
18. Blackout - British Sea Power

Enterobius vermicularis

Att surfa genom wikipedia är en intressant upplevelse, man lär sig en del. Man kan börja på tillväxthormon, gå vidare till den där sjukdomen som orsakar uppsvällda magar hos barn i bland annat afrika, sedan glida vidare på ifall det fanns ett till ceacum än det i början av tjocktarmen. Man får kanske inte svar på den frågan, för man glömmer snabbt bort den när man finner sig glo på ett videoclip från The New England Journal of Medicine: "A 55-year-old man presented with intermittent, crampy pain in the right lower quadrant of the abdomen. A colonoscopy was ordered..."

Först fick jag tics av att se videoklippet. Men det är ju så grymt fascinerande med medicin, parasiter och anatomi!

Jag är en nörd.

Eskalerande

Helt apropå "Five years", jag är nu inne på den för andra gången. Det slog mig att det är en väldigt bra låt och det har slagit mig att den också är en eskalerande låt. Vad jag menare med det är att den växer och växer, börjar enkelt och med tiden tillkommer instrument och sången blir mer utsvävande.
Hur som helst, kanske är det ett bra recept att göra en låte eskalerande. Hörde häromåret en låt, med något band, något nytt... kanske Arcade Fire, det var en eskalerande låt i alla fall. Började med lite få instrument och spårar ur i jag vet inte vad. Allt möjligt går att höra och det låter helt fantastiskt.

Två exempel till på eskalerande låtar som är fruktansvärt bra är Rock 'n' Roll Suicide från samma skiva som Five Years och så förstås Led Zeppelin-låten Stairway to heaven.

Jag är en nörd, men det här med eskalerande låtar har jag velat skriva bra länge och nu kunde jag inte hålla mig längre.

Det vore bra jävla typiskt om jag nu har stavat fel på eskalerande.

Skitsnacksteorin

Det är svårt att beskriva mitt rum och atmosfären där just nu. Jag sitter framför datorn och ska försöka teckna ner några tankar jag har haft på lager.

Jag har taklampan tänd och sänglampan reflekteras i dataskärmen. Jag har precis läst färdigt kapitlet om ben och brosk i histologiboken. Gjort rosa understrykningar i boken där jag trott mig se något nyttigt. Jag tycker det är kul att plugga och känner att jag är på rätt utbildning.

Jag har under dagens gång, ja även under pluggandet, lyssnat på Captain Beefheart-skivan Trout Mask Replica. Jag har lyssnat på den flera gånger idag och börjar nu hitta den. Den blir bättre och bättre, men vid en första anblick (eller anlyssning kanske?) är det kaos. För den som verkligen vill veta under vilka omständigheter min hjärna arbetat idag borde verkligen försöka lyssna på den skivan. Den är inte riktigt klok.

Nå i alla fall, med det ovan skrivna som en sorts ursäkt eller i alla fall förklaring till mina kommande tankegångar så sätter jag igång.

Jag tillhör den skara människor som gillar att snacka skit om folk. Och eftersom jag är uppbringad i ett samhälle med judisk-kristna värderingar så är skitsnack fel redan på ryggmärgsnivå. Men det förtar ju inte nöjet med att snacka skit om folk, man skäms bara lite mer efteråt (kanske). Om vi ska ta in sociobiologiska tankegångar så måste det ju finnas en förklaring till varför vi tycker det är så roligt att snacka skit om andra individer. Det är detta jag har funderat på ett tag. Varför vi snackar skit om varandra.

Min hypotes är att genom att snacka skit om andra med andra så bondar man. Man lär känna varandra. Man lär inte känna personen man snackar skit om bättre. Man lära känna den man snackar med bättre.

Person A snackar skit med B om person C. Genom att A drar upp en massa dåliga sidor hos C så förmedlar A sina värderingar och funderingar kring dessa till B. B har möjlighet att svara på värderingarna genom att snacka om C eller kanske ta in person D. Banden mellan A och B kan bli starkare. De kan bli svagare också, det beror på hur pass väl deras värderingar passar ihop.

Att snacka skit är alltså på vissa plan bra. Men rättfärdigar detta skitsnack?

Det är svårt att säga, man ska vara försiktig. Jag tycker om att snacka skit, jag kommer fortsätta med det. Jag tycker det är grymt kul att diskutera medmänniskors kufiska beteenden. Men man får inte glömma att skitsnack bara är skitsnack, inte en domstol där ens bemötande av person C skall avgöras. Man ska aldrig döma någon utan att låta den försvara sig, så att säga. Detta känns aningen flummigt kanske, det är nog flummigt.

Kommentera gärna om jag är helt ute och cyklar.

Sunday illness IV

Jag får börja planera mina sunday illnesses några dagar i förväg, för nu är det fanimej stiltje i huvudet.
Snackade förvisso med Filip igår om vilken sjukdom jag skulle välja, men jag vet inte. Kommer inte ihåg vilka vi snackade om var intressanta.

Men i alla fall: Stiff Person Syndrome.
Jag valde detta syndrom för att jag gillade namnet. Sen visade det sig att jag som typ 1-diabetiker löper större risk att få även denna sjukdom. Typiskt va? Den är inte särskilt vanlig, den är faktiskt riktigt ovanlig, ja säkert så ovanlig att om jag skulle få den så skulle mitt fall tas upp på storronden på sjukhuset, ja kanske skulle man skriva en liten artikel i någon medicinsk tidskrift till och med.

Sjukdomen beror på att enzymet GAD-65 (glutaminsyredekarboxylas) hämmas och det leder till att det bildas för lite av transmittorsubstansen GABA... vilket i sin tur leder till en rubbning av balansen mellan hämmande och stimulerande motoriska signaler. Detta leder till muskelkramper som kan vara väldigt allvarliga. Dessa kan skada muskulaturen och skelettet.
Det blev många leder till, men jag gillar GAD-65. Älskade trebokstavskombination-med-ett-nummer-efter(!).
Man får alltså muskelkramper, det är väl därför det heter stiff (stel) person syndrome.

Som behandling kan man köra plasmaferes för att få bort anti-GAD-65-autoantikroppar (antikropparna mot GAD-65) ur blodet.
Det finns mer man kan göra, ordinera muskelavslappnande och så vidare. Men nu är jag så trött att jag inte orkar skriva mer...

Och jag som skulle skriva en PU-rapport idag, hade jag tänkt.
Illa.

Tråkig

Idag läste jag på en av mina favoritbloggar (I huvudet på mig) ett bra inlägg. Följ bara länken. Har under någon av mina tänkande stunder spånat på något liknande att skriva. Kanske kommer jag också att göra ett litet bidrag, men just nu är det helt överflödigt.

Vi var på O'learys ikväll för att fira av celltentan. Den första av våra typ 10 terminstentor. Ja, vi tentar av vad vi gjort under motsvarande en termin på en stor tenta.
Jag bröt upp ganska tidigt, ska lägga mig snart, upp tidigt i ottan för att på klinisk fysiologi undersöka hjärtat med ultraljud (ekokardiografi).
Kände mig ganska tråkig och på bussresan hem så funderade jag lite på det. Skit samma.

Kanske har jag blivit belåten och en aning tråkigare än jag var tidigare. Det är väl för att jag bara trivs bättre i mina kläder nu än vad jag gjort på tio-femton år.

Men i alla fall, ska sova snart. Somnade med histologiboken i handen i eftermiddags. (Illa är det, för jag har inte ens börjat den kursen än!)

God natt.

Niemanns pitt

Tarmbakterier ger bättre dataminnen läser jag.

Fascinerande att man kan lagra in människoskapt information såsom musik i bakterier och sedan läsa av det. Men syftet med det, att skydda information mot atomvapen. Jag undrar om de har tänkt på att DNA skadas utav radioaktivitet?

Har förövrigt suttit hela lördagen på MB tillsammans med några kursare och pluggat inför tentan. Samma sak som jag gjorde igår.


Ikväll blir det avkoppling med pizza. Fan vad gott!


Sedan tänkte jag på om man nu kan lagra in musik i DNA, då borde man ju kunna spela upp mänskligt DNA som ljud. Undrar hur det skulle låta. Ta till exempel genen för... ähh skit samma, kommer inte på nåt vitsigt.




Och här kommer några goda vänner jag längtar efter att kunna kyssa adjö:

Okej, Medical Biochemistry får jag dras med ett par terminer till, men det är å andra sidan den boken jag gillar mest... utav dessa tre.

Och så var det det här med Niemanns pitt. Efter en hel dag på ett bibliotek med kursböcker, anteckningsblock och hand-outs så blir man lite humoristisk. Vi har haft ett case om kolesterol och då handlade det om en sjukdom som heter Niemann Picks sjukdom. Så kul är det med celler gott folk, så kul är det.

En annan cellulär rolighet är ju endocytos genom Coated pit(t).

Epitel

Åhh, jag glömde att skriva om föreläsningen vi hade igår!

Det var en av de bättre, så pass bra att den förtjänar ett litet inlägg.

Föreläsare P guidade oss genom epitelcellernas uppgifter, vilka epitelceller det finns och hur de funkar.

Föreläsningen avslutades med Epitel-Jeopardy, såna grepp gillar jag.

Epitelvävnad.

Histologerna verkar gilla färgen rosa, de färgar in det mesta med den.

Bland helicas och kikärtor

I mitt eviga sökande efter sanningen och enzymer så kom jag över något:

"Popular Joke
A joke about DNA helicase is told as follows: "If I were an enzyme, I'd be DNA helicase so I could unzip your genes""

Saxat från Wikipedia på engelska, på sökordet helicase (ett sketet enzym).


Jag funderar på författarens tankegångar, skämtet är inte ett dugg roligt, tycker jag, även om jag tror jag förstår vitsen.
Det roliga är, enligt mig: "Popular Joke".
Populär var? Bland vilken sorts människor?
Är det så att man i sitt labb i sin vita labbrock skämtar med sina labbkamrater om enzymer och gener (genes/jeans). Vid kaffemaskinen tar man av sig sina glasögon, spanar in hon som håller på att studera DNA-polymeras hos E.coli och sedan drar det "populära" skämtet.

Nej, nu ska jag sluta mala vidare på det.

Rörde ihop en pastasås med en massa vitlök, kikärtor och lite kyckling. Det blev gott, kände att det var en del råvaror som det var dags att använda. Känner mig nöjd med lite nyttig mat efter allt detta hallonpajsvulstande.

Nörderi gånger två

Blev nästan sen i morse, var ju tvungen att packa gymnastikskorna, kortbyxorna och lite duschgrejjer. Idag var det dags för innebandy på Landstingshuset. Medicinska föreningen får låna hallen gratis.

Kom på, när jag gick ut genom ytterdörren till mitt hus att klubban fortfarande befann sig till vänster innanför min rumsdörr två våningar upp. För att inte riskera att komma för sent så fick jag ignorera klubban, så länge.
Jag kom i tid i alla fall.

Vi fick ett nytt case idag. En snubbe, påhittad förmodar jag, med HNPCC (Hereditary nonpolyposis colorectal cancer).
Vi ska förklara sjukdomen ur ett molekylärt perspektiv. Varför den uppstår och så. Att veckans genomgående tema kommer att vara DNA-replikation (alltså när DNA:t kopieras innan celldelning) pekar mot att den här mannen i caset har en mutation någonstans som stör hans DNA-replikation eller något i samband med det. Vi har kommit fram till att han har en mutation som försämrar ett av de proteiner som kontrollerar att DNA-replikationen gått rätt till, ett protein som så att säga korrekturläser DNA-strängen. Jaojao. Sånt håller vi på med här uppe. Det värsta är att jag tycker att det är kul.

På Medicinska Biblioteket (MB) så kollade jag i en bok, "Tumörsjukdomar", i mitt sökande efter svar. Daniel, min kära klasskompis kollade också i den boken och fann ett intressant "tryckfel". Vi var på denna sjukdom som berodde på ett fel i DNA:ts korrekturläsning. En och samma mening var skriven två gånger i boken på stället som sjukdomens orsak beskrevs.
Vi måste bara maila författaren för att få ett svar på frågan om det var ett nördigt skämt, ett pedagogiskt grepp eller bara ett tryckfel som fanns där som ett ödets ironiska spratt.
(Mitt nörderi nummer 1).

Efter vistelsen på MB så blev det en rask promenad hem till Mariehem för att hämta klubban. Då upptäckte jag ett inkassokrav för en räkning jag inte fått eller ens (enligt mig) borde fått. Jag blev så irriterad att jag nästan ville skita i att spela innebandy.
Dock så hade jag mina gympagrejjer inlåsta i ett skåp på skolan, så de måste ändå hämtas, jag gick tillbaka till skolan igen.
Jag vet inte hur många gånger jag för mig själv skakade på huvudet i ren ilska på vägen till skolan, men det var minst tio. Tänkte sedan att irritationen kunde vara en bra peppare inför innebandyn, blev då av någon anledning på bättre humör.

Jag kommer inte orda så mycket om innebandyn, vi var mest läkarstudenter där, fastän biomedicinare, logopeder och vilka det nu mer är som är medlemmar i medicinska föreningen, också är så välkomna.
När jag kom hem igen efter ytterligare en liten gångtur så var jag bara så himla värd lite kexchoklad.
Kommer få träningsvärk i skinkorna känner jag nu. Fast jag stretcha.

Mitt nörderi nummer 2 var när jag för en stund sedan hade lite huvudvärk, den har släppt nu, men då var jag bara tvungen att fastställa den medicinska termen för var huvudvärken satt: Frontalloben på höger hemisfär. Ganska ytligt.

Yrkesskadad... reda.