Skitsnacksteorin

Det är svårt att beskriva mitt rum och atmosfären där just nu. Jag sitter framför datorn och ska försöka teckna ner några tankar jag har haft på lager.

Jag har taklampan tänd och sänglampan reflekteras i dataskärmen. Jag har precis läst färdigt kapitlet om ben och brosk i histologiboken. Gjort rosa understrykningar i boken där jag trott mig se något nyttigt. Jag tycker det är kul att plugga och känner att jag är på rätt utbildning.

Jag har under dagens gång, ja även under pluggandet, lyssnat på Captain Beefheart-skivan Trout Mask Replica. Jag har lyssnat på den flera gånger idag och börjar nu hitta den. Den blir bättre och bättre, men vid en första anblick (eller anlyssning kanske?) är det kaos. För den som verkligen vill veta under vilka omständigheter min hjärna arbetat idag borde verkligen försöka lyssna på den skivan. Den är inte riktigt klok.

Nå i alla fall, med det ovan skrivna som en sorts ursäkt eller i alla fall förklaring till mina kommande tankegångar så sätter jag igång.

Jag tillhör den skara människor som gillar att snacka skit om folk. Och eftersom jag är uppbringad i ett samhälle med judisk-kristna värderingar så är skitsnack fel redan på ryggmärgsnivå. Men det förtar ju inte nöjet med att snacka skit om folk, man skäms bara lite mer efteråt (kanske). Om vi ska ta in sociobiologiska tankegångar så måste det ju finnas en förklaring till varför vi tycker det är så roligt att snacka skit om andra individer. Det är detta jag har funderat på ett tag. Varför vi snackar skit om varandra.

Min hypotes är att genom att snacka skit om andra med andra så bondar man. Man lär känna varandra. Man lär inte känna personen man snackar skit om bättre. Man lära känna den man snackar med bättre.

Person A snackar skit med B om person C. Genom att A drar upp en massa dåliga sidor hos C så förmedlar A sina värderingar och funderingar kring dessa till B. B har möjlighet att svara på värderingarna genom att snacka om C eller kanske ta in person D. Banden mellan A och B kan bli starkare. De kan bli svagare också, det beror på hur pass väl deras värderingar passar ihop.

Att snacka skit är alltså på vissa plan bra. Men rättfärdigar detta skitsnack?

Det är svårt att säga, man ska vara försiktig. Jag tycker om att snacka skit, jag kommer fortsätta med det. Jag tycker det är grymt kul att diskutera medmänniskors kufiska beteenden. Men man får inte glömma att skitsnack bara är skitsnack, inte en domstol där ens bemötande av person C skall avgöras. Man ska aldrig döma någon utan att låta den försvara sig, så att säga. Detta känns aningen flummigt kanske, det är nog flummigt.

Kommentera gärna om jag är helt ute och cyklar.