2007-05-26

Brännbollsyran; några bilder del 1.

Man har hört ryktena om brännbollsyran, här är några av bilderna från min första kväll på Umeås brännbollsyra:

Jag, Carl och Tobbe (de två är klasskamrater till mig) inledde kvällen med att grilla hos Tobbes kompis Elin. Zebra, tonfisk, känguru och kyckling. Halva jävla Skansen var på tallriken. Gott var det. Med pepparsås och rotfruktsgratäng är nu ribban högt satt för den fortsatta grillsommaren.
Med pipan i högsta hugg på väg från grillningen i Carlshem till festiviteterna i Ålidhem. Vi anade att vi var nära när vi hörde skriken.
Vi gjorde ett litet stopp hemma hos Carl. Han visade mig sin Beefheart-plånka...
Men i hans korridor ekade det tomt...
Tur då att en studentikos orkester spelade musik på Fysikgränd (som är haket om man ska vara i Ålidhem på brännbollsyran). Vid det här laget var vi aningens förbittrade över att polisen hällt ut vår öl som vi gick och sörplade på.
Det var klassfest på Geografigränd. Det var trevligt där, men utomhuset lockade.
T-shirten jag inte upptäckte var snygg förrän nu. Men nu var det utomhuset som gällde!Karl och Carl. Karl har koll på klockan. Exakt koll.Heilar hon eller vill hon dölja något för kameran? Har ingen aning om vad hon är för en. Karl är en i min klass bye the way. Carl lättar lite på trycket, Karl ställer upp några cyklar som vältes av ett gäng kvinnor som lånat buskaget ett ögonblick. Karl är en vän av ordning.
Trots att det är soligt på dagarna är det rätt kallt på kvällarna.
Ett punkband spelade ute i det fria. Vad den här gossen gör förtäljer inte historien.
Fysikgränd (två okända karlar och Carl).
Otäckt nära stället vi blev blåsta på vår öl av de elaka poliserna i Ålidhems centrum skulle vi bestämma vad nästa anhalt var.
Efter en stunds överläggningar bar det iväg till Origo (naturvetarnas och teknisternas fina nya kårhus). Henrik bar iväg med Helene.
Alla måste vi kissa ibland (vid det här laget börjar Carl ha invändningar på mitt fotograferande),
Alla måste vi kissa ibland. Som sagt.
Origos dansgolv ekar lika tomt som Carls korridor. Rammstein och nittitalstechno är kanske inte så lockande. Men var håller männskorna hus?
Henrik säger att han aldrig blir bra på bild. Här blev han helt okej.
Om glaset är halvtomt går väl att diskutera. Jag är vid det här laget halvfull och beger mig hemåt. Strax innan två.

För den som inte fick nog: Min bilddagbok

Inga kommentarer: