Nu är det jul igen, nu har jag blivit av med öl igen

Det var som om mina byxor redan innan julfesten visste vad som stundade, för hemma hos Henke på fördrinken rök döskalleknappen. Det sa bara klick, sedan dess har jag haft lite viktkomplex.

Hursomhelst, min sill verkar ha varit ganska uppskattad, min mardröm hade ingen sanningshalt i sig (skönt).
Den andra maten var mycket god, delikat janssons, fin gubbröra, smaskig rödbetssallad (hemgjord och fräsch, fick dock lite klåda i munhålan vilket fick mig att inse att det var äpple i) och en kålrotslåda av rang för att bara ta några exempel.
Mozartkulor serverades till efterrätt!

Sedan skulle kaloriintaget omsättas i liv och rörelse. Det resulterade i pardans till höger och vänster och en hel del taktlöst bensvängande. Det var kul.

Klassens julfest var som helhet mycket, mycket bra!
Med ett men, vem fan var det som stal mina två starköl från kylen? På vägen hem insåg jag förvisso att jag inte var i något större behov av dem. Men vem i hela friden i min klass är en tjyv? (Dessutom är det andra gången som jag är på fest i Gröna villan och båda gångerna har jag blivit bestulen på öl).

Eller så var det bara tomten.

Nattåg 188, vagn 132 och plats 31

Eftersom jag åkte nattåget upp så känns igår inte som igår utan som tidigare idag, för jag sov inte vidare värst.
Som vanligt när man tar sittvagnen upp, med andra ord.

Men det gick hyggligt bra ändå, några timmar då och då fick jag sova, lite grann tack vare min resekamrat (på vilken jag inte kan namnet) som bjöd på öl. Eftersom vi talades vid en del så gick kvällen ganska fort och på tåget fanns även några kurskamrater och en äldrekursare att konversera med.

Snart skriver jag om ångesten, men först ska jag sova en tupplur, handla, laga lunch och gå ut med skräp.
Om det då finns någon ångest kvar...

Jag kanske är en snobb, men...

Jag har inte skrivit om mitt fredagsäventyr än, men jag tänkte passa på att göra det nu innan jag blir duktig och pluggar igen. (Har pluggat alldeles för lite på detta jullov. Lov).

Hursomhelst, jag satt inne på fredagkvällen utan planer, hade ätit middag med mamma och pappa och kände mig lite halvtrött. Det kändes rätt bra. Hade i och för sig varit kul att komma ut lite, men jag visste inga som skulle ut.
Så ringer helt plötsligt telefonen och en utav Sannorna är i andra änden. Det är fest och utgång på gång. Klockan är vid det här laget över tio eller något, och jag är trött, men det var länge sedan jag hängde med Sanna. Så hem till Sanna bar det för vindrickning.
Björnstugan var målet, jag kände mig lite skeptisk från början, så jag började tänka ut hur jag skulle bära mig åt för att hamna någon annanstans. Fick några bra idéer som kanske skulle kunna funka, så jag joinar förfesten hos Sanna, går med på att i alla fall ge Björnstugan ett försök och vi hamnar så småningom där.

Jag vet inte om det är jag som sitter på höga hästar, eller låga ponnys, eller vad det var. Men jag kände på en gång när vi kom in på stället att jag inte hörde hemma där direkt. Fel musik, inte så många söta poptjejer som jag är van vid (det var knappt några sånna alls, om någon) och jobbiga killar. Jag tror att det där med killarna var värst.

Konkreta exempel:
* Snubben vid pissoaren som hade allvarliga problem med att jag inte ville kissa i pissoaren. "Är du bög eller?". Jag gillade verkligen inte tonen hos idioten, han sa det på ett sätt som om jag borde få stryk ifall jag var bög. Vi diskuterade det och jag intygade, för att lugna homofoben, att jag nog inte är bög. Jag har hållit mig till tjejer så vitt jag vet. Men han hade lite svårt att acceptera det hela; "Du måste vara homo" och jag känner en viss irritation, det är inte ens på skämt som han säger detta märker jag. Till slut blir äntligen den vanliga toaletten ledig. Och min favoritsnubbe frågar mig vad jag gör ifall folk sätter sig och skiter på toaletten. Jag orkar inte svara, för nu måste jag in och kissa.

* Jag står och pratar med en gammal rollspelskompis, vi tar igen lite från förr. Plötsligt kommer det någon sorts alfahannetyp med dyr skjorta, fulslips, välfixat hår och ett ansikte som kan tillhöra en snubbe som är allt från 29 till 58 år gammal. Han går lite halvt oförskämt emellan oss, än så länge är det inget utöver det vanliga, men när jag ger honom en blick som man ibland ger folk som beter sig lite halvt, så säger han att jag är tjock. Okej, min mage putar lite grann, men jag tycker inte att jag är tjock, och detta har inte med saken att göra. Det som jag stör mig på är att en stor jävla tönt kommer och försöker trycka ner mig helt oprovocerat. Jag hade aldrig sett honom förut och han tar på min mage för att visa vad han menar med tjock, jaha säger jag. Vi tar varandra ihand och jag ler lite. Mest för att jag vill visa att han inte stört mig. Om sanningen ska fram så blev jag inte irriterad eller berörd förrän efter en liten stund senare, när jag började inse att han försökte sätta sig i respekt (eller vad det var han gjorde). Men han fick mig inte, jag tyckte bara att stället blev lite mer otrevligt, men att känna att jag aldrig skulle komma på tanken att göra något sådant själv fick mig att känna en viss belåtenhet. Bara en viss typ av lowlifetöntar håller på med sånt, och det är skönt att inte vara en av dem.


Dessutom tror jag inte att mina popiga kläder och mina snygga glasögon gick hem på stället, jag tror till och med jag var ensam om att ha glasögon överhuvudtaget.

Hursomhelst, jag hade ju några reservplaner på gång och när jag var på toaletten för att kissa, efter min käre vän med bögproblemet, så tog jag upp min mobiltelefon för att skicka ett sms till en tjejkompis jag tänkte kanske skulle gå ut. Och skulle denna kompis ut skulle hon säkert på ett roligare ställe. Jag skriver sms:et och ska skicka iväg det när jag upptäcker att numret till henne inte längre finns på min mobiltelefon. Jag vet helt säkert att jag har haft det och nästan lika säkert att jag inte tagit bort det. Jag har alltså nummer på min mobil som jag vet att jag aldrig kommer att ringa till igen, men som jag ändå inte tagit bort. Fast just detta nummer till just denna tjej är puts väck. Gone.
Jag har en misstänkt, en som både kan ha haft möjlighet att ta bort numret och haft motiv (omän jävla konstiga) till att faktiskt göra det.
Men samtidigt är jag lite förbluffad, för vem fan tar bort nummer från andras mobiltelefoner?
Så fånigt, om det är som jag tror alltså.

När Sanna ville till Mitt andra hem så var jag inte sen att haka på, det stället har lite mer avslappnad atmosfär och rockmusik. Lite ljuvare för mina öron än Sean Paul. Där var vi tills det stängde.

Ps.
Det fanns en trevlig snubbe på Björnstugan och det var den tysktalande liraren som sa "Ich mag dich" frågade ifall jag ville dansa med honom. Jag tackade vänligt nej, men kände mig lite smickrad.
Ds.

Julen närmar sig och jag är eld och lågor

Jag vågade mig på att köpa köttfärs på ICA, det blev en paj av det hela. Än lever jag, fast lite bränner det nog i halsen.

Sitter och klurar på julklappar, jag kan inte minnas vad mamma sa att hon önskade sig, för jag var på väg att ta ut pajen ur ugnen då.
Det är svårt att komma på något överhuvudtaget och så ska man ge sig ut på Örebros gator för att leta upp en julklapp i världens julrusch. Eller?

Har någon ett julklappstips?


Dagens Aftonbladet.se:
"Hej-vi-drar-till-Tyskland-och-köper-Svensk-öl-för-Tyskarna-är-väl-inte-bra-på-öl?-Vi-gör-ett-sånt-kap-att-jag-måste-se-överlycklig-ut-när-fotografen-tar-kort"
De fyndar spriten i Tyskland
Minisemester...


Sitter och kör gissa preppet med Aina på MSN, hon skickar mikroskopbilder och jag gissar vilket organ. Hemskt rolig sysselsättning och jag är mycket tacksam.

Goda nyheter gott folk!

Det är gott med öl till pitepalt (http://aftonbladet.se/nyheter/article1136670.ab).

Och varför är då detta en god nyhet?

Svar: Jag har under mina två paltmiddagar här i Umeå fått höra från "tvärsäker" källa att det är mjölk som gäller. Mjölk och mjölk alena är det man ska dricka när man äter pitepalt. Jag är inte så förtjust i mjölk så jag har med ett visst mått av skam druckit vatten till palten än så länge. Rent intuitivt har det dock känts som om öl borde funka till palt och det visar sig ju nu i en artikel i Aftonbladet att så är fallet.
Nästa gång jag äter palt ska jag dricka öl till.

Det har varit rätt mycket

Sitter nu här igen, i ett helt stycke.
De sista dagarna har varit rätt intensiva.

Till att börja med hade jag en tenta på fredagsförmiddagen. Sen var det flyg till Kallinge (vilket läckert namn på håla, samma division som Slöinge) utanför Ronneby på eftermiddagen, en liten gräsmattelunch på Ålidhem hanns med emellan.

Det blev räkstubbe och en mellanöl. Riktigt trevligt. Man fick en viss euforisk känsla inom sig. Tentan låg bakom en, sommaren framför och i mitten en känsla av frihet.

Sedan var det till att träffa släkten som samlats i Ronneby på kvällen.På lördagen var det tidigt upp för det var dags för kusin Lisa och hennes man Daniels bröllop. Mitt första där jag varit med vid själva ceremonin.

Det var riktigt fint. Ja, riktigt, riktigt fint utan att för den skull bli opersonligt och pråligt. Det var ute i Blekinges skärgård och nämnde jag att två JAS-plan flög i formation över platsen innan brudparet äntrade scenen? Jag fick ståpäls, har väl vissa rudiment av macho i mig, även jag.
Flygplan var det och en blå himmel.

Att det flög stridsflygplan över platsen berodde på att båda i brudparet jobbar på F17. Varav den ena är pilot. En trevlig en förresten, riktigt trevlig (och född i Örebro).


Sedan var det fest. Riktigt trevligt.

Jag kände mig på topphumör, med kostym och slips (Victor lånade ut sin snygga slips till mig som jag med viss ansträngning lyckades hålla fläckfri). Jag tackar för all den hjälp jag fått av mina modegurus med val av kostym, slips och skjorta!

Dagen efter bar det hem till Örebro igen och idag var jag på utbildning inför mitt sommarjobb i Odensbacken på ett demensboende. Nu har jag lyftkörkort och jag börjar 07:00 imorn bitti.

En liten avslutande bild på det vackra brudparet.

Brännbollsyran; några bilder del 1.

Man har hört ryktena om brännbollsyran, här är några av bilderna från min första kväll på Umeås brännbollsyra:

Jag, Carl och Tobbe (de två är klasskamrater till mig) inledde kvällen med att grilla hos Tobbes kompis Elin. Zebra, tonfisk, känguru och kyckling. Halva jävla Skansen var på tallriken. Gott var det. Med pepparsås och rotfruktsgratäng är nu ribban högt satt för den fortsatta grillsommaren.
Med pipan i högsta hugg på väg från grillningen i Carlshem till festiviteterna i Ålidhem. Vi anade att vi var nära när vi hörde skriken.
Vi gjorde ett litet stopp hemma hos Carl. Han visade mig sin Beefheart-plånka...
Men i hans korridor ekade det tomt...
Tur då att en studentikos orkester spelade musik på Fysikgränd (som är haket om man ska vara i Ålidhem på brännbollsyran). Vid det här laget var vi aningens förbittrade över att polisen hällt ut vår öl som vi gick och sörplade på.

Det var klassfest på Geografigränd. Det var trevligt där, men utomhuset lockade.

T-shirten jag inte upptäckte var snygg förrän nu. Men nu var det utomhuset som gällde!Karl och Carl. Karl har koll på klockan. Exakt koll.Heilar hon eller vill hon dölja något för kameran? Har ingen aning om vad hon är för en. Karl är en i min klass bye the way. Carl lättar lite på trycket, Karl ställer upp några cyklar som vältes av ett gäng kvinnor som lånat buskaget ett ögonblick. Karl är en vän av ordning.

Trots att det är soligt på dagarna är det rätt kallt på kvällarna.
Ett punkband spelade ute i det fria. Vad den här gossen gör förtäljer inte historien.

Fysikgränd (två okända karlar och Carl).

Otäckt nära stället vi blev blåsta på vår öl av de elaka poliserna i Ålidhems centrum skulle vi bestämma vad nästa anhalt var.

Efter en stunds överläggningar bar det iväg till Origo (naturvetarnas och teknisternas fina nya kårhus). Henrik bar iväg med Helene.

Alla måste vi kissa ibland (vid det här laget börjar Carl ha invändningar på mitt fotograferande),

Alla måste vi kissa ibland. Som sagt.

Origos dansgolv ekar lika tomt som Carls korridor. Rammstein och nittitalstechno är kanske inte så lockande. Men var håller männskorna hus?

Henrik säger att han aldrig blir bra på bild. Här blev han helt okej.

Om glaset är halvtomt går väl att diskutera. Jag är vid det här laget halvfull och beger mig hemåt. Strax innan två.

För den som inte fick nog: Min bilddagbok

Försäljningsknep

Jag tackar Charles Darwin för att han gav oss den biologiska evolutionen och därmed också vårt stora intresse för snusk.
I torsdags skrev jag om att jag kanske skulle byta inriktning på min blogg mot mer sex, onani och avsugningar.
Att jag hade med de orden tror jag gav mitt besökarantal ett rejält uppsving, för när jag kollar på statistiken för min blogg ser jag att just i torsdags så hade jag extra många besökare.
Tack Darwin, tack!

Fick igår tillbaks Celltentan, den där stora på 19 poäng. En tenta som jag verkligen inte skulle vilja göra om.
Jag skrev efter tentan att jag trodde på 65% och yes, jag fick 65%. Det betyder godkänt och att jag inte pluggat för mycket. Kan lämna cellerna därhän och ägna allt mitt pluggande åt organen istället.

Club zoo avklarades på kvällen, den här gången hade vi gjort oss riktigt förtjänta av lite kul. Men jag tycker nog inte att det var någon av de roliga gångerna jag varit ute i Umeå. Jag var trött, vi fick köa länge och jag vet inte. Musiken var bara hyfsad och jag var inte riktigt på humör för min fuldans. Annat folk var på humör för både det ena och det andra. Folk blir så oattraktiva i vissa situationer.

Nu ska jag se vad denna soliga lördag har att erbjuda.

Tråkig

Idag läste jag på en av mina favoritbloggar (I huvudet på mig) ett bra inlägg. Följ bara länken. Har under någon av mina tänkande stunder spånat på något liknande att skriva. Kanske kommer jag också att göra ett litet bidrag, men just nu är det helt överflödigt.

Vi var på O'learys ikväll för att fira av celltentan. Den första av våra typ 10 terminstentor. Ja, vi tentar av vad vi gjort under motsvarande en termin på en stor tenta.
Jag bröt upp ganska tidigt, ska lägga mig snart, upp tidigt i ottan för att på klinisk fysiologi undersöka hjärtat med ultraljud (ekokardiografi).
Kände mig ganska tråkig och på bussresan hem så funderade jag lite på det. Skit samma.

Kanske har jag blivit belåten och en aning tråkigare än jag var tidigare. Det är väl för att jag bara trivs bättre i mina kläder nu än vad jag gjort på tio-femton år.

Men i alla fall, ska sova snart. Somnade med histologiboken i handen i eftermiddags. (Illa är det, för jag har inte ens börjat den kursen än!)

God natt.

Liten notis

Det finns så många olika sätt jag kan skriva på nu, många olika saker att beskriva. Jag har ett helt smörgåsbord uppdukat, men jag vet inte hur jag ska inleda och vad jag ska välja att skriva om.

Lördagen den 24 februari.

Det var en dag jag klättrade på väggarna i mitt lilla studentrum, dagen jag inte fick något gjort, dagen då ångesten nästan hade haft en chans att vinna.

Det blev en fantastisk lördag ändå. Jag väntar på att jag ska få fatt i lite bilder att slänga upp på bloggen från kvällen. Henrik hade kameran med sig på Club Ether och det var där saker hände.


Jag kommer ihåg att jag lovade Oskar att skriva om nåt band som spelades som är från Sundsvall och jag gillar ju Oskar jävligt mycket, men fasen, jag har glömt namnet på bandet. Jag skyller på att det inte riktigt är min genre.


15:00 blir det palt för första gången i mitt liv. Det är med andra ord upplagt för kulturkrockar.

To be continued

Skogis

Mycket har man gjort, men inte mycket tentaplugg.
Snart ringer väl modern och undrar vad jag håller på med egentligen, varför pluggar jag inte?

Ikväll har jag i vilket fall provat på hur det är på jägmästarnas kårhus Skogis. Pilsner+lasagne 60 kronor och det var riktigt gott.
Och det var riktigt bra.
Dessutom gillade jag henne i personalen som bar en röd t-shirt, det kanske bidrog till inramningen.

Snart är det dags att tentaplugga på riktigt, pressa in alla dessa bokstavskombinationer i skallen, memorera enzymer och för bövelen inte glömma bort MAP-kinas-kinas-kinas. Cellbiologins största skämt.

Pubpass

Att jobba på kåren är inget man blir rik av, man får slita en del, stressa och ibland blir man tvungen att stå emot en del skit. Men ändå gör jag det åter och återigen.

Det är roligt för det mesta, särskillt när man får flyt i sitt ölserverande och upptagande av drinkbeställningar.

Sedan kan man ju ha hysteriskt roligt med dem man har som arbetskamrater. Det hade jag igår.

Så trots att vi jobbade på pubpasset efter tandläkarnas insparkssittning (att jobba i puben när tandläkarna har haft sittning ska vara bland det värsta man kan göra på Villan, det kom tillochmed fram vid flera tillfällen tandläkarstudenter som tyckte synd om oss som jobbade) så blev det en bra lördagskväll.

Öl

Som diabetiker och läkarstudent så kanske det inte är helt korrekt att tillägna öl ett helt blogginlägg. Men men.
Kanske är det belåtenheten över att ha gjort klippet (12 st Zipfer 3,5 % för typ 60 kronor) som gör mig så lockad.

Kanske är det den magiska kraft som ölen tycks ha. Den förtrollar kvällar, besvärjer människor i skiftande åldrar, frammanar långa köer på bolaget, trollbinder farbröder och skräniga damer till parkbänkar soliga sommardagar.

Eller ta en titt på denna "film" som tonsätts av en låt av allas vår Yngwie Malmsteen.

Nu ska jag ta mig en klunk till av

den välsmakande gyllne drycken

Medicinska bastuklubben

Efter två dagar med enzymföreläsningar så är det skönt att sätta sig i en bastu och dricka öl och prata. Speciellt om det blåser kallt och snöar ute.

Som vanligt fick jag vänta på Niklas, som jag skulle sällskapa med till bastubadandet i Ålidhem, men vi kom iväg till slut. Och vi hann basta i ett par timmar. Vid elva stack vi till Villan eftersom det hade varit återsparkssittning där. En del folk från Termin 1 skulle annordna en sittning till faddrarna på Termin 2 eftersom de hade annordnat en insparkssittning åt oss under nollningen. Därav namnet återspark... tror jag, jag bryr mig inte så mycket.
Det viktiga är att det var trevligt och att jag dansade, omän dåligt. (Jag får skylla på musiken som var bedrövlig).

Farsans gamla blåa manchester-kavaj går verkligen hem häruppe. Jag har aldrig fått så många komplimanger över något klädesplagg tidigare som jag har fått nu... eller ska jag vara paranoid och tänka att folk är sarkastiska?