svt's barnprogram

Jag är ledsen att jag inte längre är tillräckligt liten för att få se på barnprogram och jag är ledsen för att jag inte har några barn att se på barnprogram med.

Hur som haver, bläddrade förbi barnkanalen när jag och Filip skulle käka hallonpaj.
Jag vet inte vad programmet vi zappade förbi heter, men det var riktigt bra. En pojke skulle spela på "Dödshjulet" efter en "älgfajt". Dödshjulet var en roulette (ett sätt för parbet.com att skola in ännu yngre stjärnor i spelberoende? Svt public service?), grabben skulle välja svart eller rött, landade kulan rätt så skulle han få en mp3-spelare. Han valde rött, men kulan landade på svart. Då gick ett larm hos nån tatuerad och snaggad skäggsnubbe modell grövre. Han fattade tag i sitt baseballträ, gav ifrån sig ett djuriskt ljud (ditlagt i redigeringen antar jag) och rusade ur sitt rum.
Momentet senare rusar samma skäggsnubbe in i studion där dödshjulsspelet ägt rum och slår sönder mp3-spelaren som pojken INTE vann.

Pojken fick en t-shirt i alla fall.

På min tid hade vi Björnes magasin, jag tror jag var den första generationen som indoktrinerades, och Disneydags.
Nu blev jag nostalgisk...

Sunes jul!

Bland helicas och kikärtor

I mitt eviga sökande efter sanningen och enzymer så kom jag över något:

"Popular Joke
A joke about DNA helicase is told as follows: "If I were an enzyme, I'd be DNA helicase so I could unzip your genes""

Saxat från Wikipedia på engelska, på sökordet helicase (ett sketet enzym).


Jag funderar på författarens tankegångar, skämtet är inte ett dugg roligt, tycker jag, även om jag tror jag förstår vitsen.
Det roliga är, enligt mig: "Popular Joke".
Populär var? Bland vilken sorts människor?
Är det så att man i sitt labb i sin vita labbrock skämtar med sina labbkamrater om enzymer och gener (genes/jeans). Vid kaffemaskinen tar man av sig sina glasögon, spanar in hon som håller på att studera DNA-polymeras hos E.coli och sedan drar det "populära" skämtet.

Nej, nu ska jag sluta mala vidare på det.

Rörde ihop en pastasås med en massa vitlök, kikärtor och lite kyckling. Det blev gott, kände att det var en del råvaror som det var dags att använda. Känner mig nöjd med lite nyttig mat efter allt detta hallonpajsvulstande.

Servera kakan med kardemummagrädde, hackade valnötter eller körsbär i rom. Det går också bra att njuta av kakan precis som den är. Ett vackert mönster får du genom att pudra över ett mönstrat pappersark.

Nörderi gånger två

Blev nästan sen i morse, var ju tvungen att packa gymnastikskorna, kortbyxorna och lite duschgrejjer. Idag var det dags för innebandy på Landstingshuset. Medicinska föreningen får låna hallen gratis.

Kom på, när jag gick ut genom ytterdörren till mitt hus att klubban fortfarande befann sig till vänster innanför min rumsdörr två våningar upp. För att inte riskera att komma för sent så fick jag ignorera klubban, så länge.
Jag kom i tid i alla fall.

Vi fick ett nytt case idag. En snubbe, påhittad förmodar jag, med HNPCC (Hereditary nonpolyposis colorectal cancer).
Vi ska förklara sjukdomen ur ett molekylärt perspektiv. Varför den uppstår och så. Att veckans genomgående tema kommer att vara DNA-replikation (alltså när DNA:t kopieras innan celldelning) pekar mot att den här mannen i caset har en mutation någonstans som stör hans DNA-replikation eller något i samband med det. Vi har kommit fram till att han har en mutation som försämrar ett av de proteiner som kontrollerar att DNA-replikationen gått rätt till, ett protein som så att säga korrekturläser DNA-strängen. Jaojao. Sånt håller vi på med här uppe. Det värsta är att jag tycker att det är kul.

På Medicinska Biblioteket (MB) så kollade jag i en bok, "Tumörsjukdomar", i mitt sökande efter svar. Daniel, min kära klasskompis kollade också i den boken och fann ett intressant "tryckfel". Vi var på denna sjukdom som berodde på ett fel i DNA:ts korrekturläsning. En och samma mening var skriven två gånger i boken på stället som sjukdomens orsak beskrevs.
Vi måste bara maila författaren för att få ett svar på frågan om det var ett nördigt skämt, ett pedagogiskt grepp eller bara ett tryckfel som fanns där som ett ödets ironiska spratt.
(Mitt nörderi nummer 1).

Efter vistelsen på MB så blev det en rask promenad hem till Mariehem för att hämta klubban. Då upptäckte jag ett inkassokrav för en räkning jag inte fått eller ens (enligt mig) borde fått. Jag blev så irriterad att jag nästan ville skita i att spela innebandy.
Dock så hade jag mina gympagrejjer inlåsta i ett skåp på skolan, så de måste ändå hämtas, jag gick tillbaka till skolan igen.
Jag vet inte hur många gånger jag för mig själv skakade på huvudet i ren ilska på vägen till skolan, men det var minst tio. Tänkte sedan att irritationen kunde vara en bra peppare inför innebandyn, blev då av någon anledning på bättre humör.

Jag kommer inte orda så mycket om innebandyn, vi var mest läkarstudenter där, fastän biomedicinare, logopeder och vilka det nu mer är som är medlemmar i medicinska föreningen, också är så välkomna.
När jag kom hem igen efter ytterligare en liten gångtur så var jag bara så himla värd lite kexchoklad.
Kommer få träningsvärk i skinkorna känner jag nu. Fast jag stretcha.

Mitt nörderi nummer 2 var när jag för en stund sedan hade lite huvudvärk, den har släppt nu, men då var jag bara tvungen att fastställa den medicinska termen för var huvudvärken satt: Frontalloben på höger hemisfär. Ganska ytligt.

Yrkesskadad... reda.

År tvåtusentre

Tidigt på våren var jag på inflyttningsfest hos Emil.

Så mycket har hänt sedan dess. Otroligt mycket. På ynka tre år.

Skelleftesjukan

Grannen ovanför lyssnar på Nirvana, bara för att det är det som spelas däruppe håller jag ut. Litium låter det som nu, hör mest basen... den höga basen.
Lyssnar själv passande nog på Foo Fighters för tillfället.
Ventilationen låter på sitt sätt, lite visslande och utanför drar glassbilen förbi.

Mitt uppe i allt det här läser jag New York-trilogin av Paul Auster. Har väl tagit paus nu och ska snart tillbringa någon stund åt att plugga proteiner.

Veckans case gick ut på att vi i casegruppen skulle fördjupa oss lite i en "protein-folding"-sjukdom och sedan hålla ett kort föredrag. En i gruppen dök aldrig upp, ingen katastrof dock. Vi rodde redovisningen i land ganska bra ändå.
Vår sjukdom var förövrigt Familjär Amyloidos med Polyneuropati, även kallad skelleftesjukan. Ja, så var det med det!

Lagade lite halvonyttig mat förut: panerad rödspetta med potatis, tomat och morot. Eftersom jag är så nyttig av mig skalade jag inte potatisen innan jag kokade den. Skal innehåller vitamin c och fibrer!

Jävla idiot däruppe, nu spelar han techno. Kanske är det en hon, men det tvivlar jag på. Jag hör att han ståkissar. Ganska ofta dessutom, diabetes mellitus?

NMR, RTG och IDIOTI

British Association for Japanese Studies.

Häromveckan tänkte jag spana lite efter skivor och böcker på nätet, på ett av de där postordeföretagen.
Det gick inget vidare, jag kunde inte logga in på mitt kundkonto. Fast jag körde med det jag trodde var rätt inloggningsnamn och kod.
Skickar då ett brev till kundtjänst för att se varför jag inte kan logga in. Som svar får jag att jag redan har ett konto hos dem, DOH det visst jag inte. Jag svarade då att jag redan hade ett sådant konto, god dag yxskaft, det framgick klart och tydligt i första brevet.
Då får jag som svar att jag ska använda de där inloggningsuppgifterna jag hade använt från början. Nu vet jag att jag i alla fall inte hade dåligt minne.
Jag skriver som svar att jag ju inte kan logga in med de uppgifterna.
Som svar får jag att jag nu minsann ska kunna logga in igen, och det kunde jag också. Hurra! Men tro inte att min kontakt med postorderföretaget tar slut där.
I samma brev skriver de att jag har en obetald räkning på 29:- hos dem. 29:- brukar förövrigt frakten kosta. Om jag inte betalar den unmittelbums så får jag inkassobrev minsann. Eller vad det nu är de skickar när man får en påminnelseavgift på 50:-.
Jag kan inte minnas att jag har glömt att betala någon faktura, jag brukar alltid när det kommer till dessa fakturer betala dem per omgående. Om det är något jag är noga med är det mina räkningar, efter diverse missar jag gjort tidigare.

Nå i alla fall...
Jag kan för mitt liv inte förstå varför jag är skyldig detta företag 29:- (fraktavgift).
1. Har jag missat en räkning borde jag ju vara skyldig mer eftersom jag inte bara beställer frakten.
2. Jag har inte beställt något hos dem på riktigt länge och det jag beställde sist betalade jag så fort jag fick fakturan.

Jag skriver i mitt svar att jag inte kan förstå vad jag är skyldig pengar för.

Svar: Thom Yorke-skivan du beställde av oss i augusti betalade du bara 149:- för, men ingen frakt.
ALLA gånger jag har beställt från detta företag har frakt och vara varit på samma faktura och jag betalar alltid hela den summan som står på fakturan. Jag vet dessutom att jag betalade denna faktura.

Jag betalar i alla fall de där ynkliga 29:-, men jag kommer av principskäl kräva tillbaka vartenda öre, för det slog mig nu att anledningen till att jag inte blev fakturerad någon frakt var att det var ett sommarerbjudande att slippa betala frakt. Att den andra skivan jag beställde (Omar Rodriguez) dröjde till slutet av september att landa i min brevlåda, gör mig ju inte mindre angelägen om att få de där pengarna.
29:- är ju nästan en köpelunch på universitetet.

Okej, då var lite aggressioner borta, nu kan jag beskriva vad vi gjorde i skolan idag:
vi lärde oss hur man med röntgen och NMR kan se proteiners strukturer. Jao, det var inte illa.

Nu ska jag gräva ner mig i amyloida sjukdomar och deras molekylära orsaker. (Vår grupp ska ägna lite extra uppmärksamhet åt Skelleftesjukan).

Stök

Idag har det varit en sån där dag man har tänkt plugga men det inte blir något utav det.

Jag har dock inte varit sysslolös för det. Har haft kontakt med lite folk där hemma och så liiiite med elli, lagat lasagne och skurat korridoren. Det luktar citron nu, fresh.

Lite proteiner kommer det väl bli i slutändan på nåt sätt, måste verkligen ta mig igenom lite utav caset nu.

Är det bara jag, eller är jag väldigt trött?

Simon

Ja, det kanske inte finns så mycket att skriva, men det var ett tag sedan jag skrev sist.
Chattade med Simon nyss, så mycket som vi kommunicerade nu har vi inte kommunicerat på nästan ett år (ganska illa egentligen). Känns en aning konstigt, men väldigt bra. Simon är på väg hem, okej, jag bor inte i Örebro längre, så jag kommer kanske inte träffa honom så mycket, men ändå!
Får se till att besöka honom om han drar till London och arbetar sen. London är kul och Simon är kul. Då blir det kulkul. Kulkul har jag aldrig haft i London, även om jag tyckt att det varit bra när jag varit där.

Bland vener och kanyler

Idag hade vi en sån där rolig PU-dag (PU=professionell utveckling), vi skulle lära oss ta venprover och sätta perifer venkateter (PVK). Det var med en viss skräck jag gick till skolan idag måste jag erkänna.
Det första vi gjorde var genomgång av PVK, jag kände mig svimfärdig redan då. Jag tog mig samman, vi fick börja på atrapper för att få in handlaget. Sedan var det dags att sticka på varandra.
Jag kan säga att efter att ha pillat på atrapperna lite och ångesten lagt sig, så gick det ganska bra. Visserligen så funderade jag på mitt karriärsval något när jag hade missat venen två gånger i rad. När jag visste att man ska spänna ut skinnet något för att fixera venen så gick det mycket bättre.
Att själv bli stucken var inte alls så farligt, det värsta är själva förväntansångesten.

Sedan var det dags för venprov och då var jag ivrigare än ivrigast och då missade jag att träna på att byta vakuumrör, så jag fick göra om av den anledningen, men det gjorde inget för det var skoj.

Nu ska man åter till den trista prekliniska verkligheten igen, med cellbiologi på dagordningen. Så illa är det egentligen inte, men det känns lite motigt att sätta sig med mitokondrien när man har fått lära sig saker som man lättare kan anknyta till läkaryrket.

Funderar på om jag skulle gått omvårdnad på gymnasiet istället för natur, men då kanske jag inte hamnat där jag är nu och jag är ganska nöjd med var jag är.

The Mars Volta

Ja, igår var jag på en husfest. Ett helt hus med ett gäng studentkorridorer bestämde sig för att annordna en stor jäkla fest. Det måste ha varit den största privata fest jag någonsin varit på.. vad jag kan minnas. Det var rätt häftigt, flera våningar med folk folk folk. Och musik, fylla, dans och sockriga fläckar.

Jag blev riktigt avundsjuk när en av Carlarna i klassen berättade att han sett The Mars Volta på Kastrups flygplats. Så därför tänkte jag tillägna detta blogginlägg till dem. Har till sist lyckats spjälka deras senaste skiva så pass mycket att jag kan avnjuta den till fullo. Den har gått på repeat hela eftermiddagen fram tills nu. (Korridorsgrannarna måste tro att jag håller på att flippa ur).

Vad skulle det tjäna till?

Surfade in på umu.se och blev matt av vad jag såg. Nu helt plötsligt är min utbildning 330 poäng lång.
Jag ska inte läsa mer eller längre, det är bara den förbannade bolognaprocessen, må den brinna i helvetets eldar! Nu ska man räkna om poängen. 1 gammal högskolepoäng blir 1,5 nya, internationellt accepterade högskolepoäng. (220*1,5=330).

Okej, det här är ännu värre: när jag sökte läkarutbildningen så skulle examensarbetet ligga på 10 poäng, när jag kom hit så var det ändrat till 20. Jag ska tydligen bli Master of Medicine (yeah!), vad nu det ska tjäna till...
Nu har det ändrats igen, till 30 poäng (sånna där internationella poäng, som är mindre värda per styck).

Tiden har vridits ur led!

Bland blåsljud och friska fläktar

Idag var jag på mitt första läkarbesök häruppe, dags för nya namn, nya rutiner och nya funderingar.

Pelle, min nya läkare presenterade sig så, med ett fast och spritluktande handslag. Han luktade inte sprit, sannolikt var det bara händerna som var desinficerade.
Det var inte bara händerna som var en uppenbar frisk fläkt, även Pelle var det. Han verkar bra.
6,1 % i HbA1c är väl precis på grånsen, men det var okej. Det blir lite att jobba på, har fått i uppgift att köra två dagar som jag ska mäta blodsockret extra noggrant någon gång framöver. Först innan varje måltid, sedan en och en halv timme efter varje måltid. Och så förstås en gång på kvällen. Sedan ska jag föra dagbok på det, skriva ner insulindoser, kost och fysisk aktivitet. Det kan bli spännande.

Förutom HbA1c:t som bara var en tiondels procentenhet över gränsvärdet, så var jag frisk som en nötkärna sånär som på ett blåsljud i hjärtat. Någonstans, långt bak i tiden, har jag för mig att jag har hört något om detta. Men det kom jag inte ihåg förrän Pelle kollat hjärtat och sagt det till mig, att jag har ett litet blåsljud.
Hursomhelst, om några månader ska jag bli kallad till en ultraljudsundersökning för att konstatera att det inte är något allvarligt fel på hjärtat. Kan vara bra att veta hur det ligger till ifall man hamnar på akuten någon gång och personalen tycker att hjärtat låter konstigt.
Det ska bli spännande att få se hur hjärtat ser ut, hade väl helst velat få en rolig bild på hjärnan, men där kan man (förhoppningsvis) inte ha blåsljud och det är inte fy skam med en liten hjärtbild.

Jag och Filip i klassen lagade mat tillsammans, vi stekte egenhändigt formade hamburgare. Inte illa faktiskt. Känner mig en smula däst nu bara. Hade jag inte känt mig så förbannat däst, som jag ju gör, så hade jag nog skrivit några rader om mitt PU-möte idag. PU står för professionell utveckling och handlar mycket om patientbemötande, etik och så vidare. Väldigt rolig kurs och säkert mycket viktig.

Bland ST-läkare och nallar.

Jag satt ingenting vid datorn igår. Jag var i skolan från tidiga morgonen till sena eftermiddagen och efter det arbetade jag på kåren fram till halv tolv. Det var raka spåret i säng när man kom hem strax efter tolv.

Finns det då något att skriva om det jag varit med om sedan jag skrev sist?

En del kanske.

Som sagt var jag på skolan igår, vi hade först en föreläsning om cellens reglering av metabolismen.
Sedan hade vi en föreläsning om kultur i läkarutbildningen.
Det säger sig självt att den senare föreläsningen var mest intressant och den var säkert också nyttigare.

Efter skolan var det då dags för mitt första pass som personal på Kårhuset Villan. Det var någon ST-läkarsittning, ingen speciellt livad tillställning. Jag låter det passera för att det var måndag och de skulle upp tidigt på föreläsning dagen efter och att alla verkade vara över trettio. Jäkla dåligt med dricks blev det också. 17 kr och 50 öre att dela på. Att jag är lite syrak beror på att vi jobbar gratis för att kunna hålla priserna nere och tacken vi studenter får av läkarna med fast inkomst är sjutton och fucking femti!
Det är egentligen bara själva principen jag stör mig på, jag gick inte dit för att tjäna pengar utan för att göra något annat än att mögla bort på rummet. Och det var faktiskt roligt, hade trevliga medarbetare.
Tack och lov för att det var 38 platser bokade men endast lite över 20 pers som kom. Har mat för flera dagar nu. Lite paj med västerbottenost, lök och kantareller (riktigt delikat). Baconlindad kyckling med mjukost i och ris till.
Vi klämde några pannacottor på plats, de gick dessvärre inte att slå in i folie och ta hem.

Jag vet inte varför, jag vill inte bli barnläkare och jag gillar inte dagisbarn av hela mitt hjärta, men ändå så har jag halkat in i planeringsgruppen för Nallesjukhuset denna termin, som enda kille dessutom. Haha. Men det är kul, så jag fortsätter väl att vara med.
Poängen med nallesjukhuset är att vi ska anordna en dag där dagisbarn får komma med sina sjuka nallar till doktorn. Och det är vi läkarstudenter som ska vara doktorer. Det är väl tänkt att detta ska avdramatisera framtida sjukhusvistelser. Sen är det lite träning för oss studenter i att kommunicera med barn.

Nu är det dags att klämma en liten kycklingbit med bacon och ris tror jag.

Musik

Igår snickrade jag ihop en ny playlist på min windows mediaplayer. Jag kände att min första började bli väl lång, har lagt till nya låtar där nu i snart ett halvår eller så. Den är över ett dygn lång.
Hursomhelst, den nya är klar nu och jag har bestämt mig för att inte lägga till några mer låtar i den. Det räcker med fyra timmar musik. Och fan vad den är bra. Jag ska slita den med hälsan. Det är en sån där playlist som passar till dagar man bara vill dra täcket över sig och den passar till dagar man bara vill känna lite frid. Den funkar också alldeles perfekt till en vanlig dag.
Ett axplock:

• Radiohead - Like spinning plates (live-versionen)
• Manic Street Preachers - Horses under starlight
• Pink Floyd - Us and Them
• The Flaming Lips - All we have is now
• Air - Run
• Elvis Costello - Town Cryer
• The Flaming Lips - Pompeii am Götterdämmerung
• Björk - Isobel

Jag har kommit på att jag inte är någon partyprisse just när det kommer till min musiksmak. Jag har nästan ingen musik alls som jag skulle vilja spela upp ifall jag hade vänner på besök och vi var på väg ut på gallej.
På samma gång känner jag att det inte bekommer mig det minsta, jag älskar min musiksmak. Jag är förstås fortfarande öppen för ny musik, annars skulle jag väl slita ut min musik.


Just nu, trots all bra musik, så känns det som om något klöser på väggarna inom mig för att det vill komma ut. Jag vet inte vad, men något måste jag göra. Jag började få den här känslan så smått igår eftermiddag, men den har växt sig starkare tills idag.

Smält min is, tänd min eld och så vidare...

Nu ska jag ta tag i dagen.

Onsdagsfilosofi en kall novemberdag

Jag vill inleda dagens skriverier med att de akompanjeras utav The Flaming lips - Yoshimi battles the pink robots.
Den skivan bara växer och växer för varje lyssning, man upptäcker nya textrader, nya toner och nya tankar. Vackert.

Det händer en del saker, jag läste till exempel nyss att jag har avklarat 5 poäng av läkarprogrammet. Det är rätt häftigt, bara 215 poäng kvar då.
Det går bra tycker jag, kanske känns det en aning ovant med case-metodiken, men kemin är inte helt obegriplig och cellbiologi är hyfsat kul. Det är fascinerande att se hur saker hänger ihop, även om det är marigt när det är dags att dra på sig labbrocken och ställa sig och laborera.

Jag fick tillbaka Anatomi-tentan igår, jag är mycket nöjd med resultatet och känner att jag kan lägga detta bakom mig för ett tag... fram till Organsystemens struktur och funktion i alla fall.

I måndags var det dags att påbörja det som kommer att vara nyttigast på hela resterande delen av termin 1, skönlitteraturläsningen.
Vi har fått en lista med böcker där vi ska välja en att läsa. För mig blev det av olika tillfälligheter "Den Utmätta Tiden", en bok som är skriven av en som drabbades av blåscancer och bestämde sig för att inte genomgå någon särskild medicinsk behandling. Den handlar väldigt mycket om våran syn på döden och att vi inte ska förneka den, för då glömmer vi att vi ska leva också. Vi ska leva livet efter vad det är: en utmätt tid.


Mer reflektioner kommer väl senare under läsandets gång, det är väldigt intressant det här.



Nu ska jag försöka bemästra Case II som handlar om enzymerna glukofosfatas och hexokinas.. eller vad det var de hette.

"...let them know you realize that life goes fast, it's hard to make the good things last..."