Hursomhelst, den nya är klar nu och jag har bestämt mig för att inte lägga till några mer låtar i den. Det räcker med fyra timmar musik. Och fan vad den är bra. Jag ska slita den med hälsan. Det är en sån där playlist som passar till dagar man bara vill dra täcket över sig och den passar till dagar man bara vill känna lite frid. Den funkar också alldeles perfekt till en vanlig dag.
Ett axplock:
- Radiohead - Like spinning plates (live-versionen)
- Manic Street Preachers - Horses under starlight
- Pink Floyd - Us and Them
- The Flaming Lips - All we have is now
- Air - Run
- Elvis Costello - Town Cryer
- The Flaming Lips - Pompeii am Götterdämmerung
- Björk - Isobel
Jag har kommit på att jag inte är någon partyprisse just när det kommer till min musiksmak. Jag har nästan ingen musik alls som jag skulle vilja spela upp ifall jag hade vänner på besök och vi var på väg ut på gallej.
På samma gång känner jag att det inte bekommer mig det minsta, jag älskar min musiksmak. Jag är förstås fortfarande öppen för ny musik, annars skulle jag väl slita ut min musik.
Just nu, trots all bra musik, så känns det som om något klöser på väggarna inom mig för att det vill komma ut. Jag vet inte vad, men något måste jag göra. Jag började få den här känslan så smått igår eftermiddag, men den har växt sig starkare tills idag.
Smält min is, tänd min eld och så vidare...
Nu ska jag ta tag i dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar