Ett jävla tjat om väder

Jag gillar när solen skiner, det ska jag inte förneka. Men jag gillar när det regnar med, snöar och åskar. Jag gillar de flesta vädren. Förutom mulet väder utan regn, för det vädret är bara grått utan någon action i form av vattendroppar.

Men det verkar som om alla andra är helt som besatta av att det ska vara soligt. Man skyllar allt elände och alla sina tillkortakommanden denna sommar på att solen inte tittat fram tillräckligt ofta och att molnen fällt alldeles för många tårar.

Det blir förfan vad man gör det till! Detta kan vara den sista sommar du upplever, idag kan vara den sista dagen i ditt liv. Så se till att njuta av vädret, i vilken form det nu kan komma.

Solen kommer nästa helg (DN.se) Halleluja! Varför ägnar vi så mycket möda och uppmärksamhet åt väder vi inte kommer att få förrän eventuellt om en vecka?

En regnig juli - då tar vi antidepressiva mediciner (DN.se) Det är inte vädret som gör det utan att vi inte är utomhus tillräckligt. Ut med er, det är bra för blodtrycket, blodsockret och musklerna med, förutom sinnelaget.

Fan vad duktig jag är!

Nu ska jag snyta mig.

drelib goes modeblogg

Jag har av sekretesskäl inga bilder att lägga upp, men jag ska försöka beskriva i ord. Tusen ord kan säga nästan lika mycket som en bild.

Jag jobbar ju som många läsare kanske märkt på ett demensboende. På demensboenden finns det många gamla.

Vi har en liten tant på en bra bit över nittio. Hon har överlevt det mesta. Ett koncentrationsläger bl.a. För att beskriva hennes utseende så är hon inte mer än en tvärhand hög, har kort hår och ett ansikte som skulle platsa på ett paket yoghurt. Okej. Här har vi alltså vår canvas.

För några veckor sedan, i början av mitt sommarvikariat så skådade mina ögon en riktigt snygg skapelse bland hennes klänningar. En svart-vitrandig rackare, riktigt snygg.

Jag fick i veckan chansen att välja klänning tillsammans med henne och ja, det blev den svart-vitrandiga.
Ojoj, hon hade kunnat gå på pop-klubb I tell ya! (Dock med rollator).
Synd bara att vi var tvungna att slänga klänningen i tvätten efter första dagen, hon är en riktig spillkråka.

Lördagkväll

När man har jobbat tre kvällar i veckan, en dag igår och både dag och kväll på en lördag börjar man känna sig ganska trött på att jobba.

Att veta att man ska upp i ottan i morgon för att än en gång resa upp de gamla ur sina sängar gör en inte piggare.

Men någonstans inne i skallen känner man att bara man får vara ledig två dagar efter denna ganska långa arbetsvecka så ska man nog tycka att det är roligt igen att arbeta.

Jobb

Jag har ett ganska saftigt schema just nu, men det kanske är bra. För det känns som om jag gör bort mig så fort jag är ledig och det känns bra att ha något annat att tänka på än sina egna neuroser.
Jobbade kväll i måndags och tisdags. Kväll idag med. Dag imorn. Delad tur på lördag. Börjar sju sedan fyra timmars hål på eftermiddagen för att runda av med nästan fyra timmars slit på kvälla. På söndag har jag dag igen. Det värsta är att vi är två vikarier på lördag kväll. Det kan bli jobbigt.


Jag är rätt klantig också. Jag vill bara påpeka det och jag vill inte att någon ska känna sig besvärad, om denna någon nu läser detta. :D

Piller

Nu har forskarna kommit ett piller på spåren, ett piller som kan få oss att glömma sorg. Som jag fattat det handlar det om att bota posttraumatisk stress. Här är Aftonbladets artikel.
Så klart så kan man i bloggar läsa av alla dessa duktiga, NATURLIGA människor om hur dåligt det är med piller.

Om man har en smärta i ett knä ska man äta piller eller stryka på lite gel där man vet att man har ont. Har man däremot ont i själen är det absolut förbjudet att bruka farmakologins fantastiska upptäckter. Varför varför varför???

Jag tycker inte man ska ha piller till allt, men det är väl bra om alternativet finns. För en del är den själsliga smärtan outhärdlig. Ska stackarna ta livet av sig om de inte får rätsida på det utan pillerhjälp?

Josh har i Enligt min humla skrivit om lite samma ämne: Ode till ett piller

Den där dagen

Det är tre år sedan han tog sitt liv. Jag har kommit förbi det. Men det är fortfarande en del av mitt förflutna och förmodligen skulle jag inte vara den jag är om det inte hade hänt. Men det är bakom nu.

Är det fånigt att fortsätta gå och lägga blommor vid hans grav vi var ju bara vänner?

Jag menar, det kanske verkar väl sentimentalt och så.
Fast själv tycker jag att det inte är någon större grej att gå och lägga blommor. Är ett bra mål att ha en söndag som denna.

Eskalerande

Helt apropå "Five years", jag är nu inne på den för andra gången. Det slog mig att det är en väldigt bra låt och det har slagit mig att den också är en eskalerande låt. Vad jag menare med det är att den växer och växer, börjar enkelt och med tiden tillkommer instrument och sången blir mer utsvävande.
Hur som helst, kanske är det ett bra recept att göra en låte eskalerande. Hörde häromåret en låt, med något band, något nytt... kanske Arcade Fire, det var en eskalerande låt i alla fall. Började med lite få instrument och spårar ur i jag vet inte vad. Allt möjligt går att höra och det låter helt fantastiskt.

Två exempel till på eskalerande låtar som är fruktansvärt bra är Rock 'n' Roll Suicide från samma skiva som Five Years och så förstås Led Zeppelin-låten Stairway to heaven.

Jag är en nörd, men det här med eskalerande låtar har jag velat skriva bra länge och nu kunde jag inte hålla mig längre.

Det vore bra jävla typiskt om jag nu har stavat fel på eskalerande.

Ziggy Stardust

Jag sitter och lyssnar på denna skiva nu. När inledningsspåret "Five years" kom igång så slog det mig att det var fem år sedan jag lyssnade på denna skiva riktigt mycket. Det tänkte jag var något att skriva om här. Ja.

På en och samma gång

"Bäst kanske vore om organen dog på en och samma gång."

Igår var det en son till en boende som sa så och ja, kanske ligger det något i det. Vad ska man med en frisk kropp till om inte skallen fungerar?

Men jag vet inte, det kanske är rätt nice att bo på gruppboende, få gröt varje morgon och sitta och vila. Vad vet jag?

En av de boende blev förresten hastigt sämre, lite trist.

Bottennapp

Jag bryr mig lite grann om mitt antal besökare på denna sida..... MEN jag bryr mig mer om tecken, konstigheter och magiska tankar. Kolla. Detta måste betyda något:

Och sen kanske det är en bra idé att ha med en bild på när någon fiskar. Det vore ju bra om jag hade lite innehåll här:

Minnet bedrar

Jag missade att det var den elfte juli 2006 jag startade denna blogg. Ingen större grej, men jag trodde det var den femtonde.

Jag som hade tänkt skriva något fint.

Tack för att ni läser, ni som gör det.

Klagosång

Idag har jag nog varit för trött för att företa mig något mer ansträngade än några promenader och lite bloggande. Jag lyssnade lite på bob hund och la in några låtar på min iPod.

Jag har säkert mått bra av att ha hört av mig till någon kompis, men så gjorde jag inte i någon större omfattning. Jag var asocial igen, som så många andra dagar. I veckorna när man jobbar 7-16 blir man rätt seg om kvällarna om man dessutom har 2,5 mil att pendla.
Jag ska ta tag i det i veckan, jag måste, jag kommer bli deprimerad om jag inte gör något annat än att sitta här eller ta promenader. Föräldrarna sitter bara och kollar på sina deckare. Jävla skit, jag kan ju inte ens titta på tv, den är ju upptagen vareviga kväll. Men tittar jag på tv så tröttnar jag ganska snabbt ändå.

Kanske är dags att rota fram skolböckerna?
Nej, usch. Inte än.

Är det så att jag saknar Umeå-folket kanske?

Sen tror jag att det är så att jag har fått lite närhetsabstinens... blä.


Fan. Kanske är dumt att skrämma bort de få läsare jag har men sånt här gnäll.

Förresten!

Jag skrev ju en tenta precis innan jag gick på sommarlov. Det verkar inte sämre än att jag klarade den. Skönt.

Men säker är man ju aldrig, trots att jag har dubbelkollat kan det ju ha blivit fel någonstans. För det kändes verkligen inte som en g-tenta när jag skrev den.

Det var bye the way Organsystemens struktur och funktion del 1 vi tentade av. Nervsystemet, rörelseapparaten och stödjevävnader, kanske var det något mer. Områdenas anatomi, histologi, fysiologi och biokemi integrerat.

Vädret är fint.

Ahaupplevelser

Jag vet inte riktigt om jag är direkt teknofobisk, men jag är åtminstonde en aning obstinat när det gäller olika nya prylar. Jag köper typ aldrig nya mobiler. På sju år har jag bara haft två, hade den första (Nokia 3210) inte kastat in handduken 2003 hade jag haft den än idag.
Jag tror den telefonen jag har nu heter Nokia 3100, jag har haft den mest till att ringa med och brydde mig inte riktigt om det andra tjafset. Någon störde sig på att jag hade en telefon som inte kunde ta emot MMS.

Så, på senare tid, har jag börjat klura på om jag ändå ska ta och köpa mig en ny mobil. Det verkar ju vara en stor grej det här med att skicka bilder till varandra på mobilen och jag vill inte längre stå utanför.

Igår på krogen så hände det något, det fick mig först att känna mig omåttligt korkad. Sedan att känna något mer positiva saker, kanske inte om mig själv, mer om telefonen jag äger.
Björn pillade lite på min mobil och vips hade han upptäckt att jag visst kan ta emot bilder på min mobil, bara jag laddade ner inställningar till den.

Nu är inställningarna nedladdade och jag kan i alla fall ta emot bilder. Det sitter ju inte någon kamera i mobilen, så bilder från mig lär ju dröja.

Det är härligt att jag nu inte behöver köpa någon ny mobil än på ett tag... om det nu inte är så att den dör i sviterna efter Roskilde.

Sådärja

Nu har jag alla känslor på plats, sorterade och utredda. Jag var inte kär, saknaden berodde på annat.
Vi verkar överense om hur vi ska fortsätta.

Idag var det segt på jobbet, jag fick tid att fundera och försöka sätta mig in i hur det verkligen känns att vara dement och bo på ett hem.

Nu ska jag se vad fredagen har att erbjuda.

Ont i hälen. Ont i själen?

Jag sitter här nu efter en dag på jobbet, alldeles för lite sömn i bagaget och med lite småont i hälen. Inget jag ska gnälla vidare om. Tog mest med det för rubrikens skull.

Jag har kommit på en sak under detta år och det är hur jag bäst botar sorgen efter mina dumheter. Jag kommer på nya dumheter.

Dumheterna handlar inte om att jag super och sedan tar återställare dagen efter, utan mer att jag går från nit till nit bland brudarna. Man kan bli rätt ledsen att bli avvisad av en flicka, det tror jag många känner igen. Jag har blivit det ett par gånger i år och kommit på att det inte är så jobbigt att bli avvisad så länge man hittar någon ny person att rikta sin kärlek mot. Ibland kanske det inte är det klokaste, men det är i alla fall roligare än att gå och lyssna på deppmusik och gråta hela dagarna.

Vårterminen var rätt händelserik, men jag går inte in på det närmare, för nu ska jag berätta om min senaste dumhet:

Jag tänkte, när det var dags för mitt sommarlov, att i sommar ska jag förutom att jobba och eventuellt omtentaplugga också testa på att sitta på stan och spana och verka kontinental med en bok och en kaffe i handen. Inga brudar, inga allvarliga. Och ja, det börjar rätt bra. Måndagen den 11:e juni (min första sommarlovsdag) kliver jag in åtta på morgonen en utbildningsdag i förflyttningsteknik. (För sommarjobbet).
Vad ser jag?

Vi kan förresten hoppa tillbaka ytterligare någon vecka i tiden. Tillbaka till då jag och Aina sitter på MB och har ett avbrott i vårat tentapluggande. Vi diskuterar min tjejsmak och att jag faller för fel flickor.
Jag kommer med en riktigt specifik beskrivning på vad jag är ute efter, enligt Ylva specifik alltså.
En ganska pop-rockig brud skulle det vara. Med tighta jeans, coola kläder, kanske tatuering och jag vet inte vad jag hittade på.

Det var det första jag såg på måndagmorgonen och jag glömmer för en sekund bort att jag ska tillbaka till Umeå i höst och att inget seriöst kommer kunna uppstå. När dagen var slut hade jag ett möte inbokat senare samma vecka. Jag trodde inte det var någon dejt, och det trodde inte hon bruden heller. Men båda ville tydligen ha det till en dejt, visade det sig. Eller dejt och dejt, det skulle ju ändå inte leda någonstans.
So far so good.
Eftersom jag var och fortfarande är väl medveten om att jag ska tillbaka till Umeå och hon inte vill följa efter och ett långdistansförhållande är uteslutet så har jag inte så svårt att inte få några känslor... tänkte jag.

Vi har träffats rätt mycket och när jag åkte på Roskilde hände det något. Jag slutade vara så säker på att jag inte hade några känslor. Eller, känslor har jag haft hela tiden, särskilt för henne. Men nu började känslorna bli lite förvirrande.

Jag vet inte vart jag vill komma... men dumt är det. För nu känns det jobbigt, jag har funderat och klurat. Jag kan inte komma fram till hur starka känslorna är eller så.

Så, jag vill inte riktigt erkänna att jag gått och blivit kär igen. (Och olycklig lär jag väl i sånna fall bli också, för nu har hon sagt att hon ska dra ner på sitt umgänge med mig). Jag känner liksom inga fjärilar i magen, men jag börjar sakna henne nu efter över en vecka. Well well.

Så, Bullen, vad ska jag göra?

Ps. Jag ångrar ingenting och jag är glad över allt som hänt och att jag träffade henne. Hon är bra och både snygg å vacker. Ds.

Björkarnas förbannelse

2003 missade jag Björk när hon spelade på Roskilde.
2006 visade det sig att jag är lätt allergisk mot björk och äpple
2006 flyttar jag till Umeå björkarnas stad
2007 upptäcker jag nackdelen med att bo i björkarnas stad
2007 missar jag Björk på Roskilde, denna gång var det vädret som hindrade mig. Jag var deppig, genomblöt och frusen. Det spöregnade fortfarande och det var en kamp bara att se Arcade Fire fast de spelade i Arena-tältet. Jag var bitter. Bitter. Sur och bitter.

Man behöver inte vara schizofren för att se ett mönster här. Björkar.

Langeline - the concept

Nu kommer ett av de inlägg jag tänkt skriva om Roskildefestivalen, inlägget om Langeline.

Grillen, oasen, fenomenet Langeline.

2004 när jag och Simon var på väg in till stan så upptäckte vi stället. Jag kan inte riktigt minnas vilken dag det var, men jag tror det var typ sista festivaldagen på en ganska dålig Roskildefestival. 2004 var ett jobbigt år och det avspeglade sig även på vår Roskildevistelse (på vilken jag även fick en lättare ketoacidos första morgonen, p.g.a. att jag glömde skaka mitt dåvarande långverkande insulin på fyllan första kvällen... whatever... jag spydde en massa första förmiddagen).

Hursomhelst, det var ett ställe med charm. Från framsidan ser det inte ut att vara mycket till världen. När man går in till haket möts man av en ganska liten pizzeria, mest avsedd för avhämtning. Men pizzabagarna visade oss vägen, genom köket, förbi toan till baksidan. En liten innergård, mysig, ganska lugn och framförallt ganska långt ifrån festivalcampingskänslan. Vi åt bara en gång där 2004, men vi bestämde oss för att det skulle bli fler besök nästa festival. Det var en riktig upptäckt.

Langelines underbara baksida.

Interiören får mig att tänka på en Grandaddylåt.

2005 kom och jag tror nog att vi åt där de flesta dagarna. Jag åt i alla fall där alla dagarna jag var där. Vi blev vänner med ägarna, vi skojade med dem, de skojade med oss. Bogo fick till och med knåda degen... efter sitt toabesök.. Det var hur kul som helst varje gång de kom ut med mat. Vi började få gratis kaffe av dem. Sista dagen fick vi gratis mat av dem också!

Ett litet plus, kan jag tillägga, var att man från toaletten kunde se ut på uteplatsen man åt. Man kunde alltså, om man så ville, delta i samvaron även fast man hade andra behov att uträtta.

2007 var Langeline helt underbart att komma tillbaka till. Första dagen kommer jag in, beställer och en av bagarna säger "For you my friend!" och räcker mig en Tuborg grön. Det var extra skönt att hänga där i år, ingen lera och inte många andra gäster. Hur skönt som helst. Langeline är en av anledningarna till att jag åker till Roskilde.. det lägger till det lilla extra till festivalen.. även om det inte är en officiell del utav den.

Mer behöver inte sägas.

Roskilde 2007

Jag överlevde.

Solnedgång

Örebro är rätt fint ändå.

10000-besökarklubben

Jag såg just att jag haft 10000 besökare här sedan jag började räkna innan jul. Det ska firas.

På något sätt.

Ja, det ska firas.

Idag är det sol III

Vädret är fint därute och jag funderar på om jag inte ska njuta lite utav det. Men det suger lite i bloggtarmen.

En ny dam på boendet där jag jobbar har fått mig att börja grubbla lite. Existentiellt grubbel. Kanske blir det en text utav det någon dag. Efter Roskilde.

Justja, det är ju Roskilde snart! Åker på onsdag. Inte undra på att jag känner mig ölsugen.

Nu ska jag nog ut i solen en liten stund till.