A day in the life

Vad får en människa att göra högskoleprovet sju-åtta gånger för att komma in på läkarprogrammet?

Vad får en människa att kolla på döda människor bara för att klara läkarprogrammet?

Och vad fan får samma människa att gå till läkarvillan och jobba 10 timmar efter en nio-till-fyra-dag i skolan?

Trots att jag är denna människa och har tillgång till dess hjärnan 24/7 så har jag inget riktigt bra svar på det. Det enda jag kan säga är att jag för det mesta trivs med detta.

Men i alla fall. Torsdagen den tredje maj var en lång dag. Ytterligare en av mina galna torsdagar. Jag började med att läsa i Textbook of Medical Physiology (Guyton & Hall) om parathyroideahormon (PTH) och dess påverkan på skelettet och kalciumhalten i blodet. Till att börja med gillar jag boken. Det kan jag inte förneka trots att den ser lite skrämmande ut.

Så här ser det ut när man läser i fysiologiboken klockan tidigtpåmorgonen.

Sedan bar det iväg till KB3B1 för en föreläsning i bålens rörelseapparats anatomi. En massa ryggkotor (vertebrae).


Efter lunch pratade vi om döden, organdonation och så fick vi titta på ett "humanpreparat" (ett lik, ett balsamerat sådant). Jag hyser en stor tacksamhet till dessa vänliga människor som donerar sina kroppar till medicinsk undervisning. Det var en speciell upplevelse att se den döda kroppen. Jag har varit med förut. Tre döda människor har jag fått se. Men det är ändå en speciell känsla. Men det var rätt odramatiskt.


Tvära kast.


Efter allt prat om döden skulle jag servera mat på en disputationsfest (jag tvättade händerna rätt noga). Det innebar att jag jobbade med allt från disk, servering, städning och garderob i sammanlagt tio timmar. Det var kul och vi fick oxfilé, och tur var väl det. Några stora pengar gör man sig inte när man jobbar på Villan. Vår lön är vad gästerna lämnar i dricks. Ibland undrar jag om de är medvetna om det för just denna gång blev det 20 kronor per skalle i personalen.

Trots att jag kom hem vid tre på natten och trots att jag var tvungen att gå upp strax efter sex för en föreläsning kvart över åtta (fortsättningen på gårdagens föreläsning, denna gång med en massa muskler och sånt) så tycker jag att det var värt det.

Så här ser det ut när man kommer hem klockan tre på morgonen och tar sig ett danssteg och undrar var i helvete energin till det danssteget kom ifrån.

Idag blev det segt, jag gick och la mig direkt när jag kom hem från skolan, sov fram tills nu ungefär.