Att haka upp sig på detaljer

Jag sitter med en artikel och jag kontrollräknar och kontrollräknar. Det är en behandlingsstudie av patienter med tvångssyndrom och enligt pappret så ska de vid inklusion i studien ha haft tvångssyndrom i snitt 18 år. Men när jag räknar på värdena från tabellen som visar åldrar vid inklusion får jag det obönhörligen till lite drygt 29 år. Var försvinner de elva åren?

Lite kul

Jag satt och blev lite dysterkvist över universitetsläraren i Örebro och hittade en artikel som jag tyckte var lite kul: Musen som inte räds katter.

Om den forskningen inte leder till några medicinska landvinningar finns det säkert en marknad inom husdjursindustrin. Det vore nice.

Tråk

Satt och blev förfärad över artikeln: Mördads lärarkolleger hotade, på DN.se. Jag tycker det är hemskt, hela grejen som hände i Örebro veckan, varför kan folk inte vara snällare mot varandra? Dessutom tycker jag att det är hemskt för vetenskapens skull att man inte ska kunna forska utan att vara hotad.

Vad kan någon vinna på att mörda någon som forskar på de folkmorden? (Om nu mördarens motiv hade med folkmorden och politik att göra?)

Bland bloggar och myggstick

Nu har jag lagt till en liten extra länklista, en med länkar till andra som pluggar till läkare eller är läkare. Ett par av dem jag har på listan är riktigt bra. Den där gäddan i rejäla skor till exempel, rekommenderas varmt.

Nu kommer mitt nya koncept som skall återkomma varje söndag. Lämpligt nog ska jag kalla detta lilla projekt för "Sunday illness", även om det inte har med bakfyllor att göra eller är något patologiskt som rör just söndagar av alla dagar.

Hur som haver...

Denna veckas Sunday illness: Japansk encefalit (alltså en hjärninflammation).
En virussjukdom buren av myggan Culex tritaeniorhynchus. Viruset är ett arbovirus och reservoarorganismer är framförallt svin och fåglar. Av de som blir smittade blir ca 2% sjuka. Av dem dör omkring 30 % och omkring 30% får bestående neurologiska men. Blir man smittad finns det ingen antiviral behandling, men man kan i förebyggande syfte vaccinera sig om man ska till områden med denna smitta (tempererade och subtropiska områden i Asien typ).

Och det är den här lilla gynnaren som försöker göra livet surt för oss denna gång.

Är det så att det här inslaget inte är bra, roligt eller intressant så är det bara att fälla någon kommentar eller slå mig på käften, då kanske det inte blir något återkommande inslag.

Bland hjärnhemisfärer och tvätt

Vid 10 slog jag upp ögonen. En viss huvudvärk och lite snurrighet gjorde att jag inte riktigt kunde somna om. Det blev inte många timmars sömn.

Det är en av anledningarna till att jag inte borde vara på topp idag. Tröttheten.

Vi hade tentafest igår, det innebar att jag drack ett flertal folköl och ett par groggar. Detta är andra anledningen till att jag inte rikitgt borde vara på topp idag.

Den tredje anledningen är av en sån dignitet att jag rent hypotetiskt skulle kunna ligga och gråta av den (viktigt att påpeka är att jag inte är särskilt ledsen). Jag vet inte om det är så bra att ta upp det här mer ingående. Vad som är viktigt är att jag inte gråtit en endaste liten skvätt. Och att jag är lite glad för att det inträffade, det var mycket trevligt. Det var väl egentligen inte så mycket som hände.

Jag känner mig fosforylerad. Om man nu ska blanda in lite cellbiologisk poesi. Det låter kanske inte så vackert för ett oinvigt öga, men det är nog rätt vackert.

Idag tvättade jag. Var inne på mina sista reservkallingar. Har kanske några par till som jag verkligen inte gillar men kanske hade kunnat ta till ifall det verkligen krisat sig. Nu var så inte fallet. Kalsonglådan är fylld till bredden med underbara kalsonger och jag kan känna mig lugn.

Och rena sängkläder. Herregud vad gött! Det luktar godare i mitt rum nu.

Och fy vad jag är trött.

Men det har inte hindrat mig från att läsa lite neuroanatomi. Härligt. Nu känns det verkligen som om man pluggar något som har med läkeriet att göra. Även om jag inte ifrågasätter Cellens Struktur och Funktion's relevans för min framtida yrkesgärning så kändes den ofta svår att relatera till kliniskt arbete.

Nu däremot. Blodkärl hit och dit, lite om stroke osv. Härligt.

Ikväll ska vi se på fotboll. Får se hur det går när jag är så trött. Jag är så trött att jag skulle kunna lägga mig på kakelgolvet på min toalett och somna. I alla fall nästan.

Har efter en liten enkätundersökning på en av mina mer sällan läsande läsare bestämt mig för att införa några regelbundet återkommande inslag. Några som har med medicin att göra. Det kommer bli lite spånande.

Bland insulinpumpar och cellböcker

Ljuset i tunneln är bra nära nu.
Nej, det är ingen näradödenupplevelse... eller är det?

Imorgon är det i varje fall dags för celltentan. Den är på 19 poäng om jag inte misstar mig. 19 poäng ska motsvara 19 veckors heltidsstudier á 40 timmar.
Alla dessa timmars studier (kan dock knappast ta åt mig om någon påstår att jag pluggat 40 timmar i veckan) skall sedan prövas under en dag. Vi börjar skriva 9:00 och har sedan typ till 15:00 på oss att med pennan rapa upp allt vi lärt oss. Inse allt vi kanske borde läst mer om, skrynkla till hjärnbarken lite lite extra för att kanske krama ut en liten kunskap till, stressa, lyssna på pennorna och störa sig på bänkgrannen.

Ska jag vara ärlig har jag de senaste dagarna längtat till att få sätta mig i tentabänken. Det är nu mitt 60-meterslopp jag laddat för så länge kommer. Önskar bara jag klarar kvalgränsen.


Och jag är riktigt hungrig på organkursen nu, nervsystemet lockar.

Nu slipper Styrbjörn sprutorna är rubriken till en hoppingivande artikel för min del. Kanske. Jag vet inte vad jag skulle kunna ha för nytta av en sådan pump. Jag tror att jag skulle tycka att den satt i vägen hela tiden. Men jag är helt och hållet övertygad om att det finns diabetiker som skulle ha stor nytta utav en sådan pump. Och kanske ska jag snacka med min doktor nästa gång vi ses.
Det är fint att utvecklingen går framåt i alla fall, i synnerhet nu när så många verkar drabbas av denna sjukdom.

Bland kalorier och procent

Nu vill Aftonbladet att man ska sluta röra på sig också: ”Motion onödig för viktnedgång”.

En artikel på Aftonbladet kanske inte gör någon större skada, men jag ska försöka lindra skadan så gott det bara går.

Artikeln verkar baseras på endast en studie och den innehåller en sak som jag verkligen hänger upp mig på.

Man har gjort en jämförelse mellan olika tillvägagångssätt att gå ner i vikt och enligt mig gjort en ordentlig tabbe:
Man har delat in en väldigt liten grupp överviktiga försökspersoner (35 st) i mindre grupper:
En grupp minskar sitt kaloriintag med 25%
En grupp minskar sitt kaloriintag med 12,5% och ökar sin träning med 12,5%.
En grupp fortsätter som vanligt.

Och sedan kollat hur mycket de tappat i vikt.


För den som tänker till lite är felet kanske uppenbart, men jag ska förklara varför jag tycker det är något lurt:

Låt säga att en person äter 4000 kilokalorier per dag. Om han skär ner kaloriintaget med 25% kommer det att minska med 1000 kilokalorier till 3000 kilokalorier.

Om samma person inte rör sig så himla mycket, låt säga att denna person förbränner 100 kilokalorier per dag genom fysisk aktivitet så kommer en träningsökning med tolv procent innebära att denna person förbränner 12,5 kilokalorier mer per dag. Denna person ska ju sänka sitt kaloriintag med 12,5% också, det ska man ju göra om man tillhör den gruppen, detta innebär att personen personen sänker sitt kaloriintag med 500 kilokalorier per dag.

Min poäng är:
Om man rör sig extremt lite, vilket inte är helt ovanligt i det stora landet i väst (där undersöknigen är genomförd) och äter extremt mycket, inte heller så ovanligt, då kommer denna helmärkliga indelning i grupper att ge lite skumma resultat.

Sedan är det inte bara för kroppsvikten som man rör sig, rörelse är bra för benstomen, lederna, blodtrycket, musklerna och inte minst psyket.

Om jag gjort nån grov tavla i detta inlägg så skicka mer än gärna en kommentar eller nåt. Jag är grymt trött nu, så det skulle inte förvåna mig om det smugit sig in ett eller annat fel.
God natt.

Epitel

Åhh, jag glömde att skriva om föreläsningen vi hade igår!

Det var en av de bättre, så pass bra att den förtjänar ett litet inlägg.

Föreläsare P guidade oss genom epitelcellernas uppgifter, vilka epitelceller det finns och hur de funkar.

Föreläsningen avslutades med Epitel-Jeopardy, såna grepp gillar jag.

Epitelvävnad.

Histologerna verkar gilla färgen rosa, de färgar in det mesta med den.

Genetik

Igår fick vi lära oss att det finns en del tämligen isolerade populationer häruppe i norrland, till exempel i Västerbottens inland.

Detta leder till två saker:
1. Viss mån av "inavel" .
2. Glädje hos genetikerna som då har material till sin forskning om ärftliga sjukdomar.

Vetenskaplig ödmjukhet

I förra veckan utförde vi en labb med lite celler och lite signaler för programmerat cellulärt självmord (apoptos).

En del folk i klassen uppvisade storstilad vetenskaplig ödmjukhet när de diskuterade hur resultaten skulle kunna friseras till för att passa deras förutfattade meningarna om hur saker ligger till. En del tänkte ut låångsökta bortförklaringar att dra i artiklarna (som för övrigt ska in 15:00 imorn).

Tänk er läkare med den inställningen till laboratoriesvar mina vänner!


Nu ska skriva min artikel och försöka hålla mig borta från efterhandskonstruktioner.