Ljuset i tunneln är bra nära nu.
Nej, det är ingen näradödenupplevelse... eller är det?
Imorgon är det i varje fall dags för celltentan. Den är på 19 poäng om jag inte misstar mig. 19 poäng ska motsvara 19 veckors heltidsstudier á 40 timmar.
Alla dessa timmars studier (kan dock knappast ta åt mig om någon påstår att jag pluggat 40 timmar i veckan) skall sedan prövas under en dag. Vi börjar skriva 9:00 och har sedan typ till 15:00 på oss att med pennan rapa upp allt vi lärt oss. Inse allt vi kanske borde läst mer om, skrynkla till hjärnbarken lite lite extra för att kanske krama ut en liten kunskap till, stressa, lyssna på pennorna och störa sig på bänkgrannen.
Ska jag vara ärlig har jag de senaste dagarna längtat till att få sätta mig i tentabänken. Det är nu mitt 60-meterslopp jag laddat för så länge kommer. Önskar bara jag klarar kvalgränsen.
Och jag är riktigt hungrig på organkursen nu, nervsystemet lockar.
Nu slipper Styrbjörn sprutorna är rubriken till en hoppingivande artikel för min del. Kanske. Jag vet inte vad jag skulle kunna ha för nytta av en sådan pump. Jag tror att jag skulle tycka att den satt i vägen hela tiden. Men jag är helt och hållet övertygad om att det finns diabetiker som skulle ha stor nytta utav en sådan pump. Och kanske ska jag snacka med min doktor nästa gång vi ses.
Det är fint att utvecklingen går framåt i alla fall, i synnerhet nu när så många verkar drabbas av denna sjukdom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar