Bland heliga kossor och solsken

Rocky träffar ofta rätt, idag extra rätt. Detta betyder alltså att jag hade svårt att somna igår. Mitt sätt att lura in mig i dimman var att först läsa i Guyton-Hall boken i medicinsk fysiologi, sedan ta mig an Frank Zappa's hysteriskt roliga självbiografi och sist men inte minst läsa en halv artikel i Scientific American MIND.

Jag tror klockan hann bli halv två innan jag somnade. Sen var det upp i ottan.

Man skulle kunna tro att dagen skulle gå åt skogen. Men ej.
Var ruggigt effektiv, casegenomgång som kändes bra 8.15-9.15, sen hem, kolla mailen, springa, stretcha, äta lunch på balkongen i lugn och ro, plugga neuroscience (på balkongen, I SOLEN), sedan en sväng förbi MB för att hälsa på alla man känner som satt och pluggade där, sedan till allmänmedicinhuset för PU-träff, sedan tillbaka till MB för att plugga. Sen hem igen. Äta kvällsmat.
Nu kan jag verkligen unna mig en stund framför datorn, tycker jag i alla fall.
FAN! Jag glömde gå till apoteket.

Jag kommer ihåg att jag kom på något bra att skriva på bloggen igår när jag inte kunde somna. Men jag minns inte vad det var.

En sak jag stört mig lite på är dock denna pseudodebatt om kvinnors rätt att välja vilket kön det ska vara på gynekologen. På DN.se häromdagen: "Kvinnor måste få säga nej till manlig gynekolog" .
Först: Ska man som kvinna kunna säga nej till en kvinnlig gynekolog?

Sedan har jag lite svårt att förstå varför man ska haka upp sig på vilket kön det är, jag tycker det är rimligt att låta kvinnorna välja vad det ska vara för kön på sin läkare, på sätt och vis i alla fall.
Men jag tycker ändå att det är lite löjligt. Manliga gynekologer är lika professionella som kvinnliga. Det är jag fullkomligt övertygad om.

Har det med sexuell karaktär att göra? Som sagt, jag utgår från att läkarna är proffs, de ska kunna hantera det sexuella.
Och kan inte varje läkarbesök bli sexuellt laddat?
Ska jag ha rätt att vägra gå till läkare i största allmänhet för att de är av det honliga könet, i rädsla för att de ska befläcka min unga och vackra lekamen?

Har det med förståelse att göra? Bara kvinnliga gynekologer förstår kvinnligheten och de tillhörande genitalierna tillräckligt bra?

Ska jag som diabetiker kunna kräva att min diabetesläkare är diabetiker, för att denna läkare annars inte skulle kunna ge mig adekvat behandling på grund av dålig insikt i hur mitt liv ter sig som diabetiker?
Ska man anställa en psykiater i varje landsting som lider utav schizofreni?

Okej, att vara kvinna är kanske inte att jämföra med att ha diabetes, vara schizofren eller lida av någon annan sjukdom, men gnället i media får en att undra.

Och vad gör man på sjukhus i obygden som kanske inte har kvinnliga gynekologer? Ska man tvångskommendera dit kvinnliga läkare för att göra det möjligt att välja kön, för det är ju så himla viktigt?
Då blir det ramaskri för det istället.

Finns det inte vettigare saker att ödsla trycksvärta och trovärdighet på?

HIV-smittade kvinnor i afrika till exempel?
Får bli ett blogg-inlägg i framtiden kanske.