Idag har vi haft professionell utveckling (PU) vilket är en kurs som sträcker sig över alla elva terminer som en liten tråd rödare än Gudrun Schymans knästrumpor.
Men i alla fall.
Syftet med PU:n är som namnet antyder att vi ska utveckla vår professionalism, växa in i vår roll som läkare så att vi dagen då vi kvitterar ut legitimationen inte är helt fel ute.
Jag tycker det är trevligt med PU, även om en del övningar kan kännas lite krystade. Samtalsövningen i förra veckan gick inte alls hem. Visst blev det samtal, men under helt andra former än de tilltänkta och jag kände mig som en dålig doctor-to-be.
Men idag var det akutsjukvård på schemat. Ett smörgåsbord med olika övningar stod uppdukat i tre olika stationer. Tiden gick fort, för vi hade roligt. Hjärt-lungräddning alá IKSU-träna-efter-instruktör-frenesi. Vi fick följa en instruktions-DVD där man skulle lära sig hjärtmassage i rätt takt på en stackars docka; Mini-Anna eller nåt. Det spelades musik att hålla takt till, så lördagskänslan infann sig även denna måndag.
Blodtryck, syrgas, sugkatetrar, L-ABCDE och stabilt sidoläge, jag trivdes.
Imorn ska jag infinna mig 07:55 på Tegs vårdcentral, för då ska jag på jakt efter patienter att intervjua om läkarbesöket. Kan bli intressant.
En sak som är alldeles för bra för att inte ha med, men som jag hittills har glömt ta med här är faktumet att rummet ovanför mitt är upplagt som ledigt från och med 1:a april på bostadens hemsida. Det betyder att jag snart blir av med min granne. (En känsla av eufori fladdrar till i thorax).
Och en sak jag inte förstår och som inte har med min granne våningen upp är varför grannen i rummet bredvid borstar tänderna innan frukosten. Det är ju som att torka sig innan man duschar... eller skiter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar