Ekokardiografin gick bra och idag var det dags för ögonbottenfoto.
Våning sju på NUS, i receptionen fick jag bittert erfara att undersökningen skulle kosta mig 100:-.
Satte mig på en stol i korridoren utanför rum nio, slumrade som allra bäst när en sjuksköterska kom ut genom rum nios dörr och frågade efter Eric.
-Ja!, sa jag
Sedan gick det fort, ögondroppar i båda ögonen, ute i korridoren. Vänstra ögat var lite svårt att hålla öppet, så det fick vi droppa om lite senare.
Ännu lite senare var det dags för det värsta ögonbottenfotot jag varit med om. Jag har varit på ögonbottenfotograferingar några gånger tidigare.
Det är lite klurigt att förklara vad sjuksköterskan gjorde för fel, hon verkar dock inte vara färdiglärd inom området ögonbottenfotografering.
Hursomhelst, när man tar ett ögonbottenfoto har man en kamera med en ordentlig lampa att lysa in genom pupillen med. Sen har man en liten röd lysdiod som patienten (stackars jag i detta idag) ska titta på.
Hon hade stora problem med den där lysdioden så till slut var jag tvungen att skratta åt eländet och jag tycker att jag hade rätt att skratta åt det, för det var jag som led mest. Det är inte kul att med ögondroppsvidgade pupiller titta in i en stark lampa och samtidigt försöka se på en röd jävla lysdiod som dansar omkring i synfältet fast den ska vara still.
Så mycket annat i nervsystemet vill instinktivt stänga ögat för all framtid.
Att jag sedan plågades på vägen hem från sjukhuset, snö reflekterar en massa ljus, gör inte saken bättre.
Så när jag kom hem gav jag upp planerna på att plugga, och det hade inte gått i alla fall, hade inget närseende kvar efter de där ögondropparna.
Våning sju på NUS, i receptionen fick jag bittert erfara att undersökningen skulle kosta mig 100:-.
Satte mig på en stol i korridoren utanför rum nio, slumrade som allra bäst när en sjuksköterska kom ut genom rum nios dörr och frågade efter Eric.
-Ja!, sa jag
Sedan gick det fort, ögondroppar i båda ögonen, ute i korridoren. Vänstra ögat var lite svårt att hålla öppet, så det fick vi droppa om lite senare.
Ännu lite senare var det dags för det värsta ögonbottenfotot jag varit med om. Jag har varit på ögonbottenfotograferingar några gånger tidigare.
Det är lite klurigt att förklara vad sjuksköterskan gjorde för fel, hon verkar dock inte vara färdiglärd inom området ögonbottenfotografering.
Hursomhelst, när man tar ett ögonbottenfoto har man en kamera med en ordentlig lampa att lysa in genom pupillen med. Sen har man en liten röd lysdiod som patienten (stackars jag i detta idag) ska titta på.
Hon hade stora problem med den där lysdioden så till slut var jag tvungen att skratta åt eländet och jag tycker att jag hade rätt att skratta åt det, för det var jag som led mest. Det är inte kul att med ögondroppsvidgade pupiller titta in i en stark lampa och samtidigt försöka se på en röd jävla lysdiod som dansar omkring i synfältet fast den ska vara still.
Så mycket annat i nervsystemet vill instinktivt stänga ögat för all framtid.
Att jag sedan plågades på vägen hem från sjukhuset, snö reflekterar en massa ljus, gör inte saken bättre.
Så när jag kom hem gav jag upp planerna på att plugga, och det hade inte gått i alla fall, hade inget närseende kvar efter de där ögondropparna.
2 kommentarer:
Jobbigt! Var själv och gjorde en ögonbottenfotografering igår(första gången för mig). Trodde att det skulle vara mkt värre än vad det var fatiskt. Visst, det var inte trevligt men jag hade inga synproblem efteråt. Konstigt att det kan variera såmycket från person till person.
De två gånger jag gjort detta tidigare har det gått som smort, förutom då att man har haft rätt dålig syn efteråt.
Skicka en kommentar