Jag måste bara skriva av mig lite, såg på Ett anständigt liv nyss. Varje gång jag ser den så får jag en klump i halsen, jag får en stark vilja att göra något och jag skäms för att jag har det så bra.
Alla dessa människor som lever på gränsen till något jag inte kan skriva ut i ord.
Att vi inte fick se på detta i högstadiet fattar jag inte. Den filmen ger en nästan lust att sluta dricka kaffe.
Första gången jag såg den filmen drömde jag otäcka drömmar efteråt. Jag drömde att jag var med snubbarna som skjuter fult med skitiga kanyler. Det var fruktansvärt skitigt, vi är i drömmen nu, men de var vänliga. Varma.
En av filmens absolut vidrigaste scener är när man får se en man som antagligen inte är äldre än 30 men ser ut att vara nästan det dubbla. Han ska ta sin fix, heroin antar jag, han gör rent sin kanyl som inte är oanvänd på något sätt i en toalettstol på T-centralen i Stockholm.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar