Man skola icke vanära sin fader och sin moder.
Men jag fick nyss ett mail av min kära mamma (och jag måste säga att vad jag än skriver efter detta så uppskattar jag dessa mail väldigt mycket).
Hon skriver nästan som en fjortis fast utan att använda smileys. Hon använder alldeles för många utropstecken (!!!) framförallt.
Skulle inte överdosen av utropstecken finnas där skulle man nog kunna höra mammas röst i huvudet utan bekymmer, men nu kommer det hela tiden skurar av dessa små tecken och förvandlar den där inre till något helt annat än en lugn samtalston.
Helt plötsligt förstår jag i alla fall varför det tar så förbannat lång tid för morsan att skriva några korta mail, att plottra ut alla dessa extra utrops- och frågetecken överallt må ta sin lilla tid.
Dessutom hade hon på något vis råkat skicka ett mail som var ämnat till mig till en femåring med exakt samma namn. Att unga människor i regel är bättre på IT än äldre är väl ingen nyhet (40- och 50-talister är hopplösa, värre än mig t.o.m.), men femåringar som knappt har börjat tala än kan väl knappast ha glädje av ett mailkonto?
Mamman till denna femåring måste ha fått en chock när hon öppnade mailet från en viss Birgitta häromdagen, för vad jag kan utröna lär väl knappast det mailet skilja sig nämnvärt från de mailen jag brukar få av henne.
Hoppas nu inte att jag får något argt mail för att jag skriver om kära mor på det här viset. Är rädd att msn's mailserver skulle braka samman av alla de utropstecken som måste finnas i ett ilsket mail.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar