Inget märkvärdigt

Det är skönt att vakna upp på nyårsdagen och inte känna av de lite mer långsiktiga effekterna av alkohol, det är lite trist att jag istället vaknade upp mer förkyld.
Kanske lite gnälligt av mig att konstatera detta, att ta upp förkylningen när inlägget började så bra, fy på mig(!), när jag kunde utelämnat förkylningen och fått en helpositivt inläggsinledning (på första inlägget för året [2008]).

Nyårsafton var annars mycket bra, förutom min vacklande hälsa (läs om förkylningen ovan). Föräldrarna bjöd på trerätters: Hummer, oxfilé och glass med frukt. Till det: mousserande vin och rödvin.

Efter middagen drog jag till Tove och Björn för att fortsätta fira, på vägen fick jag en liten insulinkänning, så när jag kom fram och de erbjöd mig fruktsallad var jag inte den som tackade nej (trots redan sprängfyll mage [det är en jobbig sak som man som typ-1-diabetiker drabbas av ibland; att få lågt blodsocker på grund av för stor dos insulin och tvingas trycka i sig ännu mer mat för att parera det hela, trots att man är proppmätt redan]).
Hur som, vi drack lite mousserande kvällen till ära och sen gick vi och glodde lite på fyrverkerierna vid Örebro slott. Det var fint.

Men!
Vad är det för idioter som släpar med sina livrädda hundar till sådana fyrverkeritillställningar?

Och!
Jag gillade snubben bakom oss som halvberusad högt uttryckte sin hänfördhet över spektaklet.

Nästa gång!
Kommer vi ha med oss cigarr. (Det var någon som rökte cigarr i folkmassan och det luktade gott, inte för att jag ska börja röka cigarr på vanlig basis).

God fortsättning!

(Lite bilder från Björns flickr.)