Vi har medicinsk psykologi denna vecka, det är bra tycker jag. Det är intressant, skönt att ha andra perspektiv på människan, än anatomiska och histologiska, som omväxling. Dock så håller vi blott på i en vecka.
Det allra bästa med psykologi är att man kan applicera det på så många små saker i sin omgivning.
Satt häromdagen på föreläsningen om kriser och kunde relatera väldigt mycket till det föreläsaren sa. Som diabetiker så är det konstigt om man åtminstonde inte haft någon enstaka kris.
Kriser är ganska vanligt och de flesta, om inte alla, människor genomlever såndana ibland (kan jag tänka, men säker är jag ju inte). Det problematiska är väl att kriser ibland inte ses som något naturligt och nödvändigt utan i alltför stor utsträckning patologiseras, alltså att man ser dem som något sjukligt.
Med så mycket nya tankar och funderingar och med så tidiga morgnar blir man rätt trött. Så nu orkar jag inte skriva mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar