I natt vaknade jag av en mardröm

Jag har inte riktigt hämtat mig från nattens upplevelser, först blev jag väckt av ett sms från käre Arvid. Han skrev Alisoooon! En gemensam favoritlåt av självaste Elvis Costello. Den låten är en mörk historia om någon som träffar en kvinna senare i livet och finner henne olycklig i det livet hon fått med giftermål och sånt. Det är i alla fall min tolkning.

Min mardröm handlade om att förlora i kärlek, på flera plan och den passade ganska bra till låten. Jag vill inte gå in på detaljer, men känslan har etsat sig kvar i mig hela dagen, givit mig en skrivarlust utan dess like. Något jag utnyttjat till min uppsats.

Låten (inte världens bästa kvalitet):

Ett drömhus

Jag kastade ett öga på Nerikes Allehandas hemsida NA.se för att jag är lite förstjust i mina gamla hemtrakter. Detta är sånt som händer då och då.

Jag fick syn på en bild inifrån ett hus och bilden visar en inredning jag verkligen gillar, nej fan, jag älskar den nästan!
http://www.na.se/artikel.asp?intId=1451876 (kolla framförallt in bildspecialen).

Mycket snart inser jag att bilden är tagen i grannhuset till MITT barndomshem. Ett hus jag många gånger varit nyfiken på och vars utsida jag tyckt varit spännande och fin.
Lite sorgligt är dock att granntanten inte finns mer.

Om jag någonsin ska bygga ett hus så ska jag ta en titt på den där Endels ritningar.

Hursom, om länken ovan inte redan är utforskad så gör det nu!

God natt.

Till verkligheten

Inatt drömde jag att jag hade skulle ta studieuppehåll från läkarprogrammet för att läsa om några gymnasiekurser. I elfte timmen kom jag på att jag dock inte vill ta studieuppehåll längre utan ville fortsätta plugga till läkare som planerat.
Mardrömmen tog slut och jag vaknade, det tog mig någon minut att inse att jag fortfarande pluggar till läkare och att jag ska fortsätta nästa termin också. Sen klev jag upp ur sängen och förberedde mig för ytterligare en dag med 13,5 timmars tentaplugg.

Och jag har fortfarande inte kommit igång med EKG:na.

Jag åt keso

Bara rubriken skulle kunna få vissa att dra öronen åt sig, skribenten är inte riktigt bra i huvudet, tänker de.
Men jag åt ju keso, inget att sticka under stolen med. Jag skulle kunna skriva att jag åt glass, eller gröt eller varför inte panacotta? Men då skulle nog historien inte bli sannolik, för keso har en sådan smak som gör att andra smaker märks, eller vad jag ska säga.
Hursomhelst, det var keso jag åt, inte panacotta, men det smakade bestämt dåligt. Keson var ny, lingonsylten som vanligt och ja, that's it. Skeden och skålen kanske? De var placerade i respektive diskställ "rena".

Bye bye korridoren!

Fy fan, det smakade unken honung blandat med mesost. Kan folk inte diska efter sig? Eller är det jag som hallucinerar?
Jag menar, sedan några månader tillbaka har jag börjat känna att livet i korridoren försämrats snabbt och säkert. Kanske är det bara jag själv som håller på att försämras? Kanske är det jag som inte diskat efter mig ordentligt.
Kanske är jag rentav helt ensam i korridoren, tillsammans med en massa dissocierade identiteter? Identiteter som var och en på sitt lilla vis gör livet surt för varandra genom att lämna disk, tvätta nattetid på centrifug och lägga tetrapacken i fel behållare?


Inatt drömde jag förresten att jag var på en kirurgiföreläsning och ramlade ner längst bakifrån och ända fram för att slå i huvudet i golvet framför katedern.
Nästa episod i drömmen så ska en kurskamrat pilla inne i min hjärna. Han är musikalisk den där kursaren och jag tror att han fick jobbet att rätta till min skadade hjärna enkom för att det var ett musikaliskt område i min hjärna. Jag var vid medvetande och skulle kommunicera med min kursare när saker och ting kändes bättre. Jag minns domningar i höger hand, ulnara sidan. Kursaren pillar lite fel antar jag i drömmen, i verkligheten så är det nog bara en nerv (ja vilken det nu må vara) som legat lite i kläm under min vassa tunga kropp och på så vis gjort sig påmind genom min dröm. Ingen utomstående var dock i sängen för att bevittna min eventuellt klämda arms läge och ingen visste vilken tidpunkt jag drömde detta, så något samband går ju inte att bevisa... mellan armen och drömmen. Men det är en fin teori, hypotes och gissning.
Tycker jag.

Armhävningar, lådpackning (ska ju flytta snart) och sova.

Imorgon ska jag titta ifall jag känner igen någon T1:a, hur nu det ska gå till.

Spurten

Med lite över milen i benen sedan igår kväll klev jag i morse in på jobbet. Men det var den bästa dagen denna vecka, i alla fall från min sida. Svepte bort tröttheten ganska bra med kaffe, om och om igen.

Vad ska man göra sen i nästa vecka? När man inte längre är dödstrött på eftermiddagarna, när man kan gå upp lite senare på morgnarna och när föräldrarna är borta på semester.

En stor frihet hägrar.

Jag fick en liten dröm på förmiddagen idag, när jag under frukostrasten satt och sörplade på min centralstimulerande lilla heta dryck. Jag började fantisera om att bli vinbonde. Kanske i Sverige eller ännu hellre, Californien. Det hade varit något. Ha det som fritidssyssla, om man hade tid.

Men vi får se.

Det behöver inte vara storskaligt eller så, bara det är roligt.

Alternativt slut

Skulle jag inte vara läkarstudent och trivas så bra som jag gör med det så hade jag nog velat bli studie- och yrkesvägledare. Jag vet inte varför, men jag tycker det är kul att läsa om utbildningar och vad de leder till. Jag tror dessutom att många i min bekantskapskrets fått stå ut med ett och annat "gott" råd om vad de ska göra med sina yrkesliv och karriärer.

Nåja. Nu pysslar jag med mitt förstahandsval, min dröm och mitt kall. Så någon syo lär jag väl aldrig bli.
Läkare är inte fyskam det heller.

Just nu är jag skrämmande självbelåten. :S

Bäckengördeln

Ja, jag ska sätta mig med boken om benet snart och förbereda mig för dagens övningar i funktionell anatomi. Men först ska det skrivas lite.

Jag drömde inatt något otäckt. Jag var på jobbintervju för sommarjobb på något alkoholisthem då de som intervjuar mig lika plötsligt som olägligt sätter igång att förhöra mig på bäckenets anatomi. Eric ser du här vilken struktur det är jag pekar på? Nähä? Dåså, synd för dig. (Okej, det kanske inte är den exakta rekonstruktionen av drömmen, men det är svårt att granska källan).

Usch.

Ps. Jag tror det är kört med det där sommarjobbet jag sökte i drömmen. Ds.

Min brist på liv - Bloggen

Det känns som om jag skulle kunna skriva en lång blogg om schlagerfenomenet. Jag hade en lång diskussion med herr F på vägen hem från Ålidhem igår om schlagerfiering utav musik. Men jag känner att jag nog inte har något nytt att tillföra. Schlagern får sin uppmärksamhet ändå, folk kan läsa om eländet på dagstidningarnas hemsidor, andra bloggar och var som helst. Så mitt schlagerbloggande slutar nog här. Punkt.

Eller förresten: Nöjda förlorare. Är man nöjd är man väl ingen förlorare?


Jag har funderat lite på mitt bloggande. När allt kommer omkring vet jag inte varför jag ständigt sitter här och skriver nya inlägg, skickar kommentarer till andra bloggar jag läser och så vidare. Har jag bara ett stort behov av att synas? Jag har ett stort behov av att få uppmärksamhet har jag upptäckt.
Jag har också ett stort behov av att skriva, har så många tankar som snurrar runt i huvudet hela tiden och får jag inte ner dem i skrift så slutar de inte snurra.
Jag tycker också att det är grymt kul att läsa vad andra tycker och tänker. Jag tycker om att läsa bra bloggar, jag tycker om att störa mig på dåliga bloggar.

Mycket skit har blivit skrivet, vissa saker ångrar jag att jag har publicerat till allmän beskådan även om det inte är så hiskeligt många som läser min blogg. Ibland har jag tyckt till om saker jag inte tycker någonting om bara för att ha något att skriva om. Det känns nästan som om jag gör det nu.
Jag har funderat på att lägga ner skrivandet, eller i alla fall dra ner på det rejält. Bara skriva när jag har något jag verkligen brinner för att få upp på nätet. Jag har försökt. Men det slutar alltid med att jag sätter mig här och skriver något mediokert inlägg om ingenting. Jag kommer aldrig få till det där stora inlägget som jag känner mig nöjd med. Det blir bara halvmesyrer av allting.

Nu såg jag just paralleller i bloggandet och mitt kärleksliv, men istället för att självömka ska jag nu borsta tänderna och se vad denna soliga söndag har dukat fram.

Ganska bra ändå

Fenomenet Skogisfika.
Jag sitter nu här, överlevare av ett huggarmål. Jag kommer inte behöva äta på ett tag.

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva.
Dagens inlägg skulle kunna bli en modeblogg, jag letade kostym och köpte mig ett par skor igår.
Det skulle kunna bli en musikblogg, jag har börjat utforska The Beatles på allvar en gång för alla.
Det skulle kunna bli en relationsblogg, med mina neuroser, rosa drömmar och det skimmer som har kantat mina sinnesintryck de senaste dagarna.
Det skulle kunna bli en festblogg, vi var ute och upptäckte Umeås uteliv, köer och portvakter (en riktigt surkärring bl.a.).

Nej, det får bli lite Preussisk arkitektur. Andreas visade mig under sin korridorsfest en bok med sådant eftersom jag har preussiskt påbrå.
Vi tummade på att vi ska åka till Berlin (Öst-Berlin företrädelsevis) på sommarlovet efter termin 6. Det skulle kunna bli hur kul som helst.
Jag gillar Berlin.


Musik som gett mig rysningar idag:
Pink Floyd - Time Ett vansinnigt vackert gitarrsolo som efter en stycke får sällskap av vacker körsång.
The Beatles - A Day In The Life När låten växlar mellan minimalism och symfoniorkestermaximalism. Helt underbart. Och John Lennons röst!

Sometimes I want to go home and stay out of site for a long time

Jag sov förskräckligt dåligt inatt. Först var det svårt att somna. Vid tre vaknade jag sedan, kände mig helt paralyserad i kroppen. Vaknade av att jag drömde att jag fått ett starkt obehagligt ljud inne i min arma skalle. Hela tiden hade jag en stark ångest. Jag trodde först att jag fått något anfall och sedan att jag var på väg att bli psykotisk. Fem minuter senare släppte ångesten och jag insåg att jag halvdrömt.

Eftersom jag har sovit dåligt inatt har jag dessutom gått och grubblat en hel del idag. Har inte varit koncentrerad på föreläsningarna idag. Ögats anatomi och histologi är inte intressant när man grubblade på det jag grubblade.

Vad gör jag för fel, vad är det jag inte gör rätt? Fan, vad är det för nåt?! Åh!

Kärleken till det motsatta könet är vad som gör mitt liv sött. Personer av det motsatta könet är nog det som gör det surt.

Jag försökte plugga lite på MB men jag orkade inte vara bland allt folk. Jag ville bara hem och gömma mig. Därför sitter jag nu här och klagar. Behöver nog någon timme att bli på humör igen.

Fest!

Om kändisskap

På Aftonbladet.se så står det att man ska satsa helhjärtat ifall man vill bli kändis.

Jag tycker att artikeln är okej, men jag stör mig lite på att den verkar snöa in sig på att man bara ska sträva efter kändisskap. Jag tycker inte att det är något fel i att vilja vara kändis, egentligen. Jag ser bara inget större nöje i att se folk bara för att de är kända. De måste ju ha något att erbjuda. Det måste ju vara kul, underhållande, tankeväckande eller berörande att se dem.

Därför tycker jag att man helhjärtat ska satsa på det man tycker är grymt kul, vara realistisk så att man överlever dagen och inte sälja sin själ för att synas.
Jag känner att jag har sett en för mycket som är i desperat behov av rampljuset utan att ha annat än bröstförstoringar att erbjuda som underhållning.

Man ska kämpa på, jag skriver lite sporadiskt i min blogg, kommer nog aldrig att bli någon kändis på det, men jag tycker att det är kul och avkopplande.
Visst tycker jag att det är kul när folk läser det jag skriver och skickar mig en kommentar eller så.
Men i alla fall, man ska kämpa på, ha sin reservplan och är det man gör bra kanske det en gång kommer att göra en stor.

Men det största i livet är att det som gör en lyckligast inte har någonting alls med rampljuset att göra.
Det är i alla fall vad jag tror.

Döden

Jag drömmer väldigt mycket och väldigt livligt. Inatt var det dock inte lika behagliga drömmar jag drömde som häromnatten.

Jag drömde att vi under utbildningen skulle försöka sätta oss in i hur det är att dö. För att förstå döden utifrån patienternas perspektiv så skulle vi göra någon övning där vi själva dog på låtsas.
Det slutade med att jag vaknade i min säng, förtvivlad av dödsångest och med händerna i ett halvstarkt grepp runt min egen hals.
Även om jag bara drömde så fick jag ett nytt perspektiv på döden som kan vara till nytta i mitt fortsatta liv som människovårdare.

Idag är två saker inplanerade:
1. Jag ska hjälpa en snubbe att bära en massa möbler från Jysk till en lägenhet 2 km bort. Snubben jag hjälper tycker tydligen att det är smartare att anlita ett gäng studenter en lördagseftermiddag än att betala de där 500:- det kostar att få grejjerna hemskickade till dörren. Menmen, vissa saker får ju inte kosta något i vissas ögon. Det är klart man ställer upp dock!

2. Vi ska gå på någon indie-klubb till kvällen, nere i självaste Umeå! Jag har inte varit nere i stan särskillt många gånger än sedan jag flyttade hit. Ska bli skönt att komma ner till stan där det inte är riktigt såå många stundenter.


Innelista:
1. Luncher i matsalen i centralhallen på Norrlands universitetssjukhus. (Kaffe ingår).
2. Promenader i kulvertarna under samma universitetssjukhus. Ibland hamnar man på psyk, ibland på infektionskliniken och ibland på ortopedteknisk verkstad.
3. Filmkvällar. (Oldboy och Rushmore har varit två riktiga höjdare).

Utelista:
1. Arroganta och osnutna attityder bland vissa av kursarna. (Detta skriver jag med viss risk för socialt självmord).
2. Grundläggande anatomi och medicinsk terminologi. (Ossa Mandibula?)
3. Köksdörren i korridoren. Irriterande att man måste lägga en sopskyffel i vägen för att den ska kunna stå öppen.

Älskade drömmar

Som många andra kommer jag ibland ihåg vad det är jag drömmer. Inatt drömde jag en sån där dröm som gör att man helt plötsligt får känslor för en tjej. Tjejen går i min klass. Det känns nu som om dagens inlägg skrivs av en tonårseric.

Å ena sidan hatar jag sånna här drömmar. De gör att jag får känslor som inte får levas ut. Drömmar tar inte hänsyn till verkliga omständigheter.

Å andra sidan så är det så jävla kul att gå i skolan och känna en massa saker, fast man vet att det inte betyder något. Jag har inte tappat andan på det här sättet sen i somras. Kickar!


Men jag ska väl inte vara för pessimistisk, samma tjej kanske drömt om mig. (haha). Jag tror inte att det är särskillt sannolikt.

Och mitt uppe i allt det här ska man läsa om kognitiv psykologi och -beteendeterapi.

Den här bloggen som skulle handla om min väg från gosse till doktor...


Dagens musik: Omar Rodriguez och Faust.

Klart slut.

Drömde

Inatt drömde jag att jag hade börjat skolan och att alla mina lärare var så bekymrade över hur dåligt det gick för mig, hur lite kontroll jag hade över mitt pluggande. Det var lite lustigt att jag bara hade hunnit gå på skolan i en dag. Hoppas det går bättre i verkligheten.

Jag har nu fått tag i ett litet korridorsrum i Mariehem i Umeå. Det ligger ett par kilometer ifrån universitetet. Jag tänkte att det kanske skulle kunna vara skönt att komma bort åtminstonde en liten bit från skolan. Extra motion och så.