Ledig dag!

Att hjälpa Ylva att flytta gick ganska smidigt, trots att det först såg ut att bli mycket. Det glada humöret tror jag hjälpte en del. Fast det var ordentligt svettigt.

Hennes och snart även Ainas lägenhet ser ut att kunna bli riktigt fin, för grunden finns där.

Nu hör jag ett härligt sommarregn från min sommarbalkong, sånt är svårt att ogilla när man sitter och svettas.

Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag tror jag

Efter denna helg tror jag att mitt stora rum i lägenheten uppnått en sorts mättnad. Det innebär inte att fixandet är klart. Det ska målas, plockas och sorteras innan det kan kännas klart. Det kommer bli bra. Men jag är rädd att nästa möbel eller väggdekoration kan bli droppen som får rummet att implodera. Jag tror rummet befinner sig på gränsen redan. Men det känns grymt bra. Det känns hem. Inte som hemma, där i Örebro i villan jag är uppvuxen, utan hemma. Som om jag fått till ett eget jävla hem. För första gången. Fint.
Man skulle kunna filosofera en hel del på om det verkligen är snyggt eller inte. Men för att göra ett långt och tråkigt blogginlägg ogjort så kan jag säga att min inredning är som jag vill ha den. Fan vad glad jag är att mamma och pappa kom upp och hjälpte mig. Saker och ting hade kanske kunnat fixas på annat sätt, men det har gått väldigt bra. Trots en del gnäll från min sida och en del demens från deras.


Lite bilder på saker förstås (det har ju kommit upp en del prylar och en del nytt har införskaffats):

Finlampa och äntligen en list till LP-skivorna.

Den gamle trotjänaren.

Här är nya stolen och skåpet som köptes in på Möbelkupan. Jag tror den (stolen alltså) kommer att komma bra överense med den gamle trotjänaren.

Kattor och blommor

Jag har nu lagt in bilderna från kameran på datorn. Här kommer ett litet axplock (typ mer än hälften, för det blev inte så många, foto-fuckin-förbud på The Mars Volta [det jobbiga med sångaren Cedric Bixler Zavala är att han vet hur snygg han är och hur hett eftertraktade fotografier av honom är] [Allvarligt talat, han är rätt snygg]).
Här är i alla fall kattan Svea, hon bor hos Björn och Tove just nu och kommer nog göra det ett tag. Hon verkar trivas, det skulle jag också göra. Helt klart.
Det var nästan vår i Örebro, ingen jobbig is, ingen snö, bara bar mark under skosulorna. Så kommer man tillbaka till härliga hala Umeå och det börjar snöa som fan fan fan. Jag ska inte klaga. Men lite snopen blev jag nog.
De har satt upp en fin lapp i min trappuppgång. Inget mer med det.
Jag skulle äntligen ta och måla, det har strulat sig med lite av varje så det har ju dröjt ett tag. Men nu är den första bokhyllan i alla fall färdigmålad.
Skohyllan som jag ska ha stereon på retas lite med mig, skruvarna vill inte riktigt. Jag ångrar inte så mycket att jag köpte den för det, det kändes faktiskt lite jobbigare när ICA-kassörskan ifrågasatte att jag köpte TVÅ skohyllor.

God natt.

Läxor, men först..

Det är ganska kul att ha flyttat till en ny lägenhet.

Det finns hela tiden något nytt att fixa med; saker ska upp på väggarna, prylar in i skåp och gardiner läggas upp.

Igår fick jag äntligen tag i en ram med rätt storlek, affischen är nu uppe, men skolan har fått stå tillbaka lite på sistonde.

Det är inte tråkigt att läsa om virus, men det är tråkigt att det är lite dåligt med tid. Jag vill ju blogga också.

Läxläsning nu då.

1:an på Carlshem

Jag har kommit fram nu, det är inte städat eller iordningplockat, men jag är framme. Jag är i min lägenhet. Det känns väldigt bra. Jag orkar inte skriva, men jag har tagit kort:

Jag vill skryta lite över mina nyvunna möjligheter att förvara saker kallt inomhus.

Utsikten från mitt köksfönster är väl inte den vackraste, men heller inte den fulaste.

Det är långt att gå om man från köket vill bära en macka till datorn.

Spyoar?

Min soffa;skön att både sitta och ligga i.

Spänning och sånt

Jag är en gambler ibland (believe it or not). Det är egentligen inte det att jag gillar den där lilla extra spänningen, spänning och osäkerhet har jag nog av, i alla fall i fel form.
Att jag gamblar titt som tätt är väl att jag inte tänker efter så noga, gamblandet blir liksom en bonus när jag inte tänker.

Så har det varit med lägenheten jag tackade jag till osedd. Jag hade någon kväll som jag fick svårt att somna på grund av att jag inte visste vad jag hade gett mig in på.

Men idag var det då dags att få reda på vad det är för en lägenhet jag har tackat ja till. Så vitt jag visste innan, så kunde det vara ett bombnedslag, i dålig bemärkelse vill säga.

Jag blev positivt överraskad, tapeterna var väl inte så roliga, men ganska neutrala, lätta att ignorera hoppas jag. Ytan var väl inte heller den bäst utnyttjade, hade kunnat tänka mig att ta några kvadratmeter från köket och hallen och lagt i rummet istället. Men det är helt okej.
Det var absolut inte skabbigt, det var fräscht (är väl egentligen inte så förstjust i ordet fräscht, men kommer inte på något annat i detta läge). Otroligt med förvaringsutrymme, mer än jag behöver, får se till att skaffa ett behov antar jag, skräp att förvara. Inte så svårt, förmodar jag.

Nu ska jag spana efter lite möbler.

In i neurosen.

Jag har två alternativ att välja mellan nu:
1. Bo kvar i mitt trivsamma studentrum på Mariehem 25 minuters promenad från skolan. Fortsätta prata med mina korridorskamrater, hänga i teverummet med D på lördagsförmiddagarna och klämma dubbelavsnitten av Scrubs, slippa en ny flytt.

2. Ta fyran jag fick på Ålidhöjd. Fräsch lägenhet, antar jag (relativt nybygd är den). Nära skolan. Dra igång ett kollektiv, med alla för- och nackdelar det medför och eventuellt få punga ut hela lägenhetens hyra över sommaren på egen hand.

I vilket fall som helst far mina ködagar från juli all världens väg. Det skulle vara bittert att kasta bort dem utan att få något för det.

Det blir klurigt.