Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag tror jag

Efter denna helg tror jag att mitt stora rum i lägenheten uppnått en sorts mättnad. Det innebär inte att fixandet är klart. Det ska målas, plockas och sorteras innan det kan kännas klart. Det kommer bli bra. Men jag är rädd att nästa möbel eller väggdekoration kan bli droppen som får rummet att implodera. Jag tror rummet befinner sig på gränsen redan. Men det känns grymt bra. Det känns hem. Inte som hemma, där i Örebro i villan jag är uppvuxen, utan hemma. Som om jag fått till ett eget jävla hem. För första gången. Fint.
Man skulle kunna filosofera en hel del på om det verkligen är snyggt eller inte. Men för att göra ett långt och tråkigt blogginlägg ogjort så kan jag säga att min inredning är som jag vill ha den. Fan vad glad jag är att mamma och pappa kom upp och hjälpte mig. Saker och ting hade kanske kunnat fixas på annat sätt, men det har gått väldigt bra. Trots en del gnäll från min sida och en del demens från deras.


Lite bilder på saker förstås (det har ju kommit upp en del prylar och en del nytt har införskaffats):

Finlampa och äntligen en list till LP-skivorna.

Den gamle trotjänaren.

Här är nya stolen och skåpet som köptes in på Möbelkupan. Jag tror den (stolen alltså) kommer att komma bra överense med den gamle trotjänaren.