Sunday has a feeling

Det är en söndag idag.

En ganska typisk söndag på många sätt och vis. Den har haft ett söndagsaktigt innehåll.
Fick avnjuta en morgon utan någon klocka som ringde, på telefonen fanns ett sms från klockan fyra på natten innehållande en Hellström-referens och till frukost kokade jag ett ägg som skivades och lades på en macka. Jag besvarade sms:et efter förmåga och hamnade framför datorn, skrev ett blogginlägg, läste nån annan blogg och kollade lite bilder.
Dagen har varit ganska grå på sina sätt.
Ändå drog jag på mig min joggingoverall, sprang på den där vägen som leder in i skogen en bit bort. Jag var nyfiken på vad som fanns på andra sidan.
På andra sidan tog surrealismen vid. Jag hamnade i ett bostadsområde som nog är för vanligt för världens bästa. En sorts medelklassens miljonprogram i pastellfärgat trä. Serieproducerade villor, garageuppfarter och fjolårplanterat gräs (sånt där man hyvlar av från en åker och sedan lägger på en tomt). Det var hemskt. Jag sprang illa kvickt för att komma därifrån, blev lite vilsen. Återvändsgränder här och var. Till synes inga utfarter.
Tänkte ifall det verkligen kan finnas människor som gillar sådana områden så mycket att de inte kräver några gator ut ur dem, att deras Audis och Volvobilar bara behöver gå till grannen två kvarter bort, de där med den busiga golden retrievern.
Till sist hittade jag en väg ut och kände mig lite snobbig efter mina tankar om bostadsområdet jag fått besöka.

Efter springturen tog jag en dusch, det behövdes. Strax därpå kom Carl och Henrik. Det blev pluggkollo. Bakterier.

Jag har inte fått något svar på sms:et än.