2006-12-01

WoW och RNA-polymeras II

Jag var uppe sent igår och skickade ut pressmeddelanden i Nallesjukhusets namn. Det blev lokapressen, svt västerbotten, jag kom nu på att jag missade tv4, det blev aftonbladet, expressen, dn, svd, några studenttidningar och jag tror jag fick med läkartidningen med. Hoppas att det i dyker upp i alla fall några journalister, fast då skulle jag nog bara bli nervös.

Idag inleddes veckans tema med Case VI, Ulla Svenssons bröstcancer (CaseVI) . Det ska handla om transkription och translation. Alltså vägen från gen (DNA) i cellkärnan till protein i cellen. Det är rätt skoj, hade en bra föreläsare idag. Han nämnde årets Nobelpris ett par gånger under förmiddagens lopp, han kände tydligen den snubben som fick det i kemi eller om det var Medicin/Fysiologipriset. What ever. Vi ska bye the way få en föreläsning med den där pristagaren några veckor framåt. Och den ska tydligen passa ganska bra in med det avsnittet vi är inne på i kursen. Nooog om det.
Den snitsiga bilden föreställer lite utav det vi haft i skolan idag.

Var kvar efter skolan idag, hade en del pillande med nallesjukhuset som kommer vara på måndag. Det ser ut att kunna bli en bra tillställning och jag ska ta en massa kort också.

Fick ett telefonsamtal från bror min nyss, han är tydligen i York och hälsar på sina WoW-kompisar. Den jäkeln bara sticker iväg själv på äventyr i vida världen, i och för sig är jag inte så dålig själv som tar mitt pick och pack och flyttar till norrland, det är ju nästan mer utomlands än York.
Det var i vilket fall som helst kul att höra ifrån brödra mi, även om det varade kort.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jaha då hamna man här då, vafan transkription och translation är ju inte kul, får fan marddrömmar. Äre läkarlinjen eller vad äre du håller på med?

Eric sa...

Termin 1 på läkarlinjen. Håller på med celler och skit en bra bit in på våren. Men det funkar.

Och du pluggar i Karlstad såg jag?

Anonym sa...

Det är faktiskt grymt intressant att gå på föreläsningar med nobelpristagare. 2004 var jag på Linda Bucks föreläsning efter hon hade mottagit nobelpriset i medicin.
Mina nuvarande handledare A och S var post-docs i hennes grupp under 90-talet. Fast inte fan gör det deras nuvarande forskning nåt mer intressant.

Är det sådant man kallar ironi?