Jag är som jag är

Igår handlade jag lite julklappar, det är det många som gör.
Sen åt jag kyckling med Filip.
Sen var kvällen för ung för att inte göra någonting på, så jag styrde min kos till Läkarvillan. Club Zoo!
Jag gick dit på vinst och förlust och inte för att dricka mig full.

Jag lyckades ganska väl, jag tog mig in efter en stunds köande och jag hade skoj. Det blev en ganska lugn kväll så att säga, men en hel del dans. Tyckte visserligen att musikrepertoaren var väldigt ojämn. En del riktiga kannonlåtar blandades med kalkon och så avbröts många bra låtar när de var på väg att peaka. Illa.

Men det är inte därför jag är här.

Jag är en odåga, rent socialt, jag träffade en Sanna igår. Jag har redan för många Sannor att hålla reda på känns det, och här kom det en till. Hon kunde mitt namn, men jag kan inte komma på var jag har sett henne. Hon sa att vi hade träffats förra Club Zoo, då jag jobbade, men jag kan bara inte minnas henne. Jag hatar mig själv, nu kommer hon tycka att jag är en dryg jävel, och kanske förtjänar jag det eftersom jag inte kunde minnas namnet på henne.
Eller vänta nu! Kan det inte ha varit Anna hon hette? Ja, så kan det vara. Då kan jag stryka en Sanna och istället lägga till en Anna att hålla ordning på. Jag kan ju ha hört fel i oväsendet och då faller bitarna bättre på plats.

Det är inte så att jag ogillar folk eller så, jag är bara otroligt virrig just nu.

Till exempel är det därför jag missar att skicka julkort till personer jag verkligen tycker förtjänar ett.

Julen, det dåliga samvetets högtid.