Cykeln

Pedalen gick av på min kronan-cykel för ett par veckor sedan.

Dagens uppdrag blev således att ta mig ner på stan i finvädret och köpa nya pedaler. 

Jag strosade ner från Carlshem och i tunneln nedanför min lägenhet, den mellan Carlshem och Gimonäs, stod en lirare och spelade saxofon. Det tyckte jag var trevligt, så jag sa hej. Han vinkade tillbaka.

På cykelaffärn skrattade de nästan åt mig när jag sa att jag skulle laga min cykel själv, för jag har uppenbarligen ingen koll, gängor hit och skruvningar dit. Nåja, jag kom därifrån med pedaler och smörjmedel. 

Väl hemma upptäckte jag att de gamla pedalerna satt fast som fasen. Helvetes jävlar vad de satt hårt och i skrivande stund tror jag att de fortfarande sitter fast. Jag gav upp, gick och åt istället.

Läs inte, jag är bara bitter

Precis när semesterperioden drar igång så får jag ett brev från länsstyrelsen att jag måste fixa ett läkarintyg för att få fortsätta köra bil. Vi diabetiker måste kunna vifta med läkarintyg på att vi inte är trafikfarliga, undrar om det är lika för diagnosticerade alkoholister... kanske är det så, eller så måste de tagits på bar gärning vid rattfylleri.

Hur som, jag ska alltså när semestern är i full gång försöka få en tid hos en läkare, vilken specialitet läkaren ska tillhöra för att intyget ska vara giltigt framgår inte av brevet (och när jag ringde sa en dator med kvinnlig stämma att de inte kunde ta mitt samtal [på grund av semestertider kanske?]). 

Det hela känns lite som en spottloska i ansiktet, jag tillhör en i den där skaran som sommarvikarierar så att viktig sjukvård kan fortsätta fungera fast folk firar sin semester. I bästa fall kommer jag få tre veckors ledighet i slutet av sommaren, om jag hinner klart med uppsatsen, sen tar termin 7 vid och jag kan nog inte räkna med att känna mig helt ledig förrän någon gång nästa sommar. 

Sånt är livet som student ibland.

Och jag gillar det för det mesta.

Steg

Dagar som denna när man är slut i benen uppskattar man att ha en laptop att ha i knät när man ligger i soffan och skriver.

En stegräknare skulle vara kul att ha.

Att sprätta broderier

Saxarna var slut i akutrummet, så jag blev utrustad med skalpell istället. Min vänstra hand höll i pincetten. Jag tog bort stygn för första gången, det var kul. Man får samtidigt som man har nästan totalt fokus på en handfast uppgift i patientens skalle, även småprata lite lättsamt med patienten, en tacksam uppgift. Såren kunde jag dessutom berätta såg ut att läka bra. 

Min kollega sade att jag läser till läkare, det gjorde att patienten inte var ett dugg orolig, vad patienten inte visste var dock att jag inte tagit bort stygn på någon förut, men det gick bra och jag fick beröm. 

Jag gillar hantverket som finns inom vården, helt klart en positiv sida jag vill se mer utav.

Nu nu blir det natt natt.

Dagens höjdpunkt

När vi äntligen efter en lång stund fått upp den stackars mannen ur sängen efter hygien och påklädning så kommer kaskadkräkningen som dränker in hela honom. Sondmatningen hade bara börjat och vi skulle just till att lämna rummet för nästa patient. 

Det fick vi glömma.

Krig och kärlek

Det är sällan som vapnen dödar flest människor i krig.

Släp

Jag har ju varit lite efter i mitt projektarbete, jag är det fortfarande, har en hel del kvar innan jag kan lämna in en uppsats (det går ju lite trögt med skrivandet när man jobbar 100 % och på fritiden är död som en surströmming i skallen, att jobba förmiddagar är inte så bra för intellektet alla gånger). 

Idag är det söndag och jag har kommit tillbaka till mina sinnen efter en arbetsvecka, imorgon börjar en ny, så nu passar jag på att arbeta lite med mitt projekt.

Har åter lyssnat på intervjun med psykiatriprofessorn, helt klart den svåraste att sammanfatta, långa utsvävningar i olika riktningar. Helt klart intressanta resonemang om ämnet, men som sagt inte helt lätt att citera och ta anteckningar ifrån. Nu är dock den biten klar, det ska bara renskrivas.

Ibland har jag känt att det är tungt att ha detta släpande samtidigt som jag har ett sommarjobb att gå till, men jag blir nästan varje gång jag pysslar med mitt ämne glad åt att jag begåvats med att få arbeta med det. Kan inte komma på något intressantare att läsa in mig på än modern neurokirurgi på psykiatriska sjukdomar.

Jag vet vad jag vill forska på nu, det finns säkert en hel del annat intressant också, men just detta ligger mig varmt om hjärtat. Nu gäller det bara att ordna så att jag får fortsätta med det.

Att få tunga besked

Vartannat år så ska jag på ögonbottenfoto för att jag har diabetes och diabetiker ofta har skador på blodkärlen i näthinnan i ögonbottnen. Så igår bar det iväg igen. Samme sköterska haffade mig i korridoren som förra gången för att applicera de beska dropparna i mina ögon, de gör att ens pupiller vidgas och att musklerna som linsen hänger i slappnar av och på så vis får linsen att sträckas ut och bli tunnare. 

Det är lite jobbigt att titta in i kamerans sken med de ljuskänsliga ögonen och när blixten kommer kan inte min vilja länge hålla uppe ögonlocken. 

På högra ögat såg då min sjuksköterska att jag hade en liten förändring på ett blodkärl i

näthinnan. Jag har läst om det där och det jag har läst är att förutom att det är dåligt för synen så är det också ett tecken på att resten av diabetessjukdomen progredierar. Jag blev bitter. 

Sen så tittade han lite mer noga på bilden och sa att han nog skulle ta en till bild på högerögat i den vinkeln för att vara säker. Det var jobbigt och nästan inte värt det, men kontrollfotograferingen visade att första bildens kärlförändring nog var en artifakt (dvs damm på linsen). Jag blev lite lättad och kunde skjuta mardrömmen om njursvikt, amputationer,

hjärtinfarkt och blindhet ytterligare några år framåt i tiden. (Även om jag vet att diabetesvården är mycket bättre idag än för bara tio-tjugo-trettio år sedan så är jag ändå lite rädd för de där senkomplikationerna man fick av de äldre behandlingarna. Vad dagens diabetesbehandling leder till är det ingen som vet eftersom senkomplikationerna ligger i framtiden, det hör till saken på något vis). 

Hela veckan har det varit mulet, utom en eftermiddag, men när jag gick hem blev jag inte glad när solen återigen log mot mig. Den hånlog nog mot mig, för det starka ljuset var inte vad mina ögon med de vidgade pupillerna ville ha.

Jag kisade hela vägen hem, vilket slutade med att jag nästan gick in i en lyktstolpe och nästan krockade med en cyklist.

När konsten kommer till stan

I Örebro arrangerar man nu återigen konstutställningen Open Art som går ut på att olika konstnärer får visa upp sina installationer och konstverk i centrala stan. Ingen dum idé tycker jag, det fanns en del fint att titta på förra sommaren och det är kul att konsten kommer ut på gatan. Dock har det tillstött en del bekymmer, när en av konstnärerna (Conny Blom) gjorde bombimitationer av morötter så har folk blivit oroliga. NA skriver om det hela: Här, här och här.

Att bli imponerad

Två överbelagda avdelningar slogs idag ihop på sjukhuset. Trots att de som sagt var överbelagda och undertecknad arbetade där och då, så gick det bra.
Imponerande.

Ingen dog.

Ord

Ett finord för sjukdom är morbus.
Morbus förkortas Mb.
Medicinska biblioteket förkortas också Mb.
Jag var på Mb häromdagen för att låna bok. (Det är sommarlov ju [för den som inte förstod det patologiska i mitt beteende. Och för den som inte förstod min härledning:...äsch])

En doft av ytdesinfektion

Att gå på neurokirurgkliniken (NKK) är på vissa sätt ganska dramatiskt. Under mitt första pass så reflekterade jag inte särskilt mycket över patienternas sjukdomar, jag hade fullt upp att försöka lära mig hur avdelningen är uppbyggd, var rena lakan hämtas, var smutsiga ska slängas, var det sitter brandfiltar och hur de portabla gastuberna fungerar.
Det var lite svårt att hänga med den som skulle lära upp mig igår, dels för att hon ibland hade lite svårt att förmedla vad som man ska göra som undersköterska, dels för att hon bokstavligen försvann ur sikte så fort jag försökte förstå mig på någon detalj på nån mätare eller diskmaskin. Hur som, idag hade jag en som var lite mer van att skola in, som skrev ut inskolningspapper åt mig, en lång härlig gloslista (som jag tack och lov kunde större delen av [dock var det en del termer som var nya, och jag kommer naturligtvis inte på vilka just nu i skrivande stund]) och på pedagogiskt manér guidade mig runt på avdelningen.
Åter till igår.
Efter mitt stora första-pass på NKK så fick jag helt plötsligt tid att reflektera: fallet med metastaserna i hjärnan, den unga patienten med hjärnblödning, den inte så gamla killen med återkommande gliom och så vidare. Där går man runt som en ivrig läkarstudent i undersköterskekläder bland patienter med sjukdomar. Folk som allt som oftast mitt i steget drabbats av något allvarligt, kanske till och med dödligt i vissa fall. Det är nog ingenting att gräva ner sig i totalt och grubbla över, men något som man på ett professionellt sätt måste förhålla sig till.

Nu ska jag sova. Förmiddagspass imorgon.

Bland uskor och kanyler

Idag gjorde jag mitt tredje och sista inskolningspass på neurologavdelningen, i morgon ska jag över till och läras upp på neurokirurgens vårdavdelning. Tre dagar även där, sen är det tänkt att jag ska vara så pass skolad att jag kan sköta patienter någorlunda självständigt. Vi får se hur det går.

För mig med väldigt lite praktik hittills i utbildningen känns det ibland som att jag har en del att hämta in jämfört med sjuksköterskestudenterna, men det ska väl gå. 

Jag lyckades på första försöket med att ta blodprov på en svårstucken patient för att minuterna senare bli vimmelkantig av att titta på när en annan patient skulle stickas, han hade ont och jag tror att det bidrog till min nästansvimning.

Efter lunch for vi ner med en patient till EEG (elektroencefalografi) och i samma ögonblick som trötta jag (man blir rätt trött av att jobba kväll och sedan börja 6.45 dagen efter) höll på att slumra till sa den biomedicinska analytikern att EEG:t visade att patienten höll på att somna även hon.

Trots att jag vid ett ögonblick hade det svårt att hålla ögonen öppna tycker jag att det är ett spännande arbete, det verkar vara bra kollegor och det är intressanta patienter.

Kan man ens räkna ett val där lite drygt 40 % deltar som demokratiskt?

Lite bedrövad blir jag, trots att jag tvättat och vikt kläder, trots att jag gick hela vägen till vallokalen och lade en röst, trots att jag lyckades med två parallella storkok, trots allt detta så var det inte fler som begav sig till valurnorna.

Samtidigt är SD otäckt nära en plats i parlamentet.

Sommarlov

Nu har sommarlovet tydligen börjat, men för mig kommer det knappt märkas. Jag har mitt första inskolningspass på sjukhuset imorgon och på fredag ska jag ha en muntlig presentation på institutionen där jag har gjort mitt projekt. Sen är det tänkt att jag vid sidan av sommarjobbet ska försöka slänga ihop min projektrapport/uppsats.

Nu ska jag vila en stund.

Ett litet steg

Första redovisningen klar, jag och powepointpresentationen var vänner idag, det känns skönt att man på nåt sätt kommit en bit framåt på projektet.

Lättnad.

Mänskliga rättigheter

Jag respekterar andras åsikter, jag tycker att alla har ett lika värde. Man får vara emot abort, men man ska inte tvinga andra att vara emot abort. Är aborten fri så kan man fortfarande välja att inte göra abort om man hamnar i en oönskad graviditet, man måste faktiskt inte göra abort. (It's true, fri abort är just fri abort, ingen tvingar dig).

Att man sedan ger det nyss befruktade ägget mänskliga rättigheter, det finns grupper som argumenterar på det sättet som ett svar på Gudrun Schymans och andra människors kamp för att göra abort till en mänsklig rättighet.

Men säger man att ett foster oavsett utvecklingsstadium ska ha mänskliga rättigheter säger man också att vi måste satsa allt på att försöka förhindra så kallade spontanaborter som förekommer i väldigt stor utsträckning.

Sedan tänker jag på de fattiga kvinnorna som kanske har svårt att försörja sina barn de redan har och oturligt nog blir gravida igen. Vilket 'barns' mänskliga rättigheter ska man sätta i första rummet när resurserna inte räcker till att hålla alla vid liv? 

(Fria aborter löser givetvis inte problem som hungersnöd, men kan knappast vara av ondo?).

Eller är det hela bara ett av Herrens små spratt, att testa oss människor om vi är beredda att offra våra medmänniskor för att följa hans bud (såsom vissa valt att tolka dem)?

Mellan

På snabbköpet hade de inte ekologiskt mörkrostat kaffe av den sort jag föredrar, så jag sitter nu med mellanrost.

Jag är förvisso en sån som dricker kaffe med mjölk, men även om man har mjölk i kaffet så är mörkrostat kaffe väldigt mycket godare än mellanrostat.

Då får man plåga gommen ett par veckor och hoppas att mörkrostat ekologiskt kaffe finns nästa gång.

Att promenera

Man kommer i en speciell sinnesstämning när man går genom Ålidhem halv ett på natten till söndagen den där helgen med brännbollsyran.

Man befinner sig i någon sorts skymningsland där det inte är riktigt mörkt, fortfarande är ganska varmt sen den heta dagen och tunga basgångar hörs från avlägsna fester eller fönster man just passerar.

Man får en del intryck.

Jag och Carl passerade en grupp människor på Peddan. De hade satt en soffa i brand, de tycktes inte ha så himla galet roligt. De verkade faktiskt inte ha särskilt roligt överhuvudtaget, möjligtvis trevligt. Det fanns minst två digitalkameror framdragna. Någon pratade i mobil och någon annan sa åt den tredje att posera. De tog nog bilder som de dagen efter skulle kunna ha som bevis för andra och kanske framförallt sig själva på att de faktiskt hade haft det galet roligt på Ålidhem.

Att gå på Ålidhem en kväll som denna ger en känslan av att folk strävar efter en sorts anarkistisk feststämning utan att för den skulle vara anarkister till sinnelaget. På vardagarna är de studenter, gymnasister och vad fan de nu har som yrke med sina inlämningsuppgifter, prov och lönebesked; på brännbollsyran blir de galna. Det är i alla fall vad de strävar efter. Galet roliga. En bra början till att bli galet rolig är att dricka mycket alkohol (sprit, vin, öl, cider eller vad fan du nu kan hälla i dig utan att smaken stör alltför mycket), det verkar råda konsensus om den saken. Många klär även ut sig, för är man roligt utklädd så har man roligt, det syns i alla fall på bilderna.

Jag noterade igår, när jag gick hem från Carl vid halv två, att fler människor talade till mig än vad som är brukligt på ett helt år annars. Det var förvisso bara två, men det är inte vanligt att helt okända människor vill en något. Nu hade de druckit alkohol, och alkohol tar bort den svenska hämningen, och då blottar sig helt plötsligt de annars så till synes tysta själarna. Det som är lite synd är att många människor inte är så roliga när de har druckit så mycket att hämningen försvunnit så pass att de kan ta bladet från munnen. När folk är nyktra händer det ganska sällan att de pratar, jag är likadan, är nog för det mesta ganska tyst (även i onyktert tillstånd) i obekanta människors sällskap.

När jag gick förbi skogen mellan Ålidhem och Carlshem så såg jag att det fortfarande fanns några högar kvar av den tappert kämpande snön. Hade nästan svårt att tro att jag i eftermiddags badade i havet.

Veckans repeat-låt

Den är olycklig, lite komisk, skev och vacker.

Naturligtvis Magazine-låten: You never knew me. 

Låten har en speciell stämning i verserna, lite vemodig med en sorts komisk uppgivenhet ganska avskalad. Sedan byggs det upp till refrängen som är helt fantastisk med ett par kvinnor som körar mot sångaren Howard Devoto. Det ekande pianot är pricken över i:et.

Och texten är ett avsnitt för sig.

Detta blir nästan fånigt, lyssna på låten (på lagligt sätt) istället för att läsa här!

A song from under the floorboards

När jag har arbetat som intensivast på mitt projekt har jag låtit öronen avnjuta en hel del musik. När det kommer till musik är jag, liksom säkert många andra, halvkonservativ. Jag tycker att det är lite marigt att lyssna in mig på, för mig, helt nya band. Det är liksom lättare att luta sig tillbaka och lyssna på det gamla man redan är bekant med, låtar man redan vet hur de känns. Det är bekvämt att redan i början av en låt veta om det är en låt man är sugen på just för tillfället.

Men på sistone så har jag lyssnat på musik till den milda grad att jag lite grann ledsnat på de gamla favoriterna emellanåt. 

Därför blev det lite lättare att ta steget och lägga in Magazine-samlingen (Where the Power is), jag fick av pappa på cd, i mitt iTunes-bibliotek.

Jag tror att Magazine klassas som post-punk, men eftersom jag är lite ignorant så säger det mig inte särskilt mycket. Men bra är det, jävligt bra. Bland det bästa jag har hört på länge. 

Varför har jag inte lyssnat på det här tidigare?

Jag är inne i en bubbla

Just nu sitter jag och arbetar så intensivt det bara går på mitt projekt. Det är kul, men det blir inte tid till mycket annat.

Om man lär sig av sina misstag har jag gjort mig förtjänt av en doktorshatt.

Ikväll blir det dock ett besök utanför bubblan, ett besök bland pollen och grillkol, bland vänner och alkohol.

Att söka på PubMed

Jag sitter och letar artiklar i mitt projektarbete och snubblar över en oroande titel: Burnout and psychiatric morbidity among medical students entering clinical training: a three year prospective questionnaire and interview-based study.

Lite utav "Landet runt" idag (teveprogrammet vars redaktör är Hajkmannen alltså)

När jag åt frukost förut blev jag avbruten av att pappa ringde, han hade lite att berätta, framförallt att hans bror var med i ett webb-tv-inslag på Nerikes Allehandas hemsida. Och det är ju alltid kul när ens släktingar får uppmärksamhet för det de gör och jag tycker det Bertil gör är rätt bra (han målar), så jag lägger upp en länk som förhoppningsvis leder till inslaget: http://webbtv.na.se/player/play/88585

Maskinen går inte riktigt som den ska

Det värker i mitt huvud och mina leder, armhålorna ömmar och jag hostade just upp en massa slem.

Utanför skiner solen, våren är här, våren är här.

På tisdag ska vi tydligen springa blodomloppet, eller var det en annan dag?

Veckans citat

"Det är fri bordsplacering.... Eric, du sätter dig där bredvid Lisa"

Min kära mamma när släkten skulle slå sig ner för att äta lunch tillsammans.

Skriv skriv skriv

Det är inte ofta jag skriver här numera. Det är en hel del annat som måste skrivas i dessa tider av projektarbeten. Håller på med min uppsats, men får inte riktigt till inledningen, är inne på mitt tredje och förhoppningsvis sista (och lyckade) försök. Det är ju naturligtvis inte så att allt arbete jag la ner på de första två versionerna är bortkastat, jag har ju funderat en hel del under arbetets gång och dessutom kan man ju allt klippa ut gobitarna från de gamla alstren. Dock börjar det bli dags att få till lite flyt i arbetet.

Jag har goda förhoppningar nu, att flytet skola komma alltså, för nu har min första laptop tillika MacBook kommit. 

Okej, det är inte så att jag tror så mycket på min nya dator att jag överlåter uppsatsskrivandet helt i dess händer, men nu kan jag lite smidigare ta med mig arbetet dit jag vill. Jag kunde förvisso sitta vid skolans datorer, men jag har aldrig varit riktigt förtjust vid dem, än mindre att sitta och skriva uppsats där. 

Så.

Imorgon blir det MB för hela slanten, eller nästan i hela, jag ska på någon astmastudie som tar två timmar. Sen är det säkert något mer som ska göras... Nåja. 

Fler bevis för att de har det roligare i Polen:

För visst dansar de på skylten?

Glada handikappade

När vi var i Danzig på semester så var vi på ett köpcenter vid ett tillfälle. Jag behövde besöka toaletterna och jag ångrar än i denna stund att jag inte tog kort på skylten för handikapptoan. Den såg ut som en vanlig handikappskylt, en person i en rullstol, men med några små skillnader. Den rullstolsburna personen på denna skylt hade ett leende och dessutom vinkade den.

Har handikappade det mycket roligare på detta varuhus, frågade jag mig.
Säkerligen, jag är 15% invalid (enligt nåt papper) och jag hade jävligt kul åt skylten. Inte för att jag gillar att driva med handikappade utan för att den var så himla glad på ett sätt jag inte är van vid och att den av någon anledning påminde om Southpark.

Beräknad nedkomst: 12-13:e maj

Dåså, idag har jag då till sist beställt mig en laptop. Och inte vilken laptop som helst, en MacBook 13 tum White.
En dator många säkert känner igen till utseendet, men med lite förändringar inombords. Det känns skönt att efter veckor/månader av fundering äntligen komma fram till ett beslut. Men jag är ett antal tusenlappar fattigare nu.

Kanske kommer denna pryl göra mitt liv lite, lite bättre, men framförallt kommer den göra långa tågresor trevligare, skolarbete effektivare och brorsan lite surare (inte av avundsjuka utan för att han inte gillar Apple).

Solen skiner nu och därför måste jag ut och springa en sväng.

Vi åt förresten en jävla massa tårta igår!

För jag fyllde (på sätt och vis jämnt [26]) år!
Dynamiska duon var givetvis på plats.<-Bilder!

Bara för att det heter diktafon blir det man säger i den inte automatiskt poesi

Att hålla på med projektarbete är stundom mycket långsamt och stundom mycket kul. Jag har inte riktigt fått ply på mig när det gäller skrivandet, men artikelläsningen kommer jag framåt med och jag är nog halvvägs med intervjuerna nu.

Vad som kommit fram vid intervjuerna har jag på min nya pryl, den digitala diktafonen, men jag hatar att höra min egen röst så jag drar mig i det längsta för att lyssna på eländet. (Tackar gudarna för att det inte är jag som pratar mest under intervjuerna!)

En preliminär slutsats är att professorer i regel (om man ska lita på mitt statistiska underlag på 2 stycken) har stökiga rum och är trevliga.

En rapport från "VärldsmetroPolen"

Jag sitter på ett hotellrum i östra Polen och jag har just förlorat i kortspel. Solen sken idag, tror jag, men det är svårt att avgöra. Det är någon sorts dis här i Polen som jag inte riktigt kan säga är annat än luftföroreningar.
Annars är det rätt fint här, lite nedgånget och skräpigt, men i grunden helt okej. Naturen är nästan som den svenska och maten innehåller stora mängder kött och svamp. Käkade nån sorts maträtt med fyra sorters kött förut och smakade chips med smak av lök och kebabKÖTT.

Ordvitsen i titeln ska PR-personen som ansvarade för tursitfoldern på färjan ha all kredd för.

Att låna DVD-filmer på biblioteket är gratis

Igår bakade vi kaka och kollade på film. Det blev en lingonsockerkaka med ett stänk av kardemumma, den gick åt fort så jag hann inte ta några kort på den.
Filmen blev Mannen som slutade röka. En gammal svensk sjuttiotalsklassiker. Den var riktigt bra tyckte jag och kunde konstatera att svensk film inte längre är som den en gång varit. Handlingen var ganska enkel, Gösta Ekmans karaktär måste sluta röka för att få ut ett miljonarv efter sin far. Hans elaka farbror får pengarna om Göstas karaktär inte lyckas med avhållsamheten från tobak.

I tisdags kväll blev det en annan film jag lånat på stadsbiblioteket, Midnight Cowboy, med både John Voight och Dustin Hoffman. Även den var bra, fast den var lite dyster.

Summan av kardemumman är att stadsbiblioteket har bra film och lånar ut den gratis.

Kanske minns jag fel men...

... jag tror att i torsdags på föreläsningen om kliniska tillämpningar av ultraljud hade radiologen (alltså röntgenläkaren) som orerade lagt in en bekant bild på sin powerpoint-presentation. Bilden föreställde ett skivomslag. Skivan heter Meddle och det var Pink Floyd som stod för den 1971. För mig var bildens närvaro i presentationen till en början obegriplig, men sen upptäckte jag finessen med denna lilla populärkulturella referens: på Meddle finns den drygt 23 minuter långa slagdängan Echoes. Kan man lite om ultraljud, så kan man lista ut att Echoes skulle kunna referera till att man faktiskt använder ultraljudets eko för att få fram bilderna som man ser vid undersökningarna.

Jag borde nästan skicka ett nördigt mail till den aktuella föreläsaren för att bringa klarhet.

Projektarbetet

Imorgon börjar min tid för mitt projektarbete.

Och jag vet inte riktigt var jag ska börja, fast jag har varit hos min handledare och pratat känner jag mig inte helt säker på vad det första jag ska göra imorgon är.
Det är inte handledaren det är fel på och sannolikt inte mig heller, det är nog inga fel någonstans. Det är nog bara det att man inte är van vid att inte ha ett schema fullspäckat med föreläsningar, labbar, övningar och casegenomgångar.

Nu blir det en favorit i repris: rödbetssoppa!

Röntgenveckan

Den sista veckan innan projektarbetet drar igång är det röntgenkurs som gäller. I dagarna fem ska vi sitta på nionde våningen och lyssna på föreläsningar om röntgen, datortomografi (CT), magnetröntgen (MRT)... förlåt, magnetresonanstomografi och en del annat smått och gott (ultraljud och nuklearmedicin vill säga).

En del saker har varit riktigt bra och en del saker mindre bra.

Snubben som visade bilder på hjärnan tagna med magnetkamera fick mig nästan omvänd till radiologins sida.

Webbduggan vi har som någon sorts examinationsuppgift är nu avklarad, faktiskt på första försöket(!). Och skulle man inte få godkänt första gången, så får man reda på det med en gång och man kan göra om så många gånger man vill. Jag satt hemma med en kopp te framför min dator när jag gjorde uppgiften, sånt här gillar jag som alternativ till salstentor.

Nu måste jag dra till sjukhuset igen, ska titta på deras gammakamera. Inget jag kan missa, mamma jobbar med sånt och det är dessutom närvarolistor.

Två veckor, två lärdomar. Tillbaks från Sundsvall.

Man är på utplacering i två veckor, det gick ganska bra tycker jag. Det är kul att träffa patienter.

Två sena upptäckter:
1. Onsdagen två dagar innan praktikens slut upptäckte jag att man om man sitter i personalrummet kan bli bjuden på glass och maränger av sköterskorna, dessutom började i mitt fall även plötsligt många fler från personalen att hälsa på mig på avdelningen dagen efter.

2. På torsdagseftermiddagen dagen innan praktikens slut så kom jag på att när läkarna inte är på avdelningen kan de mycket väl vara på mottagningen och ta emot patienter. Jag insåg lite sent att jag nog hade varit mer än välkommen att delta i detta mottagningsarbete.

Bara att ta lärdom.

Ett drömhus

Jag kastade ett öga på Nerikes Allehandas hemsida NA.se för att jag är lite förstjust i mina gamla hemtrakter. Detta är sånt som händer då och då.

Jag fick syn på en bild inifrån ett hus och bilden visar en inredning jag verkligen gillar, nej fan, jag älskar den nästan!
http://www.na.se/artikel.asp?intId=1451876 (kolla framförallt in bildspecialen).

Mycket snart inser jag att bilden är tagen i grannhuset till MITT barndomshem. Ett hus jag många gånger varit nyfiken på och vars utsida jag tyckt varit spännande och fin.
Lite sorgligt är dock att granntanten inte finns mer.

Om jag någonsin ska bygga ett hus så ska jag ta en titt på den där Endels ritningar.

Hursom, om länken ovan inte redan är utforskad så gör det nu!

God natt.

Upp som en sol...

Mitt musikprojekt dog lika plötsligt som det föddes, när jag hade laddat upp iPoden hade spellistan jag var på försvunnit spårlöst och en ny tagit vid.
Känns lite jobbigt att börja om från början, särskilt som det säkert kommer ta slut på samma sätt igen.

Nåja, det är ju lördag.

"Det låter så bra, bara bandet och jag"

I förra veckan när jag lyssnade på min iPod under en promenad ville jag byta låt. Jag satte ner handen i fickan för att fumla till det så att nästa låt skulle komma. Det blev tyst, när jag sedan tryckte på play så kom en helt annan låt upp i hörlurarna.
Låten hörde inte till spellistan utan kom upp för att jag råkat starta uppspelningen av hela biblioteket jag har på den kära MP3-spelaren.
Ungefär där föddes idén om att lyssna igenom alla mina låtar på iPoden.

Jag har inte lyckats döpa projektet än och kanske kommer jag inte göra det, inte ens så småningom, men här är förutsättningarna:

* Typ 4978 låtar som motsvarar ganska många dygn av effektivt lyssnande.

* Jag får inte hoppa över låtar hur som helst (i början tänkte jag att ingen låt får skippas alls men jag kom att ändra mig av olika skäl)
- Föreläsningar får jag hoppa över eftersom det inte är musik

- Jullåtar får jag hoppa över precis hur jag vill (eftersom det inte är musik)

- Låtar som jag redan har lyssnat på väldigt mycket och som jag inte har någon glädje av att plåga mig med ytterligare en gång (detta förutsätter dock att jag är trött på låtarna och att jag faktiskt har lyssnat in mig på dem tidigare)

* Jag får inte göra avbrott i genomlyssningen (det vill säga att jag inte ska börja lyssna på någonting annat på iPoden så länge som detta håller på)

* Jag får inte ge upp (skulle detta ske har jag givit upp)

I skrivande stund är jag på låt 412 (MGMT - The Handshake)

Än så länge tycker jag att det har gått hyfsat bra. Har märkt att jag har en massa bra musik som jag knappt visste att jag hade. Jag har återupptäckt gammal musik, jag har kommit på varför jag slutade lyssna på vissa band och ibland varför jag de facto gillar dem lite fortfarande. Lite jobbigt är det att det har blivit väldigt mycket Billie Holiday. Hon har en förbaskat bra röst och några bra låtar, men de flesta av hennes låtar är ganska enformiga. De är strax under tre minuter, de handlar alltid om samma typ av kärleksämnen, de går i snarlik takt, innehåller samma akompanjemang i princip och så vidare. En lång utläggning om något som egentligen inte är så plågsamt i små doser, men som i mitt projekts genomförande blivit ett skavsår.

Några exempel på vad som gått genom hörlurarna idag: Electric Light Orchestra, Grandaddy, Nirvana, Billie Holiday, Nick Cave, The Mars Volta, The Cure, David Bowie, Dimmu Borgir, Isis, Red Hot Chili Peppers, Elvis Costello, Sparta, Radiohead, Thom Yorke och så vidare.

Jag märkte just att det var ett tag sedan jag skrev, ett bra jävla tag sedan

Så jag gjorde ett quiz för att se vilken Jane Austen-hjältinna jag är:

Take the Quiz here!

Staffans blogg

En av mina favoritmodaliteter inom radiologin är PET/CT:n. Staffan gör sitt projekt inom den branchen, kolla in bloggen hans: Moln över Ålidhem.

Ett moln av belåtenhet över Carlshem i Umeå

Nu är jag inte lika bitter längre, tentan gick bra.
Fast gynfrågan var som den var och fast några av mina favoritområden helt glömdes bort av de som satte samman tentan.
Det känns bra.

Och det känns bra att jag inte är så orolig över tentor heller.

Och det känns bra i kroppen, en mil i skidspåret, det var tungt för mig, jag klagar dock icke!

Och Ulricas fantastiska semlor gick inte av för hackor de! Fy fan vad gott!

Naturromantik

Det är egentligen inte så himla norrländskt, det borde i alla fall inte vara så, men växthuseffekten har gjort det så, att åka skidor skidor alltså.

Så i min nyvunna norrlandspatriotism har jag börjat åka längdskidor. Eller jag har tagit vid där jag slutade för nio tio år sedan. Jag har åkt skidor en handfull gånger i mitt liv som sörlänning, i mitt liv som norrlänning har jag nu stakat mina första kilometrar. Och det var riktigt kul också.
Skidorna kom upp med föräldrarna i höstas, stavarna var och är för korta, vallningen har jag ingen aning om, men bakhala är skidorna slätt icke.
I söndags begav det sig. Vädret var strålande, det var en del kallgrader, men inte jättekallt och solen sken. Det var lite nervöst till en början, men sedan fick jag fart under skidorna inne i skogen. Lätt överlycklig for jag fram över stock och sten i det halvdåliga spåret, sedan fick jag äta snö. For framåt in i en driva.
Snart upp och lika euforisk igen, över friluftslevernet och den intensiva naturupplevelsen. Jag var lite övermodig innan jag la mig att vila igen, den här gången landade jag på svanskotan och sträckte mig lite lätt i foten. Mitt ego krympte, från Gunde Svan förvandlades jag i ett ögonblick till ett, sedan julen på köksgolvet kvarglömt, russin.
Hur man kan landa på rygg när man åker längdskidor är för mig nästan obegripligt, lika obegripligt som musiken jag lyssnade på för ögonblicket. Dock så repade jag mod igen, tog mig hem till Jocke för en liten vätskepaus innan det var dags att bege sig till spåren vid Nydalasjön.

The rest is history, för nu måste jag diska.

Att äta palt

Idag åt vi palt.
Palt är jävligt gott, särskilt den vi åt idag.

Jag drabbades av palteufori och lovordade norrland, att jag nog ska bli bofast en vacker dag. Sedan kom jag att tänka på 1,5-literspaketen med lättmjölk som finns där hemma men inte här. Min lokalpatriotism visade då vissa bipolära drag. Svealand blev då målet för mina lovord.
Men när jag tänker på saken är jag inte helt säker på att Arla har 1,5-literspaket med lättmjölk, jag kan ju ha dragit mig till minnes fel. Å andra sidan kan jag ju lära mig göra god palt även i Örebrotrakten.

Eftersom jag blev lite trött efter palten dröjde det innan jag kom igång med pluggandet. Inte förrän framåt fem på eftermiddagen började flytet bli bra när jag gav mig i kast med hjärtarytmier. Kanske hade det varit lika bra att åka skidor ändå.

Att ta strypgrepp

Är det en muskel eller är det en lymfknuta eller är det kanske en sköldkörtel (som är det organ jag faktiskt ska försöka hitta)?

Vi har fullt upp med statusövningar där vi ska lära oss inspektera, perkutera, auskultera och palpera (bara för att nämna några av de många knep läkarna har för sig när de ska lista ut saker).

Idag försökte jag känna efter en tyroidea (sköldkörtel) på en kursare. Det gick hyggligt med lite hjälp, det är fan inte det lättaste att känna. Ett par händer med över 30 års erfarenhet av tyroideapalpationer guidade mig rätt till slut.

En blogg måste ha bilder:

Ibland förtjänar inte företagen pengarna de kräver en på, men sådan är kapitalismen

Jag måste betala några räkningar, framförallt till #*½-företaget Bredband2. Deras kundtjänst är inte tillgänglig på något sätt så jag har ingen aning om min uppsägning kommit fram eller ej än. Känns lite jobbigt.

Jag stör mig på att de skickar pappersfakturor och tar extra betalt för det fast jag beställt elektronisk fakturering, och jag stör mig på att de inte svarar på mail och att jag inte kom fram trots att jag satt i telefonkö i över en timma häromdagen!

Om och men

Det är fortfarande kallt i min lägenhet, men det har blivit något bättre. Efter några mail och missuppfattningar (blev häromdagen kallad Johan), så kom någon och tittade på mina element. Jag var givetvis inte här så jag kunde inte förneka att det var jag som stoppat in en massa skräp (pappersrulle och hundgodis) i luftintaget under elementet i köket. Det spelar inte mig någon roll om jag får skulden, för nu är det lite varmare i lägenheten. Men jag tycker nog fortfarande att det är lite kyligt. Jag ids dock inte riktigt klaga mer på ett tag.

Ny handledare på projektarbetet

För en vecka sedan kändes mitt kommande projektarbete som intressant men inte så mycket mer än så.
Någon fällde i höstas den lite överlägsna kommentaren, när vi diskuterade projektidéer, att det ju är bra med ett projekt med en verklig förankring.
Och det är ju på sätt och vis sant, men samtidigt tycker jag att mitt projekt är det mest intressanta jag skulle kunna tänka mig att sätta tänderna i. Trots att jag, tvärtemot honom jag pratade med, inte hade något färdigt projekt någon legitimerad läkare hade tänkt ut åt en.

I veckan fick jag ett mail från min projekthandledare, han föreslog att jag skulle byta handledare. Detta skulle ju kunna vara något väldigt negativt för mitt projekt, att bli dissad av min handledare. Men så var inte fallet, för tydligen är det en person på institutionen som blivit ledare för ett projekt som är typ det jag håller på med, fast på riktigt, på riktiga patienter och med andra resurser. Jag har alltså helt plötsligt blivit inte helt ensam och det hela har utvecklat sig till något mycket intressant.

Jag kommer fortfarande göra mitt projekt enligt planerna, men med betydligt mycket mer verklighetsförankring.

Segt

Vi käkade pannkakor och efter det såg vi "Grottbjörnens folk" från 1986. Den var sådär...
Men som helhet var kvällen trevlig!

Rätt bra efter en ganska tung föreläsningsdag som var både lång och, på grund av vissa element, lätt påfrestande.

Tack för att vi ska ha praktisk lungstatusövning imorgon och sedan egen inläsning!

Kandidat 32 rapporterar

Många delar in läkarprogrammet i pre-klin och det som kommer efter. Preklin innebär alltså det som kommer innan de kliniska äventyren, de långa terminerna med anatomi, kemi, cellbiologi och patologi.
Det som kommer efter är då den kliniska utbildningen, när man lär sig själva yrket. Klassen är nu uppdelad på två, den ena halvan gör projektarbeten nu och det innebär att många farit iväg till fjärran länder för att få sig lite nya perspektiv och kanske en stråle sol.
Den andra halvan som jag tillhör har precis börjat med Klinsik baskurs 1 del 1. Vi är kvar i vinterumeå och ska lära oss både ett och annat om stroke, hjärtsjukdomar och lungåkommor.

Första dagen inleddes givetvis med ett litet upprop, sedan fick vi lära oss det mest grundläggande om att lyssna i stetoskop (ett finare ord finns: auskultera). Jag är nästan säker på att de lagt in auskultationsövningarna på första dagen enbart för att stetoskopviftande kandidater inte bara ska ha vackra stetoskop som accessoarer utan också viss kunskap i hanterandet utav dem, det blir ju mindre genant då.

Både ljuvt och bittert

Vi skrev tentan idag. Från 8.30 till 16.30.
Äntligen är den över!

Förmiddagens case gick bra, EKG:na kanske gick bra, sedan kom eftermiddagen: essäfråga på gynekologiska sjukdomar. Tjoho!! Det var andra caset av hittills tre som hade att göra med kvinnliga genitalia.
Caset efter det, det fjärde och sista för dagen, handlade om kvinnliga genitalia. Tjohoo!!!
Okej, det rörde även hjärntumörer, men ändå!

Att hjärtat och kärlen helt saknades i casen, att levern inte togs upp, eller det metabola syndromet och thyroidean lös med sin frånvaro fick mig att känna mig som tjurfäktaren i Ferdinand på julafton.
Och var höll lungorna hus denna dag på tentan?!

Fan.

Kanske får jag G ändå, men jag fick inte visa att jag kunde det här!

Brrr

Det är bara några få timmar kvar tills jag ska gå och lägga mig, jag är sprängande full i huvudet. Kan inte någon komma med stor tenta att dränera huvudet med, lätta på det intrakraniella trycket som byggts upp under 30 högskolepoäng?

Jag dör.

Det är kallt.

Till verkligheten

Inatt drömde jag att jag hade skulle ta studieuppehåll från läkarprogrammet för att läsa om några gymnasiekurser. I elfte timmen kom jag på att jag dock inte vill ta studieuppehåll längre utan ville fortsätta plugga till läkare som planerat.
Mardrömmen tog slut och jag vaknade, det tog mig någon minut att inse att jag fortfarande pluggar till läkare och att jag ska fortsätta nästa termin också. Sen klev jag upp ur sängen och förberedde mig för ytterligare en dag med 13,5 timmars tentaplugg.

Och jag har fortfarande inte kommit igång med EKG:na.

Jag blir irriterad, inlägget jag skrev nyss går inte att lägga bilder till!

Att komma tillbaka

För den här apelsinen är glada julen slut slut slut, men för min del håller den på ett tag till. Har kvar två mozartkulor i kylen och lite julpynt i vrårna.

Det var skönt att komma tillbaka till en lägenhet som fortfarande hade grönskande blommor i fönstren och stökiga ytor på golven.

Har dock knappt varit hemma sen tåget kom och jag har en del att packa upp och ett mail att skriva. Det är alldeles för kallt i min lägenhet, måste varsko min kvartersvärd om det och att min ugnslucka är kaputt.

Men jag är vid god vigör för ikväll blev jag bjuden på mycket god soppa hemma hos Aina, jag och Carl stod för vitlöksbröd.

En skänk från ovan!

En annan bloggare skickade detta till mig, nu kan jag äntligen få lära mig elektrokardiogrammens förlovade värld:

Min EKG-vånda är som bortblåst!

EKG

Jag sitter och försöker lära mig EKG en gång för alla, men jag känner mig dum i huvudet.

Stackars kapitalister!

Aftonbladet hade en länk till ett bildspel: "De har förlorat mest på krisen". Jag tänkte, när jag först såg rubriken, att jag nu skulle få se bilder på folk som blir varslade från sina jobb så de inte längre kan försörja sig, eller något barn som tvingas lämna sin svältlön på en smutsig fabrik nånstans.
Men tittar man på bildspelet så får man veta att så inte är fallet, de stora förlorarna är tydligen de personer som förlorat mest pengar. Har man haft 50 miljarder dollar och förlorar tio utav dem är man tydligen värre utsatt för krisen än om man går från 2 dollar om dagen till en. Tänker ekonomijournalister bara på kvantiteten i ekonomiska förluster?

"Vill det sig riktigt illa är han inte ens längre miljardär", att vara miljonär måste vara förskräckligt!

Kurslitteraturen

Ibland finns det två olika versioner av kursböckerna. En fetversion och en tunnversion. Storleken har betydelse.
Och alla har vi olika tycke och smak, jag brukar föredra så tunna böcker som möjligt. Det är svårt att komma undan vissa textstycken naturligtvis, det är inte så att man bara för att man väljer basic-varianten kan glassa terminerna igenom. Men jag inser att hade jag valt tjockboken i patologi hade jag nog dött denna termin.
Ytterligare bekräftelse på att jag valt rätt bok (förutom då att jag än lever och frodas som bakterierna på mitt köksgolv) har varit att det har varit ett par stycken medstudenter som under vissa avsnitt lånat min bok, för att den tjocka är för tjock. Ytterligare en poäng till självgodheten!
Dock återstår det att se hur bra jag klarar mig på tentan och hur bra läkare jag blir (en del verkar ju tro att ju fetare böcker desto fetare kunnande).

Hemma hos mina föräldrar har jag dock motvilligt fått veta att jag än en gång gått (omän jävligt ovetandes) i min faders fotspår, för i förmiddags fick han syn på min patologibok och efter en tur nere i källaren kom han upp med sin gammelupplaga av samma bok. Jävlar.
Dessutom var den snyggare än min (så klart), för 27 år sedan visste förlagen hur man gjorde omslag vill jag lova.

En del må tycka att den gammelgamla utgåvan från 81 ser tråkigare och mer DDR ut, men jag själv föredrar den framför dagens pråliga datorgenererade bild på en erytrocyt i glomerulusnystan. Den är enkel och ren. Dessutom matchar ju den gamla Robbins Basic Pathology min tyska armé-t-tröja perfekt!

Ytterligare bevis på att kurslitteraturen var snyggare förr

Snart så

Det slog mig, när jag nu skrev ut schemat för första delen av vårterminen, att jag tamejfan snart är kandidat. En 29,25-poängstenta (19,5 gamla poäng) står mellan mig och det ljuva livet som kandis.

Jag har fått en bild av läkarkandidaten som en person som ränner omkring på sjukhusets olika kliniker utan att fatta ett skit, men med ambitionen att veta allt, iklädd en illasittande läkarrock och snyggt stetoskop.

Nyårsdagen -09

Att vakna med huvudvärk är egentligen inte något bra sätt att fira det nya året, årets första dag, nyårsdagen. Men det artade sig till slut. Fick en god kräftbakelse sen igår till lunch och panacotta som dessert.
Det kan man ju inte klaga på!

Senare blev det lite Ivanhoe som jag inte sett sedan de dagar då jag vare sig kunde förstå engelska eller läsa undertexterna. Äntligen föll bitarna på plats, annars var filmen ganska seg, men det var skönt att denna oreda av karaktärer och intriger jag haft i huvudet sedan 80-talet äntligen fick ställas tillrätta.

Nu under kvällen beskådade jag tioårsjubileumsprogrammet för Parlamentet (Siktar på tio år till), några fniss och påminnelsen om varför jag sällan kollar på programmet längre: skämten är harmlösa och gapiga.
Tio år till my ass!
Kan ni på tv4 inte låta någon argare och mer nyskapande stå för söndagsunderhållningen, så att femtiotalisterna sätter kvällstéet i halsen och jag får en anledning att skaffa en teveapparat?!

Jullovsnytt

Jag var och tittade ett slag på mellandagsrean men gick tomhänt därifrån. Lyckades byta in en julklappströja mot en ganska rejäl slant dock, inte helt bortkastat alltså.

Men det känns som att det är för mycket folk som trängs, för många köer och för lite snygga kläder. Undrar om man ens sparar så mycket på rean, kanske skriver klädaffärerna upp tröjpriserna innan de stryker över dem och skriver i reapriserna som de facto inte är så bra. För det är i alla fall den känslan jag får ibland. Dessutom är det urplockat och jag undrar om de har lager med kläder som inte riktigt höll måttet under vanliga tider som man sedan på chans slänger ut i rea-tider. Inte så inspirerande.
Kanske är jag negativ.
Kanske stör jag mig för mycket på hysteriska svenskar.

Nu blev det inte något plagg att ta fotografera och skriva något ytligt modeblogginlägg om (det hade det nog inte blivit i vilket fall, men ändå!) men på Myrorna träffade jag och min vän på en möbelförsäljare som kanske kom att bli dagens höjdpunkt.
Vi tittade på en billig tvåhundrakronorssoffa som var ganska snygg, men framförallt bekväm. Försäljaren la sig i och började premiera en annan soffa, för 800, med grälla färger och som var ungefär lika bekväm (vi satt i den och kände nogsamt). Hade jag varit åtminstonde färgblind hade jag kanske kunnat ta den, om det inte vore för priset. Helblind kanske. Tvåhundrakronorssoffan var på alla sätt bättre, men försäljaren sa att om hans flickvän hade valt honom för att han varit snygg skulle hon inte valt honom.
Analogin blev lite skruvad när jag sa att tvåhundrakronorssoffan faktist var mycket billigare också.

Det blev ingen soffa till slut, vi var på myrorna för att titta på böcker och kläder.

En ny riskfaktor för stroke

Jag sitter just i dagarna och försöker lära mig, bland mycket annat, lite om stroke. För vi läser om sjukdomar i det centrala nervsystemet.

Nu tänkte jag koppla av med lite läsning på DN.se och inte fan slipper jag skolan för det!

Headbanging kan ge svåra hjärnskador

Tur att vi spelar pop i Morbus Tone.

På spåret

Resan hem gick bra, trots missöden med bussar och en fyraåring.

Fyraåringen verkade ligga efter i sin språkutveckling samtidigt som han kompenserat det med motorisk överutveckling.
Det var han, jag, hans bror och stackars mor som satt vid det där bordet. Någon av dem fes en del.

Jag lever än.
Och jag gillar fortfarande barn.

Den första julklappen är fådd

Jag fick en kylskåpsmagnet i julklapp!
Och boken Dr Glas!

Goda grannar

Idag har jag haft tvättid under kvällen. Det brukar i vanliga fall innebära en del gratismotion eftersom det blir ett par ner till tvättstugan på gården, så även idag.
Det brukar också innebära att man får se lite nya ansikten, det är sällan man har tvättstugan helt för sig själv utan att någon granne har tvättid på de andra två maskinerna. Så, "hej hej", blev det på en kille i tvättstugan när jag bytte tvättmaskin och stoppade in blöttvätt i tumlaren. Inget mer med det.

När jag så nyss skulle hämta det sista av tvätten i tvättstugan stegade jag som vanligt ner för trapporna i min uppgång. In genom ytterdörren ser jag, vad som med största sannolikhet är en granne till mig, komma in. Jag tror att han hör mig, men vi får inte ögonkontakt. Jag tänker som en god grund till vår bekantskap som grannar så måste jag ju säga hej, trots bristen på ögonkontakt. Kanske får bristen på ögonkontakt mig att säga "Hej!" lite mer försynt än vanligt, men det borde inte ha någon effekt på det utfall det hela fick. Det tycker jag i alla fall inte. Kanske har luggen mer med det att göra?

Hursomhelst verkar min granne som är påväg ner till korridoren i soutterrängplanet i huset hålla inne med svaret på mitt tillrop.
Men med honom halvvägs ner för trappan så får jag höra något som först gör mig väldigt förbluffad, sedan ganska illa berörd.
"Är du fikus?"
Jag trodde först att jag hört fel, men jag kan inte komma på vad han skulle ha sagt istället med den ganska misslynta tonen.
Det som ständigt dyker upp i min arma skalle efter denna lilla händelse är: Varför?
Det är inte så att jag har problem med bögar eller andra hbt-personer, men att bo i samma hus som en som verkar ha det är inte särskilt behagligt. Speciellt som jag har stött på honom i egen hög person.
Egentligen får man väl vara hur homofob man vill, men varför är man det och varför ska man yttra det på ett så otrevligt sätt?
TILL ENS EGNA GRANNAR?!

Jag vet inte vad jag vill med att skriva här längre. Därför blir det inte mycket skrivet.

Nu är det jul igen, nu har jag blivit av med öl igen

Det var som om mina byxor redan innan julfesten visste vad som stundade, för hemma hos Henke på fördrinken rök döskalleknappen. Det sa bara klick, sedan dess har jag haft lite viktkomplex.

Hursomhelst, min sill verkar ha varit ganska uppskattad, min mardröm hade ingen sanningshalt i sig (skönt).
Den andra maten var mycket god, delikat janssons, fin gubbröra, smaskig rödbetssallad (hemgjord och fräsch, fick dock lite klåda i munhålan vilket fick mig att inse att det var äpple i) och en kålrotslåda av rang för att bara ta några exempel.
Mozartkulor serverades till efterrätt!

Sedan skulle kaloriintaget omsättas i liv och rörelse. Det resulterade i pardans till höger och vänster och en hel del taktlöst bensvängande. Det var kul.

Klassens julfest var som helhet mycket, mycket bra!
Med ett men, vem fan var det som stal mina två starköl från kylen? På vägen hem insåg jag förvisso att jag inte var i något större behov av dem. Men vem i hela friden i min klass är en tjyv? (Dessutom är det andra gången som jag är på fest i Gröna villan och båda gångerna har jag blivit bestulen på öl).

Eller så var det bara tomten.

Ett rim

Från julbordet kan man äta nästan vad man vill

Man kan dricka öl och glögg och mer därtill

Men vad vore allt det andra utan en ordentlig

Inatt drömde jag att Aina skulle dissa sillen jag gjort i ordning inför klassens stora julfest vi ska ha ikväll. Den var inte gräddig nog åt henne sa hon i drömmen.

Vad hon säger i verkligheten återstår att se. Nu ska jag titta efter en slips.

Musik

En av veckans absoluta höjdpunker brukar vara då vi trär på oss våra instrument och stämmer upp i rep nere i Villans källare.

Det är som en sorts ångestdämpande ljudterapi som i bra fall (rätt ofta) har god långtidseffekt.

Idag är det tisdag och det betyder just att vi ska repa.

Och att jag snart måste ut i kylan igen.

Igår irrade jag mig fram till Yrkes- och miljömedicins korridorer för att bli förhörd utav en av lärarna på Miljömedicinkursen. Jag hade hört att det inte skulle vara särskilt svårt att klara denna muntliga prövning, men när ens framtid lite grann hänger på att få godkänt så blir det ändå lite spännande.

Väl på mannens kontor så pratade vi lite, han ställde någon fråga, jag började svara på den, sedan tog han över och svävade ut ganska ordentligt. Han berättade om miljömedicinen som ämne, den nya utbildningsplanen, u-landsproblematik och lite allt möjligt.
Det var ganska trevligt, även om det inte blev det där förhöret jag var lite rädd för. De flesta frågorna blev jag knappt förhörd på, han spann vidare på det jag sa så fort jag öppnade munnen. Bra tycker jag, för jag lärde mig en massa. Till exempel fattar jag äntligen(!) vad Harvesting innebär i dessa sammanhang. Ett begrepp som kom på en tentafråga som en av föreläsarna nämnt i förbifarten på en föreläsning, begreppet gick inte att hitta i kursboken eller något av kompendierna vi fick ut.

Godkänt fick jag och nu är jag behörig att läsa termin sex.

Julkalendern

I år ska jag följa The Soundtrack of Our Lives egna julkalender, för vem vill inte under lucköppnandet få uppleva Ebbots ordvitsar akompanjerat av lite allmänt musicerande?

http://www.tsool.net/communion/kalender/kalender.html

Kanske kan det bli jul i år igen!

Badrummet och den där lilla resten

Jag hade ju en fläkt hos mig ett tag, mest som sällskap, men också för att torka en fuktskada som stört grannen under. Efter en tid försvann fläkten och en rad hantverkare gjorde sitt under någon veckas tid. Bilden visar det ganska fina resultatet.

Har på fredag en restuppgift i miljömedicinen som jag på tentan bommade med en poäng. Kursen var på en gammal högskolepoäng (1 veckas heltidsstudier alltså). Om jag inte styr upp den här restuppgiften så får jag inte börja läsa på termin 6.
En sketen poäng på en sketen kurs. Det kommer lösa sig tror jag och det är klart man måste vara behörig. Men lite komiskt skulle det ju vara om jag tvingas till studieuppehåll på något sådant som detta.
Kursen var inte heller så rolig som jag hade hoppats, det visar handoutsens innehåll, inte minst mina egna små bidrag dit:

Ett litet inlägg om min utflykt

När jag nu äntligen har kommit till mitt 666:e blogginlägg så inser jag hur mycket skit jag har skrivit under de två och nästan ett halvt år detta har försigått.


Och det tänker jag fortsätta med, för i veckan var jag på min första utplacering.



Det blev en hälsocentral (ett finare ord för vårdcentral) i Funäsdalen, att mitt val föll på den byn kan jag inte riktigt förklara, men fin var den. Lite avigt att ta sig dit bara. Tre byten och drygt 11 timmar tog det att färdas.
På vägen dit fick jag ett 1,5 timmes uppehåll i Sveg (som är centralort i Härjedalens kommun [vilket inte vill säga lite om vilken obygd jag var på väg till]), en mysig liten håla någonstans i Härliga Härjedalen. Med en massa snö och ganska många kallgrader tedde sig bygden som en riktig julidyll, men jag kände mig uttittad av de få representanterna ur ortsbefolkningen som var ute på sen söndagskvällspromenad. När så en Volvobil med några ynglingar kom sladdandes (på det viset man kan tänka sig att Volvobilar sladdar på den svenska landsbygdens små orter) drabbades jag av samma känsla jag drabbades av som tonåring när jag såg Den sista färden. Tackar för att det vid det laget var ganska snart till bussen skulle avgå.



Tanken med denna veckas utplacering tror jag är att man ska få sig en bild utav primärvården, hur den fungerar, vad den har att erbjuda och vilka yrkeskategorier den innefattar. Tror den ingår i kursen i allmänmedicin som vi ska ha då och då under de resterande 6 terminerna efter denna.
Jag fick följa med distriktssköterskorna (en dag fick jag vaccinera en liten tant), undersköterskorna (som verkade sköta nästan allt på hälsocentralen [labbet, EKG-maskinen och röntgenapparaten]), sjukgymnasten (som är ett kapitel för sig), barnmorskan (som på en modell visade hur man sätter in en spiral) och så förstås den flitiga av de två läkarna som inte sällan hade hand om två patienter parallellt (plus att hon ringde och rådfrågade specialister, skrev ut recept och dikterade på en tid jag undrar om jag ens skulle ha hunnit med att ta en patient i hand).

Jag är ganska nöjd med veckan, den var lärorik och det var väldigt skönt att lägga skolböckerna lite åt sidan. Hade tagit med patologiboken, men läste bara några få rader.

Till Fjälls

Denna vecka kanske jag inte skriver så mycket på bloggen, men det har sina orsaker. Är utplacerad på en Hälsocentral i Funäsdalen. Det är litet, de är trevliga och pratar annorlunda här och fjällen är fina, kan knappast ha valt bättre ställe, om det inte vore för att det var så långt att åka.

Hur som helst, på fredag kväll kommer jag tillbaka till Umeå.

Björn Ranelid

Ja, här är han ju i egen hög person:

Han pratar om kärlek och äktenskap...

Pretton

Eftersom jag nog är rätt anspråksfull med en del så var det på fredagskvällen kul att med rödvinet i handen beskåda Beckman, Ohlson & Can när ämnet Pretentiös skulle avhandlas. Själva inramningen var ju som sagt passande, rödvin.
Det var lite kul när vi zappade förbi programmet, för det var första gången under kvällen som det verkligen kom något jag fastnade för. Kanske säger det en del om mig, men låt det så vara då.

Kay Pollak, Björn Ranelid, Henrik Schyffert och nån lilare från expressens kulturredaktion satt och diskuterade. Kan det bli bättre?
Så fort Björn Ranelid öppnade munnen strömmade poesi ut genom tv:ns högtalare. Kan det bli bättre? Han var som klippt och skuren för kvällens tema.

Hursomhelst, här kan jag inte sitta och dega, saker måste göras.

Länk till programmet: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1321836

Det är bättre att gå på hal is och ha det glatt

När jag kom hem till min lägenhet idag luktade det avlopp i hallen. Man skulle kunna önska att det berodde på att lägenhetsinnehavaren varit borta under åtta veckor på en semester i Bahamas, så att det bara skulle räcka med att spola lite vatten i avloppen för vattenlåsens skull. Men nu är jag varken solbränd eller utvilad, inte ens särskilt inspirerad, än värre var det att det inte hjälpte att spola.
Nej, toaletten, som verkar vara orsaken till lukten, gick inte ens att spola. Det betyder inte bara att jag inte får bort lukten utan också att jag får fortsätta ett tag till med mina Bambi-på-is-promenader över gården till tvättstugans härliga toalett (jag undrar om torkskåpens och tumlarnas luft leds in på den toaletten, jag osade nämligen rentvätt hela vägen hem, för att inte nämna den härliga, varma och inte minst fuktiga atmosfären därinne).

Men jag klagar inte, fläkten är borta, nytt golv är lagt på toaletten och ny väv är på väg in på väggen där. Sjukt vad fräääscht det ska bli!
Om några dagar kan jag både duscha och skita hemma igen.

Världsdiabetesdagen, ostkakans dag och dagen för vår första spelning

I fredags var det den 14:e november. Då hade vi vår första spelning och trots att vi inte körde några egna låtar, då det råder brist på sådana, så kändes det som vår eftermiddag.

Henke, Oskar och Carl före.

Eric (jag).

Vi!

Det syns inte på bilderna men det var rätt mycket folk och en del av dem klappade faktiskt händerna.

Sagan om de två Loden (eller Orchiterna anfaller)

Av någon anledning så stör jag mig ganska mycket på saker och ting, en del i min omgivning och en del på ett brev jag fick idag och så lite annat.

I brevet jag fick idag stod det att jag hade missat att betala en faktura (som jag vet med väldigt stor säkerhet att jag inte har fått), jag får betala en påminnelseavgift på 50:-.
Bredband2 borde fan få en påminnelseavgift för att de har glömt att skicka en faktura och att det är trevligt med kunder.

Jag skickade ett snällt mail till deras kundservice och hur det går återstår att se.

Annars är det fullt upp med skolan, så det är lite segt att hålla på att strula med sånt här, jag är verkligen trött på alla dessa turer jag har haft med tröga företag. Svenska kyrkan som blåste mig på en månadshyra en gång (bittert) och CDON som hade ett sommarerbjudande där frakten var gratis men där de inte skickade varan jag beställde förrän på hösten så jag fick betala frakt ändå (utan att det stod på fakturan, så där fick jag en påminnelseavgift för att jag inte betalade frakten fast jag betalade vad som stod att jag skulle betala, det slutade med att jag inte fick handla på faktura där under ett års tid [jävla idioter]).

Och så folk sitter och klagar över genitalieföreläsningar... suck.

Som en västanvind försvann hösten iväg och det blev mörkt

Idag riggade vi scenen på Villan, tiden går så fort så fort. Det känns som det var så sent som igår som man tänkte att de faktiskt är fyra veckor kvar till spelningen, men så är det inte och imorgon spelar vi. Det ska bli kul, men lite pirrigt.

Dessutom får jag finfrämmande från Örebro, extra kul!

Helt appropå

Ytterligare ett skäl till att inte hålla på och växla mellan sommar- och vintertid fram och åter: Tidsomställning påverkar risken för hjärtinfarkt

Band i Umeå

Den 29:e januari vill jag inte missa TSOOL's spelning i Umeå.
29/1-2009.
It will be slightly nice!

Innan dess ska vi klara av en tenta och nästa fredag (den 14:e november) även den första spelningen med bandet Morbus Tone, på Villan's EPP (Efter Plugget Pub för den som inte känner till studentkårernas [inklusive den Medicinska] fina alkoholkultur och dess förkortningar!) Framåt fyra halv fem tror jag det var sagt. Vi repar för fullt fram tills dess och hoppas att vi inte gör bort oss helt; jag, Oskar, Carl och Henrik.

När blindtarmen blev ett dansgolv

Vi har kommit in på sjukdomarna vi har i bukorganen, kanske ett av de roligare områdena på denna kurs om man frågar mig.
Hursomhelst, detta gör det till ett läge för en favorit i repris:
Coloskopi på man med intermittenta smärtor i nedre höger kvadrant på buken.

Min utsikt

Jag gillar inte att vi slår över till vintertid, för man får en timme extra ljus på morgonen som man inte har någon nytta av (för att man antingen sover då eller jäktar till skolan) och så mörkret som man har än mindre nytta av slänger sin långa arm om en en timma alldeles för tidigt.
Det må vara lätt att grotta ner sig i bitterhet över tiden som någon bestämt ska vara ur led, men just idag var solnedgången jävligt fin.

Inget ont som inte har något gott med sig

Eftersom jag inte har någon dusch och därmed inte tvagat min sargade kropp ordentligt sedan i lördags, så kom jag på att imorgon behöver jag verkligen duscha innan skolan.
Då kläckte jag idén att gå hem till Aina och duscha innan skolan eftersom vi börjar samtidigt.
Så nu är en knytfrukost inbokad!

Söndagens mat och lite Ebbot

Två parallella storkok står och långkokar i köket. Ryggen känns B, jag är trött och stressad. Vill träna bas och repa, måste göra lite EKG-tolkning så jag har lite kött på benen tills imorgon, thoraxkirurgen skrämde mig lite förra gången vi hade EKG-övning tillsammans.

Skivan Welcome to the Infant freebase är vad jag passande nog lyssnar på när jag lallar runt i köket.

Till Aina

David Bowie

Smuts

Jag har fortfarande inte fått någon nyckel så att jag kan duscha här på Carlshem, så senare idag får jag knalla hem till Filip på Ålidhem.

Fint med lite frisk luft.

Lite spinning

Det är fullt upp som vanligt och någon egen dusch har jag inte. Så jag tog tillfället i akt och ställde upp som försöksperson när vi skulle undervisas i kliniska arbetsprov. Jag fick ta med mig ombyte till skolan, för EKG skulle kollas på mig medans jag trampade på en testcykel. Det blev givetvis rätt svettigt och efteråt fick jag låna skolans dusch; det ingick tvål, schampo och handduk.

Så genom att ställa upp som försöksdjur så fick jag duscha och motionera på arbetstid.

Jag tror förresten att David Bowie's Be My Wife kvalar in som veckans låt.

Hej kära dagbok, idag möttes jag av detta när jag kom hem:

Grannen nedanför har klagat på någon fuktskada som visade sig komma från min dusch. 8-10 veckor ska fläkten stå och blåsa rent, tills betongen är torr igen. Jag får behålla min toalett, men jag är fortfarande lite blyg för den röda susande tingesten.

Dusch skulle finnas i källaren här i trappuppgången, men det enda jag fann var två studentkorridorer och en dörr med texten "Snickeri" på.

Min nyckel passade inte.

Nu ska jag sova, Herr Fläkt viskar mig till sömns.

Nu är det tyst igen

Det blev väl lite si och så det där sista inlägget jag skrev på, men mor och far ringde på dörren och sedan dess har det inte funnits mycket tid att skriva färdigt.

Nu har de i alla fall farit hemåt och jag sitter med ett golv att dammsuga, skolböcker att bläddra i och ett par nya vita skor att pröva (fick ett par skinnskor från min faders ungdom).

I väntans tider

Jag sitter och väntar på att mamma och pappa ska ringa på dörren. Sist jag hörde ifrån dem så var de i Ö-vik. Det är ett tag sen nu och de borde v

Lys igenom mig sade Jesus, och det var tomt

Idag hade vi en lång dag, i och för sig är alla dagar långa för man måste nästan sitta på MB och plugga fram till 18 på kvällarna (0m inte senare), men idag var det en sån där dag när vi hade mycket bunden studietid (som i och för sig är väldigt bra och förmånligt, men lite stressande när man känner att man borde läsa en massa).

Men i alla fall. Vi hade en föreläsningsförmiddag med lite introduktion till lungundersökningar (och jag tycker mig inte minnas något jag lärde mig då som jag inte redan visste eller förstod [inte för att jag kan en massa]) och ett bättre avsnitt med lungsjukdomar (det är jävligt dumt att röka).

Under eftermiddagen satt vi i casegruppen på röntgenkliniken och pekade med laserpekare på "röntgenbilder" av olika slag (vanlig slätröntgen, CT, MRT, scintografier och lite annat) tillsammans med en ST-läkare i radiologi. Jag har svårt att erkänna det, men jag tyckte det var ganska skoj (jag som dissat just radiologi så många gånger).

Unga män gör saker i köket, det blev en: tårta

Filip bjöd på ett nummer
Grädde
Choklad
Gastronomisk erotik

Porr

Förberedelser inför veckans drabbning

Jag sitter nu och laddar inför en kväll med couronne, har just skopat i mig en portion med surkål. Sjukt gott och sjukt viktigt om jag ska orka stöta några ringar ikväll.

Annars har tilltugg av enklare sort fixats och ölen den är på kylning.

Bara uppvärmning av grammofonen kvar...

Projektarbetet

Andra halvan av vårterminen 2009 ska jag ägna åt att skriva projektarbete. Mitt projekt kommer gå ut på en litteraturstudie med några kompletterande intervjuer med läkare (neurokirurger och psykiatriker), jag känner mig sjukt inspirerad. Projektplanen är kirrad, projekthandledare likaså (han verkar dessutom riktigt bra), så det är bara att fixa de sista små beståndsdelarna (inläsning, faktagranskning, sammanställning och redovisning).
Först ska bara mastodontkursen i sjukdomslära klaras av plus en klinisk baskurs.

Oktoberfest

Jag har kanske inte skrivit så mycket om den stora happeningen som gick av stapeln i helgen. Andra har gjort det och lyckligtvis lagt upp bilder på spektaklet:

Moln över Ålidhem
Dynamiska duon - Octoberpartajen


Det var grymt kul.