Och det tänker jag fortsätta med, för i veckan var jag på min första utplacering.
Det blev en hälsocentral (ett finare ord för vårdcentral) i Funäsdalen, att mitt val föll på den byn kan jag inte riktigt förklara, men fin var den. Lite avigt att ta sig dit bara. Tre byten och drygt 11 timmar tog det att färdas.
På vägen dit fick jag ett 1,5 timmes uppehåll i Sveg (som är centralort i Härjedalens kommun [vilket inte vill säga lite om vilken obygd jag var på väg till]), en mysig liten håla någonstans i Härliga Härjedalen. Med en massa snö och ganska många kallgrader tedde sig bygden som en riktig julidyll, men jag kände mig uttittad av de få representanterna ur ortsbefolkningen som var ute på sen söndagskvällspromenad. När så en Volvobil med några ynglingar kom sladdandes (på det viset man kan tänka sig att Volvobilar sladdar på den svenska landsbygdens små orter) drabbades jag av samma känsla jag drabbades av som tonåring när jag såg Den sista färden. Tackar för att det vid det laget var ganska snart till bussen skulle avgå.
Tanken med denna veckas utplacering tror jag är att man ska få sig en bild utav primärvården, hur den fungerar, vad den har att erbjuda och vilka yrkeskategorier den innefattar. Tror den ingår i kursen i allmänmedicin som vi ska ha då och då under de resterande 6 terminerna efter denna.
Jag fick följa med distriktssköterskorna (en dag fick jag vaccinera en liten tant), undersköterskorna (som verkade sköta nästan allt på hälsocentralen [labbet, EKG-maskinen och röntgenapparaten]), sjukgymnasten (som är ett kapitel för sig), barnmorskan (som på en modell visade hur man sätter in en spiral) och så förstås den flitiga av de två läkarna som inte sällan hade hand om två patienter parallellt (plus att hon ringde och rådfrågade specialister, skrev ut recept och dikterade på en tid jag undrar om jag ens skulle ha hunnit med att ta en patient i hand).
Jag är ganska nöjd med veckan, den var lärorik och det var väldigt skönt att lägga skolböckerna lite åt sidan. Hade tagit med patologiboken, men läste bara några få rader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar