Nu är jag inte lika bitter längre, tentan gick bra.
Fast gynfrågan var som den var och fast några av mina favoritområden helt glömdes bort av de som satte samman tentan.
Det känns bra.
Och det känns bra att jag inte är så orolig över tentor heller.
Och det känns bra i kroppen, en mil i skidspåret, det var tungt för mig, jag klagar dock icke!
Och Ulricas fantastiska semlor gick inte av för hackor de! Fy fan vad gott!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar