På spåret

Resan hem gick bra, trots missöden med bussar och en fyraåring.

Fyraåringen verkade ligga efter i sin språkutveckling samtidigt som han kompenserat det med motorisk överutveckling.
Det var han, jag, hans bror och stackars mor som satt vid det där bordet. Någon av dem fes en del.

Jag lever än.
Och jag gillar fortfarande barn.

Sista sittvagnsfärden

Jag åkte sittvagn på nattåget inatt. (Jag har lovat mig själv att det blir sista gången jag försöker sova i en sittvagn).

Det betyder att det inte kommer att skrivas något vettigt här ikväll.

Och eftersom jag inte är villig att dela med mig av det ovettiga som surrar i huvudet just nu så säger jag snart god natt.


På tåget som står på stationen i Vännäs:
Gubbe 1: "Vad många spår"

Gubbe 2: "Vännäs är en knutpunkt, det går tåg härifrån ut till Umeå"

Gubbe 1: "Vad säger du?!"

Gubbe 2: "Att det går tåg härifrån till Umeå"

Gubbe 1: "Jahaaa! Jag tyckte du sa ut i rymden"

Gubbe 1 och 2 klev på tillsammans med mig i Örebro och pratade mest hela resan, det vill säga natten, i samma anda. De skulle låååångt norrut och jag började ibland ana att de skulle tröttna på varandra innan dess de hunnit komma fram.
Sa jag att de hade en underbar Örebrodialekt?

God natt!