Saxarna var slut i akutrummet, så jag blev utrustad med skalpell istället. Min vänstra hand höll i pincetten. Jag tog bort stygn för första gången, det var kul. Man får samtidigt som man har nästan totalt fokus på en handfast uppgift i patientens skalle, även småprata lite lättsamt med patienten, en tacksam uppgift. Såren kunde jag dessutom berätta såg ut att läka bra.
Min kollega sade att jag läser till läkare, det gjorde att patienten inte var ett dugg orolig, vad patienten inte visste var dock att jag inte tagit bort stygn på någon förut, men det gick bra och jag fick beröm.
Jag gillar hantverket som finns inom vården, helt klart en positiv sida jag vill se mer utav.
Nu nu blir det natt natt.
2 kommentarer:
hehe svårt att hitta en sax någon annanstans eller? men bra jobbat ericperic :)
man kan ju inte ta vilka saxar som helst och skulle jag ha tag i en 'rätt' sax så hade jag fått leta på neurologens behandlingsrum, lättjan gjorde att det fick bli en skalpell.
det gick ju bra ändå!
Skicka en kommentar