Om någon vecka kommer mina kära föräldrar förbi Umeå på sin bilsemester. Naturligtvis ska de hälsa på hos mig och lika självklart är det att hundarna följer med. Det kommer bli trevligt. Dessutom har jag upptäckt att
Morden i Midsomer finns på SVT-Play, jag kan se serien trots att jag inte äger någon tv alltså. Det betyder att när ekipaget kommer förbi hos mig så får jag även uppleva det som jag annars måste fara till Örebro för att uppleva: mitt eviga gnäll över alla dessa deckare som sänds hela somrarna och förpestar teverummet och så mina föräldrars sömniga sätt att se på dessa. De sitter/halvligger i soffan och snarkar till efter ett tag, gärna efter att ha ätit en banana split, typ.
Även om det på något sätt får mig att rysa, så finner jag någon sorts ganska välbehaglig
trygghet i detta stillsamma spektakel. Jag är kanske ännu för ung själv för att glida ner och slött titta på fyra likadana deckare varje kväll för att fälla kommentaren att "den här är lite annorlunda" slentrianmässigt, men det finns en charm i det.
Och det finns en charm i att umgås med mina föräldrar, de är trots allt ganska roliga.
Detta är inte mina föräldrar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar