Röntgenveckan

Den sista veckan innan projektarbetet drar igång är det röntgenkurs som gäller. I dagarna fem ska vi sitta på nionde våningen och lyssna på föreläsningar om röntgen, datortomografi (CT), magnetröntgen (MRT)... förlåt, magnetresonanstomografi och en del annat smått och gott (ultraljud och nuklearmedicin vill säga).

En del saker har varit riktigt bra och en del saker mindre bra.

Snubben som visade bilder på hjärnan tagna med magnetkamera fick mig nästan omvänd till radiologins sida.

Webbduggan vi har som någon sorts examinationsuppgift är nu avklarad, faktiskt på första försöket(!). Och skulle man inte få godkänt första gången, så får man reda på det med en gång och man kan göra om så många gånger man vill. Jag satt hemma med en kopp te framför min dator när jag gjorde uppgiften, sånt här gillar jag som alternativ till salstentor.

Nu måste jag dra till sjukhuset igen, ska titta på deras gammakamera. Inget jag kan missa, mamma jobbar med sånt och det är dessutom närvarolistor.

Lys igenom mig sade Jesus, och det var tomt

Idag hade vi en lång dag, i och för sig är alla dagar långa för man måste nästan sitta på MB och plugga fram till 18 på kvällarna (0m inte senare), men idag var det en sån där dag när vi hade mycket bunden studietid (som i och för sig är väldigt bra och förmånligt, men lite stressande när man känner att man borde läsa en massa).

Men i alla fall. Vi hade en föreläsningsförmiddag med lite introduktion till lungundersökningar (och jag tycker mig inte minnas något jag lärde mig då som jag inte redan visste eller förstod [inte för att jag kan en massa]) och ett bättre avsnitt med lungsjukdomar (det är jävligt dumt att röka).

Under eftermiddagen satt vi i casegruppen på röntgenkliniken och pekade med laserpekare på "röntgenbilder" av olika slag (vanlig slätröntgen, CT, MRT, scintografier och lite annat) tillsammans med en ST-läkare i radiologi. Jag har svårt att erkänna det, men jag tyckte det var ganska skoj (jag som dissat just radiologi så många gånger).

Att kasta sig ut för stup, hoppas att man landar på fötterna eller i alla fall har några liv kvar

Igår började skolan och idag insåg man att man är tillbaka på jobbet. 8.15-16.00 föreläsningar i patologi.
Under termin 5 läser vi en kurs som heter Sjukdomslära, symptom och diagnostik och den omfattar typ hela terminen utom någon dag. Tentas av i ett svep den 16:e januari 2009. Vi kommer läsa klinisk fysiologi, klinisk kemi och framförallt patologi samt lite radiologi och allmänmedicin (en veckas praktik på vårdcentral). Det känns som om det verkligen börjar likna något det här. Och det känns som det börjar bli väldigt mycket.

Vi kommer att få ett hum om rondande, mikroskopisk diagnostik (alltså kolla på celler och se om de är elaka eller dylikt), röntgendiagnostik, EKG, cancer, sjukdomsförlopp, blodprover, sjukdomsorsaker, obduktioner och jada jada jada. Mycket.

När det kommer till rondande är det en av läkarkårens (i alla fall de som jobbar på sjukhus) riktiga gebit. Jag vet inte exakt vad en rond innebär och jag tror inte jag varit på någon, men jag antar att gynrond och rectumrond inte är så kul som det kanske låter. Eller varför inte? Rondande kanske är hur kul som helst.

Nu kokar potatisen över.

Radiologi - Eric, 1 - 1

I höstas skulle jag svansa efter en stackars ST-läkare på röntgenkliniken vid Norrlands universitetssjukhus (NUS). Mitt intryck av radiologin (alltså röntgen) som specialitet var att det var dötrist. Att sitta och glo på dataskärmar dagarna i ända med minimal patientkontakt verkar inte så kul.

Igår gjorde jag ett litet studiebesök på Nuklearmedicinsektionen i USÖ's röntgenklinik. Jag fick följa sjuksköterskornas jobb och det första jag fick höra när jag kommit på plats var hur sprättigt en läkare betett sig. Sedan fick jag förstås se några injektioner, PVK-sättningar och annat smått och gått.
Jag beskådade en njurscint, vilket jag inte tänkt gå in närmre på, men en medicinnörd som jag fick med fascination se lite cirkulationsfysiologi i realtid.

Sedan fick jag följa med docenten som tänkt övertyga mig om att radiologi faktiskt kan vara roligt. Efter lite gluttande på dataskärmar och en privatföreläsning i PET-CT-diagnostik hade min uppfattning om radiologin blivit lite mer positiv, det ska jag inte vara sen att erkänna. Radiologin har gått från minussidan och lagt sig på plus-minus-noll.