I höstas skulle jag svansa efter en stackars ST-läkare på röntgenkliniken vid Norrlands universitetssjukhus (NUS). Mitt intryck av radiologin (alltså röntgen) som specialitet var att det var dötrist. Att sitta och glo på dataskärmar dagarna i ända med minimal patientkontakt verkar inte så kul.
Igår gjorde jag ett litet studiebesök på Nuklearmedicinsektionen i USÖ's röntgenklinik. Jag fick följa sjuksköterskornas jobb och det första jag fick höra när jag kommit på plats var hur sprättigt en läkare betett sig. Sedan fick jag förstås se några injektioner, PVK-sättningar och annat smått och gått.
Jag beskådade en njurscint, vilket jag inte tänkt gå in närmre på, men en medicinnörd som jag fick med fascination se lite cirkulationsfysiologi i realtid.
Sedan fick jag följa med docenten som tänkt övertyga mig om att radiologi faktiskt kan vara roligt. Efter lite gluttande på dataskärmar och en privatföreläsning i PET-CT-diagnostik hade min uppfattning om radiologin blivit lite mer positiv, det ska jag inte vara sen att erkänna. Radiologin har gått från minussidan och lagt sig på plus-minus-noll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar