Konstiga torsdagar

Det finns en del cykler i livet.

Vår-sommar-höst-vinter-vår-sommar-höst-vinter-vår... och så vidare.

Cystole-diastole-cystole-disatole... lubb-dubb----lubb-dubb----lubb... och så vidare.

Måndag, tisdag, onsdag, galen torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag...

Mina torsdagar, mina torsdagar.

En torsdag var jag åt helvete för att jag sovit dåligt. Sockret var eländigt. Glömde insulinet hemma. Det gick dåligt på kliniskt träningscentrum, inte en enda PVK ville sitta. Jag drog med Filip till stan i onödan. Sen såg jag världens film, åt kvällsmat och hade trevligt efter filmen.

En annan torsdag så hade jag sovit dåligt, förstått att jag hade obesvarade känslor och allt var piss och skit.
Sen såg jag på film och det blev rätt bra till slut ändå.

Idag, denna tokiga torsdag, så hade dagen redan bajsat mig i munnen långt innan jag vaknat. Det sommarjobb jag sökt inom psykiatrin hade jag inte en chans att få från början. Inte för att jag inte är kvalificerad, inte för att de tyckt att jag verkade ointressant eller så, nej, mitt brev hade de inte läst för de hade redan hittat sitt folk. Jag hade skickat in allt i tid och enligt konstens alla regler i onödan. Jag som verkligen ville ha det här jobbet.
(Vore jag bara lite mer bitter i min läggning hade jag ändrat mina drömmar till infektionsmedicin eller allmänläkeriet för att sedan skriva om i mina memoarer hur jag styrdes från psykatrin på grund av ett sommarjobb i början av min läkarutbildning. Min smak är söt och inte bitter, så det kommer inte att ske).

Hursomhelst, desperationen blev lite värre när jag insåg att det verkar riktigt svårt att få tag i jobb på andra håll. Det är lite sent nu.

På eftermiddagen hände dock något som såg ut att kunna arta sig till något roligt.

Mobilen vibrerade SMS.

Något nummer jag inte känner igen:

"Jag älskar dig"

Jag svarar:

"Tack så mycket min hemliga beundrare!"

Numret igen:

"Hoppsan jag råkade skicka fel"

Jag:

"Haha! Det var rätt trevligt ändå"

So far so good. Inget konstigt.

Det där sabla numret:

"Hur Många År Är du?"

Jag svarar inte på det. Har fullt upp med att förstå kapitlet om synens fysiologi i Neuroscience.

Numret igen:

"Kan du inte ringa mig?"

Jag tycker det börjar bli lite udda, så jag svarar:

"Nja, det vet jag inte. Vad är du för en egentligen?"

Numret:

"Menar du kön?"

Jag:

"Ja. Det och allt annat. Ungefär."

Numret:

"Först Vill jag veta om dig"

Jag svarar inte på detta men det mystiska numret fortsätter:

"Snälla ring"

Inte fan ringer jag till den här främlingen, hur lockande det än må vara.

På väg hem från skolan ringer det dock i min telefon.

Jag svarar med mitt namn, men jag får inget svar. Hör nån mansröst i bakgrunden, men ingen som talar till mig.

Jag lägger på.

Det har inte gått att hitta vem numret hör till på eniro eller så, så vem det var kommer att fortsätta vara en gåta. Antagligen en man som hoppades att jag var en snygg brud med mycket pengar och ett hjärta av guld.

Denna jobbiga torsdag räddade jag inte genom film utan genom att laga världens godaste korvgryta till mig själv. Skulle vara bra fint att få bjuda nån, så gott blev det.

PMS betyder bye the way: Premenstruellt syndrom, eller för den som gillar premenstruell spänning bättre så funkar det med. Fast jag tycker nog att den förra är mer genusvänlig, så vi håller oss till den.