Sommarjobb

"Synd för er era jävlar!"
Jag är så besviken att jag får lust att ta till ett psykologiskt försvar, jag menar egentligen inte det där första jag skrev, det i kursiv, men det känns skönt att tänka så. Skönare än att deppa för ett sommarjobb jag inte kommer att få.

Jag sökte sommarjobb inom psykiatrin, för det är ett område som hittills har verkat intressant.
Men om jag ska fortsätta vara intresserad måste jag ju få se hur det är.
Så synd är det när man söker, inte får mer information än några telefonnummer ingen svarar på.
Nu när jag väl kom fram till en psykiatrimänniska efter att ha letat upp telefonnummer på egen hand så visar det sig att typ alla platser verkar tillsatta.

Jag har ringt som en galning, jag vet inte hur många gånger ingen har svarat. En sak är säker, ingen har svarat förrän nu.
Jag som trodde att jag hade en ganska god chans att få komma till intervju.

Så vad hade jag kunnat göra för att ha någon chans överhuvudtaget att få sommarjobba inom psykiatrin i Örebro?
Skulle jag åkt ner till Örebro den där helgen i februari? Sitta 20-24 timmar på ett tåg, mitt under tentapluggandet bara för att kanske få ett jobb?

Jag tror nog jag satsar på att bli infektionsläkare istället... inte till sommaren då, det kan bli lite svårt, men när jag står och ska välja ST-plats någon gång i framtiden. Psykiatrin får klara sig utan mig... såvida jag inte upptäckter hur kul det är.

Fan!