Det ligger ett hemskt o-punkigt skimmer över att vara med och springa i olika motionstävlingar såsom Tjejmilen, Jogga Jorden Runt och Blodomloppet.
Så nu när jag upptäcker mig själv med att så sakta börja träna upp formen inför Umeås Blodomlopp så inser jag att i detta nu sätts den sista spiken i kistan för min image som punkikon.
Egentligen är jag lika lite punk nu som någonsin. Har aldrig varit punk, även om jag säkert är mer punk än många av dessa formstöpta piercingpunkare.
Min gud!
Detta skulle ju handla om hur skönt det var att orka ner till älven och tillbaka trots omvägar och uppförsbackar.
Och det har fortfarande efter många veckor inte kommit något var i mitt TBC-vaccinationssår. Är det något fel på mig, eller är allt som det ska?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Mitt TBC-sår varade också extremt lite. Skydd fick jag till trots ändå.
Blodomloppet funderar även jag på springa, men då har jag heller aldrig varit nån form av punkare.
Skönt, då kan jag pusta ut. Var nästan lite rädd att få göra om vaccinationen.
Skicka en kommentar