Det var insparkssittning för de nya läkarstudenterna igår.
Jag måste erkänna att jag hade sisådär trevligt. Det finns en del trevliga prickar på kursen och så, det är få man tycker direkt illa om. Men, det finns ett stort MEN och det är att jag känner att det finns alldeles för få vänner. Jag menar, de flesta är väl trevliga och så, men det känns hela tiden som man inte är intressant för dem och ibland är det ömsesidigt. Detta resulterar i att många konversationer rinner iväg i en stor tystnad.
Ibland känns det som om folk är totalt ointresserade av att ens ta reda på nåt om en och när man själv försöker finna connections med andra så får man bara bottennapp.
Känner flera i kursen att det är så här? Är det fel på mig? Är det fel på klassen? Är jag ointressant? Jag är i alla fall inte ointresserad. Vad ska man ta sig till?
Igår var det första gången jag på allvar funderade på ett studieortsbyte eller på att hoppa av helt och hållet. Jag trodde det skulle bero på att jag inte klarade av studierna, snarare är det så att jag inte klarar av känslan av alienation och utanförskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tror inte det spelar särskilt stor roll var man flyttar när man ska plugga. Detta är ett fenomen som de allra flesta genomlider i början av sina studier. Jag som har läst några år känner igen mig alltför väl i det du skriver. Det tar tid att bilda en mer bestående och djupare vänskap mellan personer, det är först nu några år senare jag verkligen har en grupp nära vänner som man känner betyder något mer än den något plastiga fasaden som ofta finns under föreläsningar/labbar under studieförlagd tid.
Allt har sin tid, vänskap finner man och den utvecklas bara man vågar ge det hela tid till det.
Hang in there! :)
Tack!
Jag hoppas att du har rätt och med tanke på att du har längre erfarenhet av studier så kommer du nog få rätt.
Skicka en kommentar