Jullovsnytt

Jag var och tittade ett slag på mellandagsrean men gick tomhänt därifrån. Lyckades byta in en julklappströja mot en ganska rejäl slant dock, inte helt bortkastat alltså.

Men det känns som att det är för mycket folk som trängs, för många köer och för lite snygga kläder. Undrar om man ens sparar så mycket på rean, kanske skriver klädaffärerna upp tröjpriserna innan de stryker över dem och skriver i reapriserna som de facto inte är så bra. För det är i alla fall den känslan jag får ibland. Dessutom är det urplockat och jag undrar om de har lager med kläder som inte riktigt höll måttet under vanliga tider som man sedan på chans slänger ut i rea-tider. Inte så inspirerande.
Kanske är jag negativ.
Kanske stör jag mig för mycket på hysteriska svenskar.

Nu blev det inte något plagg att ta fotografera och skriva något ytligt modeblogginlägg om (det hade det nog inte blivit i vilket fall, men ändå!) men på Myrorna träffade jag och min vän på en möbelförsäljare som kanske kom att bli dagens höjdpunkt.
Vi tittade på en billig tvåhundrakronorssoffa som var ganska snygg, men framförallt bekväm. Försäljaren la sig i och började premiera en annan soffa, för 800, med grälla färger och som var ungefär lika bekväm (vi satt i den och kände nogsamt). Hade jag varit åtminstonde färgblind hade jag kanske kunnat ta den, om det inte vore för priset. Helblind kanske. Tvåhundrakronorssoffan var på alla sätt bättre, men försäljaren sa att om hans flickvän hade valt honom för att han varit snygg skulle hon inte valt honom.
Analogin blev lite skruvad när jag sa att tvåhundrakronorssoffan faktist var mycket billigare också.

Det blev ingen soffa till slut, vi var på myrorna för att titta på böcker och kläder.

En ny riskfaktor för stroke

Jag sitter just i dagarna och försöker lära mig, bland mycket annat, lite om stroke. För vi läser om sjukdomar i det centrala nervsystemet.

Nu tänkte jag koppla av med lite läsning på DN.se och inte fan slipper jag skolan för det!

Headbanging kan ge svåra hjärnskador

Tur att vi spelar pop i Morbus Tone.

På spåret

Resan hem gick bra, trots missöden med bussar och en fyraåring.

Fyraåringen verkade ligga efter i sin språkutveckling samtidigt som han kompenserat det med motorisk överutveckling.
Det var han, jag, hans bror och stackars mor som satt vid det där bordet. Någon av dem fes en del.

Jag lever än.
Och jag gillar fortfarande barn.

Den första julklappen är fådd

Jag fick en kylskåpsmagnet i julklapp!
Och boken Dr Glas!

Goda grannar

Idag har jag haft tvättid under kvällen. Det brukar i vanliga fall innebära en del gratismotion eftersom det blir ett par ner till tvättstugan på gården, så även idag.
Det brukar också innebära att man får se lite nya ansikten, det är sällan man har tvättstugan helt för sig själv utan att någon granne har tvättid på de andra två maskinerna. Så, "hej hej", blev det på en kille i tvättstugan när jag bytte tvättmaskin och stoppade in blöttvätt i tumlaren. Inget mer med det.

När jag så nyss skulle hämta det sista av tvätten i tvättstugan stegade jag som vanligt ner för trapporna i min uppgång. In genom ytterdörren ser jag, vad som med största sannolikhet är en granne till mig, komma in. Jag tror att han hör mig, men vi får inte ögonkontakt. Jag tänker som en god grund till vår bekantskap som grannar så måste jag ju säga hej, trots bristen på ögonkontakt. Kanske får bristen på ögonkontakt mig att säga "Hej!" lite mer försynt än vanligt, men det borde inte ha någon effekt på det utfall det hela fick. Det tycker jag i alla fall inte. Kanske har luggen mer med det att göra?

Hursomhelst verkar min granne som är påväg ner till korridoren i soutterrängplanet i huset hålla inne med svaret på mitt tillrop.
Men med honom halvvägs ner för trappan så får jag höra något som först gör mig väldigt förbluffad, sedan ganska illa berörd.
"Är du fikus?"
Jag trodde först att jag hört fel, men jag kan inte komma på vad han skulle ha sagt istället med den ganska misslynta tonen.
Det som ständigt dyker upp i min arma skalle efter denna lilla händelse är: Varför?
Det är inte så att jag har problem med bögar eller andra hbt-personer, men att bo i samma hus som en som verkar ha det är inte särskilt behagligt. Speciellt som jag har stött på honom i egen hög person.
Egentligen får man väl vara hur homofob man vill, men varför är man det och varför ska man yttra det på ett så otrevligt sätt?
TILL ENS EGNA GRANNAR?!

Jag vet inte vad jag vill med att skriva här längre. Därför blir det inte mycket skrivet.

Nu är det jul igen, nu har jag blivit av med öl igen

Det var som om mina byxor redan innan julfesten visste vad som stundade, för hemma hos Henke på fördrinken rök döskalleknappen. Det sa bara klick, sedan dess har jag haft lite viktkomplex.

Hursomhelst, min sill verkar ha varit ganska uppskattad, min mardröm hade ingen sanningshalt i sig (skönt).
Den andra maten var mycket god, delikat janssons, fin gubbröra, smaskig rödbetssallad (hemgjord och fräsch, fick dock lite klåda i munhålan vilket fick mig att inse att det var äpple i) och en kålrotslåda av rang för att bara ta några exempel.
Mozartkulor serverades till efterrätt!

Sedan skulle kaloriintaget omsättas i liv och rörelse. Det resulterade i pardans till höger och vänster och en hel del taktlöst bensvängande. Det var kul.

Klassens julfest var som helhet mycket, mycket bra!
Med ett men, vem fan var det som stal mina två starköl från kylen? På vägen hem insåg jag förvisso att jag inte var i något större behov av dem. Men vem i hela friden i min klass är en tjyv? (Dessutom är det andra gången som jag är på fest i Gröna villan och båda gångerna har jag blivit bestulen på öl).

Eller så var det bara tomten.

Ett rim

Från julbordet kan man äta nästan vad man vill

Man kan dricka öl och glögg och mer därtill

Men vad vore allt det andra utan en ordentlig

Inatt drömde jag att Aina skulle dissa sillen jag gjort i ordning inför klassens stora julfest vi ska ha ikväll. Den var inte gräddig nog åt henne sa hon i drömmen.

Vad hon säger i verkligheten återstår att se. Nu ska jag titta efter en slips.

Musik

En av veckans absoluta höjdpunker brukar vara då vi trär på oss våra instrument och stämmer upp i rep nere i Villans källare.

Det är som en sorts ångestdämpande ljudterapi som i bra fall (rätt ofta) har god långtidseffekt.

Idag är det tisdag och det betyder just att vi ska repa.

Och att jag snart måste ut i kylan igen.

Igår irrade jag mig fram till Yrkes- och miljömedicins korridorer för att bli förhörd utav en av lärarna på Miljömedicinkursen. Jag hade hört att det inte skulle vara särskilt svårt att klara denna muntliga prövning, men när ens framtid lite grann hänger på att få godkänt så blir det ändå lite spännande.

Väl på mannens kontor så pratade vi lite, han ställde någon fråga, jag började svara på den, sedan tog han över och svävade ut ganska ordentligt. Han berättade om miljömedicinen som ämne, den nya utbildningsplanen, u-landsproblematik och lite allt möjligt.
Det var ganska trevligt, även om det inte blev det där förhöret jag var lite rädd för. De flesta frågorna blev jag knappt förhörd på, han spann vidare på det jag sa så fort jag öppnade munnen. Bra tycker jag, för jag lärde mig en massa. Till exempel fattar jag äntligen(!) vad Harvesting innebär i dessa sammanhang. Ett begrepp som kom på en tentafråga som en av föreläsarna nämnt i förbifarten på en föreläsning, begreppet gick inte att hitta i kursboken eller något av kompendierna vi fick ut.

Godkänt fick jag och nu är jag behörig att läsa termin sex.

Julkalendern

I år ska jag följa The Soundtrack of Our Lives egna julkalender, för vem vill inte under lucköppnandet få uppleva Ebbots ordvitsar akompanjerat av lite allmänt musicerande?

http://www.tsool.net/communion/kalender/kalender.html

Kanske kan det bli jul i år igen!

Badrummet och den där lilla resten

Jag hade ju en fläkt hos mig ett tag, mest som sällskap, men också för att torka en fuktskada som stört grannen under. Efter en tid försvann fläkten och en rad hantverkare gjorde sitt under någon veckas tid. Bilden visar det ganska fina resultatet.

Har på fredag en restuppgift i miljömedicinen som jag på tentan bommade med en poäng. Kursen var på en gammal högskolepoäng (1 veckas heltidsstudier alltså). Om jag inte styr upp den här restuppgiften så får jag inte börja läsa på termin 6.
En sketen poäng på en sketen kurs. Det kommer lösa sig tror jag och det är klart man måste vara behörig. Men lite komiskt skulle det ju vara om jag tvingas till studieuppehåll på något sådant som detta.
Kursen var inte heller så rolig som jag hade hoppats, det visar handoutsens innehåll, inte minst mina egna små bidrag dit:

Ett litet inlägg om min utflykt

När jag nu äntligen har kommit till mitt 666:e blogginlägg så inser jag hur mycket skit jag har skrivit under de två och nästan ett halvt år detta har försigått.


Och det tänker jag fortsätta med, för i veckan var jag på min första utplacering.



Det blev en hälsocentral (ett finare ord för vårdcentral) i Funäsdalen, att mitt val föll på den byn kan jag inte riktigt förklara, men fin var den. Lite avigt att ta sig dit bara. Tre byten och drygt 11 timmar tog det att färdas.
På vägen dit fick jag ett 1,5 timmes uppehåll i Sveg (som är centralort i Härjedalens kommun [vilket inte vill säga lite om vilken obygd jag var på väg till]), en mysig liten håla någonstans i Härliga Härjedalen. Med en massa snö och ganska många kallgrader tedde sig bygden som en riktig julidyll, men jag kände mig uttittad av de få representanterna ur ortsbefolkningen som var ute på sen söndagskvällspromenad. När så en Volvobil med några ynglingar kom sladdandes (på det viset man kan tänka sig att Volvobilar sladdar på den svenska landsbygdens små orter) drabbades jag av samma känsla jag drabbades av som tonåring när jag såg Den sista färden. Tackar för att det vid det laget var ganska snart till bussen skulle avgå.



Tanken med denna veckas utplacering tror jag är att man ska få sig en bild utav primärvården, hur den fungerar, vad den har att erbjuda och vilka yrkeskategorier den innefattar. Tror den ingår i kursen i allmänmedicin som vi ska ha då och då under de resterande 6 terminerna efter denna.
Jag fick följa med distriktssköterskorna (en dag fick jag vaccinera en liten tant), undersköterskorna (som verkade sköta nästan allt på hälsocentralen [labbet, EKG-maskinen och röntgenapparaten]), sjukgymnasten (som är ett kapitel för sig), barnmorskan (som på en modell visade hur man sätter in en spiral) och så förstås den flitiga av de två läkarna som inte sällan hade hand om två patienter parallellt (plus att hon ringde och rådfrågade specialister, skrev ut recept och dikterade på en tid jag undrar om jag ens skulle ha hunnit med att ta en patient i hand).

Jag är ganska nöjd med veckan, den var lärorik och det var väldigt skönt att lägga skolböckerna lite åt sidan. Hade tagit med patologiboken, men läste bara några få rader.

Till Fjälls

Denna vecka kanske jag inte skriver så mycket på bloggen, men det har sina orsaker. Är utplacerad på en Hälsocentral i Funäsdalen. Det är litet, de är trevliga och pratar annorlunda här och fjällen är fina, kan knappast ha valt bättre ställe, om det inte vore för att det var så långt att åka.

Hur som helst, på fredag kväll kommer jag tillbaka till Umeå.

Björn Ranelid

Ja, här är han ju i egen hög person:

Han pratar om kärlek och äktenskap...

Pretton

Eftersom jag nog är rätt anspråksfull med en del så var det på fredagskvällen kul att med rödvinet i handen beskåda Beckman, Ohlson & Can när ämnet Pretentiös skulle avhandlas. Själva inramningen var ju som sagt passande, rödvin.
Det var lite kul när vi zappade förbi programmet, för det var första gången under kvällen som det verkligen kom något jag fastnade för. Kanske säger det en del om mig, men låt det så vara då.

Kay Pollak, Björn Ranelid, Henrik Schyffert och nån lilare från expressens kulturredaktion satt och diskuterade. Kan det bli bättre?
Så fort Björn Ranelid öppnade munnen strömmade poesi ut genom tv:ns högtalare. Kan det bli bättre? Han var som klippt och skuren för kvällens tema.

Hursomhelst, här kan jag inte sitta och dega, saker måste göras.

Länk till programmet: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1321836

Det är bättre att gå på hal is och ha det glatt

När jag kom hem till min lägenhet idag luktade det avlopp i hallen. Man skulle kunna önska att det berodde på att lägenhetsinnehavaren varit borta under åtta veckor på en semester i Bahamas, så att det bara skulle räcka med att spola lite vatten i avloppen för vattenlåsens skull. Men nu är jag varken solbränd eller utvilad, inte ens särskilt inspirerad, än värre var det att det inte hjälpte att spola.
Nej, toaletten, som verkar vara orsaken till lukten, gick inte ens att spola. Det betyder inte bara att jag inte får bort lukten utan också att jag får fortsätta ett tag till med mina Bambi-på-is-promenader över gården till tvättstugans härliga toalett (jag undrar om torkskåpens och tumlarnas luft leds in på den toaletten, jag osade nämligen rentvätt hela vägen hem, för att inte nämna den härliga, varma och inte minst fuktiga atmosfären därinne).

Men jag klagar inte, fläkten är borta, nytt golv är lagt på toaletten och ny väv är på väg in på väggen där. Sjukt vad fräääscht det ska bli!
Om några dagar kan jag både duscha och skita hemma igen.

Världsdiabetesdagen, ostkakans dag och dagen för vår första spelning

I fredags var det den 14:e november. Då hade vi vår första spelning och trots att vi inte körde några egna låtar, då det råder brist på sådana, så kändes det som vår eftermiddag.

Henke, Oskar och Carl före.

Eric (jag).

Vi!

Det syns inte på bilderna men det var rätt mycket folk och en del av dem klappade faktiskt händerna.

Sagan om de två Loden (eller Orchiterna anfaller)

Av någon anledning så stör jag mig ganska mycket på saker och ting, en del i min omgivning och en del på ett brev jag fick idag och så lite annat.

I brevet jag fick idag stod det att jag hade missat att betala en faktura (som jag vet med väldigt stor säkerhet att jag inte har fått), jag får betala en påminnelseavgift på 50:-.
Bredband2 borde fan få en påminnelseavgift för att de har glömt att skicka en faktura och att det är trevligt med kunder.

Jag skickade ett snällt mail till deras kundservice och hur det går återstår att se.

Annars är det fullt upp med skolan, så det är lite segt att hålla på att strula med sånt här, jag är verkligen trött på alla dessa turer jag har haft med tröga företag. Svenska kyrkan som blåste mig på en månadshyra en gång (bittert) och CDON som hade ett sommarerbjudande där frakten var gratis men där de inte skickade varan jag beställde förrän på hösten så jag fick betala frakt ändå (utan att det stod på fakturan, så där fick jag en påminnelseavgift för att jag inte betalade frakten fast jag betalade vad som stod att jag skulle betala, det slutade med att jag inte fick handla på faktura där under ett års tid [jävla idioter]).

Och så folk sitter och klagar över genitalieföreläsningar... suck.

Som en västanvind försvann hösten iväg och det blev mörkt

Idag riggade vi scenen på Villan, tiden går så fort så fort. Det känns som det var så sent som igår som man tänkte att de faktiskt är fyra veckor kvar till spelningen, men så är det inte och imorgon spelar vi. Det ska bli kul, men lite pirrigt.

Dessutom får jag finfrämmande från Örebro, extra kul!

Helt appropå

Ytterligare ett skäl till att inte hålla på och växla mellan sommar- och vintertid fram och åter: Tidsomställning påverkar risken för hjärtinfarkt

Band i Umeå

Den 29:e januari vill jag inte missa TSOOL's spelning i Umeå.
29/1-2009.
It will be slightly nice!

Innan dess ska vi klara av en tenta och nästa fredag (den 14:e november) även den första spelningen med bandet Morbus Tone, på Villan's EPP (Efter Plugget Pub för den som inte känner till studentkårernas [inklusive den Medicinska] fina alkoholkultur och dess förkortningar!) Framåt fyra halv fem tror jag det var sagt. Vi repar för fullt fram tills dess och hoppas att vi inte gör bort oss helt; jag, Oskar, Carl och Henrik.

När blindtarmen blev ett dansgolv

Vi har kommit in på sjukdomarna vi har i bukorganen, kanske ett av de roligare områdena på denna kurs om man frågar mig.
Hursomhelst, detta gör det till ett läge för en favorit i repris:
Coloskopi på man med intermittenta smärtor i nedre höger kvadrant på buken.

Min utsikt

Jag gillar inte att vi slår över till vintertid, för man får en timme extra ljus på morgonen som man inte har någon nytta av (för att man antingen sover då eller jäktar till skolan) och så mörkret som man har än mindre nytta av slänger sin långa arm om en en timma alldeles för tidigt.
Det må vara lätt att grotta ner sig i bitterhet över tiden som någon bestämt ska vara ur led, men just idag var solnedgången jävligt fin.

Inget ont som inte har något gott med sig

Eftersom jag inte har någon dusch och därmed inte tvagat min sargade kropp ordentligt sedan i lördags, så kom jag på att imorgon behöver jag verkligen duscha innan skolan.
Då kläckte jag idén att gå hem till Aina och duscha innan skolan eftersom vi börjar samtidigt.
Så nu är en knytfrukost inbokad!

Söndagens mat och lite Ebbot

Två parallella storkok står och långkokar i köket. Ryggen känns B, jag är trött och stressad. Vill träna bas och repa, måste göra lite EKG-tolkning så jag har lite kött på benen tills imorgon, thoraxkirurgen skrämde mig lite förra gången vi hade EKG-övning tillsammans.

Skivan Welcome to the Infant freebase är vad jag passande nog lyssnar på när jag lallar runt i köket.

Till Aina

David Bowie

Smuts

Jag har fortfarande inte fått någon nyckel så att jag kan duscha här på Carlshem, så senare idag får jag knalla hem till Filip på Ålidhem.

Fint med lite frisk luft.

Lite spinning

Det är fullt upp som vanligt och någon egen dusch har jag inte. Så jag tog tillfället i akt och ställde upp som försöksperson när vi skulle undervisas i kliniska arbetsprov. Jag fick ta med mig ombyte till skolan, för EKG skulle kollas på mig medans jag trampade på en testcykel. Det blev givetvis rätt svettigt och efteråt fick jag låna skolans dusch; det ingick tvål, schampo och handduk.

Så genom att ställa upp som försöksdjur så fick jag duscha och motionera på arbetstid.

Jag tror förresten att David Bowie's Be My Wife kvalar in som veckans låt.

Hej kära dagbok, idag möttes jag av detta när jag kom hem:

Grannen nedanför har klagat på någon fuktskada som visade sig komma från min dusch. 8-10 veckor ska fläkten stå och blåsa rent, tills betongen är torr igen. Jag får behålla min toalett, men jag är fortfarande lite blyg för den röda susande tingesten.

Dusch skulle finnas i källaren här i trappuppgången, men det enda jag fann var två studentkorridorer och en dörr med texten "Snickeri" på.

Min nyckel passade inte.

Nu ska jag sova, Herr Fläkt viskar mig till sömns.

Nu är det tyst igen

Det blev väl lite si och så det där sista inlägget jag skrev på, men mor och far ringde på dörren och sedan dess har det inte funnits mycket tid att skriva färdigt.

Nu har de i alla fall farit hemåt och jag sitter med ett golv att dammsuga, skolböcker att bläddra i och ett par nya vita skor att pröva (fick ett par skinnskor från min faders ungdom).

I väntans tider

Jag sitter och väntar på att mamma och pappa ska ringa på dörren. Sist jag hörde ifrån dem så var de i Ö-vik. Det är ett tag sen nu och de borde v

Lys igenom mig sade Jesus, och det var tomt

Idag hade vi en lång dag, i och för sig är alla dagar långa för man måste nästan sitta på MB och plugga fram till 18 på kvällarna (0m inte senare), men idag var det en sån där dag när vi hade mycket bunden studietid (som i och för sig är väldigt bra och förmånligt, men lite stressande när man känner att man borde läsa en massa).

Men i alla fall. Vi hade en föreläsningsförmiddag med lite introduktion till lungundersökningar (och jag tycker mig inte minnas något jag lärde mig då som jag inte redan visste eller förstod [inte för att jag kan en massa]) och ett bättre avsnitt med lungsjukdomar (det är jävligt dumt att röka).

Under eftermiddagen satt vi i casegruppen på röntgenkliniken och pekade med laserpekare på "röntgenbilder" av olika slag (vanlig slätröntgen, CT, MRT, scintografier och lite annat) tillsammans med en ST-läkare i radiologi. Jag har svårt att erkänna det, men jag tyckte det var ganska skoj (jag som dissat just radiologi så många gånger).

Unga män gör saker i köket, det blev en: tårta

Filip bjöd på ett nummer
Grädde
Choklad
Gastronomisk erotik

Porr

Förberedelser inför veckans drabbning

Jag sitter nu och laddar inför en kväll med couronne, har just skopat i mig en portion med surkål. Sjukt gott och sjukt viktigt om jag ska orka stöta några ringar ikväll.

Annars har tilltugg av enklare sort fixats och ölen den är på kylning.

Bara uppvärmning av grammofonen kvar...

Projektarbetet

Andra halvan av vårterminen 2009 ska jag ägna åt att skriva projektarbete. Mitt projekt kommer gå ut på en litteraturstudie med några kompletterande intervjuer med läkare (neurokirurger och psykiatriker), jag känner mig sjukt inspirerad. Projektplanen är kirrad, projekthandledare likaså (han verkar dessutom riktigt bra), så det är bara att fixa de sista små beståndsdelarna (inläsning, faktagranskning, sammanställning och redovisning).
Först ska bara mastodontkursen i sjukdomslära klaras av plus en klinisk baskurs.

Oktoberfest

Jag har kanske inte skrivit så mycket om den stora happeningen som gick av stapeln i helgen. Andra har gjort det och lyckligtvis lagt upp bilder på spektaklet:

Moln över Ålidhem
Dynamiska duon - Octoberpartajen


Det var grymt kul.

Choklad, sprit och lite trötthet

Eftersom jag sitter uppe och skriver denna sena timma kan det nog betyda att jag har varit på kalas eller nåt sånt.

Så är faktiskt fallet.

Och jag sitter nu och konstaterar, med en bit mörk choklad (den där med kakaoflisor i sig) i munnen, att den smakar lite grann som Laphroaig. Jag säger inte att smakerna är helt identiska, men jag kommer onekligen att tänka på Laphroaig när jag har chokladbiten i munnen. Kanske är det för att någon skvätt Laphroaig har passerat mina läppar denna trevliga kväll, men ändå.
Konstigt är det i alla fall att jag tycker chokladen är sjukt god och wiskyn är si och så (intressant att dricka men inte så god), om det nu är så att smakerna är lika.

God natt.

Fika på Villan imorgon söndag.
Gå på det.
12-16 på eftermiddagen.

En höstlegend

Jag sitter här och suger på några sesamfrön som fortfarande är kvar i munnen sen min lunch. Testade att ugnsgrilla en laxbit som vänts i lite sesamfrö.
Det blev gott.

Dagen är bra, kanske lite mulen men träden eldar upp utsikten med lite vackra höstlöv.

Börjar bli laddad inför kvällens Oktoberfest på Ålidhem.

Grizzlymannen och jag

Ikväll var jag för trött för att hänga med ner på stan, så det fick bli en liten film istället.
Grizzly Man.

Filmen bygger på miljö-/björnaktivisten Timothy Treadwells efterlämnade band. Lite som The Blair Witch Project, fast bättre, mer intressant och på riktigt. Regisserad (för även dokumentärer är ju regisserade) av Werner Herzog, en filmskapare jag gillar.

Treadwell spelade in en hel del naturfilmer i Alaska och hans liv slutade några timmar efter de sista klippen, han blev uppäten av en grizzlybjörn. Detta är ingen spoiler, för filmens dramaturgi bygger inte på huruvida han kommer att överleva eller ej, utan mer på hans personlighet och engagemang.

Jag gillar hela filmen, var en naturfilmsjunkie när jag var mindre, men andra människor kan uppskatta den också. För det är inte bara natur, det är även människans relation till naturen och framörallt grizzlymannens relation, till både natur och mänsklig civilisation. Jag skulle vilja kalla honom totalt vrickad, men gör nog inte det, för han verkade leva sitt liv till fullo och det finns inget galet i det egentligen.
Dock så har jag invändningar på hur respektlös han verkade vara mot naturen.

Nåja.
Långt textstycke om en liten film man borde se istället för att läsa om.

Idag talade vi om döden i skolan.

Kent och jag

Det är inget fel på bandet kent, visserligen kommer de från Eskilstuna (och kanske är det inga fel på Eskilstuna för den delen heller), men jag känner mig så himla 30 när jag viker tvätt och lyssnar på dem samtidigt.

Nåja, någon dag blir jag förhoppningsvis trettio år.

Skriverier

Jag har gjort några försök att skriva en berättelse, typ en novell eller nåt i den stilen, men efter bara några stycken får jag svårt att komma på saker att skriva och framförallt tycker jag att det är tråkigt att läsa det jag har skrivit.

Fan.

Vildmarken

Efter att ha gjort uttryck för att vara en negativ och pessimistisk jävel i förra inlägget vill jag nu slå ett slag för att springa vilse i skogen.

I måndags gav jag mig ut i motionsspåret som ligger utanför Carlshem där jag bor. 9,2 km-spåret såg trevligt ut och det var väldigt trevligt. Ända tills 9,2 km-spåret och 3,5 kilometraren tog skiljda vägar. Då blev det helt plötsligt svårare.
Sprang gjorde jag i godan ro tills jag satte foten på spåret/stigen och sjönk ner i det alldeles för våta underlaget. Jag befann mig på ett spår i nån jävla myr!
Istället för att springa tillbaka helt och hållet därifrån jag kom bestämde jag mig för lite random running på skogsstigar. Över stock, sten och myrstack. Fick se en del svamp och ett otal stigar som ledde ut i intet.

Var riktigt vilsen stundtals, kanske inte lika vilsen som den berusade renen jag träffade i lördags kväll, men tillräckligt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta historien, för det känns som den borde tagit slut för länge sen...

Hursomhelst, jag kom fram till någon grusväg, tog en repa i utkanten av Tomtebo och vände kosen hemåt. Sen åt jag mat.

En onsdagskväll och jag är trött

Grannarna mitt emot i trappuppgången har fest verkar det som. TJEJFEST.
Det är inte av upphetsning jag skriver med stora bokstäver utan av förtvivlan.
Tjo och tjim.

Varken soja eller rågbröd till kvällsmat

men det doftar ljuvligt från köket, laxen ligger i ugnen tillsammans med en massa annat smått och gott.

Den perfekta uppladdningen inför lite basspelande ikväll. Har inte vidrört henne på hela sommaren. Basen alltså.

Soja, rågbröd och onani

Det kanske låter som innehållet i en avantgardistisk japansk långfilm, men är receptet på hur man förebygger cancer i prostata.
Dock så verkar det bästa sättet att förebygga prostatacancer vara att dö tidigt, för med åldern får sjukt många män små neoplasier i prostata (mest ofarliga, men vem vill ha cancer?)

Den senaste veckan har fokus i skolan legat på prostatacancer, men idag hade vi genom gång på det caset, så nu är vi inne på bröstcancer.

Lite härlig 80-talspop

Idag upptäckte jag låten Red Sleeping Beauty av bandet McCarthy, bandet är döpt efter den berömda amerikanen som inte gillade marxister så mycket.

Mycket mer har jag inte fått ut av livet idag.

Rätt dåligt egentligen.

Världens smalaste muslim har talat, och han bor i Närke

"– Jag har fastat sedan jag var tolv år gammal. Då bodde jag i Irak, säger affärsmannen Omran Hashem som tar fastemånaden ramadan på fullaste allvar."

http://www.na.se/artikel.asp?intId=1382282

Väl i tiden blev brödet klart

för när jag tog ut limporna ur ugnen så var blodsockret lagom lågt.

Lingonveckans första avkastning

I morse kokade jag bitterljuv lingonsylt och nyss satte jag in lingonbröd på gräddning. Jag hyser stora förhoppningar på brödet, degen smakade ljuvligt. Som en blomsteräng ser ut, typ.

Börjar redan känna mig på bra mycket bättre humör än igår. Hade köpt biljett till en spelning på Shape up, men jag var verkligen inte upplagd för att gå ut. Så det gick som det gick, hade svårt att gå upp i morse. För mig blev lingonbestyren det som lockade upp mig ur sänghalmen.

Terapi:

En del skryter något förfärligt, och ibland skryter till och med skogen, men när den gör det så är det bara av godo

Igår var vi ju ute och friluftade, här finns bilder. Klick!

Glass i stora lass

Ja, då var det dags för hemgjord glass. För den stod Filip och Staffan, den var god, galet god och jag har ju diabetes för i helvete!

Smakerna:
* Ananas/choklad (ananasjuice, burkananas och krossad choklad)
* Vanilj (på riktig vaniljstång)
* Kaffe (på kaffebönor och kaffelikör)
* Choklad (på 70% choklad nedsmält med smeten innan infrysning)

Innan jag ids lägga mig ska jag mäta mitt blodsocker och förfäras.

Dagens blåbär

Eftersom vi gav oss ut i skogen för att plocka svamp och det fanns en himla massa lingon så sitter jag nu och äter blåbär i långfil med lite strösötningsmedel. Hur nöjd som helst är jag.

Bilden kanske ser lite sned ut, men när den ligger på min hårddisk och när jag tog den så var den 90 grader mer rätt. Internet.

Det blev förstås en del lingon och lite svamp också, vi var ju trotsallt ute i några timmar.
Vi avnjöt dessutom en fin fika på ett berg med en massa lavar. Kanske var äggmackan och kaffet där på hällen dagens höjdpunkt.

Men på tangentbordet stod det still

Vi fick testa på EKG idag. Mitt hjärta verkar fungera som det ska, maskinen tyckte dock att jag hade en något långsam sinusrytm. Sinusrytm är helt normalt, men min rytm var tydligen så långsam att maskinen var tvungen att anmärka.

Hade tänkt att dagen skulle rendera i mer inspiration, men man blir trött av att gå upp tidigt och slita i skolan.

Tycker den aningen bittre kliniske kemisten är en föreläsare helt i min smak. Hans typ har lyst med sin frånvaro på utbildningen.

Söndagens mat och en vals

Har experimenterat lite med blåbär i pannkakssmeten idag, det var lyckat, men det experiment jag håller på med nu vet jag inte hur det kommer att utfalla.

Hade i ingredienserna i fel ordning, fräste löken för länge och jag höll på att missa jordnötssmöret helt.

Dock tror jag det går att äta och det har varit kul att laga maten ändå, jag gjorde det till tonerna av helgens fynd Detektivbyrån, vemodig pop med dragspel i tretakt.

När jag hör tretakt, framförallt ordet tretakt, så minns jag hur min kusin en gång i tiden försökte lära mig dansa vals. Det gick väl sådär hyfsat. Mest mitt fel att det inte blev så värst. Men kul, det var det nog. Det är i alla fall vad jag vill minnas.

The study of Suffering

Efter en vecka av patologi har jag fortfarande inget riktigt hum om hur hösten kommer bli. Jag vet som inte riktigt vad för saker som jag kommer att lära mig, förutom att det förhoppningsvis är massor.
Vad är det för struktur på kursen?
Kommer casen äntligen bli riktigt bra?

Jag har dock hunnit med att fatta att cancertumörer uppstår på ett mycket komplext sätt och att det finns många olika sorters cancrar, särskilt verkar det enligt boken finnas en massa väldigt ovanliga cancersorter. Så finns det naturligtvis många fina molekyler (MYC, p53, p19 [eller var det p16?] och RB etc) att stirra sig blind på.

Idag var det en ganska bra dag, satt en hel del på MB och tog mig igenom slutet på neoplasikapitlet (äntligen!), sen var det uppvisning av obduktionsavdelningen. Riktigt fräscht ställe måste jag säga, patologerna och liken har en ganska fin vy att blicka ut över dessutom.

Cloggerafton

Ikväll är det dags igen för den grabbiga traditionen att äta cloggern eller trombosgryta om man nu vill kalla den det.
Det rätta namnet på rätten minns jag inte, men några av ingredienserna är: rökt ost, grädde, bacon, salami, soltorkade tomater och vitlök. Pasta till.
Dessert denna gång blir pannacotta, förrförra gången blev det lite overkill med ost och kex.
Rödvin till såklart.

Om någon ork finns över i kvarlevorna ikväll ska vi se på film eller nåt.

Middag

Det blev en soppa med blomkål, morötter och lite annat i, kräm fräsch och bröd till. Till bords hade jag mycket trevligt sällskap, även om det känns inte helt optimalt att vara så många. Lite disk kvar, är tacksam för att det inte är så mycket. Fick hjälp.

Friluft

Istället för att sätta oss på MB och trycka in lite patologi i huvudet så stack vi iväg till skogen för att plocka svamp och bär.

Det var nog rätt gjort, men nu måste jag sätta mig och ta fram boken.

81 sidor om röntgen

Dessa jävla handouts och de vill att vi ska skriva ut dem själva... ska väl egentligen inte klaga, vi får ju gå på utbildningen så gott som gratis, men mitt hjärta blöder när jag blir tvungen att stoppa i en ny dyr bläckpatron.

Får klämma in 6 sidor per ark. Annars blir det svårt att sova.

Att kasta sig ut för stup, hoppas att man landar på fötterna eller i alla fall har några liv kvar

Igår började skolan och idag insåg man att man är tillbaka på jobbet. 8.15-16.00 föreläsningar i patologi.
Under termin 5 läser vi en kurs som heter Sjukdomslära, symptom och diagnostik och den omfattar typ hela terminen utom någon dag. Tentas av i ett svep den 16:e januari 2009. Vi kommer läsa klinisk fysiologi, klinisk kemi och framförallt patologi samt lite radiologi och allmänmedicin (en veckas praktik på vårdcentral). Det känns som om det verkligen börjar likna något det här. Och det känns som det börjar bli väldigt mycket.

Vi kommer att få ett hum om rondande, mikroskopisk diagnostik (alltså kolla på celler och se om de är elaka eller dylikt), röntgendiagnostik, EKG, cancer, sjukdomsförlopp, blodprover, sjukdomsorsaker, obduktioner och jada jada jada. Mycket.

När det kommer till rondande är det en av läkarkårens (i alla fall de som jobbar på sjukhus) riktiga gebit. Jag vet inte exakt vad en rond innebär och jag tror inte jag varit på någon, men jag antar att gynrond och rectumrond inte är så kul som det kanske låter. Eller varför inte? Rondande kanske är hur kul som helst.

Nu kokar potatisen över.

Naturen bet mig

Igår när huvudvärken hade försvunnit begav vi oss till skogen utanför Umeå, det var dags att jaga svamp. Vädret var mycket fint och naturen också. Vi strosade runt och letade efter gratisdelikatesser efter marken. Rätt vad det var så skymtade jag något gult och kunde snart konstatera att det gula fanns i mängder runt omkring mig och mina fötter. Carl inspekterade och fastställde vad jag befarat: trattkantareller.

Det är svårt att beskriva den tillfredsställelse man får av att plocka svamp och i vissa fall bär. Man är ute i skogen och njuter av bara det, samlar in mat och man kan dessutom spara fångsten till ett tillfälle som därmed blir speciellt.

Ute i skogen gjorde omständigheterna att min filosofiska ådra fick vatten på sin kvarn, men eftersom mitt minne inte riktigt hängde med så finns inget här att skriva. Däremot finns det bilder från min kameras minne.

Carl

Svampar

Nu har jag fått blodad tand och längtar redan till nästa tillfälle.

Couronne

Jag och Carl sitter över MSN och diskuterar spelet couronne då han säger att jag ska bildgoogla det ordet.

Varsågoda: http://images.google.se/images?sourceid=navclient&ie=UTF-8&rls=HPEA,HPEA:2005-01,HPEA:en&q=couronne&um=1&sa=N&tab=wi

Att vara helt åt helvete och helt rätt och att finna sig däremellan

Ett drygt dygn efter att man satte sin fot på Umeås perrong har man börjat att vänja sig så sakteliga (jag säger inte att jag är nära att vänja mig, snarare att jag i framtiden kanske gör det). Det är kallt ute häruppe. Det rök ur trutarna igår kväll när jag och Dynamiska duon promenerade mellan Tvistevägen och Carlshem. Bara en sån sak kan ge mig känslan av att befinna mig på helt fel plats. Sen att det tar så himla lång tid att ta sig någonstans om man skulle få för sig att hitta på något på annan ort.
På samma gång är det ju i Umeå mitt liv händer.

Hursomhelst, jag kom just på att jag inte nämnt kräftskivan, en av sommarens höjdpunkter. Två dagar innan jag skulle åka hem, jag hade tågbiljett bokad, fick jag en inbjudan till en kräftskiva på ett sommarställe. Efter en del vankelmodigt funderande så avbokade jag biljett (som jag ännu inte fått tillbaka pengarna för av någon konstig anledning) och bokade en ny senare avgång. Snålheten i mig gav mig lite ångest, för denna schemaändring skulle göra min Umeåresa betydligt dyrare, men så snart det blev dags för kräftskivan så försvann all tvekan. Det är inte ofta som jag känner att jag befinner mig på precis rätt plats, på rätt tillfälle och med rätt sällskap
Är väl inte så jävla mycket att skriva om, fast vedeldad bastu är ju helt okej!

Nattåg 188, vagn 132 och plats 31

Eftersom jag åkte nattåget upp så känns igår inte som igår utan som tidigare idag, för jag sov inte vidare värst.
Som vanligt när man tar sittvagnen upp, med andra ord.

Men det gick hyggligt bra ändå, några timmar då och då fick jag sova, lite grann tack vare min resekamrat (på vilken jag inte kan namnet) som bjöd på öl. Eftersom vi talades vid en del så gick kvällen ganska fort och på tåget fanns även några kurskamrater och en äldrekursare att konversera med.

Snart skriver jag om ångesten, men först ska jag sova en tupplur, handla, laga lunch och gå ut med skräp.
Om det då finns någon ångest kvar...

Till råga på allt är Thomas Ledin och uppträder på stan idag...

...så man lär väl inte ge sig ut själv ikväll.
Helvete.

Sista helgen i Örebro denna sommar och inte heller denna helg blev det någon utgång att minnas, snarare ett klassiskt antiklimax

För några veckor sedan, under slutet av mitt sommarvikariat, så hade jag tänkt åka ganska tidigt till Umeå. Tanken var att jag skulle sittad däruppe just i detta nu. Jag hade fått skjuts av mamma, fått upp lite prylar och kanske hunnit med att handla krukväxter till lägenheten.
Men de planerna lade jag ner, för på jobbet var det prat om vikariefest och den enda dagen som folk inte arbetade i anslutning till var denna dag, den 23:e augusti. Så jag beslöt mig för att stanna några dagar extra i Örebro där typ inget händer för mig nuförtiden.

Nu sitter jag här i Örebro, men inte på någon vikariefest, jag visste inte vem jag skulle höra av mig till och än mindre vet jag hur jag skulle få tag i denna person. Någon annan av vikarierna tog ansvaret (antar jag) för att styra upp festen och höra av sig med detaljerna. De sa att de skulle höra av sig till mig när det drog ihop sig. Men jag har inte hört ett knyst och dessvärre inte haft någon reservplan, så nu sitter jag här.

Den ena jag skulle kunna hittat på något med idag är på trettioårskalas i Stockholms skärgård, de andra är på någon kräftskiva jag inte är bjuden till.
Sen tar de där alternativen man kan höra av sig till med mycket kort varsel slut.

Jag är lite bitter.

Igår lyckades jag dock göra en mycket god panacotta.

Man kan göra många duktiga saker och ändå missa det kanske viktigaste för dagen

Idag glömde jag återigen ringa till karln jag skulle prata projektarbete med.

Radiologi - Eric, 1 - 1

I höstas skulle jag svansa efter en stackars ST-läkare på röntgenkliniken vid Norrlands universitetssjukhus (NUS). Mitt intryck av radiologin (alltså röntgen) som specialitet var att det var dötrist. Att sitta och glo på dataskärmar dagarna i ända med minimal patientkontakt verkar inte så kul.

Igår gjorde jag ett litet studiebesök på Nuklearmedicinsektionen i USÖ's röntgenklinik. Jag fick följa sjuksköterskornas jobb och det första jag fick höra när jag kommit på plats var hur sprättigt en läkare betett sig. Sedan fick jag förstås se några injektioner, PVK-sättningar och annat smått och gått.
Jag beskådade en njurscint, vilket jag inte tänkt gå in närmre på, men en medicinnörd som jag fick med fascination se lite cirkulationsfysiologi i realtid.

Sedan fick jag följa med docenten som tänkt övertyga mig om att radiologi faktiskt kan vara roligt. Efter lite gluttande på dataskärmar och en privatföreläsning i PET-CT-diagnostik hade min uppfattning om radiologin blivit lite mer positiv, det ska jag inte vara sen att erkänna. Radiologin har gått från minussidan och lagt sig på plus-minus-noll.

Köpenhamn och Växjö

I förra veckan var jag ju i Växjö och hälsade på Filip. Vi gjorde förutom småländsk sightseeing en utflykt till Köpenhamn. En rätt trevlig stad där vi fann det bästa stället att ta en öl på och dessutom fotograferade en del:

Filip poserar utanför Rigshospitalet (Riget).
Jag poserar med paraply i regnet vid Niels Bohrs gravsten. Filip är bra på foto.
Filip poserar utan paraply i regnet i Christiania.
Jag poserar vid den fantastiska dryckesreklamen som fanns uppsatt i nästa alla Köpenhamns gathörn.

Jag poserar utanför Kronobergs slottsruin.

Jag pekar på den avsats i slottsruinen jag klättrade upp och fick dödsångest på.

Förklaringar och ursäkter

Jag var ju i Växjö och Köpenhamn i förra veckan, men jag har ju inga bilder än. Så det blir inget skrivet.

En mulen måndag i Örebro

Idag gjorde sig studierna påminda på ett ganska trevligt sätt, för igår ringde Henke och sa att han tänkte ta en sväng till Örebro. Sagt och gjort.
Han kom hit, aningen sen, på eftermiddagen. Jag bjöd på fika och vi slöt upp med Anna på stadens gator. Sedan gick jag och Henke och tog en fika på Farbror Melkers då Tobbe ringer till Henkes mobil. Tobbe råkade för tillfället befinna sig i en bil utanför Västerås, undrar om han kan komma och hälsa på Henke (som bor i V-ås under sommaren). Det slutar med att vi käkar mat i Örebro (Henke, Tobbe och jag, [kan även tillägga att Henke klämde en kycklingbaguette på Melkers förutom kebabtallriken på Saladin]).
Inte nog med det, efter maten sticker vi på fika hos Anna som ätit middag hemma. God mandelkaka och mycket gott kaffe.

Om två veckor börjar vi skolan, termin fem, dock får vi klara oss utan Tobbe och Anna som tagit studieuppehåll.

Kusinbarnet

Bilder

I helgen jobbade jag mitt sista pass på sommarvikariatet, det känns lite tomt, men nya uppgifter hägrar. I fredags satte vi nämligen igång med att se på familjens diabilder. Eftersom storebror inte var närvarande började vi med år 1983 (mitt årtal). Vi hann fram till 1994 någon gång sent på lördagskvällen då det blev paus.
Mamma fyller år idag, fick en skanner (som dessutom kan printa foton), så min uppgift framöver kommer att vara skanning av diabilder. Det är några kassetter vill jag lova, men samtidigt stundar en tid av nostalgitrippar.

Jag är en sann nostalgiker, jag kan med viss nostalgi minnas någon gång jag var liten och fick en konstig, ganska behaglig känsla i magen när jag tänkte på saker som hade hänt tidigare i livet. På den tiden var ju ett år en evighet så det tog inte många år innan ett minne framkallade dessa känslor.

Augusti

Klockan börjar bli mycket om jag ska upp och jobba imorgon bitti och dessutom vara pigg. Sommaren barkar mot sitt slut och jag har inte hunnit vara social med allt folk i Örebro än. Jag är rädd att tappa kontakten. Börja sakna mina rötter som trädet i den roliga historien.
Samtidigt börjar jag sakna Umeåfolket en hel del nu. Det är dem jag lever med under vardagarna i mitt liv.
Jag kommer nog sakna sommarjobbet, det har varit bra 5 veckor. Jag kommer sakna reflektionerna jag haft med en del av mina kollegor och jag kommer nog sakna några av patienterna med.
Jag har fått blodad tand på couronne också, ska inhandla ett spel så snart jag satt min fot i Umeå igen. Det ska bli couronnekväll en kväll i veckan har jag tänkt, men mys och fika. Alla kommer vara glada hela tiden. Typ.

Jag vet dock inte om jag är mentalt förberedd på hösten riktigt än bara.

Allt på ett kort

Jag letade efter en penna i en skrivbordslåda och fick min hand på den här bilden. Jag har ingen aning om vem det är som har tagit, den farfar, farbror Bertil eller farsan? Mamma eller morfar kanske?
Var är den tagen? Varför ligger den i lådan. Och vem är den där personen i vitt?
Är jag uttråkad som tycker en bild kan vara så spännande?

Sitter i bara kallingarna och svettas

Det är lite svårt att komma undan värmen, det är ju egentligen skönt med värme, men när man inte kan komma undan den så blir jag lite rebellisk till mods. Jag börjar ogilla värmen bara för att jag inte kan välja bort den, fast jag gillar den.

2-1 mot norrlänningarna

Jobbade bara till tre igår eftermiddag, men jag var alldeles för trött för att skriva något, dessutom så såg jag på fotboll (ÖSK-GIF Sundsvall) på plats och så pratade jag i telefon rätt länge.

Hursomhelst.
Jag tror jag har hittat det perfekta sommarjobbet för just denna sommar. Jobbar bara fem veckor, det gör att jag inte hinner bli trött på det, men framförallt får jag ganska mycket ledigt i sommar. Det behövs. Dessutom arbetar man ju inte direkt ihjäl sig. Har man köket får man plocka lite med mat och disk, men annars sitter man mest och väntar på att patienter ska sätta sig och prata (vilket de inte gör så ofta, de är rätt skygga) eller så går man på promenad med dem (har inte hänt mig än, men det kanske kommer). Under all väntan så har vi spelat kort (plump och vändtia), löst korsord och pratat.

Sen så är det intressant, patienterna är speciella, läser man i pärmarna om dem får man läsa om livsöden vill jag lova. Mycket tragik dock, naturligtvis.

Helgen v. 28

Lördag 7-19 (lunch: spagetti och köttfärssås; middag: varmkorv med bröd).
Söndag 7-19 (lunch: kyckling, ris och currysås; middag: ris ala malta).

Vi kommer att hjälpas åt, personal och patienter.

Nice.

När man kan räkna regndropparna

Jag trodde inte riktigt mina ögon igår när jag kollade den hemskickade tentan, den tentan vi skrev precis innan sommarlovet började. Jag klarade farmakologidelen jag var 100 % säker på att jag hade missat. Och det fanns marginal dessutom. Miljömedicindelen gick sämre, den får jag göra om, men den är ganska liten i omfattning.

Jag har tyvärr inte hunnit skriva så mycket på sistonde, var i London hela förra veckan, var i Stockholm (eller vad man ska kalla det) veckan innan och det fanns inte mycket att skriva om innan dess. Nu, med en liten semester från bloggen i bagaget kanske det finns lite inspiration till fler inlägg.

Men just nu ska lite annat göras.

Jag känner mig glad.
Stormen i mina känslor har börjat lägga sig, en ljuv sommarbris har kommit istället.


Fast jag är lite bitter över att jag missar Roskilde.

Veckans givna hit

Sconesbrunch med Tove.
Det kan knappast slå fel om vi bakar in aprikoser i degen och köper god ost och marmelad.
Alltså, aprikoser.

Jag skulle vilja spinna vidare på aprikoserna, skriva något roligt. Men aprikoser är aprikoser, inget man skriver roligt om. Inte så lätt i alla fall. Lite som förintelsen, men ändå inte.

Sommaren är räddad!

Igår köpte jag på Bättre Begagnat (eller vad den där affären nu heter) en lärobok i ryska. Så oavsett väder och vänners jobbscheman i sommar så kan jag räkna med att jag inte får en tråkig stund. För i femkronorspjäsen från 1961 finns 27 stycken lektioner i ryska, ett gäng glosor och en massa annat.

Det börjar bli dags

Det är natt igen och här sitter jag. Jag tror jag är färdig med packandet, det känns skönt, snart kan jag lägga mig... jag ska bara kolla lite på YouTube på bra Grandaddy-videor. Det gamla favoritbandet dök bara upp i skallen och många av deras små musikfilmer är ganska kul att se. Ska nog sätta klockan på sju imorgon bitti, då borde jag hinna till bussen som går från Norrlands universitetssjukhus (NUS) klockan 09.40. Siktet är inställt på att den sega bussträckan mellan Ume och Sundsvall ska tillryggaläggas sovande.

Skägg.

Grandaddy - Summer Here Kids

Natt

Denna vecka har varit på sitt sätt. Tentan gick inte så värst, men den var liten och kursen intressant, så det ska nog inte vara orsak till alltför mycket huvudvärk i sommar.
Jag tror det var länge sedan jag njutit så mycket av sommaren som jag gjort denna vecka. Det blev ett dopp i havet vid Holmsund dagen innan tentan, det har blivit mycket sol och nätterna är lite speciella, för på sina ställen i norrland blir det aldrig riktigt mörkt.

Men gud vad skönt med sommarlov!

Sitter och håller mig vaken med Kräldjursanstalten i högtalarna, försöker planera vad som behöver packas, vilka väskor som ska användas och annat tråk som har med hemresan att göra. Men det ska bli skönt att komma hem till Örebro-hem.

Är en jonglör utan någon som helst makt över det jag har i luften, om dagen jag tog ett beslut

Jag halvslumrade till fotbollsmatchen mot Ukraina, hade pluggat lite också. Sådär härligt halvslö bestämde jag att jag skulle på promenad. Insåg när jag kände på vädret från balkongen att sommaren nog har kommit, åtminstonde för ett besök kvällen ut.

De dofter som slog emot mig i början av promenaden fick mig att känna glädje över astmamedicinen, men också över att de var så goda. Sommar.
Kvällen var som poetisk på något vis.
På promenaden såg jag några bekanta ansikten, jag såg också ryggen på en person som hade bråttom åt ett annat håll. Det var efter att jag varit inne på affären nere vid Strömpilen för att köpa grönsaker.
Det var en hon.

Det kändes en del.

Jag har känt mycket den här våren, men det här kändes lite annorlunda.

Jag kände att avslutet vårat för snart en månad sedan inte gjorde mig tillfreds. En vanlig dag hade jag tänkt släppa det, men en dag som denna med allt snurr jag har i huvudet, så fattade jag beslutet att jag inte längre bara ska vara ytterligare en i den stora skaran patetiska snedluggspojkar som lyssnar på poptexter och gråter. Jag bestämde mig för att försöka skapa den egna historien, låta poesin födas i den verklighet jag befinner mig i.

Det låter pretentiöst.

Men jag vill att livet ska vara lite fint.

MGMT - Time to Pretend är soundtracket till detta inlägg (helt apropå).

Vaknade med näsblod, hostade och log lite efter första koppen kaffe. Det är juni.

Maj månad innehöll sina små äventyr. Fast jag är nu egentligen tillbaka precis där jag var i början av mars i år. Egentligen lika barskrapad på möjligheter nu som då, men med insikten att jag aldrig egentligen var barskrapad på möjligheter. En sån jävla skillnad små insikter kan göra. Känner att jag har en uppåtgående trend, problemet är bara att det är sommarlov snart. Fast det är ju egentligen inte ett problem. Jag får vila mig från Umeå, pluggande och MB. Invänta en hunger till höstterminen. Den stora terminen T5.

Med väldigt lite inplanerat i sommar så har jag en skrämmande mängd frihet att disponera över. Antagligen en resa till London, kanske Radiohead där.
Sedan bröllop och en månads arbete på rättspsyk.
Det är ungefär allt.

Några ord från han som spelar på abborre

Det är väl okej skulle man kunna säga.
Kom efter en del konstigt agerande under kvällen åter att inse hur mycket som skapas inne i mitt huvud och får mig att må dåligt.

Visst, jag har väl inte världens tur alla gånger.
Menmen.

Imorgon har jag min sista histologiträff, hoppas folket trotsar det fina vädret och sätter sig med mig inne och mikroskoperar. Vore trist annars, har fixat blindpreparat trots att det är fullt upp med farmakologin. Sen vore det trist att inte få träffa biomedicinarna en sista gång innan sommarlovet.
Nåja, det brukar alltid dyka upp en liten skara.

Snart ska jag bjuda Ylva på lax men först...

..har jag en liten hälsning till Aina, eller snarare två. Kenny Starfighter är från 1997 och det ska komma en Kenny Starfighter-film på bio i vinter.

Annars intet nytt...

Flygplanen sjöng, björkarnas blommor prunkade och i gräset låg en rostig fiskekrok

Med lite god sallad och väldigt gott sällskap går det faktiskt att njuta av solen trots att man har farmakologi att läsa. Öns västra strand är nu besökt.
Känns som en sjukt bra dag har kommit till sitt slut.

Brodern väckte mig med att ringa och prata om Londonresan.

Sedan bar det iväg ner till tvättstugan, andra försöket denna helg. Det gick bra. Hade sällskap av en muslimsk mamma och hennes jättesöta lilla pojke. De hade de andra två tvättmaskinerna. Pojken for runt därinne och något ögonblick blev jag lite orolig att han kanske skulle råka komma med ett par kalsonger in i maskinen. Han klarade sig, det gjorde dock inte mina kalsonger som nu luktar gott igen.

Efter tvätten ringde jag till mor som firar sin dag idag, mors dag. Hon blev naturligtvis glad. Sen ÅC för att köpa salladsdoningar.

Vädret har varit fint och dagen fortsatte på en god linje.
Nu sitter jag färdig att gå i dvala ensam efter att ha sett på Percy Tårar. Inser att humorn är roligare nu än vad jag tyckte då, antagligen på grund av att jag är några år äldre (inte vuxnare alltså, bara äldre).

För att hoppa till något helt annat.
Igår var det en som hade sjömanskostym när vi var på Shape-up, jag vill gärna tro att han blivit inspirerad av mig, men så är nog inte fallet. I vilket fall som helst så var jag glad att valet i garderoben tidigare under kvällen inte föll på min egna sjömanskostym (det var med tanke på all smutstvätt ganska nära).

Veckans hallon

Igår grillade vi och hade det trevligt hemma hos mig.

Vi lyssnade på musik:

Captain Beefheart - Min 25-årspresentskiva. Helt vansinnigt utflippad saxofon på ett ställe var nära gränsen för vad mina öron tål. Men kul.

Jonathan Richman and the Modern Lovers - Alltid given när vi lyssnar på vinyl hemma hos mig.

Iggy Pop

Billie Holiday - Strange Fruit (EP:n transporterade mig till en svartvit film för en stund)

Led Zeppelin

Black Sabbath - på slutet blev det Sabbath för hela slanten. Sånt sväng, så högt och så bra.

Börjar bli dåligt med rena kläder

Det var lite ajdå när jag efter att med grusiga ögon ha sorterat tvätt kommer ner till tvättstugan och inser att min tvättid är tio imorgon och inte idag. Jävla skit att jag skrev in fel dag på min mobil.

Vad ska jag göra nu?

Och han sprang

Jag vet inte riktigt vad som hänt med mitt skrivande, känns lite som om energin jag förut la på mitt skrivande har börjat läggas på annat. Basen till exempel... och lite till.
Bra grejer.

Men jag vill ju inte tappa bloggen heller. Den är kul att skriva på.

Sprang blodomloppet förut idag och det gick efter förutsättningarna bra. Kom runt på 10 km, klarade mig under timmen.

"203. Eric, Medlöparna 67, 48:41"

Fast jag inte sprang så himla mycket sämre än förra året så rasade jag i resultatlistan detta år. Jag klarade mig bland de hundra bästa då om jag inte minns fel... B.

Dagens låt

När Ylva är dålig på att skriva om sina dagslåtar på sin blogg så får jag hoppa in och skriva en dagens låt på min.
Dagens låt fyller verkligen alla kriterier för att bli just denna dags låt.

* Jag vaknade till den (bland annat, men det var den som fick mig att rycka till lite extra av lycka).

* Jag har lyssnat på den väldigt många gånger idag.

* Jag har försökt få andra att lyssna på den flera gånger denna dag.


* Den är fruktansvärt bra.


Istället för en musikvideo får ni titta på det fina skivomslaget och lyssna på låten Of Moons, Birds & Monsters. Artist: MGMT.

Börjar bli dags att göra en ny playlist

En liten pojke på högst 7 år springer omkring på gården iklädd slips, randig tröja och svarta byxor. Han spelar brännboll med sig själv.

Det är mer indie än många som säger sig vara indie skulle man kunna säga.

Och det är nog fan mer punk än 99 % av alla punkare.

Solen skiner, det är vår, brisen fläktar och cykelvägarna är prydda med krossat glas

Min mamma tycker att jag ser för allvarligt på saker och ting, att jag ska vara mer lättsam och så.



Men jag tycker det är svårt. Det krävs energi för att vara lättsam, energi som jag inte har. Jag dräneras så ofta. När jag har dåliga diabetesdagar och tänker på alla hemskheter jag kan drabbas av.

Denna extra, oavlönade syssla jag inte alls har valt själv. Diabetes.

Diabetessköterskan säger att diabetes idag har en bra prognos.

Men jag litar inte på henne tyvärr. Jag vet inte varför.



Men jag är inte hopplös och jag tycker inte att det är hopplöst.

Har märkt att våren gjort mig lite piggare, lite mindre bitter och jag ser lite fler möjligheter.



Och efter ett inlägg som det här kommer ett mail från morsan som ett brev på posten...

Vad hände med sommaren?

Jag har sett fram emot Roskilde sjukt mycket, köpte nästan biljett häromdagen, skulle fixa en dag till ledigt från sommarjobbet, har redan fixat en vecka.

När jag idag kollade hur roskildeplanerna såg ut i år så blev jag lite överraskad. Jag trodde det var självklart. Men icke. Ingen verkar vilja åka. Så här står jag nu med en massa ledig tid och inget att göra.

Jag är inte på så gott humör.

Disco

Det finns väl inte så mycket att tillägga.

På en dag blev han tjugofem år gammal

Det finns några ballonger utspridda i lägenheten, en hel del disk att ta reda på, men annars är det rätt tomt.
Folket har lämnat mig för idag.
Jag åt nyss en tomat för att få någon lite saltare smak i munnen. Det har passerat förbi en och annan sötsak där idag. Tårta som jag bakade med viss assistans av Henke, fantastiskt wienerbröd som Ylva bakat, muffinsmula som jag norpade från en överbliven bit och så ett gäng kakor.

Jag fick en stor, fin och grön fruktskål (fylld med ost och andra läckerheter som ska ätas nån dag snart!), en fin liten bok med ord en sån som jag kan behöva, en bland-cd, ett par plommon och lite annan frukt.
Men det finaste var att det dök upp folk som tyckte det var värt att avvara några timmar på att hedra min 25-årsdag.

När våren slog till

Jag känner mig fortfarande lite seg av infektionen jag har i kroppen och jag antar att det straffar sig med öl och grillning.

Under föreläsningens bensträckare igår eftermiddag så smet vi ut i solskenet och drog till Strömpilen för att se på second-handprylar.
Sedan blev det en ganska spontan grillning i anslutning till lägenheten, ett par öl och ett mycket trevligt sällskap ingick.

Trots att jag fick diska en del, det ingår ju när man ska stå som värd till olika kalas, så var det enormt trevligt.
Bland det trevligaste jag gjort i lägenheten skulle jag tro.

Men som sagt, seg är jag idag. Pencillinkuren funkar dock.

Band of Horses

Jag blir glad när jag tänker på att de kommer till Roskilde.

Great

Jag är lite uttråkad nu.
Det händer ju inget.
Jag har inte njutit av solen heller.
Alla verkar ha så mycket saker på gång.

Kåvepenin

Svett svett svett inatt. Och hutter.

Imorse vaknade jag ganska pigg ändå och kände att jag nog skulle kunna skriva tentan. Först skulle jag bara tala med pappa i telefonen om min feber och sedan ringa till vårdcentralen.
Att ringa och försöka boka telefontid via någon datortant fungerar inte särskilt väl om jag är inblandad.

Först fick jag en tid 8.45 som inte kändes bra, då ville jag boka om och knappade in 8.55 istället, men då fick jag 9.00, men då skulle ju tentan börja. Ångrade mig och ville återgå till 8.45 som det var sagt i början så jag tryckte på nåt nummer hit och dit. Det slutade med att jag fick tid 9.05 och när jag inte var nöjd med det så var jag tvungen med en tid tidigast från 9.06.
Jag gav upp och ringde akuttelefonen så att jag fick komma till en levande tant. Hon var snäll och bokade en telefontid som passade ganska bra.

Tentan gick okej.
På vårdcentralen gick det också okej, ett snabbt och smärtfritt läkarbesök renderade i ett pencillinrecept.
Någon bakterieinfektion som retat lungorna men inte var lunginflammation. Skönt på sätt och vis.

Vila.

En liten rapport

Jag har varit lite förkyld idag.
Och stressad.

Imorgon har vi tenta, inlämning av egen uppgift i evidensbaserad medicin och så har jag en amanuensträff på eftermiddagen. Tight och klantigt bokat, men javisst!

Det var stresslunch, paniksökning på Pubmed och Cochrane (+Fass+BMJ Clinical Evidence+Läkemedelsboken+Socialstyrelsen och så vidare), ihopsvängning av en klandervärd rapport, räksallad på 10 minuter, kopiering av kompendier och mikroskopering.

Jag var ganska trött under mikroskoperingen med mina Biomedicinstudenter, men inte så farligt, inte värre än vanligt.

Sen på eftermiddagen när det var tentaplugg och jag skulle börja svänga ihop ett mikroskoperingskompendium började det ta emot.

Jada jada jada.

Jag sitter nu, febrig, hostig och med hållkänslor vid djupare inandning. Knaprat anti-inflammatoriskt så det förslår.
Jag orkade mig knappt hem och jag frös och frös.

Nu ska jag sätta mig i soffan och vila en stund. Se på Seinfeld och hoppas på bättring.

S spetsiga som pilar susar in i mitt öra

Idag har det varit en sån där dag när jag saknat känsla av sammanhang (KASAM). Jag har känt mig ruggigt ineffektiv och dålig hela dagen. Det enda som jag känner att jag gjort som varit bra på något sätt är mailet om projektarbetet jag och Filip knåpade ihop på eftermiddagen.

Jag vill sova, men måste diska.

Diska.

Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag tror jag

Efter denna helg tror jag att mitt stora rum i lägenheten uppnått en sorts mättnad. Det innebär inte att fixandet är klart. Det ska målas, plockas och sorteras innan det kan kännas klart. Det kommer bli bra. Men jag är rädd att nästa möbel eller väggdekoration kan bli droppen som får rummet att implodera. Jag tror rummet befinner sig på gränsen redan. Men det känns grymt bra. Det känns hem. Inte som hemma, där i Örebro i villan jag är uppvuxen, utan hemma. Som om jag fått till ett eget jävla hem. För första gången. Fint.
Man skulle kunna filosofera en hel del på om det verkligen är snyggt eller inte. Men för att göra ett långt och tråkigt blogginlägg ogjort så kan jag säga att min inredning är som jag vill ha den. Fan vad glad jag är att mamma och pappa kom upp och hjälpte mig. Saker och ting hade kanske kunnat fixas på annat sätt, men det har gått väldigt bra. Trots en del gnäll från min sida och en del demens från deras.


Lite bilder på saker förstås (det har ju kommit upp en del prylar och en del nytt har införskaffats):

Finlampa och äntligen en list till LP-skivorna.

Den gamle trotjänaren.

Här är nya stolen och skåpet som köptes in på Möbelkupan. Jag tror den (stolen alltså) kommer att komma bra överense med den gamle trotjänaren.

Våren 08

Det börjar våra sig även i de mest avlägsna trakter och det innebär alltså att det finns hopp i Umeå.

Jag satt för fan i bar överkropp på balkongen och åt min kvällsmat. Jag njöt. Hade pysslat en del i lägenheten under eftermiddagen. Inget skolarbetande gud ske lov. Tog mig en titt i Läkemedelsboken för att kolla upp något hälsoekonomiskt. Ställde sakta tillbaka boken i hyllan där den hör hemma.

Detta är och förblir en skön dag, tänkte jag.

Imorgon kommer mina föräldrar upp!

Dagens rågbröd

Jag har en deg på jäsning.

Ett golv att dammsuga.

Och imorgon kommer mamma och pappa på besök.
Det blir roligt.

Den gågna veckans mysterier... det blev en hatt

Det känns nästan en smula genant när jag tittar tillbaka på inläggen som jag postat i april hittills.

Hej veckans Hallon!
Hej bild på trassliga sladdar!


UBC på Teatercafét var dåligt igår. Musiken var lite enahanda, det ville liksom inte samla sig någon dans i benen, för det fanns som inget att dansa till. Ointressanta, enformiga dunka-dunka-takter utan riktigt gripande melodier. Electro my ass. För att få fart på mina ben på ett sånt ställe som det var igår skulle man behöva all jälva elekricitet som vattenkraften i Norrland alstrar.
Så UBC är ju inte så mycket att skriva om.
Ställde mig först på rätt buss, men de andra tyckte den var fel, så jag gick och ställde mig på fel buss.
För att förklara det hela: Först linje 1, sen linje 8 i tron att det var linje 5. Hamnade nästan i Tomtebo, fick hoppa av vid bensinmacken på Mineralvägen. Det blev en liten promenad.


Den farsartade fredagsförmiddagen kanske ska avhandlas istället.
Vi skrev ju mikrobiologitentan nu i fredags och jag vet inte vad jag ska säga. Det känns som jag kan en del om mikrobiologi, men på en tenta kanske det inte räcker med att det här kan jag ju nästan svara på-frågor.
Det blev mycket skitskrivande. En del frågor var lite vaga tycker jag också. Rätt så stort utrymme för egna tolkningar.
Nej, det var nog inte så mycket mer att skriva om. Fredagens förmiddag var inte så farsartad som jag hoppats.


Jag kan ju skriva lite om piratfesten också:
Det var klassfest, födelsedagsfest och temafest. Allt på samma tid och plats. Det blev ganska trevligt till slut. Även om jag som kölhalad skeppsgosse fick utstå en del Håkan Hellström-prat. Jag är fullkomligt oförstående. Gick förvisso igång när Håkan spelades..

Foto stod Kalle för.

Veckans hallon

Hallon- och blåbärspaj med toscatäcke.

Söndag

En hård vecka har nu nått sin sista dag. Kanske borde man följa Henkes exempel.

Detta är mitt 555:e inlägg och det var igår exakt 5 år sedan jag muckade från T2 i Skövde. Tio månader. Tio är två gånger fem.

Dags att beställa

Det står mellan Frank Zappa och Elvis Costello. Vem ska hänga i köket? (Som för övrigt går ganska mycket i grönt).

Ursäkta, men jag tänker inte ta på mig byxorna

Dagen på MB var lite annorlunda än andra MB-dagar kan vara. Vi har ju tenta på fredag och jag känner ingenting.
Är det bra eller är det dåligt?

Kanske är det dåligt, för det gör mig mindre piskad att plugga och orsakerna att jag inte känner för tentan just är att jag känner dåliga saker för annat.

Jag har spritt dålig och bra stämning omkring mig om vartannat. Pratat väldigt mycket med kurskamrater. Tänkt och tänkt. På fel saker. Varit bitter, patetisk, självömkande, glad, ledsen och framförallt okoncentrerad. Känner en näst intill schizofren splittring.
Har flytt ångest genom att rikta fokuset på tjejer, viruspapprena är inte tillräckligt intressanta för att hålla bort de påträngande negativa tankarna.

Det som är positivt med det hela är att jag uppnått en härligt osund, nihilistisk inställning.

En allegorisk historia

Mitt liv är kanske inte så trassligt

men mina känslor är det

Sunday has a feeling

Det är en söndag idag.

En ganska typisk söndag på många sätt och vis. Den har haft ett söndagsaktigt innehåll.
Fick avnjuta en morgon utan någon klocka som ringde, på telefonen fanns ett sms från klockan fyra på natten innehållande en Hellström-referens och till frukost kokade jag ett ägg som skivades och lades på en macka. Jag besvarade sms:et efter förmåga och hamnade framför datorn, skrev ett blogginlägg, läste nån annan blogg och kollade lite bilder.
Dagen har varit ganska grå på sina sätt.
Ändå drog jag på mig min joggingoverall, sprang på den där vägen som leder in i skogen en bit bort. Jag var nyfiken på vad som fanns på andra sidan.
På andra sidan tog surrealismen vid. Jag hamnade i ett bostadsområde som nog är för vanligt för världens bästa. En sorts medelklassens miljonprogram i pastellfärgat trä. Serieproducerade villor, garageuppfarter och fjolårplanterat gräs (sånt där man hyvlar av från en åker och sedan lägger på en tomt). Det var hemskt. Jag sprang illa kvickt för att komma därifrån, blev lite vilsen. Återvändsgränder här och var. Till synes inga utfarter.
Tänkte ifall det verkligen kan finnas människor som gillar sådana områden så mycket att de inte kräver några gator ut ur dem, att deras Audis och Volvobilar bara behöver gå till grannen två kvarter bort, de där med den busiga golden retrievern.
Till sist hittade jag en väg ut och kände mig lite snobbig efter mina tankar om bostadsområdet jag fått besöka.

Efter springturen tog jag en dusch, det behövdes. Strax därpå kom Carl och Henrik. Det blev pluggkollo. Bakterier.

Jag har inte fått något svar på sms:et än.

Veckans hallon

Hallon-Ballon

2/3 Bacardi Razz

1/3 Bols Raspberry

1 cl Lime

Fyll upp med SpriteBygges i ett highballglas med is. Garneras med lime

(Inte för att jag någonsin druckit denna drink).

Diskbänksrealism

Jag stod och diskade i det kallnade och grumliga diskvattnet och kom på det ironiska i att det mest är pretentiösa människor som använder pretentiös i negativ bemärkelse.

Histologi och finbesök

Nu har jag haft min första histologiträff.
Det var roligare än jag hade trott, fast jag inte kunde så mycket. Det jag är mer oroad över är hur engagerande jag var, jag kände att jag var trött och kan ha verkat oengagerad fast jag är rätt engagerad. (Tack Björn från Sthlm som hjälper mig med stavningen [jag bad honom hjälp])

Just ja! Jag har Björn på besök, min gamla stridsparskamrat från lumpen). Han är student "för en dag" på något civilingenjörsprogram och jag ska nu gå och vara social med honom.

Vetande om Glada Hudik

Jag lärde mig just att Hudiksvall är Sveriges 76:e största stad/tätort.

Mannen, flickan och väggen

När jag kom hem från skolan idag så hade Henke: bäddat min säng, lagt posten på bordet och plockat i ordning sovgrejerna, som han lånade inatt, så att de låg i en fin hög. Dessutom tog han med min kavaj till kemtvätten. Det tycker jag var fint.

Kvällen min gick åt till att ringa lite, lyssna på musik och sätta upp ett tygstycke på väggen. Ett fint tygstycke som jag fick stryka, som det kanske syns på bilden. Känner mig fortfarande inte riktigt nöjd, hur jag än strök så fanns det alltid nåt litet veck kvar.

Gav upp utan att känna mig riktigt besegrad, skyller på ångan i strykjärnet.

Nu ska jag skriva färdigt mailet till mina studenter.