2009-05-31

Mänskliga rättigheter

Jag respekterar andras åsikter, jag tycker att alla har ett lika värde. Man får vara emot abort, men man ska inte tvinga andra att vara emot abort. Är aborten fri så kan man fortfarande välja att inte göra abort om man hamnar i en oönskad graviditet, man måste faktiskt inte göra abort. (It's true, fri abort är just fri abort, ingen tvingar dig).

Att man sedan ger det nyss befruktade ägget mänskliga rättigheter, det finns grupper som argumenterar på det sättet som ett svar på Gudrun Schymans och andra människors kamp för att göra abort till en mänsklig rättighet.
Men säger man att ett foster oavsett utvecklingsstadium ska ha mänskliga rättigheter säger man också att vi måste satsa allt på att försöka förhindra så kallade spontanaborter som förekommer i väldigt stor utsträckning.
Sedan tänker jag på de fattiga kvinnorna som kanske har svårt att försörja sina barn de redan har och oturligt nog blir gravida igen. Vilket 'barns' mänskliga rättigheter ska man sätta i första rummet när resurserna inte räcker till att hålla alla vid liv? 
(Fria aborter löser givetvis inte problem som hungersnöd, men kan knappast vara av ondo?).

Eller är det hela bara ett av Herrens små spratt, att testa oss människor om vi är beredda att offra våra medmänniskor för att följa hans bud (såsom vissa valt att tolka dem)?

Mellan

På snabbköpet hade de inte ekologiskt mörkrostat kaffe av den sort jag föredrar, så jag sitter nu med mellanrost.
Jag är förvisso en sån som dricker kaffe med mjölk, men även om man har mjölk i kaffet så är mörkrostat kaffe väldigt mycket godare än mellanrostat.

Då får man plåga gommen ett par veckor och hoppas att mörkrostat ekologiskt kaffe finns nästa gång.

Att promenera

Man kommer i en speciell sinnesstämning när man går genom Ålidhem halv ett på natten till söndagen den där helgen med brännbollsyran.
Man befinner sig i någon sorts skymningsland där det inte är riktigt mörkt, fortfarande är ganska varmt sen den heta dagen och tunga basgångar hörs från avlägsna fester eller fönster man just passerar.
Man får en del intryck.
Jag och Carl passerade en grupp människor på Peddan. De hade satt en soffa i brand, de tycktes inte ha så himla galet roligt. De verkade faktiskt inte ha särskilt roligt överhuvudtaget, möjligtvis trevligt. Det fanns minst två digitalkameror framdragna. Någon pratade i mobil och någon annan sa åt den tredje att posera. De tog nog bilder som de dagen efter skulle kunna ha som bevis för andra och kanske framförallt sig själva på att de faktiskt hade haft det galet roligt på Ålidhem.
Att gå på Ålidhem en kväll som denna ger en känslan av att folk strävar efter en sorts anarkistisk feststämning utan att för den skulle vara anarkister till sinnelaget. På vardagarna är de studenter, gymnasister och vad fan de nu har som yrke med sina inlämningsuppgifter, prov och lönebesked; på brännbollsyran blir de galna. Det är i alla fall vad de strävar efter. Galet roliga. En bra början till att bli galet rolig är att dricka mycket alkohol (sprit, vin, öl, cider eller vad fan du nu kan hälla i dig utan att smaken stör alltför mycket), det verkar råda konsensus om den saken. Många klär även ut sig, för är man roligt utklädd så har man roligt, det syns i alla fall på bilderna.
Jag noterade igår, när jag gick hem från Carl vid halv två, att fler människor talade till mig än vad som är brukligt på ett helt år annars. Det var förvisso bara två, men det är inte vanligt att helt okända människor vill en något. Nu hade de druckit alkohol, och alkohol tar bort den svenska hämningen, och då blottar sig helt plötsligt de annars så till synes tysta själarna. Det som är lite synd är att många människor inte är så roliga när de har druckit så mycket att hämningen försvunnit så pass att de kan ta bladet från munnen. När folk är nyktra händer det ganska sällan att de pratar, jag är likadan, är nog för det mesta ganska tyst (även i onyktert tillstånd) i obekanta människors sällskap.

När jag gick förbi skogen mellan Ålidhem och Carlshem så såg jag att det fortfarande fanns några högar kvar av den tappert kämpande snön. Hade nästan svårt att tro att jag i eftermiddags badade i havet.

2009-05-24

Veckans repeat-låt

Den är olycklig, lite komisk, skev och vacker.
Naturligtvis Magazine-låten: You never knew me. 

Låten har en speciell stämning i verserna, lite vemodig med en sorts komisk uppgivenhet ganska avskalad. Sedan byggs det upp till refrängen som är helt fantastisk med ett par kvinnor som körar mot sångaren Howard Devoto. Det ekande pianot är pricken över i:et.

Och texten är ett avsnitt för sig.

Detta blir nästan fånigt, lyssna på låten (på lagligt sätt) istället för att läsa här!


A song from under the floorboards

När jag har arbetat som intensivast på mitt projekt har jag låtit öronen avnjuta en hel del musik. När det kommer till musik är jag, liksom säkert många andra, halvkonservativ. Jag tycker att det är lite marigt att lyssna in mig på, för mig, helt nya band. Det är liksom lättare att luta sig tillbaka och lyssna på det gamla man redan är bekant med, låtar man redan vet hur de känns. Det är bekvämt att redan i början av en låt veta om det är en låt man är sugen på just för tillfället.

Men på sistone så har jag lyssnat på musik till den milda grad att jag lite grann ledsnat på de gamla favoriterna emellanåt. 
Därför blev det lite lättare att ta steget och lägga in Magazine-samlingen (Where the Power is), jag fick av pappa på cd, i mitt iTunes-bibliotek.
Jag tror att Magazine klassas som post-punk, men eftersom jag är lite ignorant så säger det mig inte särskilt mycket. Men bra är det, jävligt bra. Bland det bästa jag har hört på länge. 
Varför har jag inte lyssnat på det här tidigare?

2009-05-22

Jag är inne i en bubbla

Just nu sitter jag och arbetar så intensivt det bara går på mitt projekt. Det är kul, men det blir inte tid till mycket annat.
Om man lär sig av sina misstag har jag gjort mig förtjänt av en doktorshatt.

Ikväll blir det dock ett besök utanför bubblan, ett besök bland pollen och grillkol, bland vänner och alkohol.

2009-05-17

Lite utav "Landet runt" idag (teveprogrammet vars redaktör är Hajkmannen alltså)

När jag åt frukost förut blev jag avbruten av att pappa ringde, han hade lite att berätta, framförallt att hans bror var med i ett webb-tv-inslag på Nerikes Allehandas hemsida. Och det är ju alltid kul när ens släktingar får uppmärksamhet för det de gör och jag tycker det Bertil gör är rätt bra (han målar), så jag lägger upp en länk som förhoppningsvis leder till inslaget: http://webbtv.na.se/player/play/88585

2009-05-16

Maskinen går inte riktigt som den ska

Det värker i mitt huvud och mina leder, armhålorna ömmar och jag hostade just upp en massa slem.

Utanför skiner solen, våren är här, våren är här.

På tisdag ska vi tydligen springa blodomloppet, eller var det en annan dag?

2009-05-14

Veckans citat

"Det är fri bordsplacering.... Eric, du sätter dig där bredvid Lisa"

Min kära mamma när släkten skulle slå sig ner för att äta lunch tillsammans.

Skriv skriv skriv

Det är inte ofta jag skriver här numera. Det är en hel del annat som måste skrivas i dessa tider av projektarbeten. Håller på med min uppsats, men får inte riktigt till inledningen, är inne på mitt tredje och förhoppningsvis sista (och lyckade) försök. Det är ju naturligtvis inte så att allt arbete jag la ner på de första två versionerna är bortkastat, jag har ju funderat en hel del under arbetets gång och dessutom kan man ju allt klippa ut gobitarna från de gamla alstren. Dock börjar det bli dags att få till lite flyt i arbetet.

Jag har goda förhoppningar nu, att flytet skola komma alltså, för nu har min första laptop tillika MacBook kommit. 
Okej, det är inte så att jag tror så mycket på min nya dator att jag överlåter uppsatsskrivandet helt i dess händer, men nu kan jag lite smidigare ta med mig arbetet dit jag vill. Jag kunde förvisso sitta vid skolans datorer, men jag har aldrig varit riktigt förtjust vid dem, än mindre att sitta och skriva uppsats där. 
Så.
Imorgon blir det MB för hela slanten, eller nästan i hela, jag ska på någon astmastudie som tar två timmar. Sen är det säkert något mer som ska göras... Nåja. 

2009-05-01

Fler bevis för att de har det roligare i Polen:

För visst dansar de på skylten?

Glada handikappade

När vi var i Danzig på semester så var vi på ett köpcenter vid ett tillfälle. Jag behövde besöka toaletterna och jag ångrar än i denna stund att jag inte tog kort på skylten för handikapptoan. Den såg ut som en vanlig handikappskylt, en person i en rullstol, men med några små skillnader. Den rullstolsburna personen på denna skylt hade ett leende och dessutom vinkade den.

Har handikappade det mycket roligare på detta varuhus, frågade jag mig.
Säkerligen, jag är 15% invalid (enligt nåt papper) och jag hade jävligt kul åt skylten. Inte för att jag gillar att driva med handikappade utan för att den var så himla glad på ett sätt jag inte är van vid och att den av någon anledning påminde om Southpark.