Helt plötsligt så hände det.
I morse tog jag mitt bloggande till level 1 från level 0.
Från och med nu är detta en av mina officiella fritidssysselsättningar.
2007-01-31
2007-01-30
Kaffe och ejPod
Denna dag kommer kanske inte gå till historien på något sätt, men det var fan inte roligt imorse.
Först, innan jag går till skolan inser jag att min sketna iPod som var inlämnad för lagning i en halv månad inte blivit lagad. När jag kollar på kvittot på vad de har gjort så ser jag att det enda de har gjort är att konstatera att det inte är något fel på den och sedan nollställt den. Alltså, jag nollställde den själv innan jag konstaterade att det var fel på den bara för att kolla. Så det enda de idioterna på servicen gjorde var att ta bort all musik som var på min iPod, och den var det absolut inget fel på.
Så vad ska jag göra nu? iPoden går och drar batterier hela tiden, när jag INTE lyssnar på musik, vilket gör att jag måste ladda upp den hela tiden, trots att jag kanske bara lyssnat fem minuter.
Det är bara att lämna in den en gång till och hoppas att de kollar den extra noga. Jävla iDioter.. Köp aldrig någon iPod, köp något som funkar!
Sen när jag kommer till skolan så upptäcker jag nästa grej. Jag har glömt termosen hemma. Jag kokade kaffe för fulla muggar i morse så att jag skulle kunna ta med mig till skolan. Kan ju vara bra med en skvätt kaffe när det är två långa föreläsningar om cellcykeln och celldöd.
Så där stod jag, på gränsen till nervsammanbrott.
Snart är det dags för att gå på ärtsoppesittning, jag dricker kaffet jag glömde. Det vore ju synd om det ginge helt till spillo. Hoppas på att kvällen blir bättre än morgonen.
Där står den förbannade termosen totalt oberörd, ett sånt jävla hån!
Först, innan jag går till skolan inser jag att min sketna iPod som var inlämnad för lagning i en halv månad inte blivit lagad. När jag kollar på kvittot på vad de har gjort så ser jag att det enda de har gjort är att konstatera att det inte är något fel på den och sedan nollställt den. Alltså, jag nollställde den själv innan jag konstaterade att det var fel på den bara för att kolla. Så det enda de idioterna på servicen gjorde var att ta bort all musik som var på min iPod, och den var det absolut inget fel på.
Så vad ska jag göra nu? iPoden går och drar batterier hela tiden, när jag INTE lyssnar på musik, vilket gör att jag måste ladda upp den hela tiden, trots att jag kanske bara lyssnat fem minuter.
Det är bara att lämna in den en gång till och hoppas att de kollar den extra noga. Jävla iDioter.. Köp aldrig någon iPod, köp något som funkar!
Sen när jag kommer till skolan så upptäcker jag nästa grej. Jag har glömt termosen hemma. Jag kokade kaffe för fulla muggar i morse så att jag skulle kunna ta med mig till skolan. Kan ju vara bra med en skvätt kaffe när det är två långa föreläsningar om cellcykeln och celldöd.
Så där stod jag, på gränsen till nervsammanbrott.
Snart är det dags för att gå på ärtsoppesittning, jag dricker kaffet jag glömde. Det vore ju synd om det ginge helt till spillo. Hoppas på att kvällen blir bättre än morgonen.
Där står den förbannade termosen totalt oberörd, ett sånt jävla hån!
2007-01-29
Bakom musiken, våra livs ljudspår.
En gång för en massa år sedan fick jag "Behind the Music"-CD:n i juklapp. Min hjärna var kanske inte redo för skivan än, jag tyckte inte att den var något märkvärdigt.
Nu när jag slår igång skivan på nytt, ett halv decenium senare, så inser jag helt plötsligt storheten i detta verk.
Ville bara säga det.
The Soundtrack of Our Lives!
Nu när jag slår igång skivan på nytt, ett halv decenium senare, så inser jag helt plötsligt storheten i detta verk.
Ville bara säga det.
The Soundtrack of Our Lives!
2007-01-28
En diabetikers dagbok
Snart fyller min diabetes tre år. Morgonen efter att jag fick min diabetes, vilket var i mars 2004, sa mamma till mig att det var som att få ett barn. Ett nytt liv börjar och jag kommer aldrig återgå till det gamla.
Diabetesen har blivit en del av mig, men i början tänkte jag på den hela tiden, hur jag skulle dosera, motionera och sticka. Nu är det åtminstonde så att jag inte tänker så mycket på att jag tänker diabetes hela tiden. Att sticka sig varje måltid är helt naturligt. Ibland när jag ser skådespelare i teveserier eller filmer äta så får jag känslan av att de glömmer något. Detta något är insulin. I så tät symbios lever jag med mina insulinsprutor.
Jag tycker att livet med diabetes är helt okej men ibland, som idag till exempel, så kommer jag plötsligt klart ihåg hur det var att inte vara diabetiker.
Jag läste i en av mina eletkroniska dagböcker på internet från vintern 2003 hur jag i den skrivande stunden proppade i mig choklad.
Jag kan fortfarande äta choklad och gud ja vad jag äter choklad ibland, men jag kan inte längre äta choklad utan att antingen behöva tänka ut en insulindos att injicera eller drabbas av trötthet, törst och ökad kissnödighet.
2007-01-27
Bland mikrotubuli och kvinnokläder
Under nollningen händer det grejjer.
Människor möter människor.
XX, Xy, lukter, blickar och drinkar.
En i klassen hade en jävligt snygg klänning, spontan tanke: "Jag borde säga det till henne, att den blå klänningen inte alls ser dum ut."
Sedan hejdade jag mig, vilket jag ofta gör eftersom jag är neurotisk och förvirrad.
"Hon kommer tro att jag stöter på henne, pinsamt."
Kommer på andra tankar:
"Kanske ska jag stöta på henne."
"Men tänk om jag stöter på henne och det inte går fram och jag tror att det går fram. Och allt kommer att gå åt helvete. "
"Eller tänk om jag stöter på henne och hon blir besvärad och snackar med en massa folk om det. Socialt självmord."
Nu idag, med lite mer kognition i skallen så inser jag att jag kunde givit ifrån mig komplimangen om klänningen ändå.
Allt sitter inte i en fras.
Och hon hade säkert blivit glad.
Det var kul på villan i vilket fall som helst. Sjuksköterske- och läkarstudenter överallt.
Annars då?
Jo, skolan är rolig. Vi har nu kört igenom cytoskelettet. Nästa vecka blir det cellcykeln. Stick i stäv med vad namnen antyder så är det cytoskelettet som är nödvändigt i cellens rörelser.
Människor möter människor.
XX, Xy, lukter, blickar och drinkar.
En i klassen hade en jävligt snygg klänning, spontan tanke: "Jag borde säga det till henne, att den blå klänningen inte alls ser dum ut."
Sedan hejdade jag mig, vilket jag ofta gör eftersom jag är neurotisk och förvirrad.
"Hon kommer tro att jag stöter på henne, pinsamt."
Kommer på andra tankar:
"Kanske ska jag stöta på henne."
"Men tänk om jag stöter på henne och det inte går fram och jag tror att det går fram. Och allt kommer att gå åt helvete. "
"Eller tänk om jag stöter på henne och hon blir besvärad och snackar med en massa folk om det. Socialt självmord."
Nu idag, med lite mer kognition i skallen så inser jag att jag kunde givit ifrån mig komplimangen om klänningen ändå.
Allt sitter inte i en fras.
Och hon hade säkert blivit glad.
Det var kul på villan i vilket fall som helst. Sjuksköterske- och läkarstudenter överallt.
Annars då?
Jo, skolan är rolig. Vi har nu kört igenom cytoskelettet. Nästa vecka blir det cellcykeln. Stick i stäv med vad namnen antyder så är det cytoskelettet som är nödvändigt i cellens rörelser.
2007-01-25
2007-01-20
One down ten to go
Dåså, nu är jag inte längre någon T1:a, på måndag börjar termin 2 och vi blir samtidigt faddrar.
Nu är det bara tio terminer kvar.
Termin 1 avslutades med den där duggan och jag klarade mig ganska bra. Så nu slipper jag strul med CSN, hoppas jag även om min nästa utbetalning inte är spikad än.
Skönt med en helg utan något skolarbete alls att tänka på. Tidigare har vi haft case-introduktioner ganska tätt på helgern, så man har alltid kunnat göra något skoleri ifall man velat under helgen. Eller snarare, så här är det, har man case-introduktion strax innan helgen så känns det som om man måste ta sig ledigheten istället för att plugga.
Den här helgen är det verkligen ledigt, nu har jag inget case att klura på.
Imorn ska vi förbereda inför nollningen som jag tror kan bli hur rolig som helst, och utan några missöden liknande de under våran nollning.
Ryktet om vad några ska ha sagt till sjuksköterskestudentern under nollningen har nått långt ner i södra Sverige.
På tisdag har sjuksköterskorna dock bjudit in oss läkarstudenter på en stor fest. Faddrar och nollor från båda programmen. Kan bli skoj det där.
Nu är det bara tio terminer kvar.
Termin 1 avslutades med den där duggan och jag klarade mig ganska bra. Så nu slipper jag strul med CSN, hoppas jag även om min nästa utbetalning inte är spikad än.
Skönt med en helg utan något skolarbete alls att tänka på. Tidigare har vi haft case-introduktioner ganska tätt på helgern, så man har alltid kunnat göra något skoleri ifall man velat under helgen. Eller snarare, så här är det, har man case-introduktion strax innan helgen så känns det som om man måste ta sig ledigheten istället för att plugga.
Den här helgen är det verkligen ledigt, nu har jag inget case att klura på.
Imorn ska vi förbereda inför nollningen som jag tror kan bli hur rolig som helst, och utan några missöden liknande de under våran nollning.
Ryktet om vad några ska ha sagt till sjuksköterskestudentern under nollningen har nått långt ner i södra Sverige.
På tisdag har sjuksköterskorna dock bjudit in oss läkarstudenter på en stor fest. Faddrar och nollor från båda programmen. Kan bli skoj det där.
2007-01-18
2007-01-17
Bland begravningsljud och Natriumkaliumpumpar
Nu är det inte så kul att gå på läkarlinjen. Vi har dugga på fredag. Här kommer en liten sammanfattning om vad vi ska ha koll på: Transkription+translation=DNA--> RNA--> protein
Signaltransduktion, biologiska membraner (som inkluderar en massa värdefullt vetande om kolesterol och fetter), membrantransport, intracellulär transport, exocytos och endocytos. Och säkerligen har jag missat nämna någonting nu.
Alla delar här är intressanta att veta lite grann om, förstå hur de funkar och så vidare. När man ska hålla ordning på smådetaljer, bokstavsförkortningar och reaktioner hit och dit, då går man vilse och hatar tillvaron.
Tack och lov för att det i alla fall på nåt plan är intressant.
Sedan är det fascinerande att få ett humm om hur alla dessa miljarders celler av olika slag tillsammans utgör en levande människa.
Okej, duggan på fredag skall klaras av, helst med viss marginal för det är skönast så. Sedan ska vi nolla de nya läkarna... samtidigt som vi fortsätter för fullt med cellkursen. Sedan, i början av mars kommer den fruktade tentan där vi under en dag ska sitta instängda i Östra paviljongerna och visa att vi förtjänar godkänt på dessa 20 poäng.
Det känns lite långrandigt att repetera in allt ytterligare en gång, men det kommer behövas. Samtidigt som vi ska lära oss en massa nytt och dessutom göra två stycken labbar.
Det är inte det att det är ont om tid eller så, utan snarare ont om lust.
Jag hade dessutom en utomordentligt dålig dag för diabetes. Jag tänkte ta en blodsockerserie inför mitt sjukhusbesök på måndag (ska träffa diabetessköterska, dietist och fotterapeut), så att vi skulle ha lite värden att diskutera.
Det började med högt blodsocker efter frukosten, men det har jag haft tidigare och ska antagligen öka insulindosen till frukostarna i fortsättningen.
Sedan när jag värmt maten i skolan upptäckte jag att måltidsinsulinet inte fanns att tillgå. Väsktrollet hade placerat insulinpennan i mina mjukisbyxor jag fick i julklapp (de används mer än ofta när jag är hemma.. inte i skolan dock). Så det blev till att pilla i sig maten illa kvickt och kliva hem med raska steg. Insulinet måste ju in i kroppen ganska snart efter maten... helst ska det in innan maten.
Väl hemma och med insulin i bukens underhudsfett var det dags att gnaga igenom membrantransportcaset med Filip. Det gick bra, börjar få riktigt bra koll på det nu.
Senare skulle jag på egen hand studera proteinsyntesen och började känna mig konstig. Från att ha haft för lite insulin i kroppen övergick jag till att ha för mycket och med en rejäl insulinkänning som resultat. Lågt blodsocker, som är resultatet när man har för mycket insulin, botas bäst med sockerintag. Dajm och banan denna gång.
Min metabolism har med andra ord inte varit optimal för studier av cellernas olika små sysslor.
Som grädde på moset strulade injektionsnålen när jag skulle ta insulinet till kvällsmaten. (Min rödvinskorvstroganoff som legat i frysen sedan i höstas).
Nog klagat. Nu är sockret bra igen. Nästa vecka blir det kul och snart är det helg.
Efter att ha ägnat en hel eftermiddag och kväll åt Essential cell biology, Medical biochemistry och Hendersons dictionary of Biological terms har jag nu gjort mig förtjänt av lite vila och bokläsning. Och, believe it or not, jag plinkade lite på gitarren! Laddade ner tabulaturen till "Small black flowers that grow in the sky". En vacker låt som skulle passa bra på en väns begravning eller nåt.
Signaltransduktion, biologiska membraner (som inkluderar en massa värdefullt vetande om kolesterol och fetter), membrantransport, intracellulär transport, exocytos och endocytos. Och säkerligen har jag missat nämna någonting nu.
Alla delar här är intressanta att veta lite grann om, förstå hur de funkar och så vidare. När man ska hålla ordning på smådetaljer, bokstavsförkortningar och reaktioner hit och dit, då går man vilse och hatar tillvaron.
Tack och lov för att det i alla fall på nåt plan är intressant.
Sedan är det fascinerande att få ett humm om hur alla dessa miljarders celler av olika slag tillsammans utgör en levande människa.
Okej, duggan på fredag skall klaras av, helst med viss marginal för det är skönast så. Sedan ska vi nolla de nya läkarna... samtidigt som vi fortsätter för fullt med cellkursen. Sedan, i början av mars kommer den fruktade tentan där vi under en dag ska sitta instängda i Östra paviljongerna och visa att vi förtjänar godkänt på dessa 20 poäng.
Det känns lite långrandigt att repetera in allt ytterligare en gång, men det kommer behövas. Samtidigt som vi ska lära oss en massa nytt och dessutom göra två stycken labbar.
Det är inte det att det är ont om tid eller så, utan snarare ont om lust.
Jag hade dessutom en utomordentligt dålig dag för diabetes. Jag tänkte ta en blodsockerserie inför mitt sjukhusbesök på måndag (ska träffa diabetessköterska, dietist och fotterapeut), så att vi skulle ha lite värden att diskutera.
Det började med högt blodsocker efter frukosten, men det har jag haft tidigare och ska antagligen öka insulindosen till frukostarna i fortsättningen.
Sedan när jag värmt maten i skolan upptäckte jag att måltidsinsulinet inte fanns att tillgå. Väsktrollet hade placerat insulinpennan i mina mjukisbyxor jag fick i julklapp (de används mer än ofta när jag är hemma.. inte i skolan dock). Så det blev till att pilla i sig maten illa kvickt och kliva hem med raska steg. Insulinet måste ju in i kroppen ganska snart efter maten... helst ska det in innan maten.
Väl hemma och med insulin i bukens underhudsfett var det dags att gnaga igenom membrantransportcaset med Filip. Det gick bra, börjar få riktigt bra koll på det nu.
Senare skulle jag på egen hand studera proteinsyntesen och började känna mig konstig. Från att ha haft för lite insulin i kroppen övergick jag till att ha för mycket och med en rejäl insulinkänning som resultat. Lågt blodsocker, som är resultatet när man har för mycket insulin, botas bäst med sockerintag. Dajm och banan denna gång.
Min metabolism har med andra ord inte varit optimal för studier av cellernas olika små sysslor.
Som grädde på moset strulade injektionsnålen när jag skulle ta insulinet till kvällsmaten. (Min rödvinskorvstroganoff som legat i frysen sedan i höstas).
Nog klagat. Nu är sockret bra igen. Nästa vecka blir det kul och snart är det helg.
Efter att ha ägnat en hel eftermiddag och kväll åt Essential cell biology, Medical biochemistry och Hendersons dictionary of Biological terms har jag nu gjort mig förtjänt av lite vila och bokläsning. Och, believe it or not, jag plinkade lite på gitarren! Laddade ner tabulaturen till "Small black flowers that grow in the sky". En vacker låt som skulle passa bra på en väns begravning eller nåt.
Radiodead
Jag läste nyss en artikel på Aftonbladet.se om dödshot mot en kommersiell radiostation.
"Enligt polisen berodde hoten på att personen är missnöjd med radiokanalernas musik."
Trots att det som de anställda utsätts för är väldigt otrevligt så kan jag inte undgå att inse det komiska i det hela.
Sedan kan man fundera på det här:
"MTG Radio har ett antal radiokanaler, bland annat Rix FM, Lugna Favoriter, NRJ och Bandit Rock..."
Och att tillåta kommersiell radio på olika sändninsfrekvenser i Sverige skulle öka mångfalden?
Nåja, jag har aldrig själv varit särskilt förstjust i Rix FM eller Lugna favoriter (den värsta radiokanalen jag har hört), men att gå så förbannat långt. Man kan gå och tänka tankarna, men ja, det ska väl sluta där... det finns värre saker i livet. Dessutom finns det annat att lyssna på än dålig radio.
Hela artikeln finns här:
Radioanställda utsatta för dödshot
"Enligt polisen berodde hoten på att personen är missnöjd med radiokanalernas musik."
Trots att det som de anställda utsätts för är väldigt otrevligt så kan jag inte undgå att inse det komiska i det hela.
Sedan kan man fundera på det här:
"MTG Radio har ett antal radiokanaler, bland annat Rix FM, Lugna Favoriter, NRJ och Bandit Rock..."
Och att tillåta kommersiell radio på olika sändninsfrekvenser i Sverige skulle öka mångfalden?
Nåja, jag har aldrig själv varit särskilt förstjust i Rix FM eller Lugna favoriter (den värsta radiokanalen jag har hört), men att gå så förbannat långt. Man kan gå och tänka tankarna, men ja, det ska väl sluta där... det finns värre saker i livet. Dessutom finns det annat att lyssna på än dålig radio.
Hela artikeln finns här:
Radioanställda utsatta för dödshot
2007-01-14
En dag i livet
På fredag så har vi dugga nummer två på cellens struktur och funktion. Den här gången kommer det handla om transkription, translation, membraner och lite annat smått och gott.
Av denna anledning har helgen än så länge i stort sett gått i pluggandets tecken. Var på bibblan till 17 i fredags, gick upp tidigt igår och har suttit en del idag. Men jag har även hunnit med att repa av ett arbetspass på Villan. Sjuksköterskorna hade avslutningssittning.
Så det har varit en ganska normal helg häruppe i Umeå. En ganska normal vecka till och med, förutom att det varit något mer pluggande än brukligt. Kanske är det julvilan som gjort mig mer sugen på studier, tillsammans med piskan att klara duggan.
Det finns inget mer att skriva och studierna lockar...
Av denna anledning har helgen än så länge i stort sett gått i pluggandets tecken. Var på bibblan till 17 i fredags, gick upp tidigt igår och har suttit en del idag. Men jag har även hunnit med att repa av ett arbetspass på Villan. Sjuksköterskorna hade avslutningssittning.
Så det har varit en ganska normal helg häruppe i Umeå. En ganska normal vecka till och med, förutom att det varit något mer pluggande än brukligt. Kanske är det julvilan som gjort mig mer sugen på studier, tillsammans med piskan att klara duggan.
Det finns inget mer att skriva och studierna lockar...
2007-01-11
Bland volleybollar och avskedsfester
Igår var jag för första gången på IKSU (IdrottsKlubben Studenterna Umeå).
Det är ett ställe som är på alla umeåstudenters läppar hela tiden, känns det i alla fall som och jag har alltså aldrig satt min fot där tidigare.
Jag och tio andra ifrån klassen skulle nu spela beachvolley tillsammans. Det var riktigt kul och idag känner jag mig lite stel i benen.
Niklas som är en av dem jag umgåtts mest med här uppe i Umeå, framförallt under början av hösten, har kommit in på läkarprogrammet i Göteborg och ska därför flytta snart. En avskedsfest gick därför av stapeln igår. Man kan ha åsikter om folk som först tar en eftertraktad plats på ett populärt utbildningsprogram på ett ställe för att sedan ta en ny plats på samma program fast på ett annat ställe. Men det ska jag inte gå in på nu, för innan avskedfesten gick jag förbi hos Filip och lagade mat. Det blev potatismos och euroshopper-falukorv. Jag som knappt har ätit riktigt potatismos sedan jag fick diabetes (har hört att det är en dålig maträtt för oss) åt en hel del potatismos. Jag kunde inte få nog helt enkelt. Det var vansinnigt gott och kanske var det den stora mängden jag tryckte i mig igår kväll som gjorde att jag mådde lite dåligt i morse.
Men vafan, åter till avskedsfesten.
Jag måste säga att det var väldigt, väldigt trevligt. Folk satt pch småpratade om allt möjligt, surplade vin, öl och vad det nu fanns. Någon hade tjeckisk pepparkaksvodka med sig (som jag bara luktade på dock). Det fanns chips, godis och annat onyttigt att stoppa i sig. Och kanske var det min framfart på dessa domäner som gjorde att jag fick ont i magen en stund under kvällen och vaknade i morse och mådde lite dåligt.
Det fanns finwiskey också, rökig och dann. Inte konstigt att Regalskeppet Vasa kom på tal två gånger när smaken diskuterades.
Ett av kvällens absolut roligaste ögonblick, tycker jag i alla fall, var när vi diskuterade orealistiska uppfinningar vi skulle vilja komma på.
Allt från teleportörer, hårddiskar till hjärnan och tidsmaskiner diskuterades.
Men den roligaste uppfinningen stod Oskar för: "Jag skulle vilja ha en maskin som man kunde pausa tiden med, så att man skulle kunna stoppa tiden och plugga". Kanske sa han inte exakt så och lite av det roliga försvinner i och med att sättet han sa det på är lite svårt att få med i en text. Men det var roligt.
Det är ett ställe som är på alla umeåstudenters läppar hela tiden, känns det i alla fall som och jag har alltså aldrig satt min fot där tidigare.
Jag och tio andra ifrån klassen skulle nu spela beachvolley tillsammans. Det var riktigt kul och idag känner jag mig lite stel i benen.
Niklas som är en av dem jag umgåtts mest med här uppe i Umeå, framförallt under början av hösten, har kommit in på läkarprogrammet i Göteborg och ska därför flytta snart. En avskedsfest gick därför av stapeln igår. Man kan ha åsikter om folk som först tar en eftertraktad plats på ett populärt utbildningsprogram på ett ställe för att sedan ta en ny plats på samma program fast på ett annat ställe. Men det ska jag inte gå in på nu, för innan avskedfesten gick jag förbi hos Filip och lagade mat. Det blev potatismos och euroshopper-falukorv. Jag som knappt har ätit riktigt potatismos sedan jag fick diabetes (har hört att det är en dålig maträtt för oss) åt en hel del potatismos. Jag kunde inte få nog helt enkelt. Det var vansinnigt gott och kanske var det den stora mängden jag tryckte i mig igår kväll som gjorde att jag mådde lite dåligt i morse.
Men vafan, åter till avskedsfesten.
Jag måste säga att det var väldigt, väldigt trevligt. Folk satt pch småpratade om allt möjligt, surplade vin, öl och vad det nu fanns. Någon hade tjeckisk pepparkaksvodka med sig (som jag bara luktade på dock). Det fanns chips, godis och annat onyttigt att stoppa i sig. Och kanske var det min framfart på dessa domäner som gjorde att jag fick ont i magen en stund under kvällen och vaknade i morse och mådde lite dåligt.
Det fanns finwiskey också, rökig och dann. Inte konstigt att Regalskeppet Vasa kom på tal två gånger när smaken diskuterades.
Ett av kvällens absolut roligaste ögonblick, tycker jag i alla fall, var när vi diskuterade orealistiska uppfinningar vi skulle vilja komma på.
Allt från teleportörer, hårddiskar till hjärnan och tidsmaskiner diskuterades.
Men den roligaste uppfinningen stod Oskar för: "Jag skulle vilja ha en maskin som man kunde pausa tiden med, så att man skulle kunna stoppa tiden och plugga". Kanske sa han inte exakt så och lite av det roliga försvinner i och med att sättet han sa det på är lite svårt att få med i en text. Men det var roligt.
2007-01-08
Tackar brorsan!
Thomas har ringt mig flera gånger och frågat om jag varit hemma och kollat posten. Jag kom inte hem förrän igår, men inget märkvärdigt hade då kommit. Inga paket som han talat om, en viss nyfikenhet började torna upp sig.
Nyss kollade jag posten, och förutom en trevligt låg teleräkning, så hade paketen kommit. Två DVD-boxar av yppersta kvalitet! Nu har jag många härliga timmar med Ett päron till farsa och Indiana Jones framför mig!
Tack!
Nyss kollade jag posten, och förutom en trevligt låg teleräkning, så hade paketen kommit. Två DVD-boxar av yppersta kvalitet! Nu har jag många härliga timmar med Ett päron till farsa och Indiana Jones framför mig!
Tack!
Bland muskelsjukdomar och köttmackor
Första dagen på vårterminen men inte första dagen på termin 2. Den terminen börjar inte förrän om ett par veckor och då kommer jag (och många med mig) iklä sig rollen som fadder. Det känns som om jag knappt fått av mig min nolle-t-shirt själv än.
Annars känns det ändå rätt bra. Tillbaka i sitt eget rum, jag klagar inte på huset och dess innevånare där i mitt barndomshem som jag besökte under jullovet, men det är rätt skönt att ha något helt eget och gå och skrota i.
När jag kom in genom dörren till korridoren var Petter redan där. Sedan tisdagen hade han varit ensam i korridoren. Två minuter efter mig kom Dennis. Ett tag senare kom Kerstin. Så nu är vi några här igen och blommorna mina överlevde min bortavaro.
Jag och Dennis inledde våran tillbakakomst med att sitta och slappa i teverummet framför, hör och häpna, MTV. Den kanalen kan man slå på och nio gånger av tio är det bara trams, den tionde gången är det bara dålig musik. Konstigt nog var det inget av det den här gången, alltså en logisk omöjlighet! Det var headbangers ball! Jag är förvisso inte helt insnöad på metal, men det är nog en av få genrer som jag kan sitta och njuta av att titta på längre stunder. Vi diskuterade musiken och fick se oss en riktig kannonvideo. Kommer inte ihåg vad bandet hette, hmm, låten hette i alla fall "Meat Sandwich"..... Efter 5 sekunders research har jag nu kommit fram till att gruppen heter GWAR och att videon finns att beskåda HÄR . Håll tillgodo.
Idag hade vi vårens första caseintroduktion och har nu kommit fram till Case X (X som i tio). Jag tror att det handlar och myasthenia gravis, nu efter bara lite funderande.
Det känns skönt att vara tillbaka i skolan, det känns skönt att få fortsätta beta av denna kurs och det känns skönt att jag har hyfsad koll på caset utan att ha behövt anstränga mig nämnvärt än. DOCK ska jag tillägga att jag för den skull inte ska sitta och slappa i veckan. Jag har en hel del att läsa på ändå.
Annars känns det ändå rätt bra. Tillbaka i sitt eget rum, jag klagar inte på huset och dess innevånare där i mitt barndomshem som jag besökte under jullovet, men det är rätt skönt att ha något helt eget och gå och skrota i.
När jag kom in genom dörren till korridoren var Petter redan där. Sedan tisdagen hade han varit ensam i korridoren. Två minuter efter mig kom Dennis. Ett tag senare kom Kerstin. Så nu är vi några här igen och blommorna mina överlevde min bortavaro.
Jag och Dennis inledde våran tillbakakomst med att sitta och slappa i teverummet framför, hör och häpna, MTV. Den kanalen kan man slå på och nio gånger av tio är det bara trams, den tionde gången är det bara dålig musik. Konstigt nog var det inget av det den här gången, alltså en logisk omöjlighet! Det var headbangers ball! Jag är förvisso inte helt insnöad på metal, men det är nog en av få genrer som jag kan sitta och njuta av att titta på längre stunder. Vi diskuterade musiken och fick se oss en riktig kannonvideo. Kommer inte ihåg vad bandet hette, hmm, låten hette i alla fall "Meat Sandwich"..... Efter 5 sekunders research har jag nu kommit fram till att gruppen heter GWAR och att videon finns att beskåda HÄR . Håll tillgodo.
Idag hade vi vårens första caseintroduktion och har nu kommit fram till Case X (X som i tio). Jag tror att det handlar och myasthenia gravis, nu efter bara lite funderande.
Det känns skönt att vara tillbaka i skolan, det känns skönt att få fortsätta beta av denna kurs och det känns skönt att jag har hyfsad koll på caset utan att ha behövt anstränga mig nämnvärt än. DOCK ska jag tillägga att jag för den skull inte ska sitta och slappa i veckan. Jag har en hel del att läsa på ändå.
2007-01-02
Projekt
Nu har jag ett projekt att genomföra, att dedikera min själ till och att sitta sena kvällar med när ensamheten blir plågsam. Jag ska börja skriva noveller.
Det kanske låter en aning töntigt och så, men jag har inga större ambitioner med projektet än att få något att pyssla med. Då får jag anledning att göra lite research, jag får nytta av min livliga fantasi (som annars orsakar olika paranoida idéer och annat skoj) och inte minst får jag kanske något att lämna efter mig.
Jag har inga konstnärsdrömmar om att bli bästsäljande författare som kan försörja sig på sin penna, jag vill bara klottra ner lite tankar på samma sätt som folk ute i stugorna sitter och stickar eller han vinprovning.
Nu frågar jag mig själv varför jag skriver om det här just här. Det är bra för motivationen, antar jag, när jag har något att leva upp till. Hitintills har jag tänkt skriva under en längre tid utan att få arslet ur vagnen.
Fåfäng som få.
Det kanske låter en aning töntigt och så, men jag har inga större ambitioner med projektet än att få något att pyssla med. Då får jag anledning att göra lite research, jag får nytta av min livliga fantasi (som annars orsakar olika paranoida idéer och annat skoj) och inte minst får jag kanske något att lämna efter mig.
Jag har inga konstnärsdrömmar om att bli bästsäljande författare som kan försörja sig på sin penna, jag vill bara klottra ner lite tankar på samma sätt som folk ute i stugorna sitter och stickar eller han vinprovning.
Nu frågar jag mig själv varför jag skriver om det här just här. Det är bra för motivationen, antar jag, när jag har något att leva upp till. Hitintills har jag tänkt skriva under en längre tid utan att få arslet ur vagnen.
Fåfäng som få.
2007-01-01
Tvåtusensju nu
Det börjar snart bli dags att fundera på resan tillbaka till Umeå, det känns lite vemodigt på något sätt. Efter mina tillkortakommanden här hemma kanske det kan bli skönt att komma tillbaka till rummet på Mariehemsvägen. Tillbaka till studietristessen och matlådor.
Men först tänkte jag skriva lite om det kommande året.
Det kommer att ägnas en hel del tid åt studier, jag ska först göra andra halvan av tjugopoängaren i cellbiologi och kemi. Jag längtar redan till den dagen jag är klar.
Sen kommer del ett utav Organsystemens struktur och funktion. Till sommarlovet kommer jag att kunna lite mer än tidigare om nervsystemet och rörelseapparaten om jag inte minns fel.
Till nästa jul, om jag då fortfarande andas och ler, ska jag kunna resten av kroppen och dessutom klarat godkänt på de trettio poängen.
Annars vet jag inte så mycket om vad som kommer att hända under året. Jag hoppas att jag kommer iväg till Amerika i sommar. Men jag har mina tvivel på de planerna, så det blir väl Roskildefestivalen och sommarjobb då istället. Det kan vara bra det också.
Sedan har jag funderat mycket på vad jag ska göra av min fritid som kommer att bli mindre och mindre om jag fattat det rätt.
Jag gör verkligen ingenting bra på min fritid. En och annan gång har man stått på kåren och hällt upp öl åt törstiga studenter, men jag vet inte om det räcker som hobby. Jag tycker att jag borde göra något mer produktivt. Okej, jag skriver ju här, men det känns inte som om jag får ut så mycket jag vill på det.
Musik vore något, jag är ingen fena på gitarr, men jag har en i alla fall. Jag skulle också kunna börja skriva noveller, då kan jag dessutom lyssna på musik samtidigt och sjunga. Terapi.
På nyårsfesten igår, som var hos en Andreas, så var det någon som frågade mig vad jag gör på fritiden. Jag nästan önskade att jag kunde säga att jag för det mesta pluggar, men då skulle jag ljuga. Jag gör verkligen ingenting på fritiden, läser en och annan bok, hänger alldeles för mycket framför datorn och umgås för lite med folk i den verkliga verkligheten.
Jag sa att jag inte gjorde något på fritiden, hade inte räknat med att någon skulle fråga mig om något, så jag hade ingen bra historia att dra.
Nästa nyår så ska jag om jag blir tillfrågad om mina fritidssysslor ha något roligare än inget att berätta. Vad som helst är bättre än inget.
Det får bli ett nyårslöfte.
..och sen att jag umgås mer med folk, jag älskar människor och att ha trevligt med dem... även om jag är för asocial i ibland.
Kanske är jag extra självupptagen idag, kanske är jag aningen mer patetisk också.
Egentligen skulle jag kunna misslyckas kapitalt med allting ovan utan att för den skull bli mer olycklig än jag är nu. Nu kommer jag vara extra patetisk: skulle jag träffa rätt i kärleken (min favoritgren) skulle jag kunna ta allt det andra med ro. Men jag är inte optimistisk.
"We don't talk about love
we only wanna get drunk"
Men först tänkte jag skriva lite om det kommande året.
Det kommer att ägnas en hel del tid åt studier, jag ska först göra andra halvan av tjugopoängaren i cellbiologi och kemi. Jag längtar redan till den dagen jag är klar.
Sen kommer del ett utav Organsystemens struktur och funktion. Till sommarlovet kommer jag att kunna lite mer än tidigare om nervsystemet och rörelseapparaten om jag inte minns fel.
Till nästa jul, om jag då fortfarande andas och ler, ska jag kunna resten av kroppen och dessutom klarat godkänt på de trettio poängen.
Annars vet jag inte så mycket om vad som kommer att hända under året. Jag hoppas att jag kommer iväg till Amerika i sommar. Men jag har mina tvivel på de planerna, så det blir väl Roskildefestivalen och sommarjobb då istället. Det kan vara bra det också.
Sedan har jag funderat mycket på vad jag ska göra av min fritid som kommer att bli mindre och mindre om jag fattat det rätt.
Jag gör verkligen ingenting bra på min fritid. En och annan gång har man stått på kåren och hällt upp öl åt törstiga studenter, men jag vet inte om det räcker som hobby. Jag tycker att jag borde göra något mer produktivt. Okej, jag skriver ju här, men det känns inte som om jag får ut så mycket jag vill på det.
Musik vore något, jag är ingen fena på gitarr, men jag har en i alla fall. Jag skulle också kunna börja skriva noveller, då kan jag dessutom lyssna på musik samtidigt och sjunga. Terapi.
På nyårsfesten igår, som var hos en Andreas, så var det någon som frågade mig vad jag gör på fritiden. Jag nästan önskade att jag kunde säga att jag för det mesta pluggar, men då skulle jag ljuga. Jag gör verkligen ingenting på fritiden, läser en och annan bok, hänger alldeles för mycket framför datorn och umgås för lite med folk i den verkliga verkligheten.
Jag sa att jag inte gjorde något på fritiden, hade inte räknat med att någon skulle fråga mig om något, så jag hade ingen bra historia att dra.
Nästa nyår så ska jag om jag blir tillfrågad om mina fritidssysslor ha något roligare än inget att berätta. Vad som helst är bättre än inget.
Det får bli ett nyårslöfte.
..och sen att jag umgås mer med folk, jag älskar människor och att ha trevligt med dem... även om jag är för asocial i ibland.
Kanske är jag extra självupptagen idag, kanske är jag aningen mer patetisk också.
Egentligen skulle jag kunna misslyckas kapitalt med allting ovan utan att för den skull bli mer olycklig än jag är nu. Nu kommer jag vara extra patetisk: skulle jag träffa rätt i kärleken (min favoritgren) skulle jag kunna ta allt det andra med ro. Men jag är inte optimistisk.
"We don't talk about love
we only wanna get drunk"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
