2008-09-17

Vildmarken

Efter att ha gjort uttryck för att vara en negativ och pessimistisk jävel i förra inlägget vill jag nu slå ett slag för att springa vilse i skogen.

I måndags gav jag mig ut i motionsspåret som ligger utanför Carlshem där jag bor. 9,2 km-spåret såg trevligt ut och det var väldigt trevligt. Ända tills 9,2 km-spåret och 3,5 kilometraren tog skiljda vägar. Då blev det helt plötsligt svårare.
Sprang gjorde jag i godan ro tills jag satte foten på spåret/stigen och sjönk ner i det alldeles för våta underlaget. Jag befann mig på ett spår i nån jävla myr!
Istället för att springa tillbaka helt och hållet därifrån jag kom bestämde jag mig för lite random running på skogsstigar. Över stock, sten och myrstack. Fick se en del svamp och ett otal stigar som ledde ut i intet.

Var riktigt vilsen stundtals, kanske inte lika vilsen som den berusade renen jag träffade i lördags kväll, men tillräckligt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta historien, för det känns som den borde tagit slut för länge sen...

Hursomhelst, jag kom fram till någon grusväg, tog en repa i utkanten av Tomtebo och vände kosen hemåt. Sen åt jag mat.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Berusad ren? Druckit renat eller?

Eric sa...

Inte helt osannolikt, han luktade nämligen sprit och talade med norrländsk dialekt.

Fredrik sa...

De där stigarna runt Carlshem är lite förrädiska. Kommer jag själv ihåg då jag bodde där och tog mig runt på dem emellanåt.