Söndagsångest

Det enda spåret efter vår vilda lördagkväll är reflexhammaren. Om hela sanningen ska fram så var inte kvällen så himla vild och reflexhammaren användes inte heller i något slagsmål. Så roligt har man inte hos mig.

Däremot hamrade vi varandras reflexer på lördagskvällen, för det är sånt vi läkarstudenter gör på lördagskvällar.

Det var dock kul.

Livets mysterier

Vi gluttade på inspelade patientsamtal på video idag, ett moment i PU-kursen. Jag kan inte annat att säga att det var kul och lärorikt att glo på sig själv tala med patienter, men vad har jag för tics? Och hur i helvete kan jag väga 73 kg när jag har så förbannat smala armar?

Ticsen hade jag nog på känn och armarna visste jag redan om, men att se de två fenomenen samtidigt i samma tv-ruta var en uppenbarelse.

Nu ska jag sova, mina öron ringer, vi har spelat musik. Tillsammans.

Dubbelnäe!

Nu bestämmer sig Word för att utöver lite godtyckligt kraschande framför näsan på mig sätta in andra tecken än å, ä och ö i diagrammen. Och nej, det går inte att ändra på bara genom att försöka skriva å eller vilket tecken man nu önskar.

Näe

Jag gillar inte när Word lägger av utan förvarning så att mitt osparade arbete försvinner ut i oändligheten utan återvändo.

Huuu

Jag fick lite ångest när jag la in lite gamla filer på nya datorn. Jag hittade en massa bilder från nollningen...