Ta helg i repris

Fredagseftermiddagen ser inte ut att bli så lång då professorn än en gång sticker in huvudet och säger att vi har en patient att skriva in.

Det stod mellan mig och en annan kandidat som drabbades av huvudvärk.

Således blev det jag som klockan 17.45 började byta om till civilkläder.

Systoliskt duschande blåsljud med punktum maximum över apex, delad andraton och oregelbunden rytm. Halvkonstiga lungljud.

Remiss hjärteko och lungfunktionsundersökning.

Rätt kul avslutning på veckan. Tur att jag inte ljög på antagningsintervjun om att min dröm är att bli läkare.

Nu är jag trött, men jag blir bjuden på middag så klaga ska jag inte.

IKSU-sport och en letter to the editor

I kväll var jag och Henke på IKSU för att bli introducerade, imponerade och indoktrinerade, gratis guldkort i en vecka framåt. Ett erbjudande vi bara inte kunde tacka nej till.

Är det något pass som rekommenderas extra varmt är jag öppen, måste ju se vad det är som alla så vurmande (hysteriskt) pratar om.

Sen när jag kom hem kom jag på att det kan vara en bra idé att skriva ett utkast till min "letter to the editor" som jag ska diskutera i morgon, obra att komma tomhänt till mötet. Men med lite pill och dålig engelska fick jag nog ihop något som kan liknas vid en vetenskaplig text på 13o ord, det var lättare än jag trodde att inte överstiga gränsen på 170 ord.

Ta helg

Klockan var strax efter ett och det såg ut att kunna bli en tidig eftermiddag när professorn stack in huvudet och sa att vi hade en patient som skulle skrivas in.

Men det är ändå rätt kul att skriva in patienter, man får prata med dem, undersöka dem och sedan dokumentera.

Nu ska jag skriva på uppsatsen.

Mitt liv är i övrigt fritt från spänning.

Epilepsi, epicentrum, epikris

Jag satt två timmar med min första epikris. En epikris är (tror jag) en liten sammanfattning av ett vårdtillfälle där man skriver om vad patienten kommer in för, vad man gör för utredningar, vilka slutsatser man drar och vilka åtgärder man gör.

Ett verktyg läkare har när de "skriver" epikriser är diktafonen där man alltså talar in det man "skriver". Ett verktyg jag ibland tycker är väldigt obegripligt då jag tycker det går fort att skriva på datorn för hand.

Med diktafonen i högsta hugg satt jag då trots allt i nästan två timmar och talade.

När jag kände mig klar försökte jag spara diktatet, det gick inte.

O-bra.

Jag trodde att allt mitt jobb var förgäves när jag som en skänk från ovan fick hjälp av de medicinska sekreterarna.

Medarbetare är bra att ha.

Lördag

Ta på t-tröja, slå in paket, knyta skorna och låsa ytterdörren (med nyckel utifrån).

Clogger, kamrater och kalas väntar!