Rop av förtvivlan

Jag har läst alldeles för mycket idag.

På lunchen skrek jag av förtvivlan när jag blev omsprungen av en klunga människor och på så vis hamnade sist i mikrougnskön. Jag letade efter plånboken för jag var skyldig Jocke pengar och rätt vad det var så passerade en stor grupp studenter bakom min rygg.

Vi skrattade åt mitt primala skri efteråt.

Mycket frustration byggs upp när man kämpar med njurarnas fysiologi. Jag vet inte vad det är, för svårt verkar det inte vara, det måste vara ond svart magi bakom.