En dag på jobbet

B som är helt i sin egen värld blixtrar ibland till. Han kan sitta tyst timvis på sin plats vid matbordet och läsa Nerikes Allehanda. Svarar kort på tilltal, om man frågar om han vill ha kaffe och så vidare.

Idag skulle jag till matborde och torka det.

"Uj uj uj", att B talar en helt underbar närkingska går icke att ta miste på. Han har höjt blicken från tidningen och riktat den ut genom fönstret.

"Uj, vilken mage hon har"

Jag ser nu vad för något han syftar på, en kvinna utanför fönstret

"Usch usch usch"

Något är alldeles förfärligt där ute

"Den är alldeles för tjock"

Det värsta är kanske att han har helt rätt.