I snön

Det var en bit att gå hem ifrån stan, genom snö och blåst. Det blev inte en så rolig utekväll som man hoppats, men när jag gick där och höll på att bli förbittrad i decembervädret så gick det upp ett ljus för mig.
Jag ska inte gå in på detaljer, men kontentan var väl att jag nog inte ska oroa mig så mycket (lättare sagt än gjort) och låta saker ha sin gång. Kanske blev det lite vagt det där...

Jag menar (nog) att det bra som eventuellt kommer hända mig, kommer hända mig oavsett om jag oroar mig eller inte, så varför då oroa sig?

Jag vet inte riktigt vad det var i den piskande snön som gav mig denna insikt, men det är ju första advent och norrland, så vi får nöja oss med det.

(Var förresten på en trefvlig födelsedagsfest innan utekvällen och jag måste nog säga att den var bättre än att stå och trängas med jobbiga människor till jobbig musik på ett trångt dansgolv).